Ansvarighetslag
|
Verantwortlichkeitsgesetz
|
vom 10. Februar 1810
aufgehoben in Folge der Verfassung vom 28. Februar 1974
|
|
Wi CARL, med Guds Nade, Sveriges,
Göthes och Wendes Konung &c. &c. &c., Arfvinge till Norrige, Hertig
till Schlessvig Hollstein, &c. &c.
Göre veterligt: att sedan Riksens Ständer sig emellan öfverenskommit om den Ansvarsighets-Lag for Stats-Rådets Ledamöter och Konungens Radgifvare i Commando-Mål, hvars fastställande genom Regerings-Formens 106 § blifvit anhefaldt; så hafve Wi denna Fôrfattning, som till Wår Nådiga pröfning och bekräftande i underdånighet blifvit öfverlemnad, harmed i Nåder velat gilla och stadfästa, sådan som den ord från ord harefter foljer:
|
|
Lag,
|
Gesetz, |
Stats-Miniatrarne, Stats-Råden,
Hof-Canzleren, Föredragande samt den Embetsman, Konungen allmän
befattning med Commando-Mål uppdragit, skola, på sätt
Regerings-Formen af den 6 Junii 1809 föreskrifver, uti förekommande
Regerings-Ärender, af hvad beskaffenhet de vara må, efter bästa
förstånd och öfvertygelse, råda Konungen till det, som Rikets
Grundlagar likmätigt är, samt, i öferensstämmelse med dem, Konungens
och Rikets förmån befrämja; alltid låta sig vårda om Konungens makt
och Rikets Ständers samt Inbyggares fri- och rättigheter, allt efter
hvad härom i Rikets Lagar och Författningar är stadgadt och
förordnadt, sjeltkrafde påminna om Rikets rätt och bästa; dock
endast Konungen råd gifva, men ej jemte Honom regera. De äro ej
allenast såsom Medborgare och för sina personer undarkastade hvad
allmän Lag och Laga stadgar bjuda, utan skola ock for sina rådslag
och gerningar, i och för deru Embeten, vara Konungen och Riksens
Ständer ansvarige, på sätt Regerings-Formen utstakar, och har
nedanföre stadgas, men ej i och för dem af enskilde personer kunna
tilltalas. Desse Embetsmän kan ej heller till last läggas om, emot
deras, på anförde skäl grundade råd, utgangen, utan deras
förvållande, blifver olycklig, och det åsyftade goda ändamålet icke
vinnes.
|
Die Staatsminister, Staatsräte, der Hofkanzler, der vortragende
Rat und derjenige Beamte, welchem der König die Kommandosachen aufgetragen
hat, sind verpflichtet, in der von der Regierungsform
vom 6. Juni 1809 vorgeschriebenen Weise, in den vorkommenden Geschäften,
welcher Beschaffenheit sie auch sind, dem Könige nach bestem Wissen
und Gewissen und in Übereinstimmung mit des Reichs Grundgesetzen Rat
zu erteilen, so wie es das Beste des Königs und des Reiches erheischt;
sich allezeit angelegen sein zu lassen, des Königs Macht und der Reichsstände
und aller Einwohner Freiheiten und Rechte zu wahren und aus eigenem Antriebe
darauf hinzuwirken, jedoch dem Könige nur Rat zu erteilen, nicht ihn
zugleich regieren. Sie sind nicht allein als Mitbürger und für
ihre Person allen allgemeinen Gesetzen und Verordnungen unterworfen, sondern
für ihre Ratschläge und Amtshandlungen dem König und den
Reichsständen verantwortlich in den Formen, wie die Verfassungs-Urkunde
und dieses Gesetz nachstehend verordnet, können jedoch nicht von Privatpersonen
deshalb belangt werden. Ebenso wird ihnen nicht zur Last gelegt, wenn der
Ausgang eines an sich wohl begründeten Rates unglücklich ausgefallen
oder der beabsichtigte gute Zweck nicht erreicht sein sollte.
|
§ 1. Försöker någon Stats-Råds
Ledamot under tid, då Regeringen, enligt 39, 40, 41, 42 och 43 §§ af
Regerings-Formen, föres af Stats-Rådet, att våldsammeligen
öfverändakasta Regeringssättet, sådant det genom Rikets Grundlagar
antaget är, eller med råd eller gerning medverkar till lagstridigt
kullkastande af någon Rikets Grundlag, eller tillstyrker någon
Stats-Råds Ledamot, när Regeringen icke af Stats-Rådet föres, eller
den Emebtsman, som i Commando-Mål Konungen råd gifver, sådant
lagstridigt steg, eller underlåter att deremot göra föreställning,
enär han finner sådant å färde vara, eller uppsåtligt och bevisligen
fördöljer någon omständighet, som kunnat sådant steg förekomma,
straffes såsom Rikets förrädaare och miste lif, ära och gods. Ehvad Regeringen af Stats-Rådet föres eller icke, vare till samma straff skyldig den Ledamot af Stats-Rådet eller den Konungens Radgifvare i Commando-Mål, hvilken, genom tillstyrkande eller underlåtenhet att föreställning göra, när han finner sådant å färde vara, eller genom uppsåtligt och bevisligt fördöljande af någon upplysning, befrämjar eller vållar sådant lagstridigt steg, som, enligt 110 § af Regerings-Formen, såsom fôrräderi anses bör.
|
§ 1. Versucht ein Mitglied des Staatsrates während
der Zeit, da die Regierung nach §§ 39 bis 43 der Regierungsform
vom Staatsrat geführt wird, die Verfassung oder einen Teil derselben
gewaltsam über den Haufen zu werfen oder beteiligt er sich mit Rat
und Tat an einem solchen Versuche, oder ist ein Mitglied des Staatsrates
oder der vortragende Rat in Kommandosachen dem Könige zu einem solchen
Schritte anrätig oder versäumt er es, dagegen Vorstellungen zu
erheben oder verbirgt er absichtlich und erweislich einen Umstand, welcher
geeignet wäre, einen solchen gesetzwidrigen Schritt zu verhüten,
so soll er als Reichsverräter bestraft werden und Leben, Ehre und
Gut verlieren.
Ein gleiches findet Statt, wenn der Fall eines im § 110 der Regierungsform vorgesehenen Landesverrats vorliegt.
|
§ 2. Underlater Stats-Råden
ovilkorliga pligt att, i de fall 91, 92, 93 och 94 §§
Regerings-Formen utstaka, till deruti töreskrifne tider Riksens
Ständer till Allmän Riksdag kalla, eller skulle en eller flere
Stats-Rådets Ledamoter sådan kallelse afstyrka, eller Riksens
Ständers sammankomst till Lagtima Riksdag å den tid, de utsatt,
förhindra söka, skola den eller de brottslige mista Embetet samt
vara ovärdige att vidare nyttjas i Rikets tjenst. Lag samma vare,
om Ledamot af Stats-Rådet eller Föredragande tillstyrker
Konungen att, innan Riksdags-kallelse i Hufvudstadens kyrkor
vederbörligen kungjord blifvit, egenmaktigt eller våldsammeligen
lyfta den i 63 § Regerings-Formen sist omförmälde penningesumma,
hvarå Riksens Ständer förseglad Anordning lemnat; likaledes om
Stats-Rådet, da det, likmätigt 39, 40, 41, 42 och 43 §§
Regerings-Formen, förer Regeringen, på ofvan omförmälde olagliga
tid och sätt, berörde samma lyftar, eller någon Stats-Rådets
Ledamot ett så beskaffadt lyftande tillstyrker.
|
§ 2. Unterläßt der Staatsrat die unbedingte Pflicht,
in den Fällen der §§ 91 bis 94 der Regierungsform
in der dort vorgeschriebenen Frist die Reichsstände zu einem allgemeinen
Reichstage einzuberufen, oder versucht ein Mitglied oder mehrere, die Einberufung
zu hintertreiben oder die Zusammenkunft der Stände zu verhindern,
so soll ein Solcher seines Amtes verlustig sein und unwürdig, weiter
dem Staate zu dienen. Dasselbe soll eintreten, wenn ein Mitglied oder Vortragender
dem König rät, den von den Ständen nach § 63 der Regierungsform
in versiegelter Anordnung vorbehaltenen Reservefonds eigenmächtig
oder gewaltsam zu erheben oder das Siegel zu brechen, bevor die Berufung
des Reichstags ordnungsgemäß in den Kirchen der Hauptstadt stattgefunden
hat.
|
§ 3. Skulle Stats-Råds
Ledamot eller Konungens Rådgifvare i Commando-Mål tillstyrka
Konungen att vidtaga sådant steg, hviket uppenbårligen är
stridande emot Regerings-Formens bokstafliga föreskrift uti 57
§, rörande Riksens Ständers Beskattningsrätt, uti 60 §, till
förhöljande af den Bevillning Riksens Ständer sig åtagit, eller
af sådane Articlar, hvilka i densamma till Bevillning räknas:
allt sådant till förakande af Kronans inkomster; dock haronder
icke begripna sådane, i denna 60 § ej omnämnde afgifter, hvilkas
föremål äro inrättningar till enskildes gemensamma nytta och
beqvämlighet, sasom Båk-, Bro-, Färj- och andra afgifter af
dylik beskaffenhet; uti 73 §, rörande påbjudande, uppbärande
eller fordrande af nya pålagor, utskrifningar af manskap,
penningar eller varor, utan Standers samtycke; uti 66, 68 och 72
§§, rörande Riksens Ständers befattning med Banco- och
Riksgälds-Verken, samt uti 78 § att någon del af Riket icke må
kunna derifrån afsöndras, eller underlåter han att emot sådant
lagstridigt steg göra föreställning, eller det vållar och
befrämjar genom uppsåteligt och bevisligt fôrdoljande af nagon
upplysning, miste Embetet och varde ej vidare nyttjad i Rikets
tjenst.
|
§ 3. Sollte ein Mitglied des Staatsrates oder der vortragende
Rat in Kommandosachen dem König irgendwie zu einer Maßregel
veranlassen, welche offenbar gegen die Bestimmung in § 57 betreffend
das Besteuerungsrecht der Reichsstände verstieße und im §
60 wegen der Erhöhung geschehener Bewilligungen etc., so wird er ebenfalls
seines Dienstes und fernerer Anstellungsfähigkeit verlustig.
|
§ 4. Stats-Råds Ledamot eller den i Commando-MåI Konungen Rådgifvande, hvilken tillstyrker emot verkställigheten af den, af Konung och Ständer fastställda Tryckfrihets-Lag stridande steg, eller underlåter att deremot göra föreställning, miste Embetet. | § 4. Mit Verlust des Amtes wird auch jeder Rat bestraft,
welcher gegen die Grundgesetze wegen der Preßfreiheit verstößt.
|
§ 5. Underlåter
Stats-Råds Ledamot eller Konungens Rågifvare i
Commando-Mål, att, på sätt 65 § förmäler, till
protocollet göra föreställlningar emot användandet af'
Rikets ordinarie Stats-medel, eller åtagen Bevillning,
annorlunda an faststäldt blifvit, eller försummar han
att i sådant fan tin Protocollet anföra hvad Riksens
Ständer i den del förordnat, eller tillstyrker sådan
Embetsman något, som uppenbarligen är stridande emot
Regerings-Formens bokstaftiga föreskrift uti 1 mom. af
74 §, rörande gards fordrande vid Trouppers tåg och
marcher, till utfödrande af ett uppkommet krig; uti 76
§, angående Rikets fördjupande i skuld och upptagande af
Lån; uti 77 §, rörande disposition al Kronans domainer,
så vidt sådant angår den Riksens Ständer i samma §
förbehållne rätt; uti 79 § om Myntväsendet och uti 80 §
om Indelnings-verket, eller underlåter han att emot
sådant lagstridigt steg göra föreställning, eller det
vållar eller beframjar genom uppsåtligt och bevisligt
fördöljande af nagon upplysning, eller tillstyrker
Konungen att nagot beslut fatta. i de mål, om hvilka 13
§ handlar, utan att till utomordentligt Stats-Råd
kallelse blifvit utfärdad, miste Embetet. Om genom någon af förenämnde Embetsmäns tillstyrkande eller underlåtande att göra föreställningar eller uppsåtligt och bevisligt fördöljande af någon upplysning, någon lider skada till lif, ära eller personlig frihet, utan att lagligen förvunnen och dom, vara, eller förloras gods, löst eller fast, utan laga ransakning och dom, eller varder någons frid i hans hus störd, eller förvises nagon från ort till annan, straffes öfvanbemälde Embetsmän för sådant lagstridigt förhållande dessutom, på sätt Allmänna Lagen i 1 Cap. 12 § Rättegangs-Balken stadgar för Domare, som vrång Dom fäller.
|
§ 5.
|
§ 6. Uraktlåter
Stats-Råds Ledamot eller Konungens Rådgifvare i
Commando-Mål, att de öfrige dem i Grundlagen
uttryckligen foreskrifne, men i denna
Ansvarighets-Lag icke sarskildt uppräknade pligter
och föreskrifter iakttaga och fullgöra, ankomme det
på Riksens Ständer, att hos Konungen göra sådan
anmälan, hvartill 107 § af Regerings-Formen dem
berättigar, med iakttagande af de vilkor samma § i
dess sednare mom. stadgar.
|
§ 6. Verstößt ein Staatsratsmitglied oder vortragender
Rat gegen andere in den Grundgesetzen ausdrücklich vorgesehene, in
diesem Verantwortlichkeitsgesetz aber nicht besonders genannte Pflichten
und Vorschriften, so hängt es von den Reichsständen ab, bei dem
Könige deshalb nur einen Antrag in den Formen des § 107 der Regierungsform
zu stellen.
|
§ 7. Döljer
Stats-Minister för Utrikes Ärenderne eller
Hof-Canzler eller den Stats-Råds Ledamot,
Konungen i dennes frånvaro tillkallar, för
Konungen bevisligen någon af Konungens Embetsmän
eller Främmande Makters Sändebud, till följe af
dem uppdragne kall, meddelad vigtig
underrättelse i frågor, som röra Krig, Fred
eller Förbund emellan Riket ooh annan Stat,
miste han Embetet. Sker det af bevisligt uppsåt
att Konungen och Riket skada, staffes han efter
4 Cap. Missgernings-Balken.
|
§ 7. Verheimlicht der Minister des Auswärtigen, oder
der Hofkanzler oder das hierbei sonst beteiligte Mitglied des Staatsrates
dem Könige eine wichtige, auf Krieg, Frieden oder Bündnisse bezügliche
Nachricht, welche ihm auf amtlichem Wege zugekommen ist, so ist er seines
Amtes verlustig. Geschieht dies erweislich in der Absicht, dem Reiche oder
König zu schaden, so wird die Sache nach dem Strafrecht bestraft.
|
§ 8.
Från Konungen utgående Expeditioner och
befallningar skola vara försedde med den
Föredragandes contrasignation och instämma
med derörfver förde Protocoll; sker
annorlunda genom någon Föredragandens åtgärd,
miste han Embetet, utan att någon tid kunna
deruti åter insättas eller till annat Embete
inom Stats-Rådet förordnas. Uraktlåter han
att till Stats-Rådets Protocoll gora
föreställning emot sådant Konungens beslut,
hvilket han finner stridande emot
Regerings-Formens bokstafliga föreskrift,
och, oaktadt Konungens ändock fortfarande
yrkande att ett sådant beslut skall utfärdas,
han ej då utöfvar sin rättighet och pligt
att contrasignationen derå. vägra, vare Lag
samma; likasom om han Embetet återtager förr
an Riksens Ständers hans förhållande
pröfvat och gillat. Lider någon skada till
lif, ära eller personlig frihet, eller
mister gods, löst eller fast, utan laga
ransakning och Dom, eller blifver någons
frid i hans hus störd, eller någon förnisad
från ort till annan, derigenom att han
contrasignation ej vägrat, staffes han
dessutom för sdant lagstridigt förhållande,
på sätt Allmänna Lagen i 1 Cap. 12 §
Rättegangs-Balken stadgar för Domare, som
vrång Dom faller. Föredragande vare i öfrigt för sin befattning ansedd skyldig till enahanda ansvar, som denna Lag Stats-Råds Ledamot uti föregående §§ ålägger, enligt förseelsens derutinnan utmärkte svårare eller lindrigare beskaffenhet, med derefter lämpade straff; Dock må hvarken Föredragande eller Stats-Råds Ledamot, i och för Embetets skull, i annan ordning, an Regerings-Formen utstakar, och således ej af enskild Man, kunna tilltalas.
|
§ 8.
|
§ 9.
Stats-Råd, hvilken, af Konungen dertill
utsedd och förordnad, tager säte och
röstar i Hogsta Domstolen öfver Mål, som
från Krigs-Domstolarne dragas under
Konungens pröfning, vare för sådan
befattning underkastad Domare-jäf och
ansvar, enligt Lag och Laga stadgar,
lika med annan Ledamot af Högsta
Domstolen.
|
§ 9.
|
§ 10.
Enär någon af de i 1 § omnämnde
Embetsmän tilltalas, som redan utur
tjensten blifvit entledigad eller
afsked tagit, och varder om begangne
förbrytelser öfvertygad, vare han
förfallen till enahanda ansvar,
såsom vore han verkligen
tjenstgörande, och svare förlusten
af hvad han i Pension eller andre
förmåner af Publique Medel kan
innehafva emot förlusten af Embetet,
om han det ännu innehade.
|
§ 10.
Wenn ein im § 1 genannter Beamter zur Verantwortung
gezogen wird, nachdem er inzwischen seinen Dienst schon verlassen hat,
so unterliegt er, wenn das Vergehen erwiesen wird, derselben Verantwortlichkeit,
als wäre er noch im Dienste, und wird aller seiner Pensionen und Einkünfte
aus öffentlichen Kassen verlustig.
|
§ 11. Hvad emot
Stats-Råds Protocoll intill den
dag, då Riksdagen börjas, under
då påstående Riksdag icke
anmärkt blifver, derom må sedan
vid påföljande Riksdagar åtal
icke äga rum.
|
§ 11.
Staatsrats-Protokolle, welche von dem zunächst
folgenden Reichstage nicht angefochten sind, können später nicht
mehr zum Gegenstand einer Anklage gemacht werden.
|
Det alle, som vederbör,
hafve sig hörsammeligen
att efterrätta. Till
yttermera visso hafve Wi
detta med Egen Hand
underskrifvit och med
Wårt Kongl. Sigill
bekräfta låtit. Stockholms slott å Rikssalen den 10 Februari 1810. CARL.
|