vom 22. Juni 1866
ersetzte die Reichstagsordnung vom 10. Februar 1810
geändert durch
unter Carl XV.
Gesetz Nr. 1870:19 vom 10. Juni 1870
(§ 26, Omtryck)
unter Oskar II.
Gesetz Nr. 1873:22 vom 17. Mai 1873
(§§ 13,16, Omtryck)
Gesetz Nr. 1876:16 vom 22. April 1876
(§§ 32-34, 36, Omtryck)
Gesetz Nr. 1883:18 vom 27. Mai 1883
(§ 42, Omtryck)
Gesetz Nr. 1885:39 vom 18. Juli 1885
(§ 72, Omtryck)
Gesetz Nr. 1889:13 vom 8. Mai 1889
(§§ 19, 33, Omtryck)
Gesetz Nr. 1891:14 vom 16. Mai 1891
(§ 23, Omtryck)
Gesetz Nr. 1894:25 vom 16. Mai 1894
(§§ 6, 13, 15,16, 22, 25,28, 71, Omtryck)
Gesetz Nr. 1897:33 vom 29. Mai 1897
(§§ 26, 32,33, 65,68, 71, 73, Omtryck)
Gesetz Nr. 1900:10 vom 4. April 1900
(§§ 10,15,16,18,20,25, 32-34, 37,45, Omtryck)
unter Gustav V.
Gesetz Nr. 1909:34 vom 26. Mai 1909
(§§ 6-23, 25,28,37-39, 41-45, 50,
54,55,69,75, 78, Übergangsbestimmung, Omtryck;
Einführung des allgemeinen gleichen Männerwahlrechts mit Verhältniswahlsystem)
Gesetz Nr. 1912:11 vom 20. Februar 1912
(§ 45, Omtryck)
Gesetz Nr. 1914:88 vom 18. Mai 1914
(§ 12, Omtryck)
Gesetz Nr. 1915:111 vom 8. Mai 1915
(§§ 42,68, Omtryck)
Gesetz Nr. 1918:602 vom 22. Juli 1918
(§§ 2,6, 10,12,16, 20,27,32, 33,37,
38,42, 43,54, 55, 58,Omtryck)
Gesetz Nr. 1919:420 vom 22. Juli 1919
(§§ 13-15,17, 21,69, 70,
Übergangsbestimmung, Omtryck)
Gesetz Nr. 1921:20 vom 31. Januar 1921
(§§ 6,7,9, 12, 16, 17, 19,22,4,33,34,
38,50,55,56,70, 72,74, Übergangsbestimmung, Omtryck)
Gesetz Nr. 1922:47 vom 21. Februar
1922 (§§ 1,16,38 , Omtryck)
Gesetz Nr. 1925:50 vom 20. März
1925 (§§ 60,65, 72,73, 75, Omtryck)
Gesetz Nr. 1929:184 vom 27. Juni 1929
(§ 38, Omtryck)
Gesetz Nr. 1933:440 vom 30. Juni 1933
(§§ 7, 12,23,34,36-41, 44, 50,
52,54,55, 60,73, 79, 80, Omtryck)
Gesetz Nr. 1937:40 vom 12. Februar 1937
(§ 6; Änderung der Wahlregeln zur 1.
Kammer)
Gesetz Nr. 1937:180 vom 30. April 1937
(§§ 16, 19,24,26, Änderung des
Wahlrechts und der Wählbarkeit)
Gesetz Nr. 1937:201 vom 13. Mai 1937
(§§ 33, 35-38, 75, 78, Änderungen in
der inneren Organisation des Reichstags)
Gesetz Nr. 1937:248 vom 28. Mai 1937
(§ 50, Einrichtung eines auswärtigen
Beirates)
Gesetz Nr. 1941:89 vom 21. Februar
1941 (§§ 23, 30, 34,38, 39, 42,50,
58-60)
Gesetz Nr. 1941:444 vom 20. Juni 1941
(§ 68, Änderungen bei
Justizbeauftragten des Reichstags)
Gesetz Nr. 1945:243 vom 1. Juni 1945
(§§ 16, 28)
Gesetz Nr. 1945:244 vom 1. Juni 1945
(§§ 38, 45)
Gesetz Nr. 1945:784 vom 7. Dezember 1945
(§§ 33, 80)
Gesetz Nr. 1949:106 vom 5. April 1949
(§§ 33,36, 38, 39, 41-45, 48-50,52, 54,
55,58, 59, 63, 64, 66, 67,70-73, 75, 78, 80, Übergangsbestimmung)
Gesetz Nr. 1949:107 vom 5. April 1949
(§§ 2, 5, 6,11 ,12, 21,22, 28, 29,
34,35, 68, 69)
Gesetz Nr. 1949:112 vom 5. April 1949
(§ 19)
unter Gustav VI Adolf.
Gesetz Nr. 1953:127 vom 17. April 1953
(§§ 36, 44, 55, 59, 63,
Übergangsbestimmung)
Gesetz Nr. 1953:128 vom 17. April 1953
(§ 7)
Gesetz Nr. 1953:129 vom 17. April 1953
(§ 9)
Gesetz Nr. 1953:130 vom 17. April 1953
(§ 12)
Gesetz Nr. 1953:133 vom 17. April 1953
(§ 13)
Gesetz Nr. 1953:134 vom 17. April 1953
(§ 15)
Gesetz Nr. 1953:135 vom 17. April 1953
(§ 53)
Gesetz Nr. 1953:136 vom 17. April 1953
(§ 70)
Gesetz Nr. 1957:157 vom 24. Mai 1957
(§ 6, Übergangsbestimmung)
Gesetz Nr. 1957:158 vom 24. Mai 1957
(§ 24)
Gesetz Nr. 1957:161 vom 24. Mai 1957
(§§ 54,55, 58)
Gesetz Nr. 1961:19 vom 17. Februar
1961 (§ 51)
Gesetz Nr. 1961:79 vom 21. April
1961 (§ 68)
Gesetz Nr. 1965:45 vom 26. März 1965
(§§ 16,73, Übergangsbestimmung)
Gesetz Nr. 1965:47 vom 26. März 1965
(§ 6)
Gesetz Nr. 1965:49 vom 26. März 1965
(§§ 42, 68)
Gesetz Nr. 1965:50 vom 26. März 1965
(§§ 53, 67)
Gesetz Nr. 1965:51 vom 26. März 1965
(§ 70)
Gesetz Nr. 1965:556 vom 25. November 1965
(§ 71)
Gesetz Nr. 1965:557 vom 25. November 1965
(§ 72)
Gesetz Nr. 1969:22 vom 14. Februar
1969 (nachfolgend noch nicht
berücksichtigt)
Gesetz Nr. 1969:24 vom 14. Februar
1969 (nachfolgend noch nicht
berücksichtigt)
Gesetz Nr. 1969:26 vom 14. Februar
1969 (nachfolgend noch nicht
berücksichtigt)
Gesetz Nr. 1969:703 vom 14. Dezember
1969 (nachfolgend noch nicht
berücksichtigt)
Neubekanntmachung durch SFS 1969:796
Gesetz Nr. 1971:2 vom 14. Januar 1971
(nachfolgend noch nicht berücksichtigt)
Gesetz Nr. 1971:3 vom 14. Januar 1971
(nachfolgend noch nicht berücksichtigt)
Gesetz Nr. 1971:30 vom 12. Februar
1971 (nachfolgend noch nicht
berücksichtigt)
Neubekanntmachung durch SFS 1971:272
aufgehoben durch die Verfassungsbeschlüsse vom 15. Mai
1973 (1. Beschluss) und 28. Februar 1974 (2. Beschluss, nach Neuwahl des
Reichstags, Bekanntmachung Nr. 1974:153)
außer Kraft getreten am 31. Dezember
1974
Hinweis: Die Zuordnung von Änderungen zu einzelnen Gesetzen, in Jahren, in denen mehrere verfassungsändernde Gesetze erlassen wurden , können fehlerhaft sein.
Vi CARL med Guds Nåde,
Sveriges, Norges, Götes och Wendes Konung,
Göre veterligt: att sedan Rikets Ständer i grundlagsenlig ordning,
antagit det af Oss framställda förslag till ny Riksdags-ordning, så
eger denna Riksdags-ordning, jemlikt 82 § Regeringsformen, kraft af
grundlag, sådan den ord för ord härefter följer: Vi efterskrifne Sveriges Rikes Ständer, Grefvar, Friherrar, Biskopar, Ridderskap och Adel, Presterskap, Borgerskap och Menige Allmoge, som nu, å egne och hemmavarande medbröders vägnar, till allmän riksdag församlade äro, göre veterligt: att, sedan Kongl. Maj:t medelst nådig Proposition
af den 5 Januari 1863 till vår pröfning, i enlighet med 81 §
Regeringsformen, öfverlemnat ett förslag till ny Riksdags-ordning,
så hafve Vi, efter grundlagsenlig behandling af detta vigtiga ärende,
antagit omförmälda nådigst framställda förslag, så lydande:
|
Wir Carl, von Gottes
Gnaden König von Schweden, Norwegen, der Goten und Wenden, Thun kund: Nachdem die Reichsstände nach der durch die Grundgesetze vorgeschriebenen Ordnung Unsern Entwurf einer neuen Reichstagsordnung angenommen haben, welche zufolge des § 82 der Regierungsform die Kraft eines Grundgesetzes hat, so wie es hier Wort für Wort folgt: Wir Unterschriebene, des schwedischen Reichsstände, Grafen, Freiherrn, Bischöfe, Ritterschaft und Adel, Priesterschaft, Bürger und Landleute, welche gegenwärtig in allgemeiner Sitzung versammelt sind, thun kund: Nachdem Seine Majestät durch eine Vorlage vom 5. Januar 1863 und in Übereinstimmung mit dem § 81 der Regierungsform den Entwurf einer neuen Reichstagsordnung unserer Berathung unterstellt hat, wir, nachdem wir diese wichtige Angelegenheit in der Weise, wie es die Grundgesetze vorschreiben, behandelt haben den Entwurf in folgender Fassung angenommen haben:
|
Allmänna grunder.
|
Allgemeine Bestimmungen.
|
§.1. Svenska
Folket representeras af Riksdagen, fördelad i två Kamrar, den Första
och den Andra, hvilka i alla frågor hafva lika behörighet och
myndighet.
Riksdagsmännen kunna i utöfningen af sin befattning icke bindas af andra föreskrifter än Rikets grundlagar. Durch Gesetz Nr. 1922:47 vom 21. Februar
1922 wurde der § 1 wie folgt geändert:
|
§ 1. [Vertretung des
Volkes] Das schwedische Volk wird durch den Reichstag, welcher
in zwei Kammern, die Erste und die Zweite, eingetheilt ist,
vertreten, die in allen Fragen dieselben Befugnisse und Rechte
haben.
Die Mitglieder des Reichstages dürfen in der Ausübung des Reichstagsgeschäfts an keine andere Vorschriften gebunden sein, als an des Reichs Grundgesetze.
|
§.2. Lagtima
Riksdag skall, i kraft af Rikets Regeringsform och utan särskild
kallelse, sammanträda hvarje år den 15 Januari eller, om helgdag då
inträffar, dagen derefter.
Urtima Riksdag sammankallas, då Konungen så nödigt finner,
äfvensom i de fall, hvarom i Regeringsformens 91, 92, 93 och 94 §§
förmäles. Hos urtima Riksdag må endast förekomma ärende, som
föranledt Riksdagens sammankallande eller af Konungen eljest för
densamma framlägges, så ock hvad med dylikt ärende står i
oskiljaktigt sammanhang. Durch Gesetz Nr. 1918:602 vom 22. Juli 1918 wurde im § 2 Abs. 1 die Worte "den 15 Januari" ersetzt durch: "den 10 januari". Durch Gesetz Nr. 1949:107 vom 5. April 1949
erhielt der § 2 folgende Fassung:
|
§ 2. [Ordentliche und
außerordentliche Reichstage] Ein ordentlicher Reichstag wird
sich kraft der Regierungsform und ohne besondere Berufung am 15.
Januar jedes Jahres, oder am darauf folgenden Tag, wenn dieser Tag
auf einen Feiertag fällt, versammeln.
Ein außerordentlicher Reichstag wird einberufen, so oft es der König für nothwendig hält und desgleichen in den Fällen, die in den §§ 91, 92, 93 und 94 der Regierungsform aufgeführt sind. In einem außerordentlichen Reichstage darf nur über diejenigen Gegenstände verhandelt werden, wegen denen der Reichstag zusammen berufen ist, oder außerdem, über diejenigen, welche der König dem Reichstag unterbreitet, sowie über alles das, was sich nothwendiger Weise auf die erwähnten Gegenstände bezieht.
|
§.3.
Riksdagsmännen utses till båda Kamrarna genom val för viss tid; dock
eger Konungen, innan den tid tilländagått, att förordna om nya val i
hela Riket till båda Kamrarna eller den ena af dem.
|
§ 3. [Wahl der
Mitglieder beider Kammern] Die Mitglieder des Reichstages werden
für beide Kammern durch Wahl auf eine bestimmte Zeit berufen. Indeß
hat der König das Recht, auch vor Ablauf dieser Zeit neue Wahlen im
ganzen Reich vornehmen zu lassen, sei es für beide Kammern, oder für
eine derselben.
|
§.4. Ej må någon
Riksdagsman förmenas att sin riksdagsmannabefattning utöfva; dock
gäller under krigstid undantag härutinnan för militärpersoner, då de
af Konungen i Rikets tjenst beordras.
|
§ 4. [Freiheit des
Mandats]Kein Mitglied
des Reichstags darf an der Ausübung seiner Functionen verhindert
werden. Eine Ausnahme findet nur zur Zeit des Krieges für
Militärpersonen statt, wen sie vom König in den activen Dienst
berufen werden.
|
§.5. Lagtima
Riksdag kan ej utan egen begäran upplösas förr än den varit fyra
månader tillsammans, derest icke Konungen, medan Riksdagen är samlad,
förordnar om nya val till båda Kamrarna eller den ena af dem. I
dessa fall skall Riksdagen, med bibehållande af sin egenskap utaf
lagtima, sammanträda å den tid inom tre månader från det Riksdagen
blef upplöst, som Konungen bestämmer, och må den ej vidare af
Konungen upplösas förr än fyra månader från det senare sammanträdets
början förflutit. Urtima Riksdag eger Konungen, när Han för godt finner, åtskilja, och vare urtima Riksdag alltid upplöst innan tid för lagtima Riksdags sammanträde infaller. Durch Gesetz Nr. 1949:107 vom 5. April 1949
erhielt der § 5 folgende Fassung:
|
§ 5. [Schließung] Der
ordentliche Reichstag darf nicht, wenn es nicht auf sein eigenes
Verlangen geschieht, vor Ablauf von vier Monaten nach seinem
Zusammentritt geschlossen werden, es sei denn, daß der König im
Laufe der Session entweder für beide, oder für eine Kammer neue
Wahlen anordnet. In diesem Falle wird sich der Reichstag mit
Beibehaltung seiner Eigenschaft als ordentlicher Reichstag, im Laufe
der drei Monate, die der Auflösung folgen, an dem vom König
bestimmten Zeitpunkt wieder versammeln und er kann nicht wieder vom
König aufgelöst werden, außer nach Ablauf von vier Monaten nach dem
Beginne seiner neuen Session. Der außerordentliche Reichstag kann vom König geschlossen werden, wenn er es für dienlich hält; er muß aber jedesmal geschlossen sein zu der für die ordentlichen Sitzungen anberaumten Zeit.
|
Kamrarnas bildande.
|
Zusammensetzung der Kammern.
|
a) Första kammaren. |
a) Erste Kammer. |
§.6. Första
Kammarens ledamöter skola, för en tid af nio år, utses af
Landstingen och Stadsfullmäktige i de städer, som ej i Landsting
deltaga. Hvarje Landsting och sådan stad, som nu nämnd är, väljer,
efter folkmängden inom sitt område, en Riksdagsman för hvarje fullt
tal af trettiotusen. Går ej folkmängden upp till trettiotusen,
väljes dock en Riksdagsman. Durch Gesetz Nr.
1894:25 vom 16. Mai 1894 erhielt der § 6 folgende Fassung:
Durch Gesetz Nr. 1909:34 vom 26. Mai 1909 wurde der § 6 wie folgt
geändert: Durch Gesetz Nr. 1918:602 vom 22. Juli 1918 wurden im § 6 Ziffer 7 letzter Satz die Worte "chefen för justitie-departementet" ersetzt durch: "chefen för det departement, till vilket justitieärendens höra, "
Durch Gesetz Nr. 1921:20 vom 31. Januar 1921 wurde der § 6 wie folgt
geändert:
Durch Gesetz Nr. 1937:40 vom 12. Februar 1937
wurde der § 6 wie folgt geändert: Durch Gesetz Nr. 1949:107 vom 5. April 1949 wurden in § 6 Ziffer 5 die letzten Worte "dock må hvad sålunda bestämmes icke lända till inskränkning i vald riksdagsmans rätt att under föreskriften tid utöfva riksdagsmannakallet" ersetzt durch: "dock må ej på grund av vad sålunda bestämmes antalet riksdagsmän för en valkrets minskas under löpande valperiod.".
Durch Gesetz Nr. 1957:157 vom 24. Mai 1957 wurde der § 6 wie folgt
geändert: Durch Gesetz Nr. 1965:47 vom 26. März 1965 wurden im § 6 Ziffer 7 Abs. 4 Satz 2 wurden die Worte "magistraten i staden" ersetzt durch: "Konungens befallningshavande i länet".
|
§ 6. [Wahldauer,
Zusammensetzung] Die Mitglieder
der Ersten Kammer werden auf neun Jahre von den Landsthingen und von
den Stadtbevollmächtigten derjenigen Städte, die an den Landsthingen
nicht Theil nehmen, gewählt. Jedes Landsting und jede Stadt der
erwähnten Kategorie erwählt nach der Bevölkerung ihres Gebiets für
je 30,000 Einwohner ein Mitglied des Reichstages. Wenn aber auch die
Bevölkerung keine 30,000 Einwohner beträgt, so findet dennoch die
Wahl eines Mitgliedes des Reichstags statt.
|
§.7. Val till
Riksdagsman i Första Kammaren anställes af vederbörande Landsting
och Stadsfullmäktige, så ofta ledighet uppstår, eller då Konungen
förordnat nya val. Landsting sammanträder för det ändamål, der så
erfordras, till urtima möte. Durch Gesetz Nr. 1909:34 vom 26. Mai 1909 erhielt
der § 7 folgende Fassung: Durch Gesetz Nr.
1921:20 vom 31. Januar 1921 wurde der § 7 wie folgt geändert: Durch
Gesetz Nr. 1933:440 vom 30. Juni 1933 wurde der § 7 wie folgt
geändert: Durch Gesetz Nr. 1953:128 vom 17. April 1953 wurde im § 7 Ziffer 2 das Wort "september" ersetz durch "oktober".
|
§ 7. [Wahl durch die
Landstinge] Die
Landsthinge und die dazu befugten Stadtbevollmächtigten nehmen die
Wahlen für die Mitglieder der Ersten Kammer so oft vor, als eine
Erledigung da ist, oder der König neue Wahlen anordnet. Zu diesem
Behufe und da. wo es nothwendigt ist, werden sich die Landsthinge in
außerordentlicher Sitzung vereinigen.
|
§.8. Riksdagsman i
Första Kammaren, som vid riksdags början sin befattning icke nio år
innehaft, må dermed till riksdagens slut fortfara, ändå att under
tiden nio år från valet förflyta. Durch
Gesetz Nr. 1909:34 vom 26. Mai 1909 erhielt der § 8 folgende
Fassung:
|
§ 8. [Dauer des Mandats] Das Mitglied der Ersten Kammer, das beim Beginn einer neuen Sitzung seine Functionen noch nicht neun Jahre lang ausgeübt hat, kann sie bis zum Ende der Sitzung fortsetzen, wenn auch während dieser Zeit die neun Jahre, von der Wahl an gerechnet, abgelaufen sind. |
§.9. Till
Ledamöter i Första Kammaren kunna endast väljas män, som uppnått
trettiofem års ålder samt ega och minst tre år näst före valet egt
fastighet till taxeringsvärde, ej understigande åttatiotusen
riksdaler, eller ock till Staten skatta samt under tid, som nyss är
sagd, skattat för minst fyra tusen riksdaler årlig inkomst af
kapital eller arbete. Kommer Riksdagsman, efter det han vald blifvit,
i den ställning, att han ej längre skulle varit valbar till Ledamot
i Kammaren, frånträder han sin befattning. Durch Gesetz Nr. 1909:34 vom 26. Mai 1909 wurden
im § 9 Satz 1 Durch Gesetz Nr. 1921:20 vom 31. Januar 1921 wurden im § 9 Satz 1 nach dem Wort "män" die Worte "och kvinnor" eingefügt. Durch
Gesetz Nr. 1933:440 vom 30. Juni 1933 erhelt der § 9 folgende
Fassung: Durch Gesetz Nr. 1953:129 vom 17. April 1953 wurde im § 9 Satz 1 die Zahl "35" ersetzt durch: "23".
|
§ 9. [Wählbarkeit] Als Mitglieder
der Ersten Kammer können nur Personen, die das 35 Jahr zurückgelegt
haben und die wenigstens seit drei Jahren vor der Wahl unbewegliches
Eigenthum im Werthe zu mindestens 80,000 Reichsthalern nach der
Schätzung für die Steueranlage besitzen; oder solche, die während
derselben Zeit dem Staate für ein Einkommen von mindestens 4000
Reichsthalern aus ihrem Capital oder ihrem Erwerb die Steuern
entrichtet haben. Wenn nach der Wahl ein Mitglied des Reichstages
sich in der Lage befindet, in der es nicht mehr wählbar sein würde,
so muß es sein Mandat niederlegen.
|
§.10. För den, som
blifvit till Ledamot i Första Kammaren utsedd, utfärdas vid
valförrättningens slut fullmakt, som, när valet verkställts af Landsting, underskrifves af dess Ordförande, med kontrasignation af
Landstingets Sekreterare, och då valet skett af stad, undertecknas
af Stadsfullmäktiges Ordförande, jemte två af dessa Fullmäktige.
Fullmakterna böra hafva följande lydelse: "I kraft af det
riksdagsmannaval, som af N. N. Landsting (Stadsfullmäktige i N. N.
stad) blifvit den - - förrättadt, varder N. N. härigenom
befullmäktigad att för en tid af nio år från nämnda dag vara Ledamot
af Riksdagens Första Kammare." Ort och tid. Durch Gesetz Nr. 1900:10 vom 4. April 1900 wurde der § 10 Satz 1 geteilt und nach den Worten "slut fullmakt" wurden die Worte "i två exemplar, af hvilka det ena öfverlemnas åt den valde och det andra insändes till Justitie-departementet. Fullmagterne " eingefügt. Durch
Gesetz Nr. 1909:34 vom 26. Mai 1909 erhielt der § 10 folgende
Fassung: Durch Gesetz Nr. 1918:602 vom 22. Juli 1918 wurde im § 10 das letzte Wort "justitie-departementet" ersetzt durch: "det departement, till vilket justitieärendens höra"
|
§ 10. [Wahlvollmacht] Wenn die Wahl
beendigt ist, so wird dem Gewählten die Vollmacht als Mitglied der
Ersten Kammer ausgefertigt. Ist er von dem Landsthing gewählt, so
wird die Vollmacht von dem Präsidenten dieser Versammlung
unterzeichnet und von dem Secretär gegengezeichnet; ist er von einer
Stadt erwählt, so wird sie von deren Vorstande und zwei Räthen
unterzeichnet. ...
|
§.11. Är någon
missnöjd med riksdagsmannaval som af Landsting eller
Stadsfullmäktige förrättadt är, må han deröfver hos Konungen anföra
underdåniga besvär. Han eger för sådant ändamål hos Landstingets
Sekreterare eller Stadsfullmäktiges Ordförande äska behörigt
protokollsutdrag, hvilket genast eller inom högst två dagar derefter
bör till klaganden utlemnas; och skall han, vid förlust af talan,
sina till Konungen ställda besvär, sist inom en månad efter
valförrättningens slut, ingifva till Konungens Befallningshafvande,
som genom kungörelse, hvilken i allmänna tidningarna införes,
utsätter viss kort tid, inom hvilken underdånig förklaring må öfver
besvären till Konungens Befallningshafvande aflemnas. Sedan den tid
tilländagått, har Konungens Befallningshafvande att
besvärshandlingarna jemte de förklaringar, som må hafva inkommit,
ofördröjligen till Konungen insända, för att i Dess Högsta Domstol
skyndsamt föredragas och afgöras. Durch
Gesetz Nr. 1909:34 vom 26. Mai 1909 erhielt der § 11 folgende
Fassung: Durch Gesetz Nr. 1949:107 vom 5. April 1949 wurden im § 11 Satz 2 das Wort "ingifva" ersetzt durch: "inkomma" und die Worte "sina till" wurden ersetzt durch: "med sina till".
|
§ 11. [Wahlreklamation] Will Jemand
gegen die vollzogene Wahl Einspruch erheben, so kann er sich an den
König wenden. Zu diesem Behufe kann er von dem Secretär des
Landsthings oder vom Vorstande der Stadt einen Auszug des
Wahlprotocolls verlangen, der ihm entweder sogleich oder innerhalb
zwei Tagen zugestellt werden muß. Der Reclamant muß bei Strafe der
Nichtigkeit längstens einen Monat nach der Wahl seine Eingabe an den
König der Länverwaltung überreichen. Die Länregierung wird durch
einen in den Zeitungen zu veröffentlichenden Erlaß eine kurze Frist
bestimmen, während welcher ihr über die Reclamation Erklärungen
eingesendet werden können. Nach Ablauf dieser Frist wird die
Länverwaltung ohne Verzug alle auf die Wahlreclamation bezüglichen
Aktenstücke an den König einreichen, damit die Frage sogleich dem
Höchsten Gerichtshofe übergeben und von ihm entschieden werden kann.
|
§.12. Riksdagsman
i Första Kammaren eger ej att för denna befattning något arfvode
uppbära. Vill han befattningen sig afsäga, eger han det göra vid
valtillfället eller sedermera, mellan riksdagar, hos Konungens
Befallningshafvande. Durch Gesetz Nr.
1909:34 vom 26. Mai 1909 erhielt der § 12 folgende Fassung: Durch Gesetz
Nr. 1914:88 vom 18. Mai 1914 wurde dem § 12 Abs. 1 folgender Satz
angefügt: Durch Gesetz Nr. 1918:602 vom
22. Juli 1918 wurde der § 12 wie folgt geändert:
Durch Gesetz Nr. 1921:20 vom 31. Januar 1921 wurde der § 12 wie
folgt geändert: Durch Gesetz Nr. 1933:440 vom 30. Juni 1933 wurde § 12 Abs. 1 bis 3 aufgehoben und im letzten, dann einzigen Absatz wurde vor das Wort "kammaren" das Wort "första" eingefügt. Durch Gesetz Nr. 1949:107 vom 5. April 1949 wurden im § 12 die Worte "mellan riksdagar" ersetzt durch: "under tid då session ej pågår".
|
§.12. [Entschädigung] Die
Mitglieder der Ersten Kammer erhalten für ihre Function keine
Entschädigung. Wenn sie ihr Mandat niederlegen wollen, so können sie
dies während der Wahlen oder später in der Zwischenzeit der
Sitzungen bei den Länverwaltungen thun.
|
b) Andra kammaren. |
b) Zweite Kammer. |
§.13. 1. Andra
Kammarens Ledamöter väljas för en tid af tre år, räknade från och
med Januari månads början året näst efter det, under hvilket valet
skett.
2. Å landet, hvartill i fråga om Riksdagsmannaval äfven räknas de städer, som icke hafva egen jurisdiktion, och köpingar, utses för hvarje domsaga en Riksdagsman. Domsaga med större folkmängd än fyratiotusen varde dock af Konungen, såvidt ske kan häradsvis, indelad i två valkretsar, som välja hvardera en Riksdagsman. 3. I hvarje stad, som eger en folkmängd af tiotusen eller mer, utses en Riksdagsman för hvarje fullt tal af tiotusen. Öfriga städer med egen jurisdiktion skola första gången af Konungen, och derefter hvart tionde år af Kammaren, ordnas, såvidt ske kan länsvis, i särskilda valkretsar, som hvardera utse en Riksdagsman, och skall hvarje sådan valkrets innehålla en folkmängd af minst sextusen och högst tolftusen. Durch Gesetz Nr. 1873:22 vom 17. Mai 1873
wurde der § 13 wie folgt geändert: Durch Gesetz Nr. 1894:25
vom 16. Mai 1894 wurde der § 13 wie folgt geändert:
Durch Gesetz Nr.
1909:34 vom 26. Mai 1909 wurde der § 13 wie folgt geändert: Durch Gesetz Nr. 1919:420 vom 22. Juli 1919 wurden im § 13 die Worte "af tre år" ersetzt durch: "av fyra år". Durch
Gesetz Nr. 1953:133 vom 17. April 1953 erhielt der § 13 folgende
Fassung:
|
§ 13. [Dauer der Wahl,
Zusammensetzung der Zweiten Kammer] 1. Die
Mitglieder der Zweiten Kammer werden auf drei Jahre gewählt, vom
Januar des Jahres beginnend, auf der die Wahl folgt. 2. Auf dem Lande, dem Behufs der Wahl auch diejenigen Städte, die keinen eigenen Gerichtssitz haben, zugetheilt werden, wird für jeden Gerichtssprengel ein Mitglied zum Reichstag gewählt. Diejenigen Gerichtssprengel, deren Bevölkerung 40,000 übersteigt, wird der König in passende Wahlkreise abtheilen lassen, von denen jeder ein Reichstagsmitglied wählt. 3. In jeder Stadt, deren Bevölkerung 10,000 Einwohner oder darüber beträgt, wird auf 10,000 Einwohner ein Reichstagsmitglied gewählt. Für die übrigen Städte, die ihren eigenen Gerichtssitz haben, werden das erste Mal vom König, dann aber alle zehn Jahre von den Kammern eigene Wahldistricte festgestellt, von denen jeder ein Reichstagsmitglied wählt. Jeder dieser Wahlkreise soll wenigstens 6000, und höchstens 12,000 Einwohner enthalten. |
Durch Gesetz Nr.
1909:34 vom 26. Mai 1909 wurde an dieser Stelle folgender §
eingefügt: Durch Gesetz Nr. 1919:420 vom 22. Juli 1919 wurden im § 14 Ziffer 2 Abs. 1 und Abs. 2 jeweils das Wort "andra" ersetzt durch "tredje" und das Wort "treårsperiod" wurde ersetzt durch: "fyraårsperiode".
|
|
Durch Gesetz Nr. 1909:34 vom 26. Mai 1909
wurde an dieser Stelle folgender § eingefügt: "§ 15. 1. I hvarje valkrets väljes, efter folkmängden vid början af anfra året näst före den treårsperiod, för hvilken valen gälla, en riksdagsman för hvarje fullt tal, motsvarande en tvåhundratrettiondel af rikets folkmängd. 2. För valkrets, hvars folkmängd ej uppgår till fullt tre tvåhundratrettiondelar af rikets folkmängd, väljas dock tre riksdagsmän. 3. Därest det antal riksdagsmän, som med tillämpning af stadgandera i 1 och 2 mom. bör utses, icke uppgår till tvåhundratrettio, skola, för ernående af detta antal, de valkretsar, hvilkas folkmängd mest öfverskjuter de tal, som enligt 1 mom. äro bestämmande för riksdagsmännens antal inom valkretsarna, hvar för sig i ordning efter öfverskottens storlek vara berättigade att välja ytterligare en riksdagsman. Äro öfverskottstalen lika för två eller flera valkretsar, afgöres, där så är nödigt, företrädet genom lottning på sätt i 6 § 7 mom. är stadtgadt. 4. Det antal riksdagsmän, hvarje valkrets enligt ofvan angifna grunder äger utse, fastställes för hvarje treårsperiod af Konungen."
Durch Gesetz Nr. 1919:420 vom 22. Juli 1919 wurde der § 15 wie folgt
geändert:
Durch Gesetz Nr. 1953:134 vom 17. April 1953 wurde der § 15 wie
folgt geändert:
|
|
§.14. Valrätt
tillkommer inom den kommun, der han bosatt är, en hvar i kommunens
allmänna angelägenheter röstberättigad man, hvilken antingen eger
eller med stadgad åborätt innehafver fast egendom på landet eller i
stad till ett taxeringsvärde af minst ett tusen riksdaler, eller för
lifstid eller för minst fem år arrenderar jordbruksfastighet till
taxeringsvärde, ej understigande sextusen riksdaler, eller ock
erlägger till Staten bevillning för en till minst åttahundra
riksdaler uppskattad årlig inkomst.
Durch Gesetz Nr.
1909:34 vom 26. Mai 1909 wurde der § 14 zum § 16 und erhielt
folgende Fassung:
Durch Gesetz Nr. 1918:602 vom 22. Juli 1918 wurde der § 16 wie folgt
geändert:
Durch Gesetz Nr. 1921:20 vom 31. Januar 1921 wurde der § 16 wie
folgt geändert: Durch Gesetz Nr. 1922:47 vom 21. Februar 1922 wurde der § 16 Abs. 2 Buchstabe d) gestrichen und der Buchstabe c) wurde mit einem Punkt abgeschlossen. Durch Gesetz Nr. 1937:180 vom 30. April 1937 wurde der § 16 Abs. 2 Buchstabe c) gestrichen und der Buchstabe b) wurde mit einem Punkt abgeschlossen.
Durch Gesetz Nr. 1945:243 vom 1. Juni 1945 wurde der § 16 wie folgt
geändert:
Durch Gesetz Nr. 1965:45 vom 26. März 1965 wurde der § 16 wie folgt
geändert:
|
§ 14. [Wahlrecht] Das Wahlrecht in der Gemeinde besitzt jedes Individuum, welches das Recht hat, in den allgemeinen Angelegenheiten der Gemeinde seine Stimme abzugeben, ferner Derjenige, welcher auf dem Lande oder in der Stadt im Besitze oder im Genusse eines Grundvermögens von mindestens 1000 Reichsthalern nach dem Schätzungswerthe für die Steueranlage ist; ferner Derjenige, der auf Lebenszeit oder auf fünf Jahre einen ländlichen Grundbesitz im Werthe von wenigstens 6000 Reichsthalern gepachtet hat; endlich derjenige, der von einem Einkommen von mindestens 800 Reichsthalern dem Staate Steuern entrichtet. |
§.15. Val till
Riksdagsmän i Andra Kammaren verkställas inom September månads
utgång näst före början af de tre år, för hvilka valen gälla.
Förordnar Konungen nya val eller afgår eljest Riksdagsman för Andra
Kammaren innan den tid, för hvilken han blifvit vald, tilländalupit,
verkställes ofördröjligen nytt val för den återstående tiden. Durch Gesetz Nr. 1894:25 vom 16. Mai 1894 wurden im § 15 Abs. 2 nach dem Wort "ofördröjligen" die Worte "inom den valkrets, som utsett den afgångene, " eingefügt.
Durch Gesetz Nr. 1900:10 vom 4. April 1900
wurde der § 15 wie folgt geändert:
Durch Gesetz Nr. 1909:34 vom 26. Mai 1909
wurde der § 15 zum § 17 und die Ziffer 2 wurde durch folgende
Ziffern ersetzt: Durch
Gesetz Nr. 1919:420 vom 22. Juli 1919 wurde der § 17 wie folgt
geändert: Durch Gesetz Nr. 1921:20 vom 31. Januar 1921 wurden im § 17 Ziffer 1 die Worte "under september månad" gestrichen und die folgenden Worte wurden der Ziffer angefügt: ", å den dag, under september månad, som i vallagen sägs".
|
§ 15. [Zeitpunkt der
Wahl] Die Wahlen
der Reichstagsmitglieder für die Zweite Kammer haben vor dem
Schlusse des Monats September, der dem Beginne der dreijährigen
Wahlperiode unmittelbar vorausgeht, stattzufinden.
Wenn der König anordnet, daß neue Wahlen vorgenommen werden sollen, oder wenn ein Mitglied der zweiten Kammer für seine Functionen vor Ablauf der Wahlperiode einstellt, so wird für die Zeit, die von der Wahlperiode noch übrig ist, unmittelbar zu neuen Wahlen geschritten. |
§.16. Valen
förrättas, för landet, inför Domhafvanden medelst elektorer, som
utses inför Kommunalstämmans Ordförande eller, om kommunen utgöres
af stad, hvarom i 13 § 2 mom. förmäles, den för sådan stad särskildt
tillsatta styrelse. För hvarje kommun väljes en elektor och
derutöfver, efter folkmängden, en för hvarje fullt tal af ett tusen.
I de valkretsar, som bestå af två eller flere städer, utses inför Magistraten en elektor för hvarje stad och derutöfver, efter folkmängden, en för hvarje fullt tal af femhundra. Dessa elektorer sammanträda till Riksdagsmannaval inför Magistraten i den stad inom valkretsen, som största folkmängden eger. Kommuner, som hafva att gemensamt välja Riksdagsman, ega dock begagna det omedelbara valsättet, derest flertalet af de röstberättigade så beslutar. Då förslag härom af de röstberättigade i en kommun väckes medelst beslut, fattadt inför Kommunalstämmas Ordförande, Magistrat eller den för stad utan egen jurisdiktion särskildt tillsatta styrelse, varder sådant meddeladt Konungens Befallningshafvande, som från öfriga till valkretsen hörande kommuner infordrar de röstberättigades röster och utfärdar kungörelse om utgången, efter thy som de flesta afgifna rösterna varit för bifall eller afslag. I sistnämnda fall kan frågan icke förr, än en tid af fem år derefter förflutit ånyo upptagas. Beslutas åter förändringen, träder den i kraft vid det val, som näst efter en månad från kungörelsens utfärdande inträffar, och gäller för en tid af minst fem år, hvarefter beslut om dess upphörande kan på lika sätt som om dess införande fattas. Vid de omedelbara valen afgifvas rösterna, särskildt för hvarje kommun, inför Kommunalstämmas Ordförande, Magistrat eller för stad särskildt tillsatt styrelse; och skola för rösternas sammanräknande och fullmakts utfärdande åt den, som de flesta rösterna erhållit, valprotokollen insändas, för kommunerna å landet till Domhafvanden och för städer med egen jurisdiktion till Magistraten i den stad, som största folkmängden eger. I stad, som har att ensam sända en eller flere Riksdagsmän,
förrättas valen omedelbart inför Magistraten; och må, der flere
Riksdagsmän skola utses, staden, på sätt om val till
Stadsfullmäktige är stadgadt, kunna indelas i valkretsar. Durch Gesetz Nr. 1873:22 vom 17. Mai 1873
wurde der § 16 wie folgt geändert:
Durch Gesetz Nr. 1894:25 vom 16. Mai 1894 erhielt der § 16 Abs. 1
folgende Fassung:
Durch Gesetz Nr. 1900:10 vom 4. April 1900
wurde der § 16 wie folgt geändert: Durch Gesetz Nr. 1909:34 vom 26. Mai 1909 wurde der § 16 aufgehoben.
|
§ 16. [Örtliche
Wahlvorstände] Die Wahlen
erfolgen auf dem Lande in den Kirchspielen mittels Wahlmännern, vor
dem Gemeindevorsteher oder, wenn die Gemeinde eine, gemäß § 13
Ziffer 2 bezeichnete Stadt ist, vor dem eigens dazu Berufenen. Für
jede Gemeinde wird ein Wahlmann gewählt, und darüber, für eine volle
Zahl von 1000 Einwohnern je ein weiterer. In den Wahlkreisen, die aus zwei oder mehreren Städten bestehen, wird je ein Wahlmann für eine volle Zahl von 500 Einwohnern vor dem Magistrat genannt. Diese Wahlmänner versammeln sich zur Wahl der Reichstagsmänner in derjenigen Stadt des Wahlkreises, welche die größte Einwohnerzahl besitzt. Die Wahl für die Reichstagsmänner darf indeß auch auf directem Wege stattfinden, wenn sich die Mehrheit der Wähler eines Wahldistricts für diesen Wahlmodus entscheidet. ...
In den Städten, die für sich ein oder mehrere Reichstagsmänner zu wählen haben, ist die Wahl stets eine directe und findet vor dem Magistrat statt; auch können, wenn mehrere Reichstagsmänner gewählt werden dürfen, diese gleichzeitig mit dem Stadtrat gewählt werden und die Stadt kann zu diesem Behufe Wahlkreise eingetheilt werden. |
§.17. Vid såväl
elektors- som riksdagsmannaval tillkommer hvarje röstande en röst.
Den, som dervid erhållit de flestas röster, vare lagligen vald, och
skilje lotten emellan dem, som erhållit lika röstetal.
Vid dessa val skola till efterrättelse tjena de för kommunerna gällande röstlängder, som böra innehålla anteckning om dem, hvilka enligt 14 § valrätt tillkommer.
Durch Gesetz Nr. 1909:34 vom 26. Mai 1909
wurde der § 17 zum § 18 und erhielt folgende Fassung:
|
§ 17. [Stimmenzahl für
die Wahl] Für die Wahl
der Wahlmänner sowohl als für die der Reichstagsmänner hat jeder
Wähler nur eine Stimme. Derjenige, der die absolute Majorität
erhält, ist gesetzlich gewählt und bei Stimmengleichheit entscheidet
das Los.
Bei dieser Wahl sollen die Gemeinden die Wählerverzeichnisse so verbessern, dass jeder gemäß § 14 zu seinem Wahlrecht kommt. |
§.18. Konungens
Befallningshafvande åligger att, när val till Riksdagsman i Andra
Kammaren erfordras, derom underrätta vederbörande valförrättare, som
låter tid och ort för valet i kyrkorna kungöra, med särskild
föreskrift att elektorsval, der det eger rum, skall hållas minst
åtta dagar före riksdagsmannavalet. Skulle i någon församling
offentlig gudstjenst ej förrättas å söndag, då kungörelsen bör
uppläsas, skall, på presterskapets anmodan, vederbörande
kronobetjent kungörelsen skyndsamt kringsända. För kallelse till elektorsval gäller i tillämpliga delar hvad om
kallelse till Kommunalstämma och allmän Rådstuga stadgadt är. Der elektorsval hållet är, skall Ordföranden i Kommunalstämma
eller i Magistrat, som valet förrättat, åt den eller dem, som fått
elektorsbefattning sig uppdragen, såsom fullmakt meddela till
riktigheten bestyrkt utdrag af valprotokollet.
Durch Gesetz Nr. 1900:10 vom 4. April 1900 wurde der § 18 wie folgt
geändert: Durch Gesetz Nr. 1909:34 vom 26. Mai 1909 wurde der § 18 aufgehoben.
|
§ 18.
[Wahldurchführung] Die
königliche Länverwaltung ist verantwortlich für die Durchführung der Wahl der
Reichstagsmänner für die Zweite Kammer; diese
wird die erforderlichen Wahlvorstände ernennen, die Zeit und den
Ort der Wahlen in den Kirchen verkünden, sowie die Wahlkollegien mit
entsprechenden Vorschriften versorgen und dies alles mindestens acht
Tage vor der Wahl der Reichstagsmänner öffentlich bekannt machen
lassen. Wenn in einer Pfarrei an dem entsprechenden Sonntag kein
öffentlicher Gottesdienst stattfindet, wird der Ortsgeistliche
sofort dem örtlichen Kronbediensteten davon Mitteilung machen, der
dann für die Veröffentlichung Sorge zu tragen hat.
Für die Einberufung der Wähler gilt sinngemäß das, was für die Einberufung der Wähler einer Gemeinde oder einer Stadt festgesetzt ist. Die Wahl der Wahlmänner wird vom amtierenden Vorsteher der Gemeinde oder des Magistrats so durchgeführt, dass dieser die festgesetzten Voraussetzungen für die Wahl eines oder mehrerer Wahlmänner prüft und die Richtigkeit der Durchführung der Wahl mittels eines Wahlprotokolls beurkundet. |
§.19. Till
ledamöter i Andra Kammaren kunna endast väljas män, som uppnått
tjugufem års ålder samt, enligt 14 §, ega och minst ett år näst före
valet egt valrätt inom den kommun eller någon af de kommuner, för
hvilka de väljas. Durch Gesetz Nr. 1889:13 vom 8. Mai 1889 wurden im § 19 die Worte "och minst ett år näst före walet egt" gestrichen.
Durch Gesetz Nr. 1909:34 vom 26. Mai 1909
erhielt der § 19 folgende Fassung: Durch Gesetz Nr. 1921:20 vom 31. Januar 1921 wurden im § 19 die Worte "ledamot i andra kammaren kan endast utses man" ersetzt durch: "ledamöter i andra kammaren kunna endast utses män och kvinnor". Durch Gesetz Nr. 1937:180 vom 30. April 1937 wurden im § 19 nach dem Wort "som" die Worte "uppnått tjugufem års ålder samt" eingefügt. Durch Gesetz Nr. 1949:112 vom 5. April 1949 wurde im § 19 das Wort "tjugufem" ersetzt durch: "tjugutre".
|
§ 19. [Wählbarkeit] Zu
Mitgliedern der Zweiten Kammer können nur solche Männer gewählt
werden, die das 25. Lebensjahr zurückgelegt haben und die nach § 14
wenigstens seit einem Jahr das Recht besitzen, in der oder den
Gemeinden, für die sie gewählt sind, das Wahlrecht auszuüben.
|
§.20. För den, som
blifvit utsedd till Ledamot i Andra Kammaren, utfärdas ofördröjligen
fullmakt, underskrifven för walkrets å landet af Domhafvanden, - för
stad, som ensam sänder Riksdagsman, af stadens Magistrat, - och för
valkrets, som består af flera städer, af den Magistrat, som valet
slutligen handlagt. Fullmakterna böra hafva följande lydelse: "Vid
riksdagsmannaval, som den - - hållits i N. N. domsaga" ("N. N.
valdistrikt af N. N. domsaga") eller "i N. N. stad" ("städer"), "har
N. N. blifvit utsedd till Ledamot af Riksdagens Andra Kammare för en
tid af tre år, räknade från och med den 1 Januari nästkommande år" (eller
om val hållits till följd af Konungens förordnande om nya val eller
om Riksdagsman eljest afgått innan den tid, för hvilken han blifvit
vald, tilländalupit: "för tiden till den 1 Januari år - -"), "hvarom
detta länder till bevis och fullmakt." Ort och tid.
Durch Gesetz Nr. 1900:10 vom 4. April 1900 wurde der § 20 wie folgt
geändert:
Durch Gesetz Nr. 1909:34 vom 26. Mai 1909
erhielt der § 20 folgende Fassung: Durch Gesetz Nr. 1918:602 vom 22. Juli 1918 wurde im § 16 das letzte Wort "justitiedepartementet" ersetzt durch: "det departement, till vilket justitieärendena höra".
|
§ 20. [Wahlvollmacht
für die Gewählten] Die
Wahlvollmacht wird dem erwählten Mitgliede der Zweiten Kammer sofort
ausgehändigt. Sie ist von den Behörden, welche den Wahlact geleitet,
(in den Städten von den Magistraten, auf dem Lande vom
Friedensrichter) zu unterzeichnen. Die Vollmachten müssen, wenn sie gültig sein sollen,
wie folgt lauten: "..."
|
§.21. Riksdagsman,
som för Andra Kammaren vald blifvit, må ej denna befattning sig
undandraga, med mindre han företer giltiga skäl för afsägelse. Såsom
sådana anses: 1. de hinder allmänna lagen upptager såsom laga förfall; 2. ålder öfver 60 år; 3. att den valde tillförene såsom Riksdagsman bevistat tre lagtima riksdagar. Afsägelse af riksdagsmanna-uppdrag, som göres vid valtillfälle,
pröfvas af valförrättaren. Sker afsägelse efteråt, mellan riksdagar,
pröfvas den af Konungens Befallningshafvande.
Durch Gesetz Nr. 1909:34 vom 26. Mai 1909
wurde der § 21 wie folgt geändert: Durch Gesetz Nr. 1919:420 vom 22. Juli 1919 wurden im § 21 Abs. 1 Satz 2 Ziffer 3 die Worte "tre lagtima riksdagar" ersetzt durch: "fyra lagtima riksdagar".
Durch Gesetz Nr. 1921:20 vom 31. Januar 1921 erhielt der § 21
folgende Fassung: Durch Gesetz Nr. 1949:107 vom 5. April 1949 wurden im § 21 die Worte "mellan riksdagarna" ersetzt durch: "under tid då session ej pågår".
|
§ 21. [Verpflichtung
zur Annahme der Wahl, Ausnahmen] Wer zum
Reichstagsmitglied der Zweiten Kammer erwählt wird, kann die Wahl
nur dann, wenn er giltige Gründe dazu hat, abzulehnen. Als giltige
Gründe dazu werden folgende betrachtet: 1. wenn der Gewählte Hindernisse vorbringen kann, die nach den geltenden Gesetzbüchern als legitim anerkannt sind; 2. wenn er mehr als 60 Jahre als ist; 3. wenn er als Reichstagsmann bereits drei ordentliche Sitzungen beigewohnt hat. Giebt der Gewählte während der Wahl seine Entlassung, so hat Derjenige darüber zu entscheiden, welcher den Wahlact leitet. Geschieht aber die Niederlegung des Mandats in er Zeit zwischen den Sitzungen, so werden die Gründe von der königlichen Länverwaltung geprüft.
|
§.22. 1. Är någon
missnöjd med val till Riksdagsman i Andra Kammaren, må man deröfver
anföra besvär hos Konungens Befallningshafvande i valorten eller,
der fråga om val för flere städer handlagts inom särskilda län, hos
Befallningshafvanden i det län, der slutliga handläggningen skett.
För detta ändamål eger klaganden hos Domhafvanden eller Magistrat,
som slutligen handlagt valfrågan, äska behörigt protokollsutdrag,
hvilket genast eller inom högst två dagar derefter bör till
klaganden utlemnas; och skall han, vid förlust af talan, sist inom
åtta dagar efter valförrättningens slut ingifva sina besvär till
Konungens Befallningshafvande, som, på sätt i 11 § stadgas, lemnar
vederbörande tillfälle att sig förklara samt sist innan nästa dags
utgång, efter det den för förklarings afgifvande bestämda tid
tilländalupit, sitt utslag i målet utfärdar.
2. Den med Konungens Befallningshafvandes utslag missnöjde, eger att, sist inom åtta dagar efter deraf erhållen del, till Konungens Befallningshafvande inlemna sina besvär ställda till Konungen, hvarefter med målet vidare så förhålles, som ofvan i 11 § sägs. 3. Vill någon klaga öfver beslut, hvarigenom af honom gjord afsägelse af riksdagsmanna-uppdrag ej blifvit godkänd, förfares i afseende derå, om afsägelsen egt rum vid valtillfälle, enligt mom. 1 i denna § och, om afsägelsen efteråt skett hos Konungens Befallningshafvande, enligt mom. 2. Durch Gesetz Nr. 1894:25 vom 16. Mai 1894 wurde in § 22 Ziffer 1 Satz 1 nach den Worten "val för flera" die Worte "domsagor eller" eingefügt
Durch Gesetz Nr. 1909:34 vom 26. Mai 1909
wurde der § 22 wie folgt geändert:
Durch Gesetz Nr. 1921:20 vom 31. Januar 1921 wurde der § 22 wie
folgt geändert: Durch Gesetz Nr. 1949:107 vom 5. April 1949 wurde im § 22 Satz 2 das Wort "ingiva" ersetzt durch: "inkomma".
|
§ 22. 1.
Wahlreclamationen entscheidet in erster Instanz die königliche
Länregierung, in zweiter gehen dieselben an den König und das
Verfahren ist dasselbe wie bei den Wahlen für die erste Kammer im §
11 angegeben wurde. ...
|
§.23. Hvarje
Ledamot af Andra Kammaren åtnjuter af statsmedel ersättning för
resekostnad till och från riksdagen samt arfvode af ett tusen
tvåhundra riksdaler för hvarje lagtima riksdag; dock att, när
antingen Konungen upplöser Riksdag, innan den varit fyra månader
tillsammans, eller Ledamot af Kammaren eljest afgår från sin
befattning under riksdagen, innan så lång tid af dess sammanträde
förflutit, så och under urtima riksdag, Kammarens Ledamot undfår,
jemte resekostnadsersättning, i dagtraktamente tio riksdaler,
hvilket dock ej må öfverstiga sammanlagdt ett tusen tvåhundra
riksdaler.
Den Ledamot af Kammaren, som icke i rätt tid vid riksdagen sig inställer, skall för hvarje dag han uteblifver vara förlustig tio riksdaler af arfvodet. Durch Gesetz Nr. 1891:14 vom 16. Mai 1891 wurde im § 23 Abs. 1 nach den Worten "dess sammanträde förflutit, " die Worte "eller Riksdagen sammanträder i följd deraf att Konungen, med upplösande af Riksdag, förordnat om nya val, " eingefügt.
Durch Gesetz Nr. 1909:34 vom 26. Mai 1909
erhielt der § 23 Abs. 1 folgende Fassung:
Durch Gesetz Nr. 1918:602 vom 22. Juli 1918 wurde der § 23 wie folgt
geändert: Durch Gesetz Nr. 1933:440 vom 30. Juni 1933 wurde der § 23 an dieser Stelle aufgehoben und als § 23 nach der Überschrift "c) Gemensamma bestämmelser" in neuer Fassung eingefügt.
|
§.23. [Entschädigung
aus der Staatskasse] Jedes
Mitglied der Zweiten Kammer erhält aus der Staatskasse zur
Bestreitung seiner Reisekosten und seines Unterhalts eine
Entschädigung von 1200 Reichsthalern für jede ordentliche Sitzung.
Im Falle aber der König den Reichstag auflöst, ehe er vier Monate
gedauert, oder wenn ein Mitglied im Laufe der Sitzung von dem
Verfluß der vier Monate sein Mandat niederlegt, ebenso im Falle
einer außerordentlichen Sitzung erhält das Mitglied außer den
Reisekosten eine Entschädigung von 12 Reichsthalern für den Tag,
ohne daß jedoch die Gesammtsumme 1200 Reichsthaler übersteigen darf. Diejenigen Mitglieder der Kammer, die sich nicht rechtzeitig beim Reichstag einfinden, unterliegen für jeden Tag ihres Ausbleibens einem Abzuge von 10 Reichsthalern an ihren Diäten.
|
c) Gemensamma bestämmelser. |
c) Gemeinsame Bestimmungen. |
Durch Gesetz Nr. 1933:440 vom 30. Juni 1933 wurde an dieser Stelle
der § 23 (als Bestimmung für die Entschädigung der Mitglieder beide
Kammern, an Stelle des § 12 Abs. 1 und 2 sowie § 23)
neu eingefügt: "§ 23. 1. Ledamot av riksdagen äger av stadtmedel åtnjuta arvode och resersättning under de villkor och i enlighet med de särskilda föreskrifter, som meddelas i en av Konungen och riksdagen samfällt beslutad stadga om ersättnings utgående för riksdagsmannauppdragets fullgörande. 2. För lagtuma riksdag, som ej enligt § 5 upplöses, innan den varit fyra månader tillsammans, så ock för sådant senare sammanträde av lagtima riksdag, som i § 5 avses, utgår till ledamot av riksdagen, som är bosatt å ort där riksdagen hålles, arvode med tre tusen kronor samt till annan riksdagens ledamot arvode med fyra tusen kronor. Vid urtima riksdag utgår till ledamot av riksdagen för den tid riksdagen är samlad arvode med ett belopp motsvarande, för månad räknat, en fjärdedel av det för lagtima riksdag utgående arvodet, dock högst med nämnda arvodes hela belopp. 3. Ledamot av riksdagen åtnjuter ersättning för resa till och från riksdagen. Besöker ledamot under lagtima riksdag efter beviljad ledighet hemorten, äger han jämväl undfå ersättning för därav föranledd resekostnad, dock högst för fem resor fram och åter."
Durch Gesetz Nr. 1941:89 vom 21. Februar 1941 wurde der § 23 wie
folgt geändert:
|
|
§.24. Rösträtt må
ej utöfvas af annan valberättigad än den, som vid valtillfälle
personligen sig inställer.
Durch Gesetz Nr. 1921:20 vom 31. Januar 1921 wurden dem § 24
folgende Worte angefügt:
Durch Gesetz Nr. 1937:180 vom 30. April 1937
erhielt § 24 folgende Fassung: Durch Gesetz Nr. 1957:158 vom 24. Mai 1957 wurden im § 24 die letzten Worte ", därest denna är röstberättigad" gestrichen.
|
§.24. [Persönliches
Stimmrecht] Das
Stimmrecht kann nur von denjenigen Personen ausgeübt werden, welche
bei der Wahl persönlich anwesend sind.
|
§.25. Befinnes vid
riksdagsmannaval, hvilka böra med slutna sedlar förrättas, valsedel
lyda å person, som ej är valbar, eller på flera eller färre, än som
vid valtillfället böra väljas, eller innefattar valsedel någon
tvetydighet i anseende till den eller de valdas namn, skall samma
sedel anses ogild. Durch Gesetz Nr. 1894:25 vom 16. Mai 1894
wurde dem § 25 folgender Absatz angefügt:
Durch Gesetz Nr. 1900:10 vom 4. April 1900 wurde dem § 25 folgender
Absatz angefügt:
Durch Gesetz Nr. 1909:34 vom 26. Mai 1909
erhielt der § 25 folgende Fassung:
|
§.25. [Geheime Wahl,
ungültige Stimmzettel] Wenn sich bei
den Reichstagswahlen, welche in geheimer Abstimmung vollzogen
werden, Wahlzettel mit Namen von Personen vorfinden, die nicht
wählbar sind, oder wenn die Zahl der Namen nicht mit der Zahl der
Candidaten übereinstimmt, oder wenn der Wahlzettel in Bezug auf die
zu wählende Person oder Personen irgend eine Ungewißheit enthält, so
werden solche Wahlzettel cassiert.
|
§.26.
Riksdagsmannabefattning kan endast utöfvas af Svenska medborgare,
som bekänna sig till kristen-protestantisk lära. Ej må såsom
Riksdagsman godkännas:
Durch Gesetz Nr. 1870:19 vom 10. Juni 1870 erhielt der § 26 Abs. 1
folgende Fassung:
Durch Gesetz Nr. 1897:33 vom 29. Mai 1897 erhielten § 26 Abs. 2
Buchstabe c) und d) folgende Fassung:
Durch Gesetz Nr. 1918:602 vom 22. Juli 1918 wurde der § 26 wie folgt
geändert:
Durch Gesetz Nr. 1937:180 vom 30. April 1937
wurde der § 26 wie folgt geändert:
|
§.26. [Wählbarkeit] Die
Funktionen eines Reichstagsmanns können nur von schwedischen
Bürgern, die dem protestantischen Cultus angehören, ausgeübt werden.
Als Reichstagsmann können nicht zugelassen werden:
|
§.27. Derest någon
varder för samma tid vald till Ledamot af begge Kamrarna eller till
Ledamot af endera för två eller flera valkretsar, må på honom
ankomma att bestämma i hvilkendera Kammaren han vill inträda eller
för hvilken valkrets han vill anses till Riksdagsman vald. Dock
åligger honom att hos Konungens Befallningshafvande i den ort, för
hvilken han riksdagsmanna-uppdrag ej mottager, derom göra skyndsam
anmälan.
|
§.27. [Verbot
gleichzeitiger Mitgliedschaft in beiden Kammern] Wenn eine
Person gleichzeitig zum Mitglied beider Kammern oder in mehreren
Wahlkreisen zum Mitgliede einer Kammer gewählt wird, so steht es dem
Gewählten frei, die Kammer, in der er sitzen, oder den Wahlkreis,
den er vertreten will, sich auszuwählen. ...
|
§.28. Hos Konungen
göres af hvardera Kammaren anmälan om de ledigheter inom Kammaren,
hvilka skola under samma eller innan nästa riksdag genom val fyllas,
hvarefter Konungen anbefaller Dess Befallningshafvande föranstalta,
att nya val anställas. Om emellan riksdagar ledighet i någondera Kammaren genom Ledamots afgång uppstår, åligger Konungens Befallningshafvande tillse och föranstalta, att nytt wal anställes. Durch Gesetz Nr. 1894:25 vom 16. Mai 1894 wurden im § 28 Abs. 2 die letzten Worte "tillse och föranstalta, att nytt wal anställes" ersetzt durch: ", när den afgångne tillhört Andra Kammaren, att föranstalta om nytt val; och, då den afgångne varit ledamot af Första Kammaren, att om ledigheten göra anmälan hos Konungen, so förordnar om nytt vals anställande"
Durch Gesetz Nr. 1909:34 vom 26. Mai 1909
wurde der § 28 wie folgt geändert: Durch Gesetz Nr. 1945:243 vom 1. Juni 1945 wurden in § 28 Ziffer 1 die Worte "hvardera Kammaren" ersetzt durch: "vardera kammarens talman".
Durch Gesetz Nr. 1949:107 vom 5. April 1949 wurde der § 28 wie folgt
geändert:
|
§.28.
[Ergänzungswahlen] Jede Kammer
zeigt dem König die Erledigungen, die sich aus ihrer Mitte ergeben,
an, damit die nöthigen Ergänzungen durch Anordnung von Neuwahlen
bewerkstelligt werden können.
...
|
§.29. Medan
Riksdag samlad är, må ej Riksdagsman sin befattning sig afsäga, utan
att han visar sådant hinder, som godkännes af den Kammare, till
hvilken han hörer; dock att härigenom ingen ändring sker i hvad
ofvan är sagdt om rätt att vid valtillfälle riksdagsmanna-uppdrag
sig afsäga. Durch Gesetz Nr. 1949:107 vom 5. April 1949 wurden im § 29 die ersten Worte "Medan Riksdag samlad är, må ej Riksdagsman" ersetzt durch: "Riksdagsman må ej, medan session pågår".
|
§ 29. [Verpflichtung] Im Laufe der
Sitzung kann kein Reichstagsmann seine Funktionen einstellen, es sei
denn, daß es solche Gründe vorbringen könnte, die von der Kammer,
der es angehört, als giltig anerkannt werden; ...
|
§ 30. Hvardera
Kammaren eger att bestämma påföljd af böter för den Kammarens
Ledamot, som sig vid riksdagen ej i rätt tid inställer och derför ej
visar laga förfall, eller som eljest, utan tillstånd af Kammaren,
från riksdagsöfverläggningarna förfallolöst sig afhåller. Dessa
böter tillfalla Statsverket.
Durch Gesetz Nr. 1941:89 vom 21. Februar 1941 erhielt der § 30
folgende Fassung:
|
§ 30.
[Disziplinarrecht] Jede Kammer
hat das Recht, denjenigen Mitgliedern der Kammern, welche ohne
gesetzliche Hindernisse sich nicht rechtzeitig bei den Sitzungen
einstellen, oder ohne Erlaubnis der Kammern und ohne gesetzliche
Gründe den Berathungen nicht beiwohnen, Geldstrafen aufzulegen.
Diese fallen dem Staatsschatze anheim.
|
Riksdags början och upplösning.
|
Beginn und Schluß des Reichstags.
|
§.31. Riksdagen
skall sammanträda i Rikets hufvudstad utom i de fall, då fiendes
framträngande eller pest eller andra lika vigtiga hinder göra det
omöjligt eller för Riksdagens frihet och säkerhet vådligt. Konungen
tillkommer då, på sätt Regeringsformen i 50 § stadgar, att annan
riksdagsort utsätta och kungöra.
|
§.31. [Ort des
Reichstags] Der
Reichstag tritt in der Hauptstadt des Reichs zusammen, ausgenommen
in den Fällen, wo die Annäherung des Feindes, eine ansteckende
Krankheit oder andere Hindernisse von gleicher Wichtigkeit seinen
Aufenthalt daselbst für seine Freiheit und Sicherheit unmöglich oder
gefährlich machen. In diesem Falle bestimmt der König für den
Zusammentritt desselben gemäß § 50 der Regierungsform einen anderen
Ort.
|
§.32. 1. Den, som
blifvit till Riksdagsman vald, skall, första gången han efter valet
till riksdag sig inställer, inför Justitie-statsministern, eller den
Konungen i hans ställe förordnar, sin fullmakt till granskning
uppvisa å den dag Riksdagen sammanträder eller, om Riksdagsman
senare sig inställer, så snart derefter ske kan. Denna granskning,
som skall ske i närvaro af tre bland Fullmäktige i Rikets Bank och
tre bland Fullmäktige i Riksgälds-kontoret, har till föremål att
undersöka, huruvida fullmakterna blifvit i föreskrifven form
utfärdade, och skall vid den riksdag, för hvilken nya val af begge
Kamrarnas eller enderas samtliga Ledamöter egt rum, vara inom tre
dagar fulländad, men vid andra riksdagar samma dag, då fullmakterna
uppvisas.
2. Hvardera Kammaren tillkommer dock sedan att pröfva behörigheten till riksdagsmannakallets utöfvande, ej mindre för sådana dess medlemmar, hvilkas fullmakter ej blifvit godkända, än äfven för dem, emot hvilka eljest, till följd af denna grundlag, anmärkning förekommer. Den, om hvars riksdagsmannarätt fråga är hos Kammare väckt, bibehåller emellertid sin befattning såsom Ledamot i Kammaren, intilldess han blifvit dertill obehörig förklarad. Durch Gesetz Nr. 1876:16 vom 22. April 1876 wurden im § 32 Ziffer 1 Satz 1 die Worte "Justitie-Stats-Ministern" ersetzt durch: "chefen för Justitie-departementet". Durch Gesetz Nr. 1897:33 vom 29. Mai 1897 wurden in § 32 Ziffer 1 Satz 2 die Worte "Fullmägtige i Rikets bank" ersetzt durch: "de af Riksdagen valde Fullmägtige i Riksbanken".
Durch Gesetz Nr. 1900:10 vom 4. April 1900 erhielt der § 32 Ziffer 1
folgende Fassung: Durch Gesetz Nr. 1918:602 vom 22. Juli 1918 wurden in § 32 Ziffer 1 Satz 1 die Worte "chefen för Justitie-departementet" ersetzt durch: "chefen för det departement, till vilket justitieärendena höra" und weiter wurde das Wort "Justitie-departementet" ersetzt durch: "departementet".
|
§ 32. [Vollmacht der
Reichstagsmänner] 1. Wer zum
ersten Male zum Mitgliede des Reichstages erwählt worden ist, muß
unmittelbar nach der Wahl seine darauf bezügliche Vollmacht den
Ministerien des Staates und der Justiz zur Revision vorlegen, damit
sie durch eine Commission geprüft werden können, ob sie in der
vorgeschriebenen gesetzlichen Form ausgefertigt sind. ...
2. Jeder der beiden Kammern steht es nicht desto weniger zu, die Wahlvollmachten ihrer Mitglieder, auch diejenigen, die von der Regierung nicht für giltig befunden worden sind, nach den Bestimmungen der Verfassung einer allseitigen Prüfung zu unterwerfen. Derjenige, dessen Recht, im Reichstag zu sitzen, in Frage gestellt wird, bleibt so lange in seinen Functionen als Reichstagsmanns, bis die Frage gegen ihn entschieden ist. |
§.33. Så snart
fullmakterna undergått den i mom. 1 af nästföregående § föreskrifna
granskning samt berättelse om förloppet dervid blifvit af
Justitie-statsministern, eller den i hans ställe förordnad är,
meddelad Kamrarna, hvar i hvad dess Ledamöter angår, begäre hvardera
Kammaren ofördröjligen hos Konungen, medelst Deputation, Talman och
vice Talman, dem Konungen då för hvardera Kammaren, bland dess
Ledamöter, utnämner.
Talman och vice Talman aflägga inför Konungen följande ed: "Jag N. N., utnämnd och förordnad att vid denna riksdag vara Talman (vice Talman) i Första (Andra) Kammaren, lofvar och svär, vid Gud och Hans heliga evangelium, att jag vill och skall med all min förmåga upprätthålla och försvara konungamakten och Riksdagens rättigheter, i öfverensstämmelse med Rikets Regeringsform. Jag skall ock ställa mig till ovilkorlig efterlefnad Rikets öfriga grundlagar. Detta allt lofvar jag troget hålla, så sannt mig Gud hjelpe till lif och själ." Då i något af de fall, som i 91, 93 och 94 §§ Regeringsformen omförmälas, Riksdagen på de i samma grundlags 95 § nämnda vederbörandes kallelse sammanträder, eger hvardera Kammaren att, inom sig, välja Talman och vice Talman, hvilka inför Kammaren aflägga den föreskrifna eden. Innan talman äro förordnade eller valde, efter thy ofvan sägs, föres i hvardera Kammaren ordet af den derstädes närvarande Ledamot, som de flesta riksdagar bevistat, och, der två eller flere Ledamöter i lika många riksdagar deltagit, den af dem, som är till lefnadsåren äldst. Durch Gesetz Nr. 1876:16 vom 22. April 1876 wurden im § 33 Abs. 1 Satz 1 die Worte "Justitie-statsministern" ersetzt durch: "chefen för Justitie-departementet". Durch
Gesetz Nr. 1889:13 vom 8. Mai 1889 wurde der § 33 wie folgt
geändert:
Durch Gesetz Nr. 1897:33 vom 29. Mai 1897 wurde dem § 33 folgender
Absatz angefügt:
Durch Gesetz Nr. 1900:10 vom 4. April 1900 wurde der § 33 wie folgt
geändert: Durch Gesetz Nr. 1918:602 vom 22. Juli 1918 wurden in § 33 Ziffer 1 die Worte "chefen för Justitie-departementet" ersetzt durch: "chefen för det departement, till vilket justitieärendena höra".
Durch Gesetz Nr. 1921:20 vom 31. Januar 1921 wurde der § 33 wie
folgt geändert:
Durch Gesetz Nr. 1937:201 vom 13. Mai 1937
wurde dem § 33 folgende Ziffer angefügt: Durch Gesetz Nr. 1945:784 vom 7. Dezember 1945 wurde der § 33 Ziffer 5 Satz 2 aufgehoben. Durch
Gesetz Nr. 1949:106 vom 5. April 1949 wurde der § 33 wie folgt
geändert:
|
§ 33. [Prüfung der
Wahlvollmachten] Sobald die
Prüfung der Wahlvollmachten beendigt ist, schickt jede Kammer eine
Deputation an den König, um ihn zu bitten, den Sprecher und den
Vizesprecher zu ernennen, die der König aus den Mitgliedern der
entsprechenden Kammer auswählt. Der Sprecher und der Vizesprecher leisten dem König einen Eid, daß sie die königliche Prärogative, die Grundgesetze des Reichs und die Rechte des Reichstages aufrecht erhalten wollen.
|
§.34. Konungen
låter offentligen kungöra den af Honom för riksdags öppnande
bestämda tid, som ej må utsättas senare än å femte söckendagen efter
riksdags början. På den tid skola Riksdagsmännen, sedan gudstjenst
med dem hållen är, sammankomma på rikssalen, der Konungen eller, då
Han så för godt finner, någon af Statsministrarna förer ordet. Vid
detta tillfälle låter Konungen meddela lagtima Riksdag berättelse om
hvad i Rikets Styrelse sedan nästföregående lagtima Riksdags
sammanträde sig tilldragit, äfvensom till Riksdagen i två exemplar,
deraf ett tillställes hvardera Kammaren, öfverlemna Propositionen
angående Statsverkets tillstånd och behof, innefattande äfven
förslag rörande sättet att genom bevillningar fylla hvad Staten
utöfver de ordinarie inkomsterna erfordrar; men om Riksdagen urtima
är, kungöres för densamma anledningen till dess sammankallande och
aflemnas de förslag och framställningar, hvilka skola blifva föremål
för Kamrarnas öfverläggningar; Konungen dock obetaget att sedermera
äfven andra förslag framställa.
Då Konungen, på sätt nu är sagdt,
riksdag öppnat, framföre, vid samma tillfälle, Kamrarnas Talmän till
Konungen, i Kamrarnas namn, deras undersåtliga vördnad. Durch Gesetz Nr. 1876:16 vom 22. April 1876 wurden in § 34 Abs. 1 Satz 2 die letzten Worte "någon af Stats-Ministrarna förer ordnet" ersetzt durch: "Statsministern eller annan Statsrådsledamot förer ordnet". Durch Gesetz Nr. 1900:10 vom 4. April 1900 wurde im § 34 Abs. 1 Satz 1 das Wort "femte" ersetzt durch "andra". Durch Gesetz Nr. 1921:20 vom 31. Januar 1921 wurden im § 34 Abs. 1 Satz 1 die Worte "senare än å" ersetzt durch: "till första eller". Durch Gesetz Nr. 1933:440 vom 30. Juni 1933 wurden im § 34 Abs. 1 Satz 3 die Worte "meddela lagtima Riksdag berättelse om hvad i Rikets Styrelse sedan nästföregående lagtima Riksdags sammanträde sig tilldragit, äfvensom till" ersetzt durch: "till lagtima"; außerdem wurden dem Satz 3 nach den Worten "inkomsterna erfordra" die Worte "ävensom berättelse om vad i rikets styrelse sedan nästföregående lagtima riksdags sammanträde sig tilldragit" eingefügt. Durch Gesetz Nr. 1941:89 vom 21. Februar 1941 wurden im § 34 Abs. 1 Satz 1 wurden die Worte "första eller" ersetzt durch: "senare än å". Durch
Gesetz Nr. 1949:107 vom 5. April 1949 wurde der § 34 wie folgt
geändert:
|
§ 34. [Einberufung] Der König
läßt den Eröffnungstag der Reichstagsversammlung öffentlich bekannt
machen. Die Eröffnung soll längstens am fünften Tage, nach dem
Zusammentritt des Reichstages stattfinden. An diesem Tage versammeln
sich die Mitglieder beider Kammern, nachdem sie dem feierlichen
Gottesdienste beigewohnt, im Reichssaale, wo der König, oder, wenn
er es für dienlich hält, ein Staatsminister in einer Rede die Lage
des Reichs sie der letzten ordentlichen Reichstagsversammlung
darlegt. Gleichzeitig läßt auch der König jeder der beiden Kammern
eine Bericht über die Finanzlage des Reichs, über die ordentlichen
und außerordentlichen Bedürfnisse, über allenfallsige neue Steuern
und Abgaben zur Vorlage bringen. Ist aber der Reichstag zu einer
außerordentlichen Sitzung einberufen, so werden ihm die Gründe der
Einberufung mitgetheilt und die Vorlagen gemacht, über die er zu
berathen hat; indeß bleibt es dem Könige anheim gegeben, später noch
andere Vorlagen machen zu lassen.
|
§.35. Hvardera
Kammaren eger utse och förordna sin Sekreterare. Den betjening, som
hvardera Kammaren i öfrigt för sig under Riksdagen anser nödig,
tillsattes af Talmannen och några utaf Kammaren dertill utsedda
Ledamöter, efter samråd med Sekreteraren. Durch Gesetz Nr. 1937:40 vom 12. Februar 1937 wurde der § 35 aufgehoben (als § 33 Ziffer 5 neu eingefügt).
|
§ 35. [Sekretäre des
Reichstags] Jede der
Kammern wählt ihre Secretäre. ...
|
§.36. Vill
Konungen, med upplösande af Riksdag, förordna om nya val i hela
Riket till båda Kamrarna eller den ena af dem, skall Konungens
beslut derom, sedan Han låtit till rikssalen kalla Riksdagen,
densamma derstädes meddelas. Då riksdag skall afslutas, infinna sig, på Konungens kallelse och efter förrättad gudstjenst, Riksdagsmännen på rikssalen och framföra genom Talmännen sina välönskningar. Derefter uppläses Riksdagsbeslutet, hvaruppå Konungen, Sjelf eller genom någon af Statsministrarna, förklarar riksdagen vara afslutad. Durch Gesetz Nr. 1876:16 vom 22. April 1876 wurden im § 36 Abs. 2 Satz 2 die Worte "någon af Statsministrarna" ersetzt durch: "Statsministern eller annan Statsrådsledamot".
Durch Gesetz Nr. 1933:440 vom 30. Juni 1933 wurde der § 36 wie folgt
geändert: Durch Gesetz Nr. 1937:201 vom 13. Mai 1937 wurde der § 36 zum § 35. Durch
Gesetz Nr. 1949:107 vom 5. April 1949 wurde der § 35 wie folgt
geändert:
|
§ 36. [Auflösung des
Reichstags] Wenn der
König die Reichstagsversammlung auflösen will, um neue Wahlen
vornehmen zu lassen, sei es nur für eine oder für beide Kammern, so
läßt er den Reichstag in den Reichssaal zusammenrufen, wo ihm die
darauf bezügliche Entschließung mitgetheilt wird. Beim Schlusse des Reichstages versammeln sich die Mitglieder desselben im Reichssaale .... Darauf wird der Reichstagsabschied verlesen, den der König entweder in Person oder durch einen dazu bevollmächtigten Staatsminister den Schluß des Reichstags ausspricht. |
Ärendenas beredning.
|
Vorbereitung der Geschäfte.
|
§.37. 1. Å hvarje
lagtima riksdag skola, inom åtta dagar efter dess öppnande,
tillsättas: ett Konstitutions-utskott, ett Stats-utskott, ett
Bevillnings-utskott, ett Banko-utskott samt ett Lagutskott. Dessa
Riksdagens ständiga Utskott skola bestå: Konstitutions-utskottet af
tjugu, Stats-utskottet af tjugufyra, Bevillnings-utskottet af tjugu,
Banko-utskottet af sexton och Lag-utskottet af sexton Ledamöter,
hvilka hvardera Kammaren till halfva antalet inom sig väljer
antingen omedelbart eller, om Kammaren så beslutar, genom Elektorer;
ankommande på Kamrarnas sammanstämmande beslut att, när sådant
finnes vara af nöden, tillsätta särskildt Utskott för upptagande af
fråga, som tillhör ständigt Utskotts behandling, så ock att, derest
Utskott anmäler behof af förstärkning i Ledamöternas antal, sådant
bevilja. 2. Hvardera Kammaren eger ock inom sig utse Suppleanter, att, vid
inträffadt förfall för Utskottsledamöter, i deras ställe inträda. 3. Derest i någondera Kammaren fråga väckes, som icke tillhör förenämnda Utskotts behandling, men är af beskaffenhet att Utskotts yttrande deröfver erfordras, skall för frågans beredande ett tillfälligt Utskott, bestående af så många Ledamöter, som Kammaren nödigt aktar, inom Kammaren tillsättas. 4. Å urtima Riksdag skola ej flere Utskott tillsättas, än som erfordras för beredning af de dervid, enligt 2 §, förekommande ärenden. Durch Gesetz Nr. 1900:10 vom 4. April 1900 wurden in § 37 Ziffer 1 Satz 1 das Wort "åtta" ersetzt durch: "sex".
Durch Gesetz Nr. 1909:34 vom 26. Mai 1909
wurde der § 37 wie folgt geändert:
Durch Gesetz Nr. 1918:602 vom 22. Juli 1918 wurde der § 37 wie folgt geändert:
Durch Gesetz Nr. 1933:440 vom 30. Juni 1933 wurde dem § 37 folgende
Ziffer angefügt: Durch Gesetz Nr. 1937:201 vom 13. Mai 1937 wurde der § 37 zum § 36 und wurde wie folgt geändert: Durch
Gesetz Nr. 1949:106 vom 5. April 1949 wurde der § 36 wie folgt
geändert:
Durch Gesetz Nr. 1953:127 vom 17. April 1953 wurde der § 36 wie
folgt geändert:
|
§ 37. [Ausschüsse des
Reichstags] 1. Bei jedem
ordentlichen Reichstage werden in den ersten acht Tagen nach der
Eröffnung folgende Ausschüsse gebildet: ein Konstitutionsausschuß,
ein Finanzausschuß, ein Bewilligungsausschuß, ein Bankausschuß und
ein Gesetzgebungsausschuß. Diese ständigen Ausschüsse sind
folgendermaßen zusammengesetzt: der Konstitutionsausschuß aus
zwanzig, der Finanzausschuß aus zwanzig, der Bewilligungsausschuß
aus zwanzig, der Bankausschuß aus sechzehn und der
Gesetzgebungsausschuß aus sechzehn Mitgliedern; jede Kammer wählt
die Hälfte der Mitglieder dieser Ausschusse; für die Berathung
besonderer Fragen, die zur Kompetenz der ständigen Ausschüsse
gehören, können durch einen gleichlautenden Beschluß beider Kammern
auch eigene Ausschüsse gebildet und die Zahl der Mitglieder der
bestehenden Ausschüsse vermehrt werden. 2. Jede Kammer kann für die Ausschüsse Ersatzmänner wählen, die bei Verhinderung der Ausschußmitglieder an deren Stelle treten. 3. Wenn sich in einer der Kammern eine Frage erhebt, die nicht
zum Ressort der ständigen Ausschüsse gehört, so kann die betreffende
Kammer einen besonderen Ausschuß dafür niedersetzen. ... 4. Bei außerordentlichen Landtagen werden los diejenigen Ausschüsse gebildet, die zur Vorberathung der betreffenden Vorlagen nothwendig sind. |
Durch Gesetz Nr. 1937:201 vom 13. Mai 1937 wurde an dieser Stelle
folgender § eingefügt: "§ 37. 1. Utrikesutskottet skall meddela utlåtanden och avgiva förslag i anledning av dit hänvisade frågor, som angå rikets förhållande till främmande makter och ej tillhöre annat utskotts behandling. 2. Då något av Konungen för riksdagen framlagt ärende förekommer till behandling i utskottet, skola alla tillgängliga handlingar delgivas utskottet. Ministern för utrikes ärendena må själv eller genom ämbets- eller tjänsteman meddela utskottet muntliga eller skriftliga upplysningar. 3. I den mån Konungen eller utskottet med hänsyn till rikets säkerhet eller andra av förhållandet till främmande makt betindade, synnerligen viktiga skäl finner upplysningar, som meddelas i visst ämne, böra hemliga hållas, vare utskottets ledamöter till tystnadsplikt förbundna. Ledamot, så ock suppleant, skall första gången han är närvarande vid sammanträde med utskottet avgiva försäkran om tystnadsplikten iakttagande."
|
|
§.38. 1.
Konstitutions-utskottet tillkommer att granska Rikets grundlagar
samt att hos Riksdagen föreslå de ändringar deruti, dem Utskottet
anser högst nödiga eller nyttiga och möjliga att verkställa, så ock
att meddela utlåtande öfver de från Kamrarna till Utskottet
hänvisade grundlagsfrågor.
2. Utskottet åligger ock att äska de i Statsrådet förda protokoll,
med undantag af dem, som angå ministeriella ärenden och kommandomål,
hvilka endast i hvad som rörer kända och af Utskottet uppgifna
händelser kunna fordras. Om Utskottets rätt och pligt att, efter
granskning af dessa protokoll, hos Riksdagen anmäla de anmärkningar,
hvartill denna granskning funnits föranleda, eller eljest vidtaga
den med anledning af gjord anmärkning erforderliga åtgärd, så ock
att, när af Riksdagsman eller af annat Utskott än
Konstitutions-utskottet fråga blifvit väckt, att Statsrådet eller
någon dess Ledamot eller Föredragande sitt embete på obehörigt sätt
utöfvat, deröfver, före frågans afgörande af Riksdagen, afgifva
yttrande, derom är i Regeringsformen stadgadt. 3. Utskottet tillkommer jemväl att, då olika meningar mellan
Kamrarna uppstå, till hvilket Utskott uppkomna frågor och ämnen böra
hänvisas, derom besluta, så ock att skilja mellan Kammare och dess
Talman, då den senare vägrar proposition.
Durch Gesetz Nr. 1909:34 vom 26. Mai 1909
wurde der § 38 wie folgt geändert: Durch Gesetz Nr. 1918:602 vom 22. Juli 1918 wurden in § 38 Ziffer 2 nach den Worten "statsrådets ansvarighet, " die Worte "om statsdepartementen, " eingefügt.
Durch Gesetz Nr. 1921:20 vom 31. Januar 1921 wurde der § 38 wie
folgt geändert: Durch Gesetz Nr. 1922:47 vom 21. Februar 1922 wurden in § 38 Ziffer 2 die Worte "angå antingen" ersetzt durch: "antingen angå" und die letzten Worte ", eller ock överenskommelser med främmande makter i ämnen, somk ej tillhöra annat utskotts behandling" wurden ersetzt durch: "och om allmän folkomröstning i ämnen, som ej tillhöra annat utskotts behandling, eller ock röra överenskommelser med främmande makter i sådana ämnen". Durch Gesetz Nr. 1929:184 vom 27. Juni 1929 wurden im § 38 Ziffer 1 die Worte "äfvensom stadgan om val till Riksdagens utskott" ersetzt durch: ", stadgan om val till Riksdagens utskott ävensom de reglementariska föreskrifter, vilka riksdagen jämlikt § 78 äger fastställa, " und der Ziffer wurden die Worte "och föreskrifter" angefügt.
Durch Gesetz Nr. 1933:440 vom 30. Juni 1933 wurde der § 38 wie folgt
geändert:
Durch Gesetz Nr. 1937:201 vom 13. Mai 1937 wurde der § 38 wie
folgt geändert:
Durch Gesetz Nr. 1941:89 vom 21. Februar 1941 wurde der § 38 wie
folgt geändert: Durch Gesetz Nr. 1945:244 vom 1. Juni 1945 wurden in § 38 Ziffer 1 die Worte "lagen med vissa bestämmelser om tryckta skrifter vid krig eller krigsfara, " gestrichen. Durch
Gesetz Nr. 1949:106 vom 5. April 1949 wurde der § 38 wie folgt
geändert:
|
§ 38. [Konsitutionsausschuß] 1. Dem
Konstitutionsausschusse kommt es zu, über die Grundgesetze des
Reiches Untersuchungen anzustellen und dem Reichstage diejenigen
Abänderung in Vorschlag zu bringen, die er für nothwendig oder
nützlich hält, ebenso sich über Fragen in Betreff der Grundgesetze,
die ihm von den Kammern unterstellt werden, auszusprechen. 2. Der Ausschuß ist verpflichtet, die Protocolle des Staatsrathes einzufordern mit Ausnahme derjenigen, die sich auf die ministeriellen Angelegenheiten und das Militärcommando beziehen. Der Ausschuß hat das Recht und die Pflicht, nach Untersuchung dieser Protocolle dem Reichstage seine Bemerkungen darüber mitzutheilen oder diejenigen Maßregeln zu ergreifen, die in Folge dieser Bemerkungen nothwendig sind. Im Falle ein Reichstagsabgeordneter oder ein anderer Ausschuß als der für die Konstitution die Beschuldigung vorbringt, daß der Staatsrath, oder eines seiner Mitlgieder oder einer seiner Berichterstatter ihre Function nicht gehörig ausgeübt haben, so hat der Konstitutionsausschuß gleichfalls das Recht und die Pflicht, darüber sein Gutachten abzugeben, bevor die Frage durch den Reichstag entschieden wird. 3. Der Ausschuß hat auch darüber zu entscheiden, wenn sich Meinungsverschiedenheiten zwischen den Kammern über die Frage erheben, welchem Ausschusse eine Angelegenheit zugewiesen werden soll; desgleichen wenn sich zwischen der Kammer und ihrem Sprecher Differenzen erheben. |
§.39. 1.
Stats-utskottet, som skall undfå del af Konungens angående
Statsverkets tillstånd och behof till Riksdagen aflåtna Proposition
och ega tillgång till alla Statsverkets räkenskaper och handlingar,
åligger att granska, utreda och uppgifva Stats- och
Riksgälds-verkens tillstånd och förvaltning samt föreslå ej mindre
hvad till fyllandet af deras behof erfordras, sedan nödiga
indragningar och besparingar blifvit iakttagna, än äfven beloppet af
de summor, hvilka, jemlikt 63 § Regeringsformen, skola för särskilda
händelser afsättas, så ock att uppgifva, huru mycket bör genom
bevillningar utgöras. 2. Utskottet tillkommer ock att efterse och granska, huruvida
gjorda eller förordnade utbetalningar af statsmedlen icke
öfverstigit beloppet af de hufvudtitlar, hvilka af Riksdag uti
uppgjord statsreglering blifvit fastställda, och huruvida
utbetalningarna äro grundade på behörigen upprättade stater, eller
Konungens med vederbörlig kontrasignation utfärdade anordningar,
samt styrkta med behöriga qvittenser af dem, som medlen emottagit.
Skulle, mot Riksdagens beslut, de till någon hufvudtitel anslagna
summor befinnas dragna till andra ändamål än dem, som under samma
hufvudtitel höra, eller något af Riksdagen faststäldt anslag
befinnas öfverskridet, skall Utskottet hos Kamrarna göra anmälan
emot den embetsman, som en sådan anordning kontrasignerat, hvarefter
förfares enligt 106 och 107 §§ i Regeringsformen. Ej må dock, emot
föreskriften i 90 § Regeringsformen, Utskottet i något klander af
Konungens gjorda anordningar ingå; ej heller de för statsutgifterna
redovisande tjenstemän personligen för Utskottet eller Riksdagen
till ansvar ställas, utan må, der så nödigt finnes, hos Konungen af
Riksdagen anmälas de anledningar, som förekommit att emot någon
sådan tjensteman i laglig ordning ansvar yrka. Durch Gesetz Nr. 1909:34 vom 26. Mai 1909 wurde in § 39 Ziffer 1 nach den Worten "ålliger att" die Worte ", i den mån det icke gäller jordbruksärenden eller pensions- och indragningsstaterna, " eingefügt und die Worte "Stats- och Riksgälds-verken tillstånd och förvaltning samt föreslå ej mindre hvad till fyllandet af deras behof erfordras, sedan nödiga indragningar och besparingar blivwit iakttagna, än äfwen" wurden ersetzt durch: "statsverkets tillstånd och förvaltning samt föreslå hvad till fyllandet af dess behof erfordras, hvarvid nödiga indragningar och besparingar böra iakttagas, så ock att föreslå"; außerdem wurde das Wort "så" vor "ock" durch ein Komma ersetzt und der Ziffer folgende Worte angefügt: ", afvensom att uppgöra förslag till riksstat."
Durch Gesetz Nr. 1933:440 vom 30. Juni 1933 wurde der § 39 wie folgt
geändert: Durch Gesetz Nr. 1941:89 vom 21. Februar 1941 wurden in § 39 Ziffer 1 Satz 1 die letzten Worte ", så ock att föreslå beloppet av de summor, vilka, jämlikt 63 § regeringsformen, skola för särskilda händelser avsättas" gestrichen. Durch
Gesetz Nr. 1949:106 vom 5. April 1949 wurde der § 39 wie folgt
geändert:
|
§ 39. [Finanzausschuß] 1. Der
Finanzausschuß, welcher die Mittheilungen der Regierung über die
Lage und Bedürfnisse des Staatshaushaltes empfängt und das Recht
hat, die Vorlage aller Rechnungen und Acten des Schatzes zu
verlangen, ist gehalten, in einem Berichte die Lage und Verwaltung
des Schatzes und des Reichsschuldenkontors zu untersuchen, zu prüfen
und darzulegen und nicht blos die für die Bedürfnisse nothwendigen
Summen - nach Vornahme der nöthigen Abminderungen und Ersparungen -
sondern auch die Beträge vorzuschlagen, die für besondere Zwecke
reservirt werden sollen. Er ist auch gehalten, die Höhe der Summe
für die Steuerveranlagung vorzuschlagen. 2. Der Ausschuß ist gehalten, zu untersuchen und festzustellen, ob die gemachten Zahlungen oder Zahlungsanweisugnen auf die Staatsfonds die Beträge der Titel, wie sie im Budget vom Reichstage festgesetzt sind, nicht übersteigen, ob die Erlasse des Königs in Betreff von Zahlungen gehörig gegengezeichnet und ob die gemachten Zahlungen von Quittungen der Empfänger begleitet sind. Wenn sich im Gegensatze mit dem Beschlusse des Reichstages herausstellen sollte, daß die für einen bestimmten Zweck (Titel) ausgesetzten Summen für andere Gegenstände verwendet worden sind, oder daß einer der von dem Reichstage bewilligten Credite überschritten worden ist, so hat der Ausschuß den Kammern den Beamten zu bezeichnen, der eine solche Verordnung gegengezeichnet hat, worauf nach dem in den §§ 106 und 107 der Regierungsform angegebenen verfahren vorgeschritten wird. Der Ausschuß darf aber nach den Vorschriften des § 90 der Regierungsform die vom Könige erlassenen Verordnungen nicht in seinen Tadel mit einschließen. Auch können die verantwortlichen Beamten, welche mit der Auszahlung der Staatsgelder beauftragt sind, nicht persönlich vor den Ausschuß oder den Reichstag geladen werden; dagegen wird dieser dem Könige die Gründe darlegen, welche zur gesetzlichen Verfolgung des erwähnten Beamten Anlaß geben.
|
§.40.
Bevillnings-utskottet åligger att bereda alla dit från Kamrarna
hänvisade frågor, som angå förändring uti föreskrifterna om
bevillnings utgörande, att förslagsvis beräkna inkomsterna af de
särskilda bevillningarna, och att, sedan Statsverkets behof blifvit
utredda och bestämda, opåmint föreslå sättet för bevillningens
ökande, om det erfordras, eller dess minskande, om sådant kan ega
rum, och i sammanhang dermed till Riksdagen afgifva förslag till
bevillnings-stadgar. Utskottet må derjemte uti bevillningsfrågor
föreslå hvad det anser billigt och nyttigt.
Durch Gesetz Nr. 1933:440 vom 30. Juni 1933 wurde der § 40 wie folgt
geändert:
|
§ 40. [Bewilligungsausschuß] Der
Bewilligungsausschuß ist gehalten, alle Fragen, die ihn von den
Kammern zugewiesen werden, vorzubereiten, ebenso alle Fragen, welche
Veränderungen in den Steuerverhältnissen betreffen. Er ist auch
gehalten, die Voranschläge für die verschiedenen Steuern
aufzustellen und, wenn es de finanziellen Bedürfnisse erheischen,
freiwillig die Mittel zu Erhöhung der Steuern, oder, wenn es
möglich, zur Verminderung derselben vorzuschlagen und die darauf
bezüglichen gesetzentwürfe den Kammern vorzulegen. Der Ausschuß kann
außerdem in allen Fragen, welche die Steuern und Abgaben betreffen,
alles Dasjenige vorschlagen, was ihm billig und nützlich erscheint.
|
§.41. Banko-utskottet tillhörer att undersöka Riksbankens
styrelse och tillstånd samt att hos Kamrarna föreslå och i mål, för
hvilka Utskottet fått sig sådan makt af Riksdagen uppdragen, gifva
föreskrifter om Bankens förvaltning.
Durch Gesetz Nr. 1909:34 vom 26. Mai 1909 erhielt der § 41 folgende
Fassung:
Durch Gesetz Nr. 1933:440 vom 30. Juni 1933 wurde der § 41 wie folgt
geändert: Durch
Gesetz Nr. 1949:106 vom 5. April 1949 wurde der § 41 wie folgt
geändert:
|
§ 41. [Reichsbankausschuß] Dem Bankausschuß kommt es zu, den Zustand und die
Leitung der Bank zu controliren und den Kammern Instructionen über
die Verwaltung dieses Instituts vorzuschlagen, oder auch solche den
Beamten desselben zu ertheilen, wenn ihn der Reichstag dazu
beauftragt.
|
§.42. 1.
Lag-utskottet skall meddela utlåtande öfver de från Kamrarna dit
hänvisade förslag till stiftande, ändring, förklaring eller
upphäfvande af allmän civil-, kriminal- och kyrkolag; börande under
civil- och kriminal-lag äfven förstås de delar af krigslagar och
författningar rörande krigsväsendet, som ega tillämpning till
medborgare utom krigsstaten. 2. Utskottet skall ock granska Justitie-ombudsmannens afgifna redogörelse, äfvensom hans embetsdiarier och registratur, samt med utlåtande deröfver till Riksdagen inkomma. Durch Gesetz Nr. 1883:18 vom 27. Mai 1883 wurden in § 42 Ziffer 1 die Worte "allmän" gestrichen und nach dem Wort "kriminal-" wurde das Wort ", kommunal-" eingefügt.
Durch Gesetz Nr. 1909:34 vom 26. Mai 1909 erhielt der § 42 Ziffer 1
folgende Fassung: Durch Gesetz Nr. 1915:111 vom 8. Mai 1915 wurden in § 42 Ziffer 2 nach dem Wort Justitie-ombundsmannens" die Worte "och militieombundsmannens" eingefügt und das Wort "hans" wurde ersetzt durch: "deras".
Durch Gesetz Nr. 1918:602 vom 22. Juli 1918 wurde der § 42 wie folgt geändert:
Durch Gesetz Nr. 1941:89 vom 21. Februar 1941 wurden in § 42 Ziffer
2 die Worte "Ett av lagutskotten skall ock" ersetzt durch "Det
tillkommer ock lagutskott att" und folgender Satz wurde angefügt:
Durch Gesetz Nr. 1949:106 vom 5. April 1949 erhielt der § 42 Ziffer
3 folgende Fassung:
Durch Gesetz Nr. 1965:49 vom 26. März 1965
wurde der § 42 wie folgt
geändert:
|
§ 42. [Gesetzgebungsausschuß] 1. Der
Gesetzgebungsausschuß hat über alle Entwürfe, die ihm von den
Kammern zugewiesen werden, zur Einführung, Abänderung, Auslegung
oder Aufhebung der allgemeinen bürgerlichen, peinlichen und
kirchlichen Gesetzgebung sein Gutachten abzugeben; unter der Rubrik
der bürgerlichen und peinlichen Gesetze sind auch diejenigen
Militärgesetze und Verordnungen inbegriffen, deren Bestimmungen sich
auf die bürgerlichen Staatsangehörigen in Anwendung bringen lassen. 2. Der Ausschuß prüft auch den Rechenschaftsbericht des Justizbeaufttragten, ebenso sein Protokoll und seine Correspondenz und erstattet dem Reichstag Bericht darüber.
|
Durch Gesetz Nr. 1909:34 vom 26. Mai 1909 wurde an dieser Stelle
folgender § eingefügt: Durch Gesetz Nr. 1918:602 vom 22. Juli 1918 wurden in § 43 Ziffer 1 wurden die Worte "de under jordbruksdepartementet lydande ärenden" ersetzt durch: "jordbruksärenden". Durch Gesetz Nr. 1949:106 vom 5. April 1949 wurde im § 43 die Kennzeichnung der Ziffer "1." gestrichen und die Ziffer 2 aufgehoben.
|
|
§.43. Ej må
Statsråds-ledamot eller Justitieråd i Utskott eller val till Utskott
deltaga; ej heller någon, af hvilken Riksdagen kan fordra redo och
ansvar, inväljas i Utskott, der redovisning för hans egna
embetsåtgärder kan förekomma. Durch Gesetz Nr. 1909:34 vom 26. Mai 1909 wurde der § 43 zum § 44 und die Worte "eller Justitieråd" wurden ersetzt durch: ", justitieråd eller regeringsråd".
Durch Gesetz Nr. 1933:440 vom 30. Juni 1933 erhielt der § 44
folgende Fassung: Durch Gesetz Nr. 1949:106 vom 5. April 1949 wurde im § 44 die Zahl "38" ersetzt durch: "37".
Durch Gesetz Nr. 1953:127 vom 17. April 1953 erhielt der § 44
folgende Fassung:
|
§ 43. [Keine
Regierungsmitglieder in Ausschüssen]Kein Mitglied
des Staatsrathes oder des obersten Gerichtshofes darf Mitglied der
Ausschüsse sein, oder sich bei der Wahl derselben betheiligen. Kein
Mitglied der Kammern, von dem der Reichstag irgend eine
Verantwortlichkeit fordern kann, darf an einem Ausschusse Antheil
nehmen, dem die Controle seiner Verwaltung zusteht.
|
§.44. Utskotten
välja, hvart inom sig, Ordförande och vice Ordförande. Intilldess
sådant val försiggått, föres ordet af den Ledamot, som de flesta
riksdagar bevistat och, der två eller flera i lika många riksdagar
deltagit, den af dem som är till lefnadsåren äldst. De ständiga
Utskotten utse, hvart för sig, Sekreterare och, efter samråd med
honom, den öfriga betjening, som nödig finnes. I tillfälligt Utskott
välja Ledamöterne, inom sig, för hvarje särskildt mål en
föredragande, hvilken det derjemte åligger att uppsätta Utskottets
yttrande i ämnet. Durch Gesetz Nr. 1909:34 vom 26. Mai 1909 wurde der § 44 aufgehoben (als § 45 Ziffer 2 neu eingefügt).
|
§ 44. [Ausschußvorstände] Die
Ausschüsse wählen ihre Vorstände, Vizevorstände, Secretäre,
Berichterstatter und diejenigen beamten, die sie für nöthig halten.
...
|
§.45. Alla Utskott
skola inom fyra dagar från den, då de blifvit utsedda, sammanträda.
De böra, så fort sig göra låter, afgifva de yttranden, som på dem
ankomma.
Har Ledamot af Utskott tre gånger å rad, utan laga förfall,
från Utskottets sammanträden sig afhållit, bör Ordföranden hos
vederbörande Kammare sådant anmäla, på det annan Ledamot, i
Utskottet må, i föreskrifven ordning, inväljas.
Durch Gesetz Nr. 1900:10 vom 4. April 1900 wurde der § 45 wie folgt
geändert:
Durch Gesetz Nr. 1909:34 vom 26. Mai 1909 wurde der § 45 wie folgt
geändert:
Durch
Gesetz Nr. 1912:11 vom 20. Februar 1912 wurde in § 45 Ziffer 2 Satz
2 und 3 durch folgenden Satz ersetzt: Durch Gesetz Nr. 1945:244 vom 1. Juni 1945 wurden in § 45 Ziffer 2 Satz 2 die Worte "; de ständiga utskotten därjämte, efter samråd med sekreteraren, den öfriga betjäning, som nödig finnes" gestrichen. Durch Gesetz Nr. 1949:106 vom 5. April 1949 wurde in § 45 Ziffer 2 Satz 2 gestrichen.
|
§ 45. [Konstituierung
der Ausschüsse und Fristen] Sämmtliche
Ausschüsse müssen binnen vier Tagen, nachdem sie gebildet sind,
zusammentreten und sobald als möglich ihre Berichte erstatten. Wenn ein Mitglied eines Ausschusses dreimal ohne genügende gesetzliche Gründe sich der Theilnahme an den Sitzungen enthält, so macht der Präsident der betreffenden Kammer davon Anzeige, damit nach der Geschäftsordnung ein anderes Mitlgied zur Theilnahme an dem Ausschusse bezeichnet werde.
|
§.46. Finner
Utskott sig behöfva af någon Konungens embetsman eller af allmänt
verk inhemta muntliga eller skriftliga upplysningar, eger Utskottet
att, genom sin Ordförande, hos den Statsrådets Ledamot, som konungen
dertill vid hvarje riksdag förordnar, begära Konungens befallning
till vederbörande att de äskade upplysningarna meddela; dock böra
Statskontoret samt Banko- och Riksgälds-verken, i frågor om
redovisning af medel, alla äskade upplysningar omedelbarligen
afgifva.
|
§ 46. [Einholung von
Auskünften durch die Ausschüsse] Wenn ein
Ausschuß von Seite eines Beamten des Königs oder der allgemeinen
Verwaltung mündliche oder schriftliche Aufklärungen bedarf, so
wendet sich der Ausschuß durch seinen Vorstand an dasjenige
Mitglied des Staatsrathes, das der König bei jedem Reichstage zu
diesem Zwecke bezeichnet, und verlangt einen königlichen Befehl,
wodurch die fraglichen Personen oder Verwaltungen angewiesen werden,
die verlangten Aufschlüsse zu ertheilen. Wenn es sich dagegen um
Fragen über die Staatsfinanzen, über die öffentliche Schuld oder die
Bank handelt, so haben die verantwortlichen Verwaltungen dieser
Anstalten die verlangten Aufschlüsse unverweilt zu ertheilen.
|
§.47. Derest
ständigt Utskott anser nödigt att, till öfverläggning om något
ärende, med annat ständigt Utskott sammanträda, skall sådant ske
genom Deputerade, på sätt Utskotten derom öfverenskomma. Sålunda
sammansatt Utskott eger att i frågor, som det handlagt, utlåtande
afgifva, utan att Utskottens öfrige Ledamöter deruti taga del.
|
§ 47. [Gemeinsame
Sitzungen von Ausschüssen] Wenn ein
ständiger Ausschuß es zur Verhandlung irgend einer Angelegenheit für
nothwendig hält, sich mit einem anderen ständigen Ausschusse zu
vereinigen, so geschieht dies durch Deputierte in der Weise, wie die
betreffenden Ausschüsse mit einander übereinkommen. Dieser
vereinigte Ausschuß hat das Recht, über die Fragen, die er
behandelt, sein Gutachten abzugeben, ohne daß die übrigen Mitglieder
des Ausscusses daran Antheil nehmen.
|
§.48. Då inom
Utskott omröstning med slutna sedlar anställes, bör en sedel alltid
uttagas och förseglas, hvilken öppnas endast i det fall, att
rösterna vid sammanräknandet befinnas lika delade. Är pluralitet
redan vunnen, bör den aflagda sedeln genast ouppbruten förstöras.
Ledamot, som i Utskotts beslut ej instämt, är obetaget att jemte Utskottets yttrande lemna Kamrarna del af sin skiljaktiga mening, som i sådant fall bör till Utskottet skriftligen afgifvas. Dock må Utskottets betänkande derigenom icke uppehållas. Durch Gesetz Nr. 1949:106 vom 5. April 1949
wurde der § 48 Abs. 1 durch folgende Absätze ersetzt:
|
§.48. [Rechte
einzelner Ausschußmitglieder] Wenn
ein Mitglied einen Ausschußberschluß nicht billigt, so kann es, wenn
der Ausschußbericht in der Kammer erstattet wird, seine besondere
Meinung darüber abgeben. ...
|
§.49. Expeditioner
från Utskott underskrifvas af Ordföranden. Durch Gesetz Nr. 1949:106 vom 5. April 1949 wurde der § 49 aufgehoben.
|
§ 49. [Ausfertigungen
der Ausschußbeschlüsse] Alle
Ausfertigungen eines Ausschusses werden von dem Präsidenten
desselben unterzeichnet.
|
§.50. Äskar
Konungen af Riksdagen särskilda Deputerade att med Honom öfverlägga
om ärenden, dem Han pröfvar böra hemliga hållas, utväljas dertill
tolf Ledamöter, deraf hvardera Kammaren inom sig utser sex. Desse
Deputerade ega dock ej makt att fatta beslut, utan endast att till
Konungen afgifva yttranden öfver de mål, Konungen dem meddelar.
Sekreterare och öfrige tjenstemän hos dessa Deputerade förordnas af
Konungen. Durch Gesetz Nr. 1909:34 vom 26. Mai 1909 wurden dem § 50 Satz 1 folgende Worte angefügt: "på sätt om val till utskott är stadgadt".
Durch Gesetz Nr. 1921:20 vom 31. Januar 1921 erhielt der § 50
folgende Fassung:
Durch Gesetz Nr. 1933:440 vom 30. Juni 1933 wurde der § 50 wie folgt
geändert:
Durch Gesetz Nr. 1937:248 vom 28. Mai 1937 wurde der § 50 Abs. 1
Satz 1, 2, 3 und 4 durch folgende Bestimmungen ersetzt:
Durch Gesetz Nr. 1941:89 vom 21. Februar 1941 wurde der § 50 wie
folgt geändert: Durch Gesetz Nr. 1949:106 vom 5. April 1949 wurde der § 50 zum § 49.
|
§ 50.
[Sonder- oder Geheimausschuß]
Wenn der König vom Reichstage specielle Abgeordnete verlangt, um
mit ihnen über Angelegenheiten zu berathen, die er geheim zu halten
wünscht, so werden dazu zwölf Mitglieder gewählt, von denen jede
Kammer für sich sechs ernennt. Indeß können diese Delegirten keine
gilitigen Beschlüsse fassen, wohl aber dem Könige in Betreff der
Angelegenheiten, über die er sie zu Rathe zieht, ihre Ansichten
mittheilen.
|
Ärendenas behandling i Kamrarna.
|
Über die Art und Weise, wie die Geschäfte in der Kammer behandelt werden.
|
Durch Gesetz Nr. 1949:106 vom 5. April 1949 wurde an dieser Stelle
folgender § eingefügt: "§ 50. Talmännen skola tillse, att nödig skyndsamhet och största möjliga plan mässighet iakttages vid riksdagsarbetets bedrivande. Vardera kammaren skall utse fyra ledamöter att jämte talmännen och vice talmännen rådpläga om vad i avseende å ärendenas behandling i utskott och kamrar må vara att iakttaga för vinnande av nämnde syfte (talmanskonferensen). Närmare bestämmelser om talmanskonferensen meddelas uti den i § 78 omförmälda riksdagsstadgan." Durch Gesetz Nr. 1957:157 vom 24. Mai 1957 wurden im § 50 Abs. 2 nach den Worten "och vice talmännen" wurden die Worte "samt de ständiga utskottens ordförande" eingefügt.
|
|
§.51. Talmännen
eller, i händelse af förfall för dem, vice Talmännen åligger, hvar
för sin Kammare, att utfärda kallelse till sammanträden, att
ärendena dervid föredraga, att upptaga, reda och framställa de
yttrade meningarna, att göra propositioner för besluts fattande och
vidmakthålla ordning vid sammanträdena, allt efter de föreskrifter
denna grundlag innehåller. Dock må den, som talmansbefattningen
utöfvar, ej deltaga i öfverläggning eller omröstning och ej heller
något annat föreslå, än som erfordras till verkställighet af
grundlagarna, af Riksdagens eller Kamrarnas särskilda beslut eller i
öfrigt af de reglementariska stadganden, som för riksdagsärendernas
behandling blifvit antagna.
Talman eger ej makt att, utan Kammarens samtycke, något dess sammanträde afsluta. Durch Gesetz Nr. 1961:19 vom 17. Februar 1961 wurden im § 51 Abs. 1 Satz 2 die Worte "eller omröstning" gestrichen.
|
§ 51. [Einberufung
einzelner Sitzungen durch den Sprecher] Der Sprecher,
oder im Falle seiner Verhinderung der Vizesprecher ist gehalten, in
jeder Kammer die Sitzungen anzusetzen, die Tagesordnung
festzustellen, die Debatte zu resumiren, Vorschläge in Betreff der
Abstimmung zu machen und die Ordnung in den Sitzungen aufrecht zu
erhalten. Während er präsidirt, kann er nicht an den Berathungen und
Abstimmungen Theil nehmen und keine anderen Vorschläge machen als
solche, die sich auf die Beobachtung dieses Grundgesetzes und auf
die Verhandlung in der Kammer beziehen. Der Präsident hat nicht das Recht, ohne Zustimmung der Kammer eine Sitzung zu schließen. |
§.52. Vid Kammares
sammanträde eger hvarje dess Ledamot rätt att till protokollet fritt
tala och utlåta sig i alla frågor, som under öfverläggning komma,
och om lagligheten af allt, som inom Kammaren sig tilldrager. En
hvar yttrar sig i den ordning, han dertill sig anmält och uppropad
blifver, och må ej någon vara berättigad att tala utom protokollet.
Ingen må tillåta sig personligen förolämpande uttryck; sker det,
eger Kammaren pröfva, huruvida den Ledamot, som sålunda sig förgått,
må af Talmannen erhålla tjenlig föreställning och varning, eller om
saken bör till laga domstols behandling öfverlemnas eller ock
alldeles förfalla.
Durch Gesetz Nr. 1933:440 vom 30. Juni 1933 wurde der § 52 wie folgt
geändert:
Durch Gesetz Nr. 1949:106 vom 5. April 1949 wurde der § 52 wie folgt
geändert:
|
§ 52. [Rechte einzelner
Abgeordneter bei einer Kammersitzung] In den
Sitzungen der Kammer hat jedes Mitglied das Recht, über alle Fragen,
die den Verhandlungen unterliegen, und über die Gesetzlichkeit alles
dessen, was in der Kammer vorgeht, seine freie Meinungsäußerung
auszudrücken. Niemand aber darf sich Personalitäten erlauben. Wenn
solche stattfinden, so hat die Kammer darüber zu entscheiden, ob
derjenige, der sich auf diese Weise vergessen hat, eine Ermahnung
oder eine Verweis vom Sprecher erhalten, ob die Sache vor die
competenten Gerichte gebracht werden, oder auf sich beruhen soll.
|
§.53. Ej må
Riksdagen eller Kamrarne i Konungens närvaro öfver något ämne
rådpläga eller besluta. Uti hvardera Kammaren ega Statsrådets Ledamöter tillträde, med
rättighet att deltaga i öfverläggningarna men ej i besluten, der de
ej äro Ledamöter af Kammaren. Dock må ej Statsrådets Ledamöter i de
fall, då dem enligt Regeringsformen uppdraget är att Riksstyrelsen
föra, ej heller omyndig Konungs Förmyndare, öfvervara Kamrarnas
öfverläggningar eller beslut. I mål, som personligen rörer någon Ledamot i Kammare, må han väl
öfverläggningarna, men ej beslutet, öfvervara.
Durch Gesetz Nr. 1953:135 vom 17. April 1953 wurde der § 53 wie
folgt geändert: Durch Gesetz Nr. 1965:50 vom 26. März 1965 wurden im § 53 Abs. 1 die Worte "omyndig Konungs förmyndare" ersetzt durch: "riksföreståndare".
|
§ 53. [Keine Beratung
in Anwesenheit des Königs] In Gegenwart
des Königs dürfen die Kammern weder berathen, noch einen Beschluß
fassen. Die Mitglieder des Staatsrathes können den Sitzungen der Kammern beiwohnen, an den berathungen, aber nicht an den Abstimmungen Theil nehmen, wenn sie nicht zugleich Mitglieder der Kammer sind. Indeß dürfen die Staatsräthe, welche nach dem Grundgesetze mit der Regierung des Königreiches betraut sind, desgleichen die Vormünder des minderjährigen Königs weder an den Verhandlungen noch an den Abstimmungen der Kammern Antheil nehmen. In Angelegenheiten, welche ein Kammermitglied persönlich angehen, ist es ihm gestattet, den Verhandlungen, nicht aber der Abstimmung beizuwohnen.
|
§.54. Konungens
Skrifvelser och Propositioner med det undantag, som i 34 § förmäles,
tillställas båda Kamrarna genom en Statsrådets Ledamot samt böra
alltid vara åtföljda af Statsrådets och, i frågor om stiftande,
ändring, förklaring eller upphäfvande af allmän civil-, kriminal-
och kyrkolag, jemväl af Högsta Domstolens yttrande. Durch Gesetz Nr. 1909:34 vom 26. Mai 1909 wurden im § 54 die letzten Worte "i frågor om stiftande, ändring, förklaring eller upphäfvande af allmän civil-, kriminal- och kyrkolag, jemväl af Högsta Domstolens yttrande" ersetzt durch: "då lagrådet afgifvit utlåtande, jämväl dess yttrande".
Durch Gesetz Nr. 1918:602 vom 22. Juli 1918 wurde dem § 54 folgender
Absatz angefügt: Durch Gesetz Nr. 1933:440 vom 30. Juni 1933 wurde im § 54 Abs. 2 das Wort "sjuttio" ersetzt durch: "sextio".
Durch Gesetz Nr. 1949:106 vom 5. April 1949 erhielt der § 54
folgende Fassung:
Durch Gesetz Nr. 1957:161 vom 24. Mai 1957 wurde der § 54 wie folgt
geändert:
|
§ 54. [Einbringung von
Vorschlägen des Königs] Die
Mitheilungen und Vorschläge des Königs werden, wie im § 34
vorgeschrieben, den beiden Kammern durch Vermittlung eines
Mitgliedes des Staatsrathes zur Vorlage gebracht. Sie müssen stets
von einem Gutachten dieses Rathes und, wenn es sich um Einführung,
Abänderung, Auslegung oder Abschaffung allgemeiner bürgerliche,
peinlicher und kirchlicher Gesetze handelt, auch von einem solchen
Gutachten des höchsten Gerichtshofes begleitet sein.
|
§.55. Motion i
ämne, som tillhör ständigt Utskotts behandling, må af Riksdagsman i
den Kammare, han tillhör, göras inom tio dagar från riksdags
öppnande. Sedermera må sådan fråga, med undantag af grundlagsförslag,
icke kunna af Riksdagsman väckas, utan såvida den af redan inom
någondera Kammaren fattadt beslut eller upptaget ärende eller annan
under Riksdagen inträffad händelse omedelbarligen föranledes. I ämne,
som icke tillhör ständigt Utskotts behandling, kan motion, så länge
Riksdagen är samlad, framställas. Motion bör alltid skriftligen till
protokollet aflemnas. Ej må i en skrift flere mål af olika
beskaffenhet sammanföras.
Durch Gesetz Nr. 1909:34 vom 26. Mai 1909 wurde der § 55 wie folgt
geändert:
Durch Gesetz Nr. 1918:602 vom 22. Juli 1918 wurde der § 55 wie folgt
geändert:
Durch Gesetz Nr. 1921:20 vom 31. Januar 1921 wurde dem § 55
folgender Absatz angefügt: Durch Gesetz Nr. 1933:440 vom 30. Juni 1933
erhielt der § 55 Abs. 1 folgende Fassung:
Durch Gesetz Nr. 1949:106 vom 5. April 1949 wurde der § 55 wie folgt
geändert:
Durch Gesetz Nr. 1953:127 vom 17. April 1953 wurde der § 55 wie
folgt geändert
Durch Gesetz Nr. 1957:161 vom 24. Mai 1957 erhielt der § 55 Ziffer 1
Abs. 3 erhielt folgende Fassung:
|
§ 55. [Initiativen der
Abgeordneten] Anträge über
Gegenstände, welche zur Competenz der ständigen Ausschüsse gehören,
können von jedem Mitgliede des Reichstages im Schooße der Kammer, zu
der es gehört, in den zehn ersten Tagen nach Eröffnung der Session
gestellt werden. Später können keine solche Anträge mehr gestellt
werden, ausgenommen, wenn sie die Grundgesetze betreffen, oder sich
direct auf einen von einer der beiden Kammern gefaßten Beschluß,
oder auf einen Gegenstand, der in denselben verhandelt worden ist
oder auf ein Ereigniß, das sich während der Dauer der Session
zugetragen, Bezug haben. Über Gegenstände, die nicht zur Competenz der ständigen Ausschüsse gehören, können Anträge gestellt werden, so lange der Reichstag versammelt ist. Alle Anträge müssen schriftlich eingereicht werden. Gegenstände verschiedener Art dürfen nicht in einem Antrage vereinigt werden. |
§.56. Konungens Propositioner, så ock motioner i ämnen, som
tillhöra ständigt Utskotts behandling, kunna icke till åtgörande i
Kammare företagas, innan Utskott deröfver afgifvit yttrande. Angår
motion annat ämne, och rörer det ej Kammaren enskildt, kan motionen
ej utan remiss till Utskott bifallas. Frågor, som röra någondera
Kammaren enskildt, må genast afgöras.
Durch Gesetz Nr. 1921:20 vom 31. Januar 1921 erhielt der § 56
folgende Fassung: Durch Gesetz Nr. 1949:106 vom 5. April 1949 wurde im § 56 Abs. 1 Satz 1 das Wort "framföra" ersetzt durch: "lämna".
|
§ 56. [Vorlagen in den Kammern nuch mit Gutachten eines
Ausschusses] Die Vorlagen des Königs sowie alle Anträge über
Gegenstände, die zur Competenz der ständigen Ausschüsse gehören,
dürfen den Kammern nur dann vorgelegt werden, wenn der Ausschuß sein
Gutachten darüber abgegeben hat. Auch andere Anträge, die nicht der
Kammer, in der sie gestellt werden, ausschließlich angehören, müssen
vor der Berathung an den
|
§.57. Derest af
Riksdagsman eller annat Utskott, än Konstitutions-utskottet, fråga
hos Kamrarna väckes, att Statsrådet eller någon dess Ledamot eller
Föredragande sitt embete på obehörigt sätt utöfvat, böra dervid
endast följande ordalag nyttjas; "Det är anledning till anmärkning
mot Statsrådet, eller den eller den Ledamoten eller Föredraganden,
hvarom remiss begäres till Konstitutions-utskottet, inför hvilket
anledningen skall uppgifvas." Sådan remiss skall då genast
ovägerligen verkställas. Vid Kammares öfverläggning om sådan fråga
gälle i afseende på Konungens beslut uti mål, som röra enskilda
personers eller korporationers rättigheter och angelägenheter, hvad
uti 107 § Regeringsformen stadgadt är.
|
§ 57. [Verfahren bei
einer Pflichtverletzung durch Regierungsmitglieder] Wenn ein
Abgeordneter oder ein anderer als der Konstitutionsausschuß die
Kammern von der Thatsache in Kenntniß setzen will, daß der
Staatsrath oder eines seiner Mitglieder, oder einer seiner
Berichterstatter, seine Pflicht nicht gehörig erfüllt hat, so ist
jeder Zeit nur folgende Formel in Anwendung zu bringen: "Es sind
Bemerkungen gegen den Staatsrath, gegen dieses oder jenes Mitglied,
gegen diesen oder jenen Berichterstatter desselben vorzubringen und
des ist beantragt, die Angelegenheit als den Konstitutionsausschuß
zu verweisen, vor dem die nöthigen Erläuterungen gegeben werden
sollen." Diese Verweisung muß auf der Stelle geschehen. ...
|
§.58. När
proposition eller motion första gången i Kammare förekommer, skall
den, såframt ej Kammaren enhälligt densamma genast till Utskott
förvisar, ligga på bordet till nästa sammanträde, då sådan
hänvisning bör ske, derest frågan ej nedlägges eller, om den rörer
Kammaren enskildt, eljest blifver afgjord. Hvarje Ledamot eger i
målet afgifva yttrande, hvilket jemväl till Utskottet öfverlemnas;
men ej må deraf remissen till Utskottet uppehållas.
Uppstår fråga
till hvilket Utskott ett mål bör hänvisas, skall denna fråga blott
för det sammanträde, då den väckt blifvit, kunna läggas på bordet,
men vid det nästföljande ovilkorligen afgöras.
Durch Gesetz Nr. 1918:602 vom 22. Juli 1918 erhielt der § 58 Abs. 2
folgende Fassung: Durch Gesetz Nr. 1941:89 vom 21. Februar 1941 wurde im § 58 Abs. 1 Satz 1 das Wort "enhälligt" gestrichen.
Durch Gesetz Nr. 1949:106 vom 5. April 1949 wurde der § 58 wie folgt
geändert: Durch Gesetz Nr. 1957:161 vom 24. Mai 1957 wurden im § 58 Abs. 3 Satz 1 nach den Worten "behandlingen av proposition" die Worte: , framställning från något riksdagens verk" eingefügt.
|
§ 58. [Erste Beratung] Wenn ein
Vorschlag oder Antrag zum ersten Male in die Kammer gebracht wird,
so wird er, wenn die Verweisung an den Ausschuß nicht sogleich und
mit Einstimmigkeit geschieht, auf die nächste Sitzung vertagt, in
der die Verweisung stattfindet, wenn er nicht zurückgezogen, oder,
falls er die Kammer ausschließlich angeht, anderweitig darüber
beschlossen wird. ... Wenn die Frage aufgeworfen wird, an welchen Ausschuß die Angelegenheit verwiesen werden soll, so kann dadurch nur eine Vertagung für die Sitzung in der sie gestellt wurde, bewirkt werden, und in der nächsten Sitzung muß sie nothwendiger Weise entschieden werden.
|
§.59. Betänkande, som af ständigt eller i dess ställe
särskildt tillsatt Utskott afgifvits, skall i begge Kamrarna för
ärendets afgörande, såvidt ske kan, samtidigt föredragas. Efter
betänkandets första föredragning skall detsamma hvila på bordet. Vid
nästa föredragning, ehvad öfverläggning då eger rum eller ej, må det,
på flere Ledamöters förenade begäran, åter göras hvilande. Men då
saken tredje gången förekommer, skall den till afgörande företagas.
Betänkande, som afgifvits af tillfälligt Utskott, föredrages i den Kammare, som Utskottet tillsatt, och förfares derefter vidare med målet, såsom nyss är sagdt. Utskotts förberedande hemställanden och förfrågningar må genast afgöras, derest icke någon Kammarens Ledamot bordläggning begär. Durch Gesetz Nr. 1941:89 vom 21. Februar 1941 wurden im § 59 Abs. 1 Satz 3 wurden die letzten Worte "må det, på flere Ledamöters förenade begäran, åter göras hvilande" ersetzt durch: "skall det, så framt ej kammaren annorlunda beslutar, åter göras vilande."
Durch Gesetz Nr. 1949:106 vom 5. April 1949 wurde der § 59 wie folgt
geändert: Durch Gesetz Nr. 1953:127 vom 17. April 1953 wurde der § 59 Abs. 2 gestrichen.
|
§ 59. [Berichterstattung der Ausschüsse] Das Gutachten des ständigen Ausschusses oder des für
die Angelegenheit bestellten Specialausschusses wird, sobald als
möglich, beiden Kammern zu gleicher Zeit vorgelegt. Nach der ersten
Berichterstattung über dieses Gutachten wird der Beschlußfassung
über die Angelegenheit vertagt. Nach der zweiten Berichterstattung
kann sie auf den gemeinschaftlichen Antrag von mehreren Mitgliedern
ebenfalls vertagt werden, mag nun eine Berathung darüber
stattgefunden haben, oder nicht.
Wenn aber die Angelegenheit zum dritten Male auf die Tagesordnung
kommt, so muß ein Beschluß darüber gefaßt werden. Über vorbereitende Vorschläge und Untersuchungen des Ausschusses kann sogleich Beschluß gefaßt werden, außer wenn ein Mitglied die Vertagung verlangt.
|
§.60. När ärende skall slutligen afgöras, böra dertill
hörande handlingar uppläsas, såframt någon Kammarens Ledamot sådant
äskar. Ej må något mål, deri öfverläggning egt rum, till slutligt
afgörande företagas förr än Kammaren på Talmannens hemställan
förklarat öfverläggningen slutad; börande derefter proposition
framställas. Kan fråga blifva föremål för bifall eller afslag, bör
Talmans första proposition lyda på bifall. Om denna besvaras med nej,
och anmärkningar i saken blifvit under öfverläggningen gjorda, bör
den följande propositionen i enlighet med dem uppställas. Innefattar
ett förslag flera delar, som ej lämpligen kunna i ett sammanhang
afgöras, bör särskild proposition å hvardera delen framställas i
enahanda ordning, som nu är föreskrifven. - Proposition skall alltid
endast med ja eller nej besvaras, och Talmannen tillkännagifve sin
uppfattning af det svar, som lemnats, hvarvid skall bero, såvida ej
votering begäres, hvilken då ej må vägras; en hvar i öfrigt obetaget
att låta sin särskilda mening i protokollet antecknas. Ingen må
försöka att beslutet genom ny öfverläggning upprifva. - Då voteras
skall, bör voteringsproposition jemte tydlig kontraproposition
genast författas, justeras och anslås, samt omröstningen straxt
derefter verkställas; men ej må proposition göras, om votering skall
ega rum, ej heller någon omröstning derom tillåtas. Omröstning skall alltid ske med tryckta och omärkta, enkla, slutna och hoprullade sedlar, och bör, till undvikande af lika röstetal för ja och nej, i mål, der blott enkel pluralitet erfordras, Talmannen vid hvarje omröstning före sedlarnes uppräkning en bland dem uttaga och genast förseglad aflägga. Om vid sammanräknandet af de öfriga sedlarna rösterna befinnas lika delade, skall den förseglade sedeln öppnas och afgöra beslutet. Är pluralitet redan vunnen, bör den aflagda sedeln ouppbruten genast förstöras. Durch
Gesetz Nr. 1925:50 vom 20. März 1925 wurde der § 60 wie folgt
geändert: Durch Gesetz Nr. 1933:440 vom 30. Juni 1933
wurde der § 60 wie folgt geändert: Durch Gesetz Nr. 1941:89 vom 21. Februar 1941 wurden im § 60 Ziffer 1 Satz 1 gestrichen.
|
§ 60. [Voraussetzungen für einen endgültigen Beschluß] Wenn über eine Angelegenheit ein definitiver Beschluß
gefaßt werden soll, so müssen die darauf bezüglichen Actenstücke
verlesen werden, wenn es ein Mitglied der Kammer verlangt. Die
Abstimmung über eine Angelegenheit kann nicht eher geschehen, als
bis die Kammer auf die Anfrage des Sprechers die Berathung für
geschlossen erklärt hat. Wenn es sich um die Annahme oder Ablehnung
einer Frage handelt, so muß der Sprecher zuerst über die Annahme
abstimmen lassen. - Die Abstimmung geschieht stehts durch Ja
oder Nein und der Sprecher verkündet nach vorgenommener Zählung das
Ergebniß derselben, welches vollkommen giltig ist, wenn nicht die
schriftliche Abstimmung verlangt wird, die nicht verweigert werden
darf. Es bleibt übrigend jedem Einzelnen überlassen, seine
persönliche Meinung bei der Abstimmung zu Protokoll zu geben. ... -
Die schriftliche Abstimmung geschieht stets durch gedruckte
Stimmzettel ohne äußere Zeichen, welche durch Zusammenfalten
geschlossen sind. Um bei Angelegenheiten, in denen die absolute
Majorität erforderlich ist, die Gleichheit der Stimmen zu vermeiden,
legt der Präsident bei jeder schriftlichen Abstimmung und vor
Eröffnung der Stimmzettel, einen derselben bei Seite, der sogleich
versiegelt wird. Wenn es sich dann findet, daß die Stimmenzahl
gleich ist, so wird dieser versiegelte Stimmzettel geöffnet und er
entscheidet die Majorität. War die Majorität ohnedieß schon
vorhanden, so wird der versiegelte Stimmzettel uneröffnet
vernichtet. ...
|
§.61. Talman må ej vägra proposition, utom när han finner
väckt fråga strida mot grundlags lydelse; och bör han då alltid
anföra skälen till sin vägran. Derest Kammaren ändock yrkar
proposition, skall Talman ega att förklara öfverläggningen hvilande,
och målet förvisas då till Konstitutions-utskottet, som det åligger
att ofördröjligen inkomma med motiveradt och bestämdt utlåtande
öfver frågans stridighet eller enlighet med grundlagen. Å hvad
Utskottet förklarat icke vara mot grundlag stridande kan proposition
sedermera ej vägras.
|
§ 61. [Meinungsverschiedenheiten zwischen Sprecher und Kammer] Differenzen zwischen dem
Sprecher und der Kammer
über die Behandlung von Berathungsgegenständen werden zur
Begutachtung an den Konstitutionsausschuß überwiesen, durch dessen
Beschluß die Sache entschieden wird. ....
|
§.62. Kammares beslut i fråga, som icke rörer Kammaren
enskildt, skall Med-kammaren genom utdrag af protokollet delgifvas.
Har målet varit af ständigt eller i dess ställe särskildt tillsatt
Utskott handlagdt, skall ock detta om beslutet på enahanda sätt
underrättas. Derest Ledamot, som i Kammarens beslut ej instämt, vill
sin särskilda mening hos Med-kammaren anmäla, skall sådant vara
honom obetaget; börande han i slikt fall sin skiljaktiga mening
skriftligen till protokollet aflemna, hvarefter den genom
protokollsutdrag Med-kammaren delgifves; men ej må häraf i något
fall beslutets expedierande uppehållas.
|
§ 62. [Mitteilungen von Beschlüssen einer Kammer an die andere] Die Beschlüsse der einen Kammer in Fragen, welche nicht
ausschließlich diese Kammer angehen, werden der andern Kammer in der
Form von Protocollauszügen mitgetheilt. Wenn ein Mitglied, das den
Beschluß der Kammer nicht billigt, seine persönliche Ansicht der
andern Kammer mittheilen will, so hat es das Recht dazu. Dieses
geschieht, indem es seine Ansicht dem Protocollauszuge beifügt. ...
|
§.63. När fråga, hvaröfver Utskott sig utlåtit, till
afgörande förekommer, eger Kammaren att antingen genast, med bifall
till utlåtandet eller utan afseende å hvad Utskottet föreslagit,
fatta sitt beslut, eller, om ämnet anses fordra ytterligare
utredning, målet till Utskottet återförvisa.
Stanna Kamrarne öfver
någon fråga, deri ständigt eller i dess ställe särskildt tillsatt
Utskott sig yttrat, uti hufvudsakligen eller till vissa delar olika
beslut, då skall Utskottet söka att de olika meningarna, så vida
möjligt är, sammanjemka och med förslag derom till Kamrarna inkomma.
Om frågan varit af tillfälligt Utskott handlagd och den Kammare, som
Utskottet tillsatt, icke afslår den i frågan väckta motion, skall
beslutet genom utdrag af protokollet delgifvas Med-kammaren, som
derpå om frågan beslutar antingen genast eller efter dess hänvisning
till ett för frågans vidare utredning inom Kammaren tillsatt Utskott.
Derest Kammaren då icke antager det af den Kammare, som saken först
handlagt, fattade beslut, varder det afslaget eller med ändring
återlemnadt till sistnämnda Kammare, hvilken i senare fallet har att
målet till ny öfverläggning företaga samt eger att, om Med-kammarens
beslut icke oförändradt antages, ärendet dit ånyo öfverlemna till
förnyad ompröfning. Hvad Kamrarne sammanstämmande besluta, det vare
Riksdagens beslut. Blifva Kamrarne ej, efter den behandling ofvan är
nämnd, om ett beslut ense, skall frågan, utom i de fall 65 §
upptager, anses hafva för den riksdagen förfallit. Durch
Gesetz Nr. 1949:106 vom 5. April 1949 wurde der § 63 wie folgt
geändert:
Durch Gesetz Nr. 1953:127 vom 17. April 1953 wurde der § 63 wie
folgt geändert:
|
§ 63. [Zurückweisung an den Ausschuß, übereinstimmende Beschlüsse
der Kammern sind Reichtagsbeschlüsse] Wenn es sich um die Entscheidung einer Frage handelt,
über die ein Ausschußbeschluß vorliegt, so kann ihn die Kammer
entweder annehmen oder ablehnen, oder den Gegenstand zur nochmaligen Berathung an den Ausschuß zurückverweisen. Wenn die Kammern über eine Frage, über die sich ein ständiger Ausschuß, oder der Specialausschuß, der ihn ersetzt, ausgesprochen hat, mehr oder weniger von einander abweichende Beschlüsse fassen, so wird der Ausschuß die beiderseitigen Ansichten so viel als möglich mit einander in Einklang zu bringen suchen und den Kammern einen desfallsigen Vorschlag unterbreiten. Wenn die Frage von einem nicht ständigen Ausschuß behandelt worden ist und eine Kammer, die den Ausschuß niedergesetzt hat, den Antrag desselben nicht verwirft, so wird der Beschluß der andern Kammer mitgetheilt. Diese faßt dann über die vorliegende Frage ebenfalls einen Beschluß, entweder sofort, oder nachdem ihr zuvor durch einen zu diesem Behufe niedergesetzten Ausschuß darüber Bericht erstattet worden ist. Wenn dann diese Kammer den von der anderen Kammer gefaßten Beschluß nicht annimmt, so wird der auf diese Weise verworfene oder abgeänderte Beschluß an die Kammer zurückgesendet, von der die Angelegenheit zuerst ausgegangen ist. Diese unterstellt dann, wenn der Beschluß nur abgeändert worden ist, die Sache einer neuen Berathung und wenn der Beschluß der anderen Kammer nicht ohne Änderung angenommen wird, so geht die Sache nochmals an diese andere Kammer zurück, um einer neuen Untersuchung unterstellt zu werden. Die Entscheidungen, über die sich die Kammern geeinigt haben, gelten als Beschlüsse des Reichstages. Wenn die beiden Kammern über eine Angelegenheit zu keinem gemeinschaftlichen Beschluß gelangen, so kann diese Angelegenheit in derselben Session nicht mehr zu Beratung gebracht werden, mit Ausnahme der im § 65 aufgezählten Fälle. |
§.64. Förslag till stiftande, ändring, förklaring eller
upphäfvande af grundlag, hvarom fråga endast vid lagtima riksdag må
väckas, kan å samma riksdag förkastas, men ej slutligen antagas
eller bifallas i vidsträcktare mån, än såsom ett förslag, hvilket
till den lagtima riksdag, som, efter förrättade nya val i hela Riket
till Andra Kammaren, först sammanträder, skall hvila, för att då
ånyo pröfvas. Varder förslaget dervid af begge Kamrarna antaget,
blifver det Riksdagens beslut; egande Kamrarne ej rätt att uti
hvilande förslag ändring göra. Ej må beslut öfver hvilande förslag
till annan riksdag, än nu är nämndt, uppskjutas, utan att Konungen
och begge Kamrarne derom äro ense. Durch Gesetz Nr. 1949:106 vom 5. April 1949
erhielt der § 64 Satz 1 folgende Fassung:
|
§ 64. [Verfahren bei Grundgesetzen] Jeder Antrag, der die Einführung, Veränderung,
Auslegung und Abschaffung von Grundgesetzen zum Zweck hat, eine
Frage, die nur während einer Session vorgebracht werden darf, kann
während desselben Reichstages verworfen werden; wird er dagegen
angenommen und gebilligt, so geschieht es nur in seiner Eigenschaft
als vertagter Entwurf und als solcher wird er dann bis zu ersten
ordentlichen Sitzung, welche nach den neuen allgemeinen Wahlen für
die zweite Kammer stattfindet, vertagt, um einer neuen Prüfung
unterworfen werden. Wenn dieser Entwurf sodann von den beiden
Kammern angenommen wird, so ist er zum Beschlusse des Reichstages
erhoben. Die Kammern haben nicht das Recht, an einem vertagten
Entwurfe an keine anderen Zusammenkunft als an die genannte
verwiesen werden, es sei denn, daß zwischen König und den beiden
Kammern Einstimmigkeit über diesen Gegenstand herrscht.
|
§.65. När i fråga om statsutgifter eller bevillning, eller
angående Riksbankens eller Riksgälds-kontorets styrelse och
förvaltning, inkomster och utgifter, Kamrarne fatta stridiga beslut,
som ej uppå vederbörligt Utskotts förslag varda sammanjemkade, skola
begge Kamrarne hvar för sig rösta om de olika beslut, hvari hvardera
förut stannat; kommande den mening, som dervid erhåller de flesta
Ledamöters af båda Kamrarna sammanräknade röster, att gälla såsom
Riksdagens beslut. För att vid sådan omröstning förekomma lika antal
röster, skall i Andra Kammaren afläggas och förseglas en sedel,
hvilken, i händelse de öfriga sammanräknade rösterna utfalla lika,
öppnas och afgör frågan. Är pluralitet redan vunnen, bör den aflagda
sedeln ouppbruten genast förstöras.
Durch Gesetz Nr. 1897:33 vom 29. Mai 1897 wurden im § 65 Satz 1 die Worte "angående Riksbankens eller Riksgälds-kontorets" ersetzt durch: "om reglementariska föreskrifter för Riksbanken, dess inkomster och utgifter, eller om ansvarfrihet för Fullmägtige i Riksbanken, eller om Riksgäldskontorets"
Durch Gesetz Nr. 1925:50 vom 20. März 1925 wurden im § 65 die Sätze
2 und 3 ersetzt durch folgende Bestimmungen:
|
§ 65. [Bestimmungen zur Ausgleichung der Kammern in bestimmten
Angelegenheiten] Wenn in den Fragen, welche die Einnahmen und Ausgaben
des Staates, die Steuern, die Bank und die Staatsschuld betreffen,
die Kammern abweichende Beschlüsse fassen, die sich durch die
Vorschläge des dazu befugten Ausschusses nicht ausgleichen lassen,
so stimmen die beiden Kammern über die verschiedenen Beschlüsse, die
von jeder derselben gefaßt worden sind, gesondert ab und die
Ansicht, welche die größere Zahl von Stimmen der beiden Kammern
zusammengenommen in sich vereinigt, wird zum
|
§.66. Då val till Konung eller Thronföljare skall förrättas, tillsättes en Nämnd, bestående af sextiofyra personer, af hvilka hvardera Kammaren genom sluten omröstning inom sig utser trettiotvå, med uppdrag att, vid förefallande skiljaktighet mellan Kamrarna bestämma valet. Dagen efter, sedan Nämnden är utsedd, skrida Kamrarne till val af Konung eller Thronföljare. Förenas Kamrarne om en och samma person, är han att såsom utkorad anse. I annat fall afgör Nämnden. Dock må ej hos densamma komma under omröstning andra än de, som i hvardera Kammaren erhållit flesta rösterna, egande ingendera Kammaren att flera än en kandidat framställa. Nämndens Ledamöter, hvilka ej i och för denna befattning må uteslutas från deras riksdagsmannarätt i Kamrarna, sammanträda dagen efter den, då valet i Kamrarna förrättadt är, och skiljas ej åt förrän valförrättningen är fullgjord. Den af de begge under omröstning komna personerna, på hvilken då inom Nämnden de flesta rösterna falla, är behörigen vald. I den händelse, som 94 § Regeringsformen omförmäler, skall Nämnden väljas inom tionde dagen efter den, som i riksdagskallelsen är till Riksdagens sammankomst utsatt. Durch Gesetz Nr. 1949:106 vom 5. April 1949 wurden im § 67 Satz 1 die Worte "genom sluten omröstning" gestrichen.
|
§ 66. [Königswahl] Im Falle der Wahl des Königs oder des Thronfolgers wird
eine Commission von 64 Personen gebildet, von denen jede Kammer aus
ihrer Mitte in geheimer Abstimmung 32 erwählt. Dieser Commission
steht es zu, im Falle die beiden Kammern sich nicht einigen können,
die Wahl zu entscheiden. Am Tage nach der Ernennung dieser
Commission schreiten die Kammern zur Wahl des Königs oder des
Thronfolgers. Wenn sich die Stimmen der Kammern auf einer und
derselben Person vereinigen, so wird sie als gewählt betrachtet.
Aber die Commission darf nur für diejenigen stimmen, die in jeder
Kammer die meisten Stimmen erhalten haben. Jede Kammer darf übrigens
nur einen Candidaten aufstellen. Die Mitglieder der Commission, die
durch ihre Function ihr Recht, als Kammermitglieder zu stimmen,
nicht verlieren, versammeln sich, nachdem die Wahl in den Kammern
stattgefunden, am darauffolgenden Tage und trennen sich nicht eher,
bis die Wahl vollzogen ist. Diejenige der beiden Personen, welche in
der Commission die Majorität der Stimmen erhält, ist gesetzlich
gewählt. ...
|
§.67. Skall Förmyndare för omyndig Konung tillsättas, utses af Kamrarna, sist dagen efter riksdagens öppnande, en Nämnd, på det sätt och till det antal personer, som i nästföregående § sagdt är. Denna Nämnd röstar om de af Riksdagen till antalet bestämda Förmyndare, som skola vara en, tre eller fem. Hvarje Ledamot af Nämnden upptecknar å en sluten vallista de män, dem han anser förtroendet värdiga, och så många, att de med en person öfverstiga det af Riksdagen bestämda antalet. Af dem, som dervid kommit i åtanke, ställes först den, som flesta rösterna erhållit, under ny omröstning, då Nämndens pluralitet gifver Utslaget. På samma sätt förfares med den, som näst honom blifvit af de flesta kallad o. s. v., till dess det föreskrifna antalet af Förmyndare blifvit fyldt. Nämnden kan ej förr åtskiljas, än valet fulländadt är; och gäller detta val såsom Riksdagens beslut. Om så händer, att Kamrarne ej inom tre dagar efter riksdagens öppnande om Förmyndarnas antal åsämjas, förordnas på enahanda sätt och till lika antal, som ofvan angående Nämnden är sagdt, en särskild Nämnd, att medelst omröstning denna fråga med samma kraft och verkan som Riksdagens beslut, inom två dagar afgöra; skolande sedermera den utsedda Nämnden, likaledes inom två dagar, hafva valet förrättat, så att i alla händelser förmyndarevalet, inom sju dagars förlopp från Riksdagens öppnande, må vara verkstäldt.
Durch Gesetz Nr. 1949:106 vom 5. April 1949 wurde der § 67 wie folgt
geändert:
Durch Gesetz Nr. 1965:50 vom 26. März 1965 erhielt der § 67 folgende
Fassung:
|
§ 67. [Wahl der Vormünder des Königs] Wenn ein Vormund für den minderjährigen König zu
ernennen ist, so wählen die Kammern längstens am Tage nach der
Eröffnung des Reichstages eine Commission, die aus eben so vielen
Mitglieden besteht und in derselben Weise zusammengesetzt ist, wie
im vorhergehenden § angegeben worden ist. Diese Kommission erwählt
in geheimer Abstimmung die Vormünder des Königs, deren Zahl eins,
drei oder fünf sind, und die vom Reichstage festgesetzt wird. Der
Name, der die meisten Stimmen erhält, nimmt den ersten Platz ein u.
s. w., bis die festgesetzte Zahl voll ist. Die Commission darf sich
nicht eher trennen, als bis die Wahl vollzogen ist. ...
|
§.68. Till följd af Regeringsformens 96 § skall hvarje
lagtima Riksdag förordna en för lagkunskap och utmärkt redlighet
känd man att hafva tillsyn öfver lagarnas efterlefnad af domare och
embetsmän samt att inför den Riksrätt, som i bemälda grundlags 102 §
till dess inrättning och göromål beskrifves, eller vid andra
vederbörliga domstolar tilltala dem, som i sina embetens utöfning
anses af väld, mannamån eller annan orsak hafva någon olaglighet
begått eller underlåtit att sina embetspligter behörigen fullgöra.
Denne Riksdagens Justitie-ombudsman, hvilkens rättigheter och åligganden ytterligare såväl i Regeringsformen som genom särskild instruktion utstakas, väljes af fyratioåtta för tillfället nämnda valmän, af hvilka hvardera Kammaren inom sig utser tjugufyra. Dessa valmän, hvilka böra till valförrättningen sammanträda samma dag, då de blifvit utsedde, och ej må åtskiljas förr än valet är fulländadt, skola först samfäldt, medelst slutna sedlar, hvar för sig föreslå den man, som de anse böra komma under omröstning. Falla dervid rösterne till mer än hälften på en man, är han behörigen vald. Äro åter rösterna så delade mellan flere, att sådan pluralitet för någon icke eger rum, anställes ny omröstning med slutna sedlar till antagande af den, som de flesta rösterna erhållit, eller, om han icke antages, af den, som näst honom blifvit af de flesta kallad o. s. v. Skulle, sedan alla omröstningarna försiggått, likväl ingen hafva erhållit den här föreskrifna pluralitet, anställes ny omröstning öfver alla dem, som vid den första omröstningen blifvit satte i fråga; skolande den, som erhållit de flesta rösterna, anses behörigen vald. Valmännen böra vid samma tillfälle, då Justitie-ombudsman utses, och på enahanda sätt, välja en man af de egenskaper, som hos denna embetsman erfordras, för att honom efterträda, ifall han, innan nästa lagtima Riksdag anställt nytt val af Justitie-ombudsman, skulle med döden afgå, samt att utöfva embetet under den tid Justitie-ombudsmannen kan vara af svår sjukdom eller annat laga förfall derifrån hindrad. I händelse Justitie-ombudsmannen, under det Riksdag är församlad, afsäger sig förtroendet, eller med döden afgår, insätter Riksdagen genast i embetet den man, som blifvit till hans efterträdare utsedd. Skulle Justitie-ombudsmannens utsedde efterträdare, under riksdag afsäga sig det erhållna förtroendet eller i justitie-ombudsmans-embetet insättas eller med döden afgå, utväljes på ofvan stadgade sätt en annan behörig man i hans ställe. Inträffar något af dessa fall mellan riksdagarna, skall Riksdagens rätt härutinnan genom dess Fullmäktige i Banken och Riksgälds-kontoret utöfvas. Durch Gesetz Nr. 1897:33 vom 29. Mai 1897 wurden im § 68 Abs. 5 die letzten Worte "genom dess Fullmäktige i Banken och Riksgälds-kontoret utöfvas" ersetzt durch: "genom de af Riksdagen valde Fullmägtige i Riksbanken och Fullmägtige i Riksgäldskontoret utöfvas"
Durch Gesetz Nr. 1915:111 vom 8. Mai 1915 wurde der § 68 wie folgt
geändert:
Durch Gesetz Nr. 1941:444 vom 20. Juni 1941 erhielt § 68 folgende
Fassung:
Durch Gesetz Nr. 1949:107 vom 5. April 1949 wurde der § 68 wie folgt
geändert: Durch Gesetz Nr. 1961:79 vom 21. April 1961 wurde im § 68 Abs. 2 Satz 2 das Wort "tionde" ersetzt durch: "femtonde".
Durch Gesetz Nr. 1965:49 vom 26. März 1965 wurde der § 68 wie folgt
geändert:
|
§ 68. [Justizbeauftragte des Reichstags] In Folge des § 96 der Regierungsform bezeichnet jeder
ordentliche Reichstag einen in der Rechtspflege bewanderten und
wegen seiner vollkommenen Ehrenhaftigkeit bekannten Mann, welcher
beauftragt wird, die Anwendung der Gesetze von Seite der Richter und
Beamten zu überwachen und nach den gesetzlichen Formen vor dem
Reichsgericht oder vor anderen competenten Gerichtshöfen diejenigen
zu verfolgen, die in Verdacht stehen, daß sie bei der Ausübung ihre
Amtes aus Gunst, Parteilichkeit oder einem andern Motiv
Ungesetzlichkeiten begangen, oder ihre Pflichten nicht gehörig
erfüllt haben. Dieser Justizbeauftragte des Reichstags, dessen Rechte und Pflichten in der Regierungsform und in speciellen Instructionen weitläufiger auseinandergesetzt sind, wird von 48 Wahlmännern, von denen vierundzwanzig auf der Mitte jeder Kammer gewählt werden, ernannt. Die Wahl geschieht im geheimen Scrutin und es genügt dazu die einfache Mehrheit. ....
Auf diese Weise wird dann auch ein Stellvertreter des Justizbeauftragten ernannt. Sollte der letztere sterben, oder durch Krankheit oder andere gesetzliche Gründe an der Ausübung seines Amtes verhindert sein, so tritt der erste an seine Stelle. |
§.69. Lagtima Riksdag skall hvart tredje år tillsätta en
Nämnd af fyratioåtta personer, deraf hvardera Kammaren genom sluten
omröstning inom sig utser tjugufyra, och hvilken Nämnd, i den
ordning 103 och 104 §§ Regeringsformen stadga, eger att döma,
huruvida Högsta Domstolens samtlige Ledamöter gjort sig förtjenta
att i deras vigtiga kall bibehållas, eller om visse af dem, utan
bevisligen begångna fel och brott, hvarom Regeringsformens 102 §
handlar, likväl kunna anses böra från utöfningen af Konungens
domsrätt skiljas. Denna Nämnd träder samma dag den blifvit vald tillsammans. Nämndens samtlige Ledamöter rösta först, man för man, öfver den frågan: Skall omröstning anställas till uteslutande af någon bland Högsta Domstolens Ledamöter? Besvaras denna fråga enhälligt eller af de flesta rösterna med nej, blifva Högsta Domstolens samtlige Ledamöter bibehållne. Besvaras den åter med ja, uppgör hvar och en af Nämnden en sluten lista på dem af Högsta Domstolens Ledamöter, flera eller färre, som han anser böra entledigas. De tre bland dessa, som då fått det största antal röster emot sig, ställas hvar efter annan under ny omröstning, hvarvid två tredjedelar af rösterna fordras mot den eller dem, som skola anses vara från Riksdagens förtroende uteslutne; och förhålles derefter såsom i Regeringsformens 103 § vidare föreskrifves.
Durch Gesetz Nr. 1909:34 vom 26. Mai 1909 wurde der § 69 wie folgt
geändert: Durch Gesetz Nr. 1919:420 vom 22. Juli 1919 wurden im § 69 Abs. 1 Satz 1 das Wort "tredje" ersetzt durch: "fjärde". Durch Gesetz Nr. 1949:107 vom 5. April 1949 wurden im § 69 Abs. 1 Satz 1 das erste Wort "Lagtima" sowie auch die Worte "genom sluten omröstning" gestrichen.
|
§ 69. [Kommission zur Prüfung der Mitglieder des Hochsten
Gerichtshofs] Der ordentliche Reichstag ernennt alle drei Jahre eine
Commission von achtundvierzig Personen, wovon vierundzwanzig aus der
Mitte jeder Kammer im geheimen Scrutin gewählt werden. Diese
Commission hat nach den §§ 103 und 104 der Regierungsform das Recht,
darüber abzuurtheilen, ob alle Mitglieder des obersten Gerichtshofes
verdienen, ihre wichtigen Stellen beizubehalten, oder ob sich solche
unter ihnen befinden, die, ohne daß sich beweisen läßt, daß sie
Fehler oder Verbrechen, die der § 102 der Regierungsform beschreibt,
begangen, dennoch des Rechts, die königliche Rechtspflege auszuüben,
verlustig zu erachten seien. Diese Commission versammelt sich an demselben Tage, an dem sie gewählt worden ist. Alle Mitglieder der Commission geben zuerst einzeln ihre Stimme über die Frage ab, ob eine Abstimmung über die Ausschließung eines Mitgliedes des höchsten Gerichtshofs stattfinden soll ? Wenn diese Frage einstimmig, oder mit absoluter Majorität verneint wird, so bleiben alle Mitglieder des höchsten Gerichtshofes in ihren Stellen. Wird sie bejaht, so findet eine geheime Abstimmung über jedes einzelne Mitglied des obersten Gerichtshofes, dessen Entfernung gewünscht wird, statt. Um eines oder mehrere Mitglieder des Vertrauens des Reichstages verlustig zu erklären, bedarf es zwei Drittel der Stimmen der Commission und es wird dann nach § 103 der Regierungsform weiter verfahren. |
§.70. Lagtima Riksdag skall hvart tredje år förordna sex för
kunskaper och lärdom, kända män att, jemte Justitie-ombudsmannen,
som bland dem för ordet, utöfva vård öfver tryckfriheten. Desse
Komiterade, af hvilka två, utom Justitie-ombudsmannen, skola vara
lagfarne, väljas medelst omröstning genom tjugufyra valmän, deraf
hvardera Kammaren inom sig utser tolf. Afgår mellan Riksdagarna
någon bland Komiterade, välja de öfrige till det lediga rummet en
behörig man. Durch Gesetz Nr. 1919:420 vom 22. Juli 1919 wurden im § 70 Satz 1 das Wort "tredje" ersetzt durch: "fjärde". Durch Gesetz Nr. 1921:20 vom 31. Januar 1921 wurde im § 70 Satz 3 das letzte Wort "man" ersetzt durch: "person". Durch Gesetz Nr. 1949:106 vom 5. April 1949 wurde der § 70 aufgehoben.
|
§ 70. [Kommission zur Überwachung der Pressefreiheit] Der ordentliche Reichstag bezeichnet jedes dritte Jahr
sechs Kundschafter, die sich durch ihre Kenntnisse und ihre
Aufklärung auszeichnen, um im Verein mit dem Justizbeauftragten des
Reichstages, der ihr Vorsitzender ist, über die Freiheit der Presse
zu wachen. Diese Delegierten, von denen zwei außer dem
Justizbeauftragten Rechtsgelehrte sein müssen, werden von
vierundzwanzig Wahlmännern, wovon zwölf aus jeder Kammer in geheimer
Abstimmung ernannt. Wenn zwischen den Reichstagen der eine oder
andere dieser Delegierten seine Funktion zurückgiebt, so wählen die
übrigen zum Ersatze selbst einen kompetenten Mann. Durch Gesetz Nr. 1919:420 vom 22. Juli 1919 wurden im § 70 Satz 1 das Wort "tredje" ersetzt durch: "fjärde". Durch Gesetz Nr. 1921:20 vom 31. Januar 1921 wurde im § 70 Satz 3 das letzte Wort "man" ersetzt durch: "person". Durch Gesetz Nr. 1949:106 vom 5. April 1949 wurde der § 70 aufgehoben.
|
§.71. Hvarje lagtima Riksdag skall genom fyratioåtta valmän,
af hvilka hvardera Kammaren inom sig utser tjugufyra, välja
Fullmäktige att, jemlikt särskilda reglementen, Riksbankens och
Riksgälds-kontorets medel och tillhörigheter förvalta. Desse
Fullmäktige skola i hvartdera verket vara sju; egande Ordförande
afgörande röst, derest i frågor, som hos Fullmäktige komma under
omröstning, rösterne för två skiljaktiga meningar utfalla lika.
Valen ske medelst slutna sedlar sålunda, att för hvartdera verket
först utses den, som bland Fullmäktige skall blifva Ordförande, och
sedan de öfrige sex; tillkommande Fullmäktige för hvartdera verket
att sjelfve bland sig välja en vice Ordförande, att föra ordet när
hinder för Ordföranden inträffar.
Durch Gesetz Nr. 1894:25 vom 16. Mai 1894 wurde der § 71 wie folgt
geändert:
Durch Gesetz Nr. 1897:33 vom 29. Mai 1897 erhielt der § 71 folgende
Fassung: Durch Gesetz Nr. 1949:106 vom 5. April 1949 wurde der § 71 zum § 70. Durch Gesetz Nr. 1953:136 vom 17. April 1953 wurden im § 70 Ziffer 1 Satz 1 und in Ziffer 2 Satz 2 jeweils die Worte "å lagtima riksdag" gestrichen. Durch Gesetz Nr. 1965:51 vom 26. März 1965 wurde der bisherige § 71 dem § 70 als Ziffer 4 angefügt; dabei wurden im Satz 1 die Worte "enligt § 70" gestrichen.
|
§ 71. [Reichstags-Bevollmächtigte bei Reichsbank und
Reichsschuldenkontor] Jeder ordentliche Reichstag wählt durch Vermittlung von
48 Wahlmännern, wovon je 24 aus der Mitte jeder Kammer entnommen
werden, Bevollmächtigte, welche beauftragt sind, nach besonderen
Vorschriften die Fonds und das Eigenthum der Reichsbank und
des Reichsschuldenkontors zu verwalten. Die Zahl dieser
Bevollmächtigten besteht aus sieben für jede Verwaltung und wenn in
Fragen, die unter ihnen zur Abstimmung Gleichheit der Stimmen
herrscht, so giebt die des Vorstehers den Ausschlag. Die Wahl
geschieht in geheimer Wahl und so, daß zuerst der Vorsteher und dann
die sechs übrigen Mitglieder einer Verwaltung gewählt werden. einen
stellvertretenden Vorsteher wählen die Bevollmächtigten unter sich.
|
Durch Gesetz Nr. 1949:106 vom 5. April 1949 wurde an dieser Stelle
folgender § (bisher § 73
Abs. 1)
eingefügt: "§ 71. På samma gång och på lika sätt, som fullmägtige enligt § 70 av riksdagen utses, tillsättas en suppleanter för varje av riksdagen utsedd fullmäktig att vid förfall för denne inträda; dock skall den sålunda valde suppleanten för fullmäktig, som utsetts till chef för riksbanken, först inträda vid förfall jämväl för den enligt 72 § regeringsformen av fullmäktige för denne utsedde suppleanten. Vid förfall för både fullmäktig och hans av riksdagen valde suppleant inkalla fullmäktige annan suppleant till tjänstgöring." Durch Gesetz Nr. 1965:45 vom 26. März 1965 wurden die bisherigen Bestimmungen des § 71 als § 70 Ziffer 5 eingestellt.
|
|
Durch Gesetz Nr. 1965:556 vom 25. November 1965 wurde an dieser
Stelle folgender §
eingefügt:
|
|
§.72. Å hvarje lagtima Riksdag förordnas Revisorer till ett
antal af tolf för hvart år, hvilka till halfva antalet af hvardera
Kammaren utses, att enligt Regeringsformen och särskild instruktion
granska Statsverkets, Riksbankens och Riksgälds-kontorets tillstånd,
styrelse och förvaltning. Hvarje revision skall omfatta ett års
afslutade räkenskaper. Revisionsförrättningen tager årligen sin
början den 15 Augusti eller, om helgdag då inträffar, dagen derefter
och skall inom två månaders tid vara fullbordad.
Revisorerne välja sjelfva inom sig Ordförande, hvilken eger afgörande röst, derest, vid omröstning, rösterne i något fall äro lika. De anmärkningar, som Revisorerna finna sig befogade att i sin berättelse till Riksdagen framställa, skola, sedan förklaringar deröfver inkommit, af nästföljande lagtima Riksdag öfverlemnas till vederbörande Utskotts granskning och vidare behandling. Durch Gesetz Nr. 1885:39 vom 18. Juli 1885 wurden im § 72 Abs. 1 Satz 2 die Worte "årligen sin början den 15 Augusti eller, om helgdag då inträffar, dagen derefter" ersetzt durch: "sin början å dag, som i instruktionen bestämmes, ". Durch Gesetz Nr. 1921:20 vom 31. Januar 1921 wurden im § 72 Abs. 1 Satz 1 die Worte "för havrt år, " gestrichen und im Satz 2 wurden die letzten Worte "års afslutade räkenskaper" ersetzt durch: "räkenskapsår". Durch Gesetz Nr. 1925:50 vom 20. März 1925 wurde im § 72 Abs. 1 Satz 3 das Wort "två" ersetzt durch: "tre".
Durch Gesetz Nr. 1949:106 vom 5. April 1949 wurde der § 72 wie folgt
geändert:
Durch Gesetz Nr. 1965:557 vom 25. November 1965 wurde nach § 72 Abs. 1
folgender Absatz eingefügt:
|
§ 72. [Reichsrevisoren] Bei jedem ordentlichen Reichstag werden für jedes Jahr
12 Revisoren, 6 von jeder der beiden Kammern, ernannt. Diese
Revisoren sind beauftragt, nach den speciellen Gesetzen und
Weisungen die Lage, die Leitung und Verwaltung des Staatsschatzes,
der Reichsbank und des Reichsschuldenkontors einer genauen Prüfung
zu unterstellen. Jede Revision schließt eine Jahresrechnung in sich,
beginnt jedes Jahr mit dem 15. August und muß innerhalb zwei Monaten
beendigt sein. Die Revisoren wählen ihren eigenen Vorsteher, der bei Stimmengleichheit den Ausschlag giebt. Der Bericht, den die Revisoren an den Reichstag erstatten, wird in der zunächst folgenden ordentlichen Session dem competenten Ausschusse zur Prüfung überwiesen.
|
§.73. På samma gång och på lika sätt, som Fullmäktige och
Revisorer enligt föregående två §§ utses, tillsättas jemväl
Suppleanter, att, vid inträffande förfall för dem, träda i deras
ställen, nemligen för Fullmäktige i Riksbanken tre, för Fullmäktige
i Riksgälds-kontoret likaledes tre och för hvarje års Revisorer sex.
Durch Gesetz Nr. 1897:33 vom 29. Mai 1897 erhielt der § 73 folgende
Fassung:
Durch Gesetz Nr. 1925:50 vom 20. März 1925 erhielt der § 73 folgende
Fassung: Durch Gesetz Nr. 1933:440 vom 30. Juni 1933
wurde im § 73 Abs. 1 folgender Satz angefügt: Durch Gesetz Nr. 1949:106 vom 5. April 1949 wurde der § 73 Abs. 1 wurde aufgehoben (der bisherige Abs. 1 wurde zum § 71). Durch Gesetz Nr. 1965:45 vom 26. März 1965 wurde der § 73 aufgehoben.
|
§ 73. [Stellvertreter der Bevollmächtigten] Für die in den beiden vorhergehenden §§ aufgeführten
Functionen der Bevollmächtigten und Revisoren werden auch
Stellvertreter gewählt, die im Falle des Auftretens einer
Verhinderung, an deren Stelle treten und zwar für die Stellen der
Bevollmächtigten der Reichsbank drei, für die Bevollmächtigten im
Reichsschuldenkontor ebenfalls alle und für die Revisoren jedes Jahr
sechs Stellvertreter.
|
Durch Gesetz Nr. 1965:45 vom 26. März 1965 wurde an dieser Stelle
folgender § eingefügt: "§ 73. Riksdagens krigsdelegation består av femtio ledamöter, av vilka vardera kammaren inom sig väljer hälften. För varje ledamot väljes en suppleant att vid förfall för honom inträda. Vid förfall för både ledamot och hans suppleant bestämmes övriga suppleanters tjänstgöring av den ordning, i vilken de blivit valda. Val av krigsdelegation skall äga rm å varje riksdag inom sex dagar efter dess öppnande. Valet gäller till dess nytt val av krigsdelegation förrättas, dock att den som dessförinnan avgått ur riksdagen ej vidare skall anses tillhöra delegationen. Förordnar Konungen om nya val till båda kamrarna eller den ena av dem, behålle utan hinder därav delegationens ledamöter och suppleanter sina befattningar."
|
|
§.74. Riksdagens Nämnder och Valmän utse sjelfve inom sig
Ordförande.
Durch Gesetz Nr. 1921:20 vom 31. Januar 1921 erhielt der § 74
folgende Fassung:
|
§ 74. [Vorstände der Ausschüsse] Die Ausschüsse und Wahlmänner des Reichstages wählen
unter sich ihren Vorstand.
Durch Gesetz Nr. 1921:20 vom 31. Januar 1921 erhielt der § 74
folgende Fassung:
|
§.75. Vid alla val iakttages, att namnsedlarne, såframt de
skola blifva gällande, böra vara enkla, slutna, hoprullade, omärkta
och fria såväl från all tvetydighet i anseende till personernas namn,
som från oriktighet i anseende till deras antal. Mellan personer,
som vid val undfått lika antal röster, skiljes genom lottning, när
så erfordras. Durch Gesetz Nr. 1909:34 vom 26. Mai 1909 wurden dem § 75 Satz 1 folgende Worte angefügt: "; dock skall i fråga om val till utskott gälla, hvad uti den i 37 § 5 mom. omförmälda stadga finnes föreskrifvet". Durch Gesetz Nr. 1925:50 vom 20. März 1925 wurden im § 75 Satz 1 die ersten Worte "Vid alla val iakttages" ersetzt durch: "Alla val skola ske med slutna sedlar, och iakttages därvid". Durch Gesetz Nr. 1937:201 vom 13. Mai 1937 wurde im § 75 Satz 1 die Bezugnahme auf "37 § 5 mom." wurde ersetzt durch: "36 § 5 mom.".
Durch Gesetz Nr. 1949:106 vom 5. April 1949 erhielt der § 75
folgende Fassung:
|
§ 75. [Wahlen durch den Reichstag] Bei jeder Wahl muß darauf gesehen werden, daß die
Stimmzettel, wenn sie giltig sein sollen, einfach, gut verschlossen
und ohne äußere Kennzeichnung seien; ferner, daß in Bezug auf die
Namen der Personen und ihre Zahl kein Irrthum stattfindet. Wenn es
die Umstände erfordern, kann auch zwischen den Personen, die in den
Wahlen Stimmengleichheit erhalten haben, durch das Loos entschieden
werden.
|
§.76. Vid justering kan ett beslut ej ändras, men väl må
sådana tillägg göras, hvarigenom ingen ändring i beslutet uppkommer.
Ur protokoll må vid justeringen, med Kammarens bifall och den
talandes begifvande, uteslutas dennes uttryck och äfven
öfverläggning, som deraf följt; dock kunna ej sådana uttryck
uteslutas, på hvilka beslutet tydligen sig grundar.
|
§ 76. [Protokoll des Reichstags] Bei der Protocollirung eines Beschlusses darf keine
Änderung daran vorgenommen werden. Bei Annahme des Protocolls können
mit Zustimmung der Kammer und des Redners einzelne Äußerungen, sowie
die Discussion, zu der sie Veranlassung gegeben, unterdrückt werden;
solche Äußerungen aber, auf denen offenbar die Beschlußfassung
beruht, dürfen nicht unterdrückt werden.
|
§.77. Riksdagsman, som varit frånvarande då något beslut
fattats inom den Kammare han tillhörer, skall ega att derefter till
protokollet anmäla, det han ej i berörda beslut deltagit, men icke
hafwa makt att tala å deras beslut, som derwid närwarit.
|
§ 77. [Einsichtsrecht einzelner Mitglieder in das Protokoll] Ein Mitglied, das bei Annahme eines Beschlusses der
Kammer, zu der es gehört, nicht gegenwärtig war, hat das Recht, im
Protocolle constatiren zu lassen, daß es keinen Antheil an dem
Beschlusse genommen; aber es hat nicht das Recht, den Beschluß der
Kammer einem Tadel zu unterwerfen.
|
§.78. De reglementariska föreskrifter, som för
riksdagsgöromålen och ordningen hos Kamrarna och Utskotten anses
till iakttagande jemte grundlagarna nödige, eger Riksdagen eller i
ämne, som angår Kammare enskildt, denna Kammare att fastställa. Ej
må något deri införas, som mot grundlag eller annan gällande lag
strider. Durch Gesetz Nr. 1909:34 vom 26. Mai 1909 wurden im § 78 Satz 1 die Worte "anses till iakttagande jemte Grundlagarna nödige" ersetzt durch: "anses nödiga till iakttagande jämte grundlagarna och den i 37 § 5 mom. omförmälda stadga". Durch Gesetz Nr. 1937:201 vom 13. Mai 1937 im § 78 Satz 1 wurde die Bezugnahme auf "37 § 5 mom." wurde ersetzt durch: "36 § 5 mom.".
Durch Gesetz Nr. 1949:106 vom 5. April 1949 erhielt der § 78
folgende Fassung:
|
§ 78. [Antonomie jeder Kammer in eigenen Angelegenheiten] Der Reichstag, oder jeder Kammer für sich, hat bei
Gegenständen, die sie allein betreffen, das Recht solche
Bestimmungen zu erlassen, welche sie für die Behandlung der
Geschäfte und für Aufrechthaltung der Ordnung in der Kammer oder in
den Ausschüssen für nothwendig halten. In diesen Bestimmungen darf
jedoch nichts enthalten sein, was gegen die Grundgesetze oder andere
in Wirksamkeit stehende Gesetze verstößt.
|
Meddelande af Riksdagens beslut.
|
Mitteilung der Reichstagsbeschlüsse.
|
§.79. De framställningar till Konungen, hvilka Riksdagen
beslutar, skola, äfvensom svaren på Hans till Riksdagen aflåtna
förslag, genom skrifvelser till Konungen aflemnas. Å Konungens
Propositioner i frågor om stiftande, ändring, förklaring eller
upphäfvande af grundlag, skola Riksdagens svar, derest beslutet
innefattar bifall till Konungens förslag, på rikssalen å dag, som
Konungen utsätter, öfverlemnas. Durch Gesetz Nr. 1933:440 vom 30. Juni 1933 wurde der § 79 Satz 2 gestrichen.
|
§ 79. [Gegenseitige Mitteilungen von Kammern und König] Die Vorlagen an den König, desgleichen die Antwort des
Reichstages auf Vorschläge, die vom Könige ausgegangen sind, müssen
schriftlich ausgefertigt werden. Was die Vorlagen des Königs in
Fragen betrifft, wo es sich um die Einführung, Abänderung,
Erläuterung oder Abschaffung von Grundgesetzen handelt, wird die
Antwort des Reichstages, wenn sie eine Billigung der Vorschläge des
Könige enthält, ihm im Reichssaale an dem Tage überreicht, den der
König festsetzt. Durch Gesetz Nr. 1933:440 vom 30. Juni 1933 wurde der § 79 Satz 2 gestrichen.
|
§.80. I mål, som blifvit af ständigt eller i dess ställe
särskildt tillsatt Utskott handlagda, skola de från Riksdagen
utgående skrifvelser uppsättas och expedieras af Kansliet hos det
Utskott, som ärendet beredt. Uppsättandet och expedierandet af andra för begge Kamrarna gemensamma skrifvelser, äfwensom af Riksdagsbeslutet, besörjes genom ett särskildt Riksdagens Kansli under inseende af två inom Första och två inom Andra Kammaren dertill utsedda Ledamöter, hvilka jemväl, tillika med Kamrarnas Talmän och vice Talmän, tillkommer att utse och förordna de tjenstemän, som Riksdagen anser för detta Kansli erforderliga. Ej må expedition öfver något Riksdagens beslut utgå förr än den
blifvit inför Kamrarna justerad. Riksdagsbeslutet skall af
Riksdagens Ledamöter underskrifvas. Öfrige från Riksdagen utgående
expeditioner undertecknas endast af Talmännen.
Durch Gesetz Nr. 1933:440 vom 30. Juni 1933 wurde der § 80 wie folgt
geändert: Durch Gesetz Nr. 1945:784 vom 7. Dezember 1945 wurden im § 80 Abs. 2 die letzten Worte ", hvilka jemväl, tillika med Kamrarnas Talmän och vice Talmän, tillkommer att utse och förordna de tjenstemän, som Riksdagen anser för detta Kansli erforderliga" gestrichen. Durch Gesetz Nr. 1949:106 vom 5. April 1949 wurden im § 80 Abs. 2 das Wort "(kanslideputerade)" angefügt.
|
§ 80. [Mitteilungen über Ausschußbeschlüsse] Für die Gegenstände, die von einem ständigen
Ausschusse, oder von dem Specialausschusse, der diesen ersetzt,
behandelt werden, sind die vom Reichstage ausgehenden Actenstücke
von der Kanzlei des Ausschusses der den Gegenstand behandelt hat, zu
redigiren und auszufertigen. Die Redaction und Ausfertigung der anderen Documente, welche den beiden Kammern gemeinsam sind, eben so der Reichstagsabschied werden einer eigenen Canzlei des Reichstages unter der Aufsicht von zwei Mitgliedern jeder der beiden Kammern anvertraut. Das Personal der Canzlei wird von den Kammermitgliedern im Verein mit den Sprecher und Vizesprecher ernannt. Kein Beschluß des Reichstages kann ausgefertigt werden, bevor er von den Kammern geprüft und gebilligt ist. Der Reichstagsabschied wird von sämmtlichen Mitgliedern unterzeichnet. Die übrigen Ausfertigungen des Reichstages erhalten blos die Unterschrift der Sprecher. |
§.81. De allmänna stadgar och förordningar, hvilka Konungen
och Riksdagen gemensamt beslutit, skola endast i Konungens namn och
med Dess underskrift utfärdas.
|
§ 81. Die Verfügungen und allgemeinen Verordnungen, welche
vom König und dem Reichstag gemeinschaftlich angenommen worden sind,
werden blos im Namen des Königs und mit seinem Siegel versehen
bekannt gemacht.
|
§.82. De i Kamrarna förda protokoll och öfriga
riksdagshandlingar skola på Statens bekostnad, så tidigt ske kan, af
trycket utgifvas, de senare fullständigt och protokollen i den mån
Kamrarne hvar för sig förordna.
|
§ 82. Die Protocolle und andern Acten des Reichstages werden
sobald als möglich auf Staatskosten gedruckt.
|
Övergångsbestämmelser |
Übergangsbestimmungen
|
1. Riksdagsman i första
kammaren, som är vald med tillämpning af de före år
1909 gällande stadganden, äger ej med sind
befattning fortfara längre än till början af första
sexårsperioden för den valkrets, som utsett honom.
Har han vid ingången af året näst före sagda period
sin befattning icke nio år innehaft, må han därmed
fortfara till årets slut, ändå att under tiden nio
år från valet förflyta. Där tjänstgöringstiden slut ej sammanfaller med början af sexåvrsperiod för den valkrets, som är berättigad till platsen, skall val, som för platsens besättande hålles, gälla för tiden intill början af närmaste sexårsperiod för valkretsen. Samma lag vare, där platsen varder ledig före tjänstgöringstidens utgång. 2. För den grupp af valkretsar, hvilken är den första enligt den i vallagen mellan grupperna stadgade ordning, utgöres första seyårsperioden af åren 1910-1915. Förordnar Konungen om nya val till första kammaren, innan val i sjätte gruppen förrättats för sexårsperiod, skola de nya valen gälla för grupp, som valt för sexårsperiod, till periodens tugång och för annan grupp till början af dess första sexårsperiod. 3. Intill dess nya val i hela riket till andra kammaren första gången förrättas efter utgången af augusti månad 1910, skola i fråga om val till kammaren tillämpas de före år 1909 i sådant hänseende gällande stadganden. 4. Om riksdagsmans tätt till resekostnadsersättning samt arfvode eller dagtraktamente skola de före år 1909 gällande stadganden tillämpas i afseende å Riksdag, som sammanträder före den 1 januari 1910.
|
|
Övergångsbestämmelser |
Übergangsbestimmungen
|
Intill dess nya val i hela
riket till andra kammaren första gången förrättas
efter utgången av augusti månad 1920, skola i fråga
om val till kammaren tillämpas de före 1918 i sådant
hänseende gällande stadganden. Vill riksdagsman, som
enligt dessa stadganden blivit vald, avsäga sig
befattningen, äge rätt därtill även i det fall att
han tillförene såsom riksdagsman bevistat blott tre
lagtima riksdagar. Nämnd, varom i 69 § sägs, skall tillsättas år 1921, då ock kommitterade skola förordnas jämlikt 70 §.
|
|
Övergångsbestämmelser |
Übergangsbestimmungen
|
1. Det år, varunder lagtima
riksdag först sammanträder efter nya val i hela
riket till andra kammaren, förrättade efter den 1
april 1919, kallas här nedan första valåret. Riksdagsman i första kammaren, som är vald med tillämpning av de före första valret gällande stadganden, äger ej med sin befattning fortfara längre än till utgången av nämnda år. Inträffar dessförinnan ledighet, skall sådan, med tillämpning av nyssnämnda stadganden, fyllas för den återstående tiden. Val till första kammaren skall i hela riket förrättas under första valåret i september månad i den ordning, som, för val, grundat på stadgandena i 7 § 2 mom., är föreskriven. För den grupp av valkretsar, vilken är den första enligt den i vallagen mellan grupperna stadgade ordning, gäller valet de åtta åren närmast efter första valåret, men för annan grupp för tiden från och med året närmast efter första valåret till ingången av gruppens närmaste åttaårsperiod. Förordnar Konungen om nya val till första kammaren, innan val i åttonde gruppen förrättats för åttaårsperiod, skola de nya valen gälla för grupp, som valt för åttaårsperiod, till periodens utgång och för annan grupp till början av dess första åttaårsperiod. Före ingången av september månad första valåret meddelar Konungen bestämmelse om antalet riksdagsmän i första kammaren för varje valkrets efter vad i 6 § 5 mom. sägs. 2. Skulle under den fyraårsperiod, för vilken valen till andra kammaren år 1920 förrättas, en sådan omreglering av rikets indelning i valkretsar antagas, varigenom antalet valkretsar väsentligt minskas, och därefter förordnande om nya val till andra kammaren meddelas, skall, utan hinder av vad i 15 § stadgas, Kungl. Maj:t, med iakttagande av att i varje valkrets en riksdagsman väljes för varje fullt tal, motsvarande en tvåhundratrettiondel av rikets folkmängd enligt senast tillgängliga folkmängdsuppgifter, ävensom, med tillämpande av vad i 15 § 2 och 3 mom. stadgas, fastställa det antal riksdagsmän, som varje valkrets må utse.
|
|
Övergångsbestämmelser |
Übergangsbestimmungen
|
Intill början av nästa års
riksdag skola § 36 mom. 1-3, § 38 mom. 2, §§ 39-43,
§ 59 andra stycket och § 63 tredje stycket bibehålla
sin nuvarande lydelse. Vad 108 § regeringsformen och 70 § riksdagsordningen, i deras äldere lydelse, innehålla om tryckfrihetskommittén skall alltjämt tillämpas, så länge den äldre tryckfrihetsförordningen fortfarande gäller eller eljest enligt övergångsbestämmelserna till den nya tryckfrihetsförordningen åtgärt ankommer på tryckfrihetskommittén.
|
|
Övergångsbestämmelser |
Übergangsbestimmungen
|
Intill början av riksdagen
näst efter den, under vilken den nya lydelsen av §
36 mom. 1-2, § 44, § 55, mom. 2 samt §§ 59 och 63
slutigt antagits, skola stadgandena i deras äldre
lydelse alltjämt äga tillämpning.
|
|
Övergångsbestämmelser |
Übergangsbestimmungen
|
Det skall ankomma på Konungen
att i de bestämmelser som för löpande tioårsperiod
meddelats med tillämpning av 6 § 5 mom. vidtaga den
jämkning som föranledes av den nya lydelsen av 4 mom.
samma paragraf.
|
|
Övergångsbestämmelser |
Übergangsbestimmungen
|
1. Val av riksdagens
krigsdelegation skall första gången äga rum inom sex
dagar efter det Konungen låtit i riksdagen uppläsa
öppet brev om ändrad lydelse av § 73
riksdagsordningen. 2. Till dess den år 1966 upprättade röstlängden för val till riksdagens andra kammare kommit till stånd, skall § 16 i sin äldere lydelse alltjämt äga tillämpning.
|
|
Till yttermera visso hafve Vi detta med våra namns och insegels
undersättande stadfästat och bekräftat, som skedde i Stockholm den
tjugondeandra dagen i Juni månad, året efter Christi börd det ett
tusende åtta hundrade och på det sextionde sjette. På Ridderskapets och delns vägnar: På På Presteståndets vägnar: På Borgareståndets vägnar: På Bondeståndets vägnar:
|
Zu fernerer Beglaubigung haben wir dieses durch unserer
Namen-Unterschrift und beigedrucktem Siegel festgesetzt und
bestätigt. So geschehen zu Stockholm, den einundzwanzigsten Tag im
Monat Juni,
im Jahre nach Christe Geburt Eintausend
Achthundert und Sechs und Sechzig. Von wegen Ritterschaft und
Adel: Von wegen des Priesterstandes: Von wegen des Bürgerstandes Von wegen des Bauernstandes
|
Detta allt, som föreskrifvet står, vele Vi ej allenast Sjelfve för
orygglig grundlag antaga, utan bjude och befalle jemväl i nåder, att
alla de, som Oss och Våre efterträdare samt Riket med huldhet,
lydnad och hörsamhet förbundne äro, böra denna Riksdags-ordning
erkänna, iakttaga, efterlefva och hörsamma. Till yttermera visso hafve Vi detta med egen hand underskrifvit och bekräftat, samt Vårt kongl. insegel låtit veterligen hänga här nedanför, som skedde i Vår residensstad Stockholm den tjugondeandra dagen i Juni månad, året efter Christi börd det ett tusende åtta hundrade och på det sextionde sjette. Carl.
|
Dieses alles, wie es vorgeschrieben steht, wollen Wir nicht nur
Selbst als unumstößliches Grundgesetz annehmen, sondern gebieten und
befehlen auch in Gnaden, daß alle, die Uns und Unsern Nachkommen
sammt dem Reiche, mit Huld, gehorsam und Folglichkeit verbunden
sind, diese Reichstagsordnung erkennen, annehmen, befolgen und
beobachten sollen.
Zu Urkund dessen haben Wir dies mit Unserer eigenen Hand unterzeichnet und bestätigt, auch Unser königliches Insiegel hierunter beifügen lassen. So geschehen in Unserer Residenzstadt Stockholm, den einundzwanzisgten Tag des Monats Juni, im Jahre Unsers Herrn und Erlösers Jesu Christi Geburt Ein Tausend Acht Hundert und Sechs und Sechzig. Carl. |