Die Reichstagsordnung (Riksdagsordningen)

vom 22. Juni 1866

ersetzte die Reichstagsordnung vom 10. Februar 1810

geändert durch
unter Carl XV.
Gesetz Nr. 1870:19 vom 10. Juni 1870 (§ 26, Omtryck)
unter Oskar II.
Gesetz Nr. 1873:22 vom 17. Mai 1873 (§§ 13,16, Omtryck)
Gesetz Nr. 1876:16 vom 22. April 1876 (§§ 32-34, 36, Omtryck)
Gesetz Nr. 1883:18 vom 27. Mai 1883 (§ 42, Omtryck)
Gesetz Nr. 1885:39 vom 18. Juli 1885 (§ 72, Omtryck)
Gesetz Nr. 1889:13 vom 8. Mai 1889 (§§ 19, 33, Omtryck)
Gesetz Nr. 1891:14 vom 16. Mai 1891 (§ 23, Omtryck)
Gesetz Nr. 1894:25 vom 16. Mai 1894 (§§ 6, 13, 15,16, 22, 25,28, 71, Omtryck)
Gesetz Nr. 1897:33 vom 29. Mai 1897 (§§ 26, 32,33, 65,68, 71, 73, Omtryck)
Gesetz Nr. 1900:10 vom 4. April 1900 (§§ 10,15,16,18,20,25, 32-34, 37,45, Omtryck)
unter Gustav V.
Gesetz Nr. 1909:34 vom 26. Mai 1909 (§§ 6-23, 25,28,37-39, 41-45, 50, 54,55,69,75, 78, Übergangsbestimmung, Omtryck;
Einführung des allgemeinen gleichen Männerwahlrechts mit Verhältniswahlsystem)
Gesetz Nr. 1912:11 vom 20. Februar 1912 (§ 45, Omtryck)
Gesetz Nr. 1914:88 vom 18. Mai 1914 (§ 12, Omtryck)
Gesetz Nr. 1915:111 vom 8. Mai 1915 (§§ 42,68, Omtryck)
Gesetz Nr. 1918:602 vom 22. Juli 1918 (§§ 2,6, 10,12,16, 20,27,32, 33,37, 38,42, 43,54, 55, 58,Omtryck)
Gesetz Nr. 1919:420 vom 22. Juli 1919 (§§ 13-15,17, 21,69, 70, Übergangsbestimmung, Omtryck)
Gesetz Nr. 1921:20 vom 31. Januar 1921 (§§ 6,7,9, 12, 16, 17, 19,22,4,33,34, 38,50,55,56,70, 72,74, Übergangsbestimmung, Omtryck)
Gesetz Nr. 1922:47 vom 21. Februar 1922 (§§ 1,16,38 , Omtryck)
Gesetz Nr. 1925:50 vom 20. März 1925 (§§ 60,65, 72,73, 75, Omtryck)
Gesetz Nr. 1929:184 vom 27. Juni 1929 (§ 38, Omtryck)
Gesetz Nr. 1933:440 vom 30. Juni 1933 (§§ 7, 12,23,34,36-41, 44, 50, 52,54,55, 60,73, 79, 80, Omtryck)
Gesetz Nr. 1937:40 vom 12. Februar 1937 (§ 6; Änderung der Wahlregeln zur 1. Kammer)
Gesetz Nr. 1937:180 vom 30. April 1937 (§§ 16, 19,24,26, Änderung des Wahlrechts und der Wählbarkeit)
Gesetz Nr. 1937:201 vom 13. Mai 1937 (§§ 33, 35-38, 75, 78, Änderungen in der inneren Organisation des Reichstags)
Gesetz Nr. 1937:248 vom 28. Mai 1937 (§ 50, Einrichtung eines auswärtigen Beirates)
Gesetz Nr. 1941:89 vom 21. Februar 1941 (§§ 23, 30, 34,38, 39, 42,50, 58-60)
Gesetz Nr. 1941:444 vom 20. Juni 1941 (§ 68, Änderungen bei Justizbeauftragten des Reichstags)
Gesetz Nr. 1945:243 vom 1. Juni 1945 (§§ 16, 28)
Gesetz Nr. 1945:244 vom 1. Juni 1945 (§§ 38, 45)
Gesetz Nr. 1945:784 vom 7. Dezember 1945 (§§ 33, 80)
Gesetz Nr. 1949:106 vom 5. April 1949 (§§ 33,36, 38, 39, 41-45, 48-50,52, 54, 55,58, 59, 63, 64, 66, 67,70-73, 75, 78, 80, Übergangsbestimmung)
Gesetz Nr. 1949:107 vom 5. April 1949 (§§ 2, 5, 6,11 ,12, 21,22, 28, 29, 34,35, 68, 69)
Gesetz Nr. 1949:112 vom 5. April 1949 (§ 19)
unter Gustav VI Adolf.

Gesetz Nr. 1953:127 vom 17. April 1953 (§§ 36, 44, 55, 59, 63, Übergangsbestimmung)
Gesetz Nr. 1953:128 vom 17. April 1953 (§ 7)
Gesetz Nr. 1953:129 vom 17. April 1953 (§ 9)
Gesetz Nr. 1953:130 vom 17. April 1953 (§ 12)
Gesetz Nr. 1953:133 vom 17. April 1953 (§ 13)
Gesetz Nr. 1953:134 vom 17. April 1953 (§ 15)
Gesetz Nr. 1953:135 vom 17. April 1953 (§ 53)
Gesetz Nr. 1953:136 vom 17. April 1953 (§ 70)
Gesetz Nr. 1957:157 vom 24. Mai 1957 (§ 6, Übergangsbestimmung)
Gesetz Nr. 1957:158 vom 24. Mai 1957 (§ 24)
Gesetz Nr. 1957:161 vom 24. Mai 1957 (§§ 54,55, 58)
Gesetz Nr. 1961:19 vom 17. Februar 1961 (§ 51)
Gesetz Nr. 1961:79 vom 21. April 1961 (§ 68)
Gesetz Nr. 1965:45 vom 26. März 1965 (§§ 16,73, Übergangsbestimmung)
Gesetz Nr. 1965:47 vom 26. März 1965 (§ 6)
Gesetz Nr. 1965:49 vom 26. März 1965 (§§ 42, 68)
Gesetz Nr. 1965:50 vom 26. März 1965 (§§ 53, 67)
Gesetz Nr. 1965:51 vom 26. März 1965 (§ 70)
Gesetz Nr. 1965:556 vom 25. November 1965 (§ 71)
Gesetz Nr. 1965:557 vom 25. November 1965 (§ 72)
Gesetz Nr. 1969:22 vom 14. Februar 1969 (nachfolgend noch nicht berücksichtigt)
Gesetz Nr. 1969:24 vom 14. Februar 1969 (nachfolgend noch nicht berücksichtigt)
Gesetz Nr. 1969:26 vom 14. Februar 1969 (nachfolgend noch nicht berücksichtigt)
Gesetz Nr. 1969:703 vom 14. Dezember 1969 (nachfolgend noch nicht berücksichtigt)
Neubekanntmachung durch SFS 1969:796
Gesetz Nr. 1971:2 vom 14. Januar 1971 (nachfolgend noch nicht berücksichtigt)
Gesetz Nr. 1971:3 vom 14. Januar 1971 (nachfolgend noch nicht berücksichtigt)
Gesetz Nr. 1971:30 vom 12. Februar 1971 (nachfolgend noch nicht berücksichtigt)
Neubekanntmachung durch SFS 1971:272

aufgehoben durch die Verfassungsbeschlüsse vom 15. Mai 1973 (1. Beschluss) und 28. Februar 1974 (2. Beschluss, nach Neuwahl des Reichstags, Bekanntmachung Nr. 1974:153)
außer Kraft getreten am 31. Dezember 1974

Hinweis: Die Zuordnung von Änderungen zu einzelnen Gesetzen, in Jahren, in denen mehrere verfassungsändernde Gesetze erlassen wurden , können fehlerhaft sein.

 

Vi CARL med Guds Nåde, Sveriges, Norges, Götes och Wendes Konung,

Göre veterligt: att sedan Rikets Ständer i grundlagsenlig ordning, antagit det af Oss framställda förslag till ny Riksdags-ordning, så eger denna Riksdags-ordning, jemlikt 82 § Regeringsformen, kraft af grundlag, sådan den ord för ord härefter följer:
 

Vi efterskrifne Sveriges Rikes Ständer, Grefvar, Friherrar, Biskopar, Ridderskap och Adel, Presterskap, Borgerskap och Menige Allmoge, som nu, å egne och hemmavarande medbröders vägnar, till allmän riksdag församlade äro,

göre veterligt: att, sedan Kongl. Maj:t medelst nådig Proposition af den 5 Januari 1863 till vår pröfning, i enlighet med 81 § Regeringsformen, öfverlemnat ett förslag till ny Riksdags-ordning, så hafve Vi, efter grundlagsenlig behandling af detta vigtiga ärende, antagit omförmälda nådigst framställda förslag, så lydande:
 

 

Wir Carl, von Gottes Gnaden König von Schweden, Norwegen, der Goten und Wenden,

Thun kund: Nachdem die Reichsstände nach der durch die Grundgesetze vorgeschriebenen Ordnung Unsern Entwurf einer neuen Reichstagsordnung angenommen haben, welche zufolge des § 82 der Regierungsform die Kraft eines Grundgesetzes hat, so wie es hier Wort für Wort folgt:

Wir Unterschriebene, des schwedischen Reichsstände, Grafen, Freiherrn, Bischöfe, Ritterschaft und Adel, Priesterschaft, Bürger und Landleute, welche gegenwärtig in allgemeiner Sitzung versammelt sind,

thun kund: Nachdem Seine Majestät durch eine Vorlage vom 5. Januar 1863 und in Übereinstimmung mit dem § 81 der Regierungsform den Entwurf einer neuen Reichstagsordnung unserer Berathung unterstellt hat, wir, nachdem wir diese wichtige Angelegenheit in der Weise, wie es die Grundgesetze vorschreiben, behandelt haben den Entwurf in folgender Fassung angenommen haben:

 

Allmänna grunder.

 

Allgemeine Bestimmungen.

 

§.1. Svenska Folket representeras af Riksdagen, fördelad i två Kamrar, den Första och den Andra, hvilka i alla frågor hafva lika behörighet och myndighet.

Riksdagsmännen kunna i utöfningen af sin befattning icke bindas af andra föreskrifter än Rikets grundlagar.

Durch Gesetz Nr. 1922:47 vom 21. Februar 1922 wurde der § 1 wie folgt geändert:
- dem bisherigen Wortlaut wurde die Ziffer "1." vorangestellt.
- folgende Ziffer wurde als neuer Absatz angefügt:
"2. Skulle med hänsyn till något ärendes särskilda vikt och beskaffenhet prövas nödigt, att före dess avgörande folkets mening inhämtas, må Konungen och riksdagen genom samfällt stifad lag förordna, att allmän folkomröstning skall anställas, efter vad i regeringsformens 49 § 2 mom. är stadgat."

 

§ 1. [Vertretung des Volkes] Das schwedische Volk wird durch den Reichstag, welcher in zwei Kammern, die Erste und die Zweite, eingetheilt ist, vertreten, die in allen Fragen dieselben Befugnisse und Rechte haben.

Die Mitglieder des Reichstages dürfen in der Ausübung des Reichstagsgeschäfts an keine andere Vorschriften gebunden sein, als an des Reichs Grundgesetze.

 

§.2. Lagtima Riksdag skall, i kraft af Rikets Regeringsform och utan särskild kallelse, sammanträda hvarje år den 15 Januari eller, om helgdag då inträffar, dagen derefter.

Urtima Riksdag sammankallas, då Konungen så nödigt finner, äfvensom i de fall, hvarom i Regeringsformens 91, 92, 93 och 94 §§ förmäles. Hos urtima Riksdag må endast förekomma ärende, som föranledt Riksdagens sammankallande eller af Konungen eljest för densamma framlägges, så ock hvad med dylikt ärende står i oskiljaktigt sammanhang.
 

Durch Gesetz Nr. 1918:602 vom 22. Juli 1918 wurde im § 2 Abs. 1 die Worte "den 15 Januari" ersetzt durch: "den 10 januari".

Durch Gesetz Nr. 1949:107 vom 5. April 1949 erhielt der § 2 folgende Fassung:
"§ 2. Riksdagen skall, i kraft av rikets regeringsform och utan särskild kallelse, sammanträda varje år den 10 januari eller, om helgdag då inträffar, dagen därefter; Konungen dock obetaget att, då Han så nögigt finner, sammankalla riksdagen till tidigare dag.
Riksdagens vårsession avslutas seast den 31 maj; dock att riksdagen, därest behandlingen av framlagda ärenden bedömes kunna avslutas senast den 15 juni, må, efter hörande av den i 50 § omförmälda talmanskonferens, besluta att sessionen skall pågå till och med sistnämnda da. Har riksdagen enligt 58 § till höstsession uppskjutit behandlingen av framlagda ärenden, skola talmännen kalla riksdagen till höstsession med början å dag efter den 15 oktober, som prövas lämpling; och skall sessionen därefter pågå så länge det finns erforderligt. Riksdagen är avslutad dem 31 december; dock må Konungen, då synnerliga skäl därtill äro, med motsvarande förlängning av utlöpande valperiod, besluta att uppskjuta riksdagens avslutning, vilken skall äga rum senast dagen före nästföljande riksdags början.
Konungen må ock under tid, då session eljest icke pågår, om Hans så nödigt finner, inkalla riksdagen till extra session.
Under samma tid må ock sextiofem ledamöter av första kammaren eller etthundra ledamöter av andra kammaren begära riksdagens inkallande till extra session; i vilket fall särskilt skäl för framställningen skall uppgivas och kallelsen utfärdas senast till tjugonde dagen efter det begäran framsälldes.
Om sammankallande av riksdagen i vissa särskilda fall gäller vad i regeringsformens 91, 92, 93, 94 och 108 §§ finnes därom stadgat."

 

§ 2. [Ordentliche und außerordentliche Reichstage] Ein ordentlicher Reichstag wird sich kraft der Regierungsform und ohne besondere Berufung am 15. Januar jedes Jahres, oder am darauf folgenden Tag, wenn dieser Tag auf einen Feiertag fällt, versammeln.

Ein außerordentlicher Reichstag wird einberufen, so oft es der König für nothwendig hält und desgleichen in den Fällen, die in den §§ 91, 92, 93 und 94 der Regierungsform aufgeführt sind. In einem außerordentlichen Reichstage darf nur über diejenigen Gegenstände verhandelt werden, wegen denen der Reichstag zusammen berufen ist, oder außerdem, über diejenigen, welche der König dem Reichstag unterbreitet, sowie über alles das, was sich nothwendiger Weise auf die erwähnten Gegenstände bezieht.

 

§.3. Riksdagsmännen utses till båda Kamrarna genom val för viss tid; dock eger Konungen, innan den tid tilländagått, att förordna om nya val i hela Riket till båda Kamrarna eller den ena af dem.

 

§ 3. [Wahl der Mitglieder beider Kammern] Die Mitglieder des Reichstages werden für beide Kammern durch Wahl auf eine bestimmte Zeit berufen. Indeß hat der König das Recht, auch vor Ablauf dieser Zeit neue Wahlen im ganzen Reich vornehmen zu lassen, sei es für beide Kammern, oder für eine derselben.

 

§.4. Ej må någon Riksdagsman förmenas att sin riksdagsmannabefattning utöfva; dock gäller under krigstid undantag härutinnan för militärpersoner, då de af Konungen i Rikets tjenst beordras.

 

§ 4. [Freiheit des Mandats]Kein Mitglied des Reichstags darf an der Ausübung seiner Functionen verhindert werden. Eine Ausnahme findet nur zur Zeit des Krieges für Militärpersonen statt, wen sie vom König in den activen Dienst berufen werden.

 

§.5. Lagtima Riksdag kan ej utan egen begäran upplösas förr än den varit fyra månader tillsammans, derest icke Konungen, medan Riksdagen är samlad, förordnar om nya val till båda Kamrarna eller den ena af dem. I dessa fall skall Riksdagen, med bibehållande af sin egenskap utaf lagtima, sammanträda å den tid inom tre månader från det Riksdagen blef upplöst, som Konungen bestämmer, och må den ej vidare af Konungen upplösas förr än fyra månader från det senare sammanträdets början förflutit.
 

Urtima Riksdag eger Konungen, när Han för godt finner, åtskilja, och vare urtima Riksdag alltid upplöst innan tid för lagtima Riksdags sammanträde infaller.

Durch Gesetz Nr. 1949:107 vom 5. April 1949 erhielt der § 5 folgende Fassung:
"§ 5. Konungen må upplösa riksdagen, därest Han förordnar om nya val till båda kamrarna eller den ena av dem. Varder riksdagen upplöst, skall den sammanträda å den tid inom tre månader från upplösningen som Konungen bestämmer, och må den ej vidare av Konungen upplösas förrän fyra månader från det senare sammanträdets början förflutit."

 

§ 5. [Schließung] Der ordentliche Reichstag darf nicht, wenn es nicht auf sein eigenes Verlangen geschieht, vor Ablauf von vier Monaten nach seinem Zusammentritt geschlossen werden, es sei denn, daß der König im Laufe der Session entweder für beide, oder für eine Kammer neue Wahlen anordnet. In diesem Falle wird sich der Reichstag mit Beibehaltung seiner Eigenschaft als ordentlicher Reichstag, im Laufe der drei Monate, die der Auflösung folgen, an dem vom König bestimmten Zeitpunkt wieder versammeln und er kann nicht wieder vom König aufgelöst werden, außer nach Ablauf von vier Monaten nach dem Beginne seiner neuen Session.

Der außerordentliche Reichstag kann vom König geschlossen werden, wenn er es für dienlich hält; er muß aber jedesmal geschlossen sein zu der für die ordentlichen Sitzungen anberaumten Zeit.

 

Kamrarnas bildande.

 

Zusammensetzung der Kammern.

 

a) Första kammaren.
 

a) Erste Kammer.
 

§.6. Första Kammarens ledamöter skola, för en tid af nio år, utses af Landstingen och Stadsfullmäktige i de städer, som ej i Landsting deltaga. Hvarje Landsting och sådan stad, som nu nämnd är, väljer, efter folkmängden inom sitt område, en Riksdagsman för hvarje fullt tal af trettiotusen. Går ej folkmängden upp till trettiotusen, väljes dock en Riksdagsman.

Durch Gesetz Nr. 1894:25 vom 16. Mai 1894 erhielt der § 6 folgende Fassung:
"§ 6. 1. Första Kammarens ledamöter skola, till ett antal af etthundrafemtio och för en tid af nio år, utses af landstingen och stadtfullmägtige i den städer, som ej i landsting deltaga.
2. Hvarje landstingsområde och sådan stad, som nu är nämnd, utgör en valkrets, för hvilken, efter folkmängden inom dess område, väljes en riksdagsman för hvarje fullt tal, motsvarande en etthundrafemtiondedel af rikets folkmängd.
3. För valkrets, som har mindre folkmänd än i mom. 2 sägs, väljes dock en riksdagsman.
4. Derest det antal riksdagsmän, som med tillämpning af stadgandena i mom. 2 och 3 bör utses, icke uppgår till etthundrafemtio, skola, för ernående af detta antal, de valkretsar, hvilkas folkmängd mest öfverskjuter de tal, som enligt mom. 2 äro bestämmande för riksdagsmännens antal inom valkretsarne, vara berättigade att hvardera välja ytterligare en riksdagsman.
5. Det antal riksdagsmän, hvarje valkrets enligt ofvan angifna grunder eger utse, bestämmes hvart tionde år af Konungen; dock må hvad sålunda bestämmes icke lända till inskränkning i vald riksdagsmans rätt att under föreskriften tid utöfva riksdagsmannakallet.
6. Upphör stad att i landsting deltaga, må, så länge då gällande bestämmelse om riksdagsmännens antal för de särskilda valkretsarne länder till efterrättelse, stadens rätt att utse riksdagsman inträda allenast i det fall, att ledighet uppstår i den valkrets, staden förut tillhört.
7. Äro icke, då tillämpning skall ske af den i mom. 5 nämnda bestämmelse, så många ledigheter inom Kammaren, att nya valkretsar, som i följd af stadgandet i näst förestående mom. ännu ej utsett riksdagsmän, samt gamla valkretsar, för hvilka ökning af antalet riksdagsmän bör ega rum, kunns samtidigt komma i åtnajutande af rättigheten att välja fullt antal riksdagsmän, skall, i afseende å ordningen för sagda rättighets utöfning dessa valkretsar emmelan, gälla till efterrättelse: att nya valkretsar ega företräde framför äldre; att bland två eller flera nya valkretsar företrädet tillkommer den, som tidigast utträdt ur landsting; att valkretsar, för hvilka tillökningen i riksdagsmännens antal är grundad på stadgandena i mom. 2, ega företräde framför valkretsar, för hvilka sådan tillökning härleder sig från föreskrifterna i mom. 4; att bland sådana valkretsar, hvilka på grund af stadgandena i mom. 2 ega välja ökadt antal riksdagsmän, den har företrädet, für hvilken detta antal är störst, eller, om antalet är lika för två eller flera valkretsar, den bland dem, hvars folkmängd mest öfverskjuter de tal, som enligt samma mom. äro bestämmande för riksdagsmännens antal inom valkretsarne; att bland sådana valkretsar, hvilka jemlikt mo. 4 ega utse ökadt antal riksdagsmän, företrädet tillkommer den, för hvilken det i samma mom. omnämnda fokmändgsöfverskott är störst; samt att i de fall, der folkmängdsöverskottet, såsom lika stort för två eller flera valkretsar, ej kan tjena till grund för bestämmande af företrädet dem emmelan, detta skall afgöras genom lottning inför chefen för Justitie-departementet i närvaro af tre bland Fullmägtige i Rikets Bank och tre bland Fullmägtige i Riksgäldskontoret."

Durch Gesetz Nr. 1909:34 vom 26. Mai 1909 wurde der § 6 wie folgt geändert:
- in Ziffer 1 Satz 1 wurden die Worte "och för en tid af nio år, " gestrichen und folgender Satz wurde angefügt: "Valet gäller för en tid af sex år, räknade från och med januari månads början året näst efter det, under hvilket valet skett."
- die Ziffer 6 erhielt folgende Fassung:
"6. Upphör stad att i landsting deltaga, inträder stadens rätt att utse riksdagsman då, enligt 7 § 2 eller 3 mom., nytt val skall ske inom den valkrets, staden förut tillhört. Är ej, då stadens rätt att välja inträder, riksdagsmännens antal för staden af Konungen bestämdt, skall en af valkretsens platser tillkomma staden."

Durch Gesetz Nr. 1918:602 vom 22. Juli 1918 wurden im § 6 Ziffer 7 letzter Satz die Worte "chefen för justitie-departementet" ersetzt durch: "chefen för det departement, till vilket justitieärendens höra, "

Durch Gesetz Nr. 1921:20 vom 31. Januar 1921 wurde der § 6 wie folgt geändert:
- Ziffer 1 Satz 1 erhielt folgende Fassung: "Första kammarens ledamöter skola till ett antal av etthundrafemtio väljas av landstingens ledamöter och särskilt utsedda elektorer för de städer, som ej deltaga i landsting." und im Satz 2 wurde das Wort "sex" ersetzt durch: "åtta".
- die Ziffern 2 und 3 erhielten folgende Fassung:
"2. För val till första kammaren är riket indelat i valkretsar. Stockholms stad och Göteborgs stad utgöra var för sig en valkrets. Annan stad, som ej deltager i landsting, tillhör samma valkrets som det landstingsområde, vari staden förut ingått. Flera landstingsområden kunna sammansöras i en valkrets; men ej må landstingsområde delas å skilda valkretsar. Indelningen i valkretsar innehålles i vallagen.
3. För varje valkrets väljes efter folkmängden inom dess område en riksdagsman för varje fullt tal, motsvarande en etthundrafemtiondel av rikets folksmängd."
- in Ziffer 4 wurden die Worte "i mom. 2 och 3" ersetzt durch: "i 3 mom." und "mom. 2 äro" wurde ersetzt durch "samma mom. äro".
- Ziffer 6 wurde gestrichen.
- Ziffer 7 wurde Ziffer 6 und erhielt folgende Fassung:
"6. Äro icke, då tillämpning skall ske af den i  5 mom. nämnda bestämmelse, så många ledigheter inom kammaren, att valkretsar, för vilka ökning av antalet riksdagsmän bör äga rum, kunna samtidigt komma i åtnjutande av rättigheten att välja fullt antal riksdagsmän, skall, i avseende å ordningen för sagda rättighets utövning dessa valkretsar emmellan, gälla till efterrättelse: att valkretsar, för vilka tillökningen i riksdagsmännens antal är grundad på stadgandena i 3 mom., äga företräde framför valkretsar, för vilka sådan tillökning härleder sig från föreskrifterna i 4 mom.; att bland sådana valkretsar, vilka på grund av stadgandena i 3 mom. äga välja ökat antal riksdagsmän, den har företrädet, för vilken detta antal är störst, eller, om antalet är lika för två eller flera valkretsar, den brand dem, vars folkmängd mest överskjuter de tal, som enligt samma mom. äro bestämmande för riksdagsmännens antal inom valkretsarna; att bland sådana valkretsar, vilka jämikt 4 mom. äga utse ökat antal riksdagsmän, företrädet tillkommer den, för vilken det i samma mom. omnämnda fokmändgsöfverskott är störst; samt att i de fall, der folkmängdsöverskottet, såsom lika stort för två eller flera valkretsar, ej kan tjena till grund för bestämmande af företrädet dem emmelan, detta skall afgöras genom lottning inför chefen för det departement, till vilket justitieärendens höra, i närvaro af tre bland Fullmägtige i Rikets Bank och tre bland Fullmägtige i Riksgäldskontoret."
- folgende Ziffern wurden angefügt:
"7. Tillhöra flera landstingsområden samma valkrets och är i något av områdena landstingsmännens antal större än som skolat utses, därest den för annat landstingsområde inom valkretsen vid landstingsmannaval gällande grund blivit tillämpad, då skola ej flera av lanstingsmännen i förstnämnda område deltaga i valet av riksdagsmän än att valmännens antal svarar mot nyssberörda grund; och skall förty, då riksdagsmannaval för valkretsen skall förrättas, landsstinget i det område till sådant antal bland tingets ledamöter utvälja dem, som skola deltaga i riksdagsmannavalet. Val, varom i detta mom. stadgas, sker proportionellt enligt de närmare grunder, som av Konungen och riksdagen gemensamt stiftad lag bestämmer. Varder landstingsman, som blivit utsedd till valman, förhindrad att fullgöra uppdraget, inkallas suppleant i den ordning, som beträffande förhinder för landstingsman i allmänhet gäller.
8. De i 1 mom. omförmälda elektorer utses för Stockholms stad och Göteborgs stad till lika antal med stadsfullmäktige samt för annan stad, som ej deltager i landsting, till det antal, som efter folkmängden i staden eller i de särskilda valkretsar, vari den för valet må vara indelad, svarar mot den beträffande landstingsmannaval i allmänhet gällande grund.
9. Valrätt vid elektorsval tillkommer envar i kommunens allmänna angelägenheter röstberättigad från  och med kalenderåret näst efter det, varunder han uppnått tjugusju års ålder. Valen äro omedelbara och, där två eller flera elektorer skola utses, proportionella. Varje röstande har lika röst. Vid val av elektorer skola jämväl utses suppleanter för dem. Närmare bestämmelser om elektorsval meddelas i vallagen.
10. Till elektor må endast den utses, som själv vid elektorsvalet äger rösträtt.
  Elektor kan ej vara:
  den, som står under förmynderskap eller som är i konkurstillstånd;
  den, som är förklarad ovärdig att i rikets tjänst vidare nyttjas eller eljest på grund av honom ådömd straffpåföljd icke må utöva allmän befattning eller genom utslag, vilket ännu icke vunnit laga kraft, är dömd till straffpåföljd, varom sist förmäles, eller den, som är ställd under framtiden för brott, vilket kan medföra sådan påföljd;
  den, som är förklarad ovärdig att inför rätta föra andras talan.
  För valbarhet till suppleant erfordras samma egenskaper som för valbarhet till elektor.
11. Omfattar valkrets för val av ledamöter i första kammaren flera län eller delar av flera län, ålliger Konungens befallningshavande i det av dessa län, som Konungen bestämmer, att med allt, som med valet har samband, taga den befattning, som enligt vad därom är stadgat tillkommer Konungens befallningshavande."

Durch Gesetz Nr. 1937:40 vom 12. Februar 1937 wurde der § 6 wie folgt geändert:
- in Ziffer 1 Satz 1 wurden die Worte "väljas av landstingens ledamöter och särskilt utsedda elektorer för de städer" ersetzt durhc: "väljas av landstingen och stadsfullmäktige i de städer".
- die Ziffer 7 wurde wie folgt geändert:
- - Nach Satz 1 wurde ein neuer Absatz begonnen und als deren Satz 1 wurde folgender Satz eingefügt:
"Tillhöra en eller flera städer, som ej deltaga i landsting, samma valkrets som landstingsområde, då skola ej flera av stadtsfullmäktige i sådan stad deltaga i valet av riksdagsmän än att valmännens antal efter folkmängden i staden svarar mot den beträffande landstingsmannaval i allmänhet gällande grund; och skola förty, då riksdagsmannaval för valkretsen skall förrättas, stadsfullmäktige till sådant antal bland sina ledámöter utvälja dem, som skola deltaga i riksdagsmannavalet; stadtsfulmäktige skola vid utseendet av valmän bland sig jämväl utse suppleanter för dessa.
- - der bisherige Satz 2 wurde Abs. 3.
- - der bisherige Satz 3 wurde Abs. 4; diesem wurde folgender Satz angefügt:
"Inträffer sådant hinder för stadtfullmäktig, som utsetts till valman, skall han ofördröjligen underrätta magistraten i staden, som till deltagande i valet inkallar vederbörande suppleant."
- die Ziffern 8, 9 und 10 wurden gestrichen.
- die Ziffer 11 wurde zu Ziffer 8.

Durch Gesetz Nr. 1949:107 vom 5. April 1949 wurden in § 6 Ziffer 5 die letzten Worte "dock må hvad sålunda bestämmes icke lända till inskränkning i vald riksdagsmans rätt att under föreskriften tid utöfva riksdagsmannakallet" ersetzt durch: "dock må ej på grund av vad sålunda bestämmes antalet riksdagsmän för en valkrets minskas under löpande valperiod.".

Durch Gesetz Nr. 1957:157 vom 24. Mai 1957 wurde der § 6 wie folgt geändert:
- Ziffer 1 Satz 1 wurde durchf olgende 2 Sätze ersetzt:
"Första kammarens ledamöter skola till antalet vara etthundrafemtio eller det högre tal, som föranledes av stadgandet i 4 mom. andra stycket. De skola väljas av landstingen och stadsfullmäktige i de städer, som ej deltaga i landsting."
- der Ziffer 4 wurde folgender Absatz angefügt:
"Uppgår det antal riksdagsmän, som enligt 3 mom. och första stycket i detta moment bör utses i ein valkrets, icke till fem, skall antalet ökas till fem."

Durch Gesetz Nr. 1965:47 vom 26. März 1965 wurden im § 6 Ziffer 7 Abs. 4 Satz 2 wurden die Worte "magistraten i staden" ersetzt durch: "Konungens befallningshavande i länet".

 

§ 6. [Wahldauer, Zusammensetzung] Die Mitglieder der Ersten Kammer werden auf neun Jahre von den Landsthingen und von den Stadtbevollmächtigten derjenigen Städte, die an den Landsthingen nicht Theil nehmen, gewählt. Jedes Landsting und jede Stadt der erwähnten Kategorie erwählt nach der Bevölkerung ihres Gebiets für je 30,000 Einwohner ein Mitglied des Reichstages. Wenn aber auch die Bevölkerung keine 30,000 Einwohner beträgt, so findet dennoch die Wahl eines Mitgliedes des Reichstags statt.

 

§.7. Val till Riksdagsman i Första Kammaren anställes af vederbörande Landsting och Stadsfullmäktige, så ofta ledighet uppstår, eller då Konungen förordnat nya val. Landsting sammanträder för det ändamål, der så erfordras, till urtima möte.
 

Durch Gesetz Nr. 1909:34 vom 26. Mai 1909 erhielt der § 7 folgende Fassung:
"§ 7. 1. Valskretsarna indelas i sex grupper. Denna indelning fastställes i vallagen. Är stad, som i 6 § 6 mom. sägs, berättigad at utse riksdagsman, skall staden tillhöra samma grupp som det landstingsområde, hvari staden förut ingått.
2. Hvarje år skall inom en af de i 1 mom. nämnda grupper förrättas val för nästföljande sexårsperiod. Hvilken ordning härvid skall mellan grupperna iakttagas, därom stadgas i vallagen. Val verkställes af landsting vid lagtima möte och af stadtfullmäktige vid sammanträde under september månad.
3. Har Konungen förordnat om nya val i hela rikat, förrättas sådant val i hvarje valkrets för tiden intill utgången af den sexårsperiod, för hvilken val senast hållits inom den grupp, valkretsen tillhör.
4. Har i en valkrets riksdagsman afgått göre sexårsperiodens slut, och är ej annan valkrets, till följd af ny bestämmelse om riksdagsmännens antal för de särskilda valkretsarna, berättigad till den lediga platsen, fylles ledigheten på sätt i vallangen sägs. Skall ledigheten fyllas genom nytt val, verkställes sådant för den återstående tiden.
5. Skall plats, när sexårsperioden för en valkrets tilländalupit, öfvergå från denna till valkrets inom annan grupp, varde under sjätte året af sagda period, å tid, som i 2 mom. sägs, inom sistnämnda valkrets nytt val anställdt för det eller de år, som återstå af löpande secårsperiod för samma valkrets.
6. Har i en valkrets riksdagsman afgått före sexårsperiodens slut, och är annan valkrets berättigad till den lediga platsen, varde i sistnämnda valkrets nytt val anställdt för tid, som i 3 mom. afses; doch att, där platsen jämlikt 2 eller 5 mom. redan är tillsatt för tid efter löpande året, det val, som för ledighetens fyllande hålles, skall gälla allenast till årets slut.
7. Landsting sammanträder för riksdagsmannaval, där så erfordras, till urtima möte."

Durch Gesetz Nr. 1921:20 vom 31. Januar 1921 wurde der § 7 wie folgt geändert:
- in Ziffer 1 Satz 1 wurde das Wort "sex" ersetzt durch: "åtta" und der Satz 3 wurde gestrichen.
- die Ziffer 2 erhielt folgende Fassung:
"2. Varje år under september månad skall inom en av de i 1 mom nämnd grupper förrättas val för nästföljande åttaårsperiod. Vilken ordning härvid skall iakttagas mellan grupperna, därom stadgas i vallagen."
- in Ziffer 3 wurde das Wort "sexårsperiod" ersetzt durch: "åttaårsperiod".
- in Ziffer 4 wurde das Wort "sexårsperiodens" ersetzt durch: "åttaårsperiodens".
- in Ziffer 5 wurde das Wort "sexårsperioden" ersetzt durch: "åttaårsperioden", das Wort "sjätte" wurde ersetzt durch: "åttonde" und das Wort "sexårsperiod" ersetzt durch: "åttaårsperiod".
- in Ziffer 6 wurde das Wort "sexårsperiodens" ersetzt durch: "åttaårsperiodens".
- Ziffer 7 wurde gestrichen.

Durch Gesetz Nr. 1933:440 vom 30. Juni 1933 wurde der § 7 wie folgt geändert:
- die Ziffer 4 erhielt folgende Fassung:
"4. Har i en valkrets riksdagsman avgått före åttaårsperiodens slut, eller skall plats, när åttaårsperioden för en valkrets tilländalupit, övergå från denna till valkrets inom annan grupp, besättes platsen på sätt i vallagen stadgas för tiden intill utgången av den åttaårsperiod, för vilken val senast hållits i den till platsen berättigade valkretsen; doch att, där platsen redan är tillsatt för tid efter löpande året, besättandet skall ske allenast för tiden till årets slut."
- die Ziffern 5 und 6 wurden gestrichen.

Durch Gesetz Nr. 1953:128 vom 17. April 1953 wurde im § 7 Ziffer 2 das Wort "september" ersetz durch "oktober".

 

§ 7. [Wahl durch die Landstinge] Die Landsthinge und die dazu befugten Stadtbevollmächtigten nehmen die Wahlen für die Mitglieder der Ersten Kammer so oft vor, als eine Erledigung da ist, oder der König neue Wahlen anordnet. Zu diesem Behufe und da. wo es nothwendigt ist, werden sich die Landsthinge in außerordentlicher Sitzung vereinigen.

 

§.8. Riksdagsman i Första Kammaren, som vid riksdags början sin befattning icke nio år innehaft, må dermed till riksdagens slut fortfara, ändå att under tiden nio år från valet förflyta.

Durch Gesetz Nr. 1909:34 vom 26. Mai 1909 erhielt der § 8 folgende Fassung:
"§ 8. Valen till första kammaren äro proportionella, där två eller flera riksdagsmän skola utses.
Närmare bestämmelser om valen meddelas i vallagen."

 

§ 8. [Dauer des Mandats] Das Mitglied der Ersten Kammer, das beim Beginn einer neuen Sitzung seine Functionen noch nicht neun Jahre lang ausgeübt hat, kann sie bis zum Ende der Sitzung fortsetzen, wenn auch während dieser Zeit die neun Jahre, von der Wahl an gerechnet, abgelaufen sind.
§.9. Till Ledamöter i Första Kammaren kunna endast väljas män, som uppnått trettiofem års ålder samt ega och minst tre år näst före valet egt fastighet till taxeringsvärde, ej understigande åttatiotusen riksdaler, eller ock till Staten skatta samt under tid, som nyss är sagd, skattat för minst fyra tusen riksdaler årlig inkomst af kapital eller arbete. Kommer Riksdagsman, efter det han vald blifvit, i den ställning, att han ej längre skulle varit valbar till Ledamot i Kammaren, frånträder han sin befattning.
 

Durch Gesetz Nr. 1909:34 vom 26. Mai 1909 wurden im § 9 Satz 1
- das Wort "åttatiotusen" ersetzt durch: "femtiotusen"
- die Worte "fyra tusen" ersetzt durch: "tretusen".

Durch Gesetz Nr. 1921:20 vom 31. Januar 1921 wurden im § 9 Satz 1 nach dem Wort "män" die Worte "och kvinnor" eingefügt.

Durch Gesetz Nr. 1933:440 vom 30. Juni 1933 erhelt der § 9 folgende Fassung:
"§ 9. Till ledamöter i första kammaren kunna endast väljas i kommunernas allmänna angelägenheter röstberättigade män och kvinnor, som uppnått 35 års ålder. Kommer riksdagsman, efter det han blifvit vald, i den ställning, att han ej längre skulle varit valbar till ledamot i kammaren, frånträder han sin befattning."

Durch Gesetz Nr. 1953:129 vom 17. April 1953 wurde im § 9 Satz 1 die Zahl "35" ersetzt durch: "23".

 

§ 9. [Wählbarkeit] Als Mitglieder der Ersten Kammer können nur Personen, die das 35 Jahr zurückgelegt haben und die wenigstens seit drei Jahren vor der Wahl unbewegliches Eigenthum im Werthe zu mindestens 80,000 Reichsthalern nach der Schätzung für die Steueranlage besitzen; oder solche, die während derselben Zeit dem Staate für ein Einkommen von mindestens 4000 Reichsthalern aus ihrem Capital oder ihrem Erwerb die Steuern entrichtet haben. Wenn nach der Wahl ein Mitglied des Reichstages sich in der Lage befindet, in der es nicht mehr wählbar sein würde, so muß es sein Mandat niederlegen.

 

§.10. För den, som blifvit till Ledamot i Första Kammaren utsedd, utfärdas vid valförrättningens slut fullmakt, som, när valet verkställts af Landsting, underskrifves af dess Ordförande, med kontrasignation af Landstingets Sekreterare, och då valet skett af stad, undertecknas af Stadsfullmäktiges Ordförande, jemte två af dessa Fullmäktige. Fullmakterna böra hafva följande lydelse: "I kraft af det riksdagsmannaval, som af N. N. Landsting (Stadsfullmäktige i N. N. stad) blifvit den - - förrättadt, varder N. N. härigenom befullmäktigad att för en tid af nio år från nämnda dag vara Ledamot af Riksdagens Första Kammare." Ort och tid.

Durch Gesetz Nr. 1900:10 vom 4. April 1900 wurde der § 10 Satz 1 geteilt und nach den Worten "slut fullmakt" wurden die Worte "i två exemplar, af hvilka det ena öfverlemnas åt den valde och det andra insändes till Justitie-departementet. Fullmagterne " eingefügt.

Durch Gesetz Nr. 1909:34 vom 26. Mai 1909 erhielt der § 10 folgende Fassung:
"§ 10. För en hvar, som blifvit till ledamot i första kammaren utsedd, skall, på sätt i vallagen närmare stadgas, fullmakt ofördröjligen utfärdes i två exemplar, af hvilka det ena öfverlämnas åt den valde och det andra insändes till justitie-departementet."

Durch Gesetz Nr. 1918:602 vom 22. Juli 1918 wurde im § 10 das letzte Wort "justitie-departementet" ersetzt durch: "det departement, till vilket justitieärendens höra"

 

§ 10. [Wahlvollmacht] Wenn die Wahl beendigt ist, so wird dem Gewählten die Vollmacht als Mitglied der Ersten Kammer ausgefertigt. Ist er von dem Landsthing gewählt, so wird die Vollmacht von dem Präsidenten dieser Versammlung unterzeichnet und von dem Secretär gegengezeichnet; ist er von einer Stadt erwählt, so wird sie von deren Vorstande und zwei Räthen unterzeichnet. ...

 

§.11. Är någon missnöjd med riksdagsmannaval som af Landsting eller Stadsfullmäktige förrättadt är, må han deröfver hos Konungen anföra underdåniga besvär. Han eger för sådant ändamål hos Landstingets Sekreterare eller Stadsfullmäktiges Ordförande äska behörigt protokollsutdrag, hvilket genast eller inom högst två dagar derefter bör till klaganden utlemnas; och skall han, vid förlust af talan, sina till Konungen ställda besvär, sist inom en månad efter valförrättningens slut, ingifva till Konungens Befallningshafvande, som genom kungörelse, hvilken i allmänna tidningarna införes, utsätter viss kort tid, inom hvilken underdånig förklaring må öfver besvären till Konungens Befallningshafvande aflemnas. Sedan den tid tilländagått, har Konungens Befallningshafvande att besvärshandlingarna jemte de förklaringar, som må hafva inkommit, ofördröjligen till Konungen insända, för att i Dess Högsta Domstol skyndsamt föredragas och afgöras.

Durch Gesetz Nr. 1909:34 vom 26. Mai 1909 erhielt der § 11 folgende Fassung:
"§ 11. Är någon missnöjd med val till riksdagsman i första kammaren, må han däröfver hos Konungen anföra underdåniga besvär. Han äger för sådant ändamål hos vederbörande protokollsförare äska behörigt protokollsutdrag, hvilket inom högst två dagar därefter bör till klagande utlämnas; och skall han, vid förlust af talan, sina till Konungen ställda besvär, sist inom en månad efter valförrättningens slut, ingifva till Konungens befallningshafvande, som genom kungörelse, hvilken i allmänna tidningarna införes, utsätter viss kort tid, inom hvilken underdånig förklaring må öfver besvären till Konungens befallningshafvande aflämnas. Sedan den tid tilländagått, har Konungens befallningshafvande att besvärshandlingarna jämte de förklaringar, som må hafva inkommit, ofördröjlingen till Konungen insända, för att i Dess regeringsrätt skyndsamt föredragas och afgöras."

Durch Gesetz Nr. 1949:107 vom 5. April 1949 wurden im § 11 Satz 2 das Wort "ingifva" ersetzt durch: "inkomma" und die Worte "sina till" wurden ersetzt durch: "med sina till".

 

§ 11. [Wahlreklamation] Will Jemand gegen die vollzogene Wahl Einspruch erheben, so kann er sich an den König wenden. Zu diesem Behufe kann er von dem Secretär des Landsthings oder vom Vorstande der Stadt einen Auszug des Wahlprotocolls verlangen, der ihm entweder sogleich oder innerhalb zwei Tagen zugestellt werden muß. Der Reclamant muß bei Strafe der Nichtigkeit längstens einen Monat nach der Wahl seine Eingabe an den König der Länverwaltung überreichen. Die Länregierung wird durch einen in den Zeitungen zu veröffentlichenden Erlaß eine kurze Frist bestimmen, während welcher ihr über die Reclamation Erklärungen eingesendet werden können. Nach Ablauf dieser Frist wird die Länverwaltung ohne Verzug alle auf die Wahlreclamation bezüglichen Aktenstücke an den König einreichen, damit die Frage sogleich dem Höchsten Gerichtshofe übergeben und von ihm entschieden werden kann.

 

§.12. Riksdagsman i Första Kammaren eger ej att för denna befattning något arfvode uppbära. Vill han befattningen sig afsäga, eger han det göra vid valtillfället eller sedermera, mellan riksdagar, hos Konungens Befallningshafvande.

Durch Gesetz Nr. 1909:34 vom 26. Mai 1909 erhielt der § 12 folgende Fassung:
"§ 12. Hvarje ledamot af första kammaren åtnjuter af statsmedel ersättning för resekostnad till och från riksdagen samt arfvode af ett tusen två hundra riksdaler för hvarje lagtima riksdag; doch att, när antingen Konungen upplöser Riksdag, innan den varit fyra månader tillsammans, eller ledamot af kammaren eljest afgår från sin befattning under riksdagen, innan så lång tid af dess samanträde förflutit, eller Riksdagen sammanträder i följd däraf att Konungen, med upplösande af Riksdag, förordnat om nya val, så ock under urtima riksdag, kammarens ledamot undfår, jämte resekostnadsersättning, i dagtraktamente tio riksdaler, hvilket dock ej må öfverstiga sammanlagdt ett tusen två hundra riksdaler.
Den ledamot af kammaren, som icke i rätt tid vid riksdagen sig inställer, skall för hvarje dag han uteblifver vara förlustig tio riksdaler af arfvodet.
Vill ledamot af kammaren befattningen sig afsäga, äger han det göra vid valtillfället eller sedermara, mellan riksdagar, hos Konungens befallningshafvande."

Durch Gesetz Nr. 1914:88 vom 18. Mai 1914 wurde dem § 12 Abs. 1 folgender Satz angefügt:
"Ledamot av kammaren, som under lagtima riksdag efter beviljad ledighet besöker hemorten, äge att av statsmedel undfå ersättning för därav föranledd resekostnad, dock högst för två resor fram och åter."

Durch Gesetz Nr. 1918:602 vom 22. Juli 1918 wurde der § 12 wie folgt geändert:
- der Abs. 1 wurde durch folgende zwei Absätze ersetzt:
"Ledamot av första kammaren, som icke är bosatt å ort där riksdag hålles, åtnjuter av statsmedel ersättning för resekostnad till och från riksdagen samt i dagtraktamente under riksdagen tjugu riksdaler, vilket dagtraktamente doch ej må överstiga sammanlagt två tusen fyra hundra riksdaler. Ledamot, som under lagtima riksdag efter beviljad ledighet besöker hemorten, äge att av statsmedel undfå ersättning för därav föranledd resekostnad, dock högst för två resor fram och åter.
Ledamot av första kammaren, som är bosatt å ort där riksdag hålles, undfår i dagtraktamente femton riksdaler, vilket dagtraktamente dock ej må överstiga sammanlagt ett tusen åtta hundra riksdaler."
- im bisherigen Abs. 2, der Abs. 3 wurde, wurden die letzten Worte "tio riksdaler af arfvodet" ersetzt durch: "det honom enligt föregående moment tillkommande dagtraktamente"

Durch Gesetz Nr. 1921:20 vom 31. Januar 1921 wurde der § 12 wie folgt geändert:
- im Abs. 1 wurde das Wort "tjugu" ersetzt durch: "trettiotvå" und die Worte "två tusen fyra hundra" wurde ersetzt durch "fyratusen femhundra".
- im Abs. 2 wurde das Wort "femton" ersetzt durch: tjugufyra" und "ett tusen åtta hundra" wurden ersetzt durch: "tretusen fyra hundra".

Durch Gesetz Nr. 1933:440 vom 30. Juni 1933 wurde § 12 Abs. 1 bis 3 aufgehoben und im letzten, dann einzigen Absatz wurde vor das Wort "kammaren" das Wort "första" eingefügt.

Durch Gesetz Nr. 1949:107 vom 5. April 1949 wurden im § 12 die Worte "mellan riksdagar" ersetzt durch: "under tid då session ej pågår".

 

§.12. [Entschädigung] Die Mitglieder der Ersten Kammer erhalten für ihre Function keine Entschädigung. Wenn sie ihr Mandat niederlegen wollen, so können sie dies während der Wahlen oder später in der Zwischenzeit der Sitzungen bei den Länverwaltungen thun.

 

b) Andra kammaren.
 

b) Zweite Kammer.
 

§.13. 1. Andra Kammarens Ledamöter väljas för en tid af tre år, räknade från och med Januari månads början året näst efter det, under hvilket valet skett.

2. Å landet, hvartill i fråga om Riksdagsmannaval äfven räknas de städer, som icke hafva egen jurisdiktion, och köpingar, utses för hvarje domsaga en Riksdagsman. Domsaga med större folkmängd än fyratiotusen varde dock af Konungen, såvidt ske kan häradsvis, indelad i två valkretsar, som välja hvardera en Riksdagsman.

3. I hvarje stad, som eger en folkmängd af tiotusen eller mer, utses en Riksdagsman för hvarje fullt tal af tiotusen. Öfriga städer med egen jurisdiktion skola första gången af Konungen, och derefter hvart tionde år af Kammaren, ordnas, såvidt ske kan länsvis, i särskilda valkretsar, som hvardera utse en Riksdagsman, och skall hvarje sådan valkrets innehålla en folkmängd af minst sextusen och högst tolftusen.

Durch Gesetz Nr. 1873:22 vom 17. Mai 1873 wurde der § 13 wie folgt geändert:
- in Ziffer 2 Satz 1 wurden die Worte "de städer, som icke hafwa egen jurisdiktion, och" gestrichen.
- in Ziffer 2 Satz 2 wurden die Worte "med större" ersetzt durch: ", som, oberäknadt dertill hörande städer, har större".
- in Ziffer 3 Satz 2 wurden die Worte "med egen jurisdiktion" gestrichen.

Durch Gesetz Nr. 1894:25 vom 16. Mai 1894 wurde der § 13 wie folgt geändert:
- in Ziffer 1 wurden nach dem Wort "Ledamöter" die Worte "skola till ett antal af tvåhundratrettio, deraf etthundrafemtio för landet och åttio för städerna, " eingefügt.
- Ziffer 2 Satz 2 wurde durch folgende Bestimmungen (2 Sätze) ersetzt:
"Understiger domsagornas antal etthundrafemtio, skola, för ernående af det bestämda antalet riksdagsmän, de folkrikaste domsagorna, så vidt ske kan häradsvis, indelas i två valkretsar, som hvardera välja en riksdagsman. Öfverstiger domsagornas atal etthundrafemtio, skola, i den mån sådant erfordras, domsagör, som gränsa intill hvarandra och hafva minsta sammanlagda folkmängden, förenas, två och två, till en valkrets."
- die Ziffer 3 erhielt folgende Fassung:
"3. I stad, hvars folkmängd uppgår till eller öfverstiger en en åttiondedel af folksmängden i rikets alla städer, väljas efter stadens folkmängd en riksdagsman för hvarje fullt tal, motsvarande en åttiondedel af städernas folksmängd. Städer, med mindre folksmängd än nu är sagdt, ornas, så vidt lämpligen ske kan länsvis, i så många valkretsar, som, med iakttagande af att hvardera utser en riksdagsman, erfordras för uppnående af det i mom. 1 föreskrifna antal riksdagsmän för städerna."
- folgende Ziffern wurden angefügt:
"4. Indelningen af omförmälda valkretsar, så ock riksdagsmännens antal för hvar och en af de städer, hvilkas folkmängd i och för sig berättigar dem att utan förening med annan stad välja riksdagsman, bestämmes, efter ofvan angifna grunder, hvart tionde år af Konungen. Den ordning, so sålunda fastställes, vinner ej tillämpning förr än vid de val, hvilka näst derefter, enligt § 15 mom. 1, skola ega rum. Köping eller annat samhälle, som erhåller stadsprivilegier, räknas i fråga om riksdagsmannaval fortfarande till landet, till des ny valkretsordnung varder fäststäld.
5. Uppgår städernas folkmängd till mer än åttio tvåhundratrettiondedelar af folksmängden i hela riket, skall det här ofvan föreskrifna antalet riksdagsmän tvåhundratrettio utses för landet och för städerna efter förhållandet mellan folkmängden å landet och i städerna. Det antal riksdagsmän, som sålunda bör utses för landet och för städerna, bestämmes af Konungens vid fatställande af den i mom. 4 omförmälda ordning, dervil i öfrigt stadgandena i mom. 2 och 3 skola i tillämpliga delar lända till efterrättelse."

Durch Gesetz Nr. 1909:34 vom 26. Mai 1909 wurde der § 13 wie folgt geändert:
- in Ziffer 1, die einziger Satz des Paragrafen wird, wurden die Worte ", deraf etthundrafemtio för landet och åttio för städerna, " sowie die Ziffer vor dem Wortlaut gestrichen.
- die Ziffern 2, 3, 4 und 5 wurden gestrichen.

Durch Gesetz Nr. 1919:420 vom 22. Juli 1919 wurden im § 13 die Worte "af tre år" ersetzt durch: "av fyra år".

Durch Gesetz Nr. 1953:133 vom 17. April 1953 erhielt der § 13 folgende Fassung:
"§ 13. Andra kammarens ledamöter skola till antalet vara tvåhundratrettio eller det högre tal, som föranledes av stadgandet i 15 § 3 mom. De skola väljas för en tid av fyra år, räknade från och med januari månads början året näst efter det, under vilket valet skett."

 

§ 13. [Dauer der Wahl, Zusammensetzung der Zweiten Kammer] 1. Die Mitglieder der Zweiten Kammer werden auf drei Jahre gewählt, vom Januar des Jahres beginnend, auf der die Wahl folgt.

2. Auf dem Lande, dem Behufs der Wahl auch diejenigen Städte, die keinen eigenen Gerichtssitz haben, zugetheilt werden, wird für jeden Gerichtssprengel ein Mitglied zum Reichstag gewählt. Diejenigen Gerichtssprengel, deren Bevölkerung 40,000 übersteigt, wird der König in passende Wahlkreise abtheilen lassen, von denen jeder ein Reichstagsmitglied wählt.

3. In jeder Stadt, deren Bevölkerung 10,000 Einwohner oder darüber beträgt, wird auf 10,000 Einwohner ein Reichstagsmitglied gewählt. Für die übrigen Städte, die ihren eigenen Gerichtssitz haben, werden das erste Mal vom König, dann aber alle zehn Jahre von den Kammern eigene Wahldistricte festgestellt, von denen jeder ein Reichstagsmitglied wählt. Jeder dieser Wahlkreise soll wenigstens 6000, und höchstens 12,000 Einwohner enthalten.

Durch Gesetz Nr. 1909:34 vom 26. Mai 1909 wurde an dieser Stelle folgender § eingefügt:
"§ 14. 1. Hvart och ett af rikets län så  ock Stockholms stad utgör en eller flera valkretsar.
2. Stad, som utgör del af län, skall, där stadens fölmängd vid början af andra året inom en treårsperiod uppgår till eller öfverstiger tre tvåhundratrettiondelar af rikets folkmängd, utgöra en valkrets i fråga om val, som afser tid efter periodens utgång; doch må stad, hvars folksmängd utgör minst sex tvåhundratrettiondelar af rikets folksmängd, kunna delar i valkretsar.
  Inträffar vid början af andra året inom en treårsperiod, att i stad, som utgör en valkrets, folkmängden ej längre uppgår till en nittiondel af rikets folkmängd, skall staden icke vidare bilda egen valkrets.
3. Rikets indelning i valkretsar innehålles i vallagen."

Durch Gesetz Nr. 1919:420 vom 22. Juli 1919 wurden im § 14 Ziffer 2 Abs. 1 und Abs. 2 jeweils das Wort "andra" ersetzt durch "tredje" und das Wort "treårsperiod" wurde ersetzt durch: "fyraårsperiode".

 

 
Durch Gesetz Nr. 1909:34 vom 26. Mai 1909 wurde an dieser Stelle folgender § eingefügt:
"§ 15. 1. I hvarje valkrets väljes, efter folkmängden vid början af anfra året näst före den treårsperiod, för hvilken valen gälla, en riksdagsman för hvarje fullt tal, motsvarande en tvåhundratrettiondel af rikets folkmängd.
2. För valkrets, hvars folkmängd ej uppgår till fullt tre tvåhundratrettiondelar af rikets folkmängd, väljas dock tre riksdagsmän.
3. Därest det antal riksdagsmän, som med tillämpning af stadgandera i 1 och 2 mom. bör utses, icke uppgår till tvåhundratrettio, skola, för ernående af detta antal, de valkretsar, hvilkas folkmängd mest öfverskjuter de tal, som enligt 1 mom. äro bestämmande för riksdagsmännens antal inom valkretsarna, hvar för sig i ordning efter öfverskottens storlek vara berättigade att välja ytterligare en riksdagsman. Äro öfverskottstalen lika för två eller flera valkretsar, afgöres, där så är nödigt, företrädet genom lottning på sätt i 6 § 7 mom. är stadtgadt.
4. Det antal riksdagsmän, hvarje valkrets enligt ofvan angifna grunder äger utse, fastställes för hvarje treårsperiod af Konungen."

Durch Gesetz Nr. 1919:420 vom 22. Juli 1919 wurde der § 15 wie folgt geändert:
- in Ziffer 1 wurde das Wort "andra" gestrichen und das Wort "treårsperiod" wurde ersetzt durch: "fyraårsperiod".
- in Ziffer 4 wurde das Wort "treårsperiod" wurde ersetzt durch: "fyraårsperiod".

Durch Gesetz Nr. 1953:134 vom 17. April 1953 wurde der § 15 wie folgt geändert:
- die bisherige Ziffer 2 wurde gestrichen.
- die Ziffer 3 wurde Ziffer 2; im Satz 1 wurden die Worte "och 2" gestrichen und der Ausdruck "enligt 1 mom." wurde ersetzt durch: "enligt samma mom. " und im Satz 2 wurde der Ausdruck "6 § 7 mom." wurde ersetzt durch: "6 § 6 mom."
- nach der bisherigen Ziffer 3 wurde folgende Ziffer angefügt:
"3. Uppgår det antal riksdagsmän, som enligt 1 och 2 mom. bör utse3s i en valkrets, antingen icke till tre eller ock till minst tre men ej fem, skall antalet ökas, i förra fallet till tre och i senare fallet till fem."

 

 
§.14. Valrätt tillkommer inom den kommun, der han bosatt är, en hvar i kommunens allmänna angelägenheter röstberättigad man, hvilken antingen eger eller med stadgad åborätt innehafver fast egendom på landet eller i stad till ett taxeringsvärde af minst ett tusen riksdaler, eller för lifstid eller för minst fem år arrenderar jordbruksfastighet till taxeringsvärde, ej understigande sextusen riksdaler, eller ock erlägger till Staten bevillning för en till minst åttahundra riksdaler uppskattad årlig inkomst.

 

Durch Gesetz Nr. 1909:34 vom 26. Mai 1909 wurde der § 14 zum § 16 und erhielt folgende Fassung:
"§ 16. Valrätt tillkommer en hvar välfrejdad svensk man från och med kalendaråret näst efter det, hvarunder han uppnått tjugufyra års ålder, doch ej
a) den som står under förmynderskap eller är i konkursstillstånd;
b) den som häftar för understöd, hvilket under löpande eller sistförflutna kalendaråret af fattigvårdssamhälle tilldelats honom själf, hans hustru eller minderåriga barn;
c) den som icke erlagt den honom påförda utskylder till stat och kommun, hvilka förfallit till betalning under de tre sistförflutna kalenderåren;
d) värnpliktig, som icke fullgjort de honom till och med utgången af sistförflutna kalenderåret åliggande värnpliktsöfningar.
Till efterrättelse vid val skall finnas töstlängd; och skall, på sätt i vallagen finnes närmare bestämdt, valrätten grundas på förhållanderna vid tiden för röstlängdens tillkomst, ändå att förändring före valet inträffar."

Durch Gesetz Nr. 1918:602 vom 22. Juli 1918 wurde der § 16 wie folgt geändert:
- im Abs. 1 Satz 1 wurde das Wort "välfrejdad" gestrichen;
- im Buchstabe a) wurde nach dem Wort "eller" das Wort "som" eingefügt.
- der Buchstabe d) wurde durch ein Semikolon abgeschlossen und folgender Buchstabe wurde angefügt:
"e) den som är från valrätten utesluten på grund av honom ådömd straffpåföljd."

Durch Gesetz Nr. 1921:20 vom 31. Januar 1921 wurde der § 16 wie folgt geändert:
- dem bisherigen Wortlaut wurde folgender Satz als Abs. 1 vorangestellt:
"Valrätt tillkommer en var man och kvinna, som är svensk undersåte och senast under nästföregående kalenerår uppnått tjugutre års ålder."
- der einleitende Satz vor den Buchstaben, der zum beginennden Abs. 2 wurde, erhielt folgende Fassung:
"Valrätt må dock ej utövas av: "
- die Buchstaben b) und c) wurden durch folgenden Buchstaben zusammengefaßt:
"b) den som är av allmänna fattigvården omhändertagen för varaktig försörjning;"
- der bisherige Buchstabe e) wurde Buchstabe c).
- der bisherige Buchstabe d) wurde mit einem Punkt abgeschlossen.

Durch Gesetz Nr. 1922:47 vom 21. Februar 1922 wurde der § 16 Abs. 2 Buchstabe d) gestrichen und der Buchstabe c) wurde mit einem Punkt abgeschlossen.

Durch Gesetz Nr. 1937:180 vom 30. April 1937 wurde der § 16 Abs. 2 Buchstabe c) gestrichen und der Buchstabe b) wurde mit einem Punkt abgeschlossen.

Durch Gesetz Nr. 1945:243 vom 1. Juni 1945 wurde der § 16 wie folgt geändert:
- im Abs. 1 wurde das Wort "tjugutre" ersetzt durch: "tjuguett".
- der Abs. 2 erhielt folgende Fassung:
"Valrätt må dock ej utövas av den som står under förmynderskap."

Durch Gesetz Nr. 1965:45 vom 26. März 1965 wurde der § 16 wie folgt geändert:
- im Abs. 1 wurde das Wort "tjuguett" ersetzt durch: "tjugu".
- der Abs. 2 erhielt folgende Fassung:
"Valrätt må dock ej utövas av den som på grund av domstols förklaring är eller efter uppnådd myndighetsålder skall förbliva omyndig."

 

§ 14. [Wahlrecht] Das Wahlrecht in der Gemeinde besitzt jedes Individuum, welches das Recht hat, in den allgemeinen Angelegenheiten der Gemeinde seine Stimme abzugeben, ferner Derjenige, welcher auf dem Lande oder in der Stadt im Besitze oder im Genusse eines Grundvermögens von mindestens 1000 Reichsthalern nach dem Schätzungswerthe für die Steueranlage ist; ferner Derjenige, der auf Lebenszeit oder auf fünf Jahre einen ländlichen Grundbesitz im Werthe von wenigstens 6000 Reichsthalern gepachtet hat; endlich derjenige, der von einem Einkommen von mindestens 800 Reichsthalern dem Staate Steuern entrichtet.
§.15. Val till Riksdagsmän i Andra Kammaren verkställas inom September månads utgång näst före början af de tre år, för hvilka valen gälla.

Förordnar Konungen nya val eller afgår eljest Riksdagsman för Andra Kammaren innan den tid, för hvilken han blifvit vald, tilländalupit, verkställes ofördröjligen nytt val för den återstående tiden.
 

Durch Gesetz Nr. 1894:25 vom 16. Mai 1894 wurden im § 15 Abs. 2 nach dem Wort "ofördröjligen" die Worte "inom den valkrets, som utsett den afgångene, " eingefügt.

Durch Gesetz Nr. 1900:10 vom 4. April 1900 wurde der § 15 wie folgt geändert:
- vor dem Wortlaut des Abs. 1 wurde die Ziffer "1." gesetzt und das Wort "utgång" wurde ersetzt durch: "året".
- vor dem Wortlaut des Abs. 2 wurde die Ziffer "2." gesetzt.

Durch Gesetz Nr. 1909:34 vom 26. Mai 1909 wurde der § 15 zum § 17 und die Ziffer 2 wurde durch folgende Ziffern ersetzt:
"2. Förordnar Konungen om nya val, förrättas dessa oförfröjligen för den tid, som återstår af treårsperioden.
3. Afgår riksdagsman innan den tid, för hvilken han blivit vald, tiländalupit, fylles ledigheten på sätt i vallagen sägs. Skall ledigheten fyllas genom nytt val, verkställes sådant ofördjöjligen för den återstående tiden."

Durch Gesetz Nr. 1919:420 vom 22. Juli 1919 wurde der § 17 wie folgt geändert:
- in Ziffer 1 wurde das Wort "tre" ersetzt durch: "fyra".
- in Ziffer 2 wurde das Wort "treårsperioden" ersetzt durch: "fyraårsperioden".

Durch Gesetz Nr. 1921:20 vom 31. Januar 1921 wurden im § 17 Ziffer 1 die Worte "under september månad" gestrichen und die folgenden Worte wurden der Ziffer angefügt: ", å den dag, under september månad, som i vallagen sägs".

 

§ 15. [Zeitpunkt der Wahl] Die Wahlen der Reichstagsmitglieder für die Zweite Kammer haben vor dem Schlusse des Monats September, der dem Beginne der dreijährigen Wahlperiode unmittelbar vorausgeht, stattzufinden.

Wenn der König anordnet, daß neue Wahlen vorgenommen werden sollen, oder wenn ein Mitglied der zweiten Kammer für seine Functionen vor Ablauf der Wahlperiode einstellt, so wird für die Zeit, die von der Wahlperiode noch übrig ist, unmittelbar zu neuen Wahlen geschritten.

§.16. Valen förrättas, för landet, inför Domhafvanden medelst elektorer, som utses inför Kommunalstämmans Ordförande eller, om kommunen utgöres af stad, hvarom i 13 § 2 mom. förmäles, den för sådan stad särskildt tillsatta styrelse. För hvarje kommun väljes en elektor och derutöfver, efter folkmängden, en för hvarje fullt tal af ett tusen.

I de valkretsar, som bestå af två eller flere städer, utses inför Magistraten en elektor för hvarje stad och derutöfver, efter folkmängden, en för hvarje fullt tal af femhundra. Dessa elektorer sammanträda till Riksdagsmannaval inför Magistraten i den stad inom valkretsen, som största folkmängden eger.

Kommuner, som hafva att gemensamt välja Riksdagsman, ega dock begagna det omedelbara valsättet, derest flertalet af de röstberättigade så beslutar. Då förslag härom af de röstberättigade i en kommun väckes medelst beslut, fattadt inför Kommunalstämmas Ordförande, Magistrat eller den för stad utan egen jurisdiktion särskildt tillsatta styrelse, varder sådant meddeladt Konungens Befallningshafvande, som från öfriga till valkretsen hörande kommuner infordrar de röstberättigades röster och utfärdar kungörelse om utgången, efter thy som de flesta afgifna rösterna varit för bifall eller afslag. I sistnämnda fall kan frågan icke förr, än en tid af fem år derefter förflutit ånyo upptagas. Beslutas åter förändringen, träder den i kraft vid det val, som näst efter en månad från kungörelsens utfärdande inträffar, och gäller för en tid af minst fem år, hvarefter beslut om dess upphörande kan på lika sätt som om dess införande fattas. Vid de omedelbara valen afgifvas rösterna, särskildt för hvarje kommun, inför Kommunalstämmas Ordförande, Magistrat eller för stad särskildt tillsatt styrelse; och skola för rösternas sammanräknande och fullmakts utfärdande åt den, som de flesta rösterna erhållit, valprotokollen insändas, för kommunerna å landet till Domhafvanden och för städer med egen jurisdiktion till Magistraten i den stad, som största folkmängden eger.

I stad, som har att ensam sända en eller flere Riksdagsmän, förrättas valen omedelbart inför Magistraten; och må, der flere Riksdagsmän skola utses, staden, på sätt om val till Stadsfullmäktige är stadgadt, kunna indelas i valkretsar.
 

Durch Gesetz Nr. 1873:22 vom 17. Mai 1873 wurde der § 16 wie folgt geändert:
- im Abs. 1 Satz 1 wurden die Worte "eller, om kommunen utgöres af stad, hvarom i 13 § 2 mom. förmäles, den för sådan stad särskildt tillsatta styrelse" gestrichen.
- im Abs. 3 Satz 2 wurden die Worte "Magistrat eller den för stad utan egen jurisdiktion särskildt tillsatta styrelse" ersetzt durch: "eller Magistrat".
- im Abs. 3 Satz 5 wurden die Worte "Magistrat eller för stad särskildt tillsatt styrelse" ersetzt durch: "eller Magistrat" und die Worte "för städer med egen jurisdiktion" ersetzt durch: "städerna".
- dem Abs. 4 wurde folgender Satz angefügt:
"I stad, der Magistrat ej finnes, skall den för sådan stad särskildt tillsatta styrelse eller dess ordförande taga den befattning med riksdagsmannawal, som enligt denna § samt §§ 18, 20 och 22 tillhör Magistrat eller dess ordförande.".

Durch Gesetz Nr. 1894:25 vom 16. Mai 1894 erhielt der § 16 Abs. 1 folgende Fassung:
"A landet väljes riksdagsman medelst elektorer. För hvarje kommun utses inför kommunalstämmans ordförande en elektor och derutöfver, efter forlkmängden, en för hvarje fullt tal af ett tusen. Desse elektorer sammanträda till riksdagsmannaval inför domhafvanden in den domsaga, till hvilken valkretsen hörer, eller, om två  domsagor äro förenade till en valkrets, inför domhafvanden i den af dessa domsagor, hvilken den största folkmängden eger."

Durch Gesetz Nr. 1900:10 vom 4. April 1900 wurde der § 16 wie folgt geändert:
- jeder der Absätze erhielt jeweils vor dem Wortlaut die Kennzeichnung "1.", "2.", "3." und "5.".
- im Ziffer 3 Satz 1 wurde das Wort "flertalet" gestrichen.
- nach Ziffer 3 Satz 4 wurde mit Satz 5 ein neuer Absatz begonnen und diesem Absatz wurde folgender Satz angefügt:
"Vid dessa protokolls affattande böra till ledning tjena formulär, som af Konungen fastställas."
- nach der Ziffer 3 wurde der bisherige Abs. 4 Satz 2 (letzter Satz) als neue Ziffer eingefügt:
"4. I stad, der magistrat ej finnes, skall den för sådan stad särskildt tillsatta styrelse eller dess ordförande taga den befattning med riksdagsmannaval, som enligt denna § samt §§ 18, 20 och 22 tillhör Magistrat eller dess ordförande.".
- im Abs. 4, der Ziffer 5 wurde, wurde der letzte Satz gestrichen.

Durch Gesetz Nr. 1909:34 vom 26. Mai 1909 wurde der § 16 aufgehoben.

 

§ 16. [Örtliche Wahlvorstände] Die Wahlen erfolgen auf dem Lande in den Kirchspielen mittels Wahlmännern, vor dem Gemeindevorsteher oder, wenn die Gemeinde eine, gemäß § 13 Ziffer 2 bezeichnete Stadt ist, vor dem eigens dazu Berufenen. Für jede Gemeinde wird ein Wahlmann gewählt, und darüber, für eine volle Zahl von 1000 Einwohnern je ein weiterer.

In den Wahlkreisen, die aus zwei oder mehreren Städten bestehen, wird je ein Wahlmann für eine volle Zahl von 500 Einwohnern vor dem Magistrat genannt. Diese Wahlmänner versammeln sich zur Wahl der Reichstagsmänner in derjenigen Stadt des Wahlkreises, welche die größte Einwohnerzahl besitzt.

Die Wahl für die Reichstagsmänner darf indeß auch auf directem Wege stattfinden, wenn sich die Mehrheit der Wähler eines Wahldistricts für diesen Wahlmodus entscheidet. ...

 

 

 


 

In den Städten, die für sich ein oder mehrere Reichstagsmänner zu wählen haben, ist die Wahl stets eine directe und findet vor dem Magistrat statt;  auch können, wenn mehrere Reichstagsmänner gewählt werden dürfen, diese gleichzeitig mit dem Stadtrat gewählt werden und die Stadt kann zu diesem Behufe Wahlkreise eingetheilt werden.

§.17. Vid såväl elektors- som riksdagsmannaval tillkommer hvarje röstande en röst. Den, som dervid erhållit de flestas röster, vare lagligen vald, och skilje lotten emellan dem, som erhållit lika röstetal.

Vid dessa val skola till efterrättelse tjena de för kommunerna gällande röstlängder, som böra innehålla anteckning om dem, hvilka enligt 14 § valrätt tillkommer.

Durch Gesetz Nr. 1909:34 vom 26. Mai 1909 wurde der § 17 zum § 18 und erhielt folgende Fassung:
"§ 18. Valen till andra kammeren äro omedelbara och, där två eller flera riksdagsmän skola utses, proportionella. Vid dessa val tilkommer varje röstande lika röst.
Närmare bestämmelser om valen meddelas i vallagen."

 

§ 17. [Stimmenzahl für die Wahl] Für die Wahl der Wahlmänner sowohl als für die der Reichstagsmänner hat jeder Wähler nur eine Stimme. Derjenige, der die absolute Majorität erhält, ist gesetzlich gewählt und bei Stimmengleichheit entscheidet das Los.

Bei dieser Wahl sollen die Gemeinden die Wählerverzeichnisse so verbessern, dass jeder gemäß § 14 zu seinem Wahlrecht kommt.

§.18. Konungens Befallningshafvande åligger att, när val till Riksdagsman i Andra Kammaren erfordras, derom underrätta vederbörande valförrättare, som låter tid och ort för valet i kyrkorna kungöra, med särskild föreskrift att elektorsval, der det eger rum, skall hållas minst åtta dagar före riksdagsmannavalet. Skulle i någon församling offentlig gudstjenst ej förrättas å söndag, då kungörelsen bör uppläsas, skall, på presterskapets anmodan, vederbörande kronobetjent kungörelsen skyndsamt kringsända.

 

För kallelse till elektorsval gäller i tillämpliga delar hvad om kallelse till Kommunalstämma och allmän Rådstuga stadgadt är.
 

Der elektorsval hållet är, skall Ordföranden i Kommunalstämma eller i Magistrat, som valet förrättat, åt den eller dem, som fått elektorsbefattning sig uppdragen, såsom fullmakt meddela till riktigheten bestyrkt utdrag af valprotokollet.
 

Durch Gesetz Nr. 1900:10 vom 4. April 1900 wurde der § 18 wie folgt geändert:
- dem Abs. 1 wurde folgender Satz angefügt:
"I kungörelse om omedelbart val i valkrets, som utgöres af två eller flera kommuner, erinras om valprotokollens ofördröjliga insändande till valförrättaren och om dagen för rösternas sammanräknande."
- dem Abs. 3 wurde folgender Satz angefügt:
"Vid detta protokolls affattande bör till ledning tjena formulär, som af Konungens fastställes."

Durch Gesetz Nr. 1909:34 vom 26. Mai 1909 wurde der § 18 aufgehoben.

 

§ 18. [Wahldurchführung] Die königliche Länverwaltung ist verantwortlich für die Durchführung der Wahl der Reichstagsmänner für die Zweite Kammer; diese wird die erforderlichen Wahlvorstände ernennen, die Zeit und den Ort der Wahlen in den Kirchen verkünden, sowie die Wahlkollegien mit entsprechenden Vorschriften versorgen und dies alles mindestens acht Tage vor der Wahl der Reichstagsmänner öffentlich bekannt machen lassen. Wenn in einer Pfarrei an dem entsprechenden Sonntag kein öffentlicher Gottesdienst stattfindet, wird der Ortsgeistliche sofort dem örtlichen Kronbediensteten davon Mitteilung machen, der dann für die Veröffentlichung Sorge zu tragen hat.

Für die Einberufung der Wähler gilt sinngemäß das, was für die Einberufung der Wähler einer Gemeinde oder einer Stadt festgesetzt ist.

Die Wahl der Wahlmänner wird vom amtierenden Vorsteher der Gemeinde oder des Magistrats so durchgeführt, dass dieser die festgesetzten Voraussetzungen für die Wahl eines oder mehrerer Wahlmänner prüft und die Richtigkeit der Durchführung der Wahl mittels eines Wahlprotokolls beurkundet.

§.19. Till ledamöter i Andra Kammaren kunna endast väljas män, som uppnått tjugufem års ålder samt, enligt 14 §, ega och minst ett år näst före valet egt valrätt inom den kommun eller någon af de kommuner, för hvilka de väljas.
 

Durch Gesetz Nr. 1889:13 vom 8. Mai 1889 wurden im § 19 die Worte "och minst ett år näst före walet egt" gestrichen.

Durch Gesetz Nr. 1909:34 vom 26. Mai 1909 erhielt der § 19 folgende Fassung:
"§ 19. Till ledamot i andra kammaren kan endast utses man, som äger valrätt inom valkretsen eller, där fråga är om stad, bestående af flera valkretsa, inom någon af dessa."

Durch Gesetz Nr. 1921:20 vom 31. Januar 1921 wurden im § 19 die Worte "ledamot i andra kammaren kan endast utses man" ersetzt durch: "ledamöter i andra kammaren kunna endast utses män och kvinnor".

Durch Gesetz Nr. 1937:180 vom 30. April 1937 wurden im § 19 nach dem Wort "som" die Worte "uppnått tjugufem års ålder samt" eingefügt.

Durch Gesetz Nr. 1949:112 vom 5. April 1949 wurde im § 19 das Wort "tjugufem" ersetzt durch: "tjugutre".

 

§ 19. [Wählbarkeit] Zu Mitgliedern der Zweiten Kammer können nur solche Männer gewählt werden, die das 25. Lebensjahr zurückgelegt haben und die nach § 14 wenigstens seit einem Jahr das Recht besitzen, in der oder den Gemeinden, für die sie gewählt sind, das Wahlrecht auszuüben.

 

§.20. För den, som blifvit utsedd till Ledamot i Andra Kammaren, utfärdas ofördröjligen fullmakt, underskrifven för walkrets å landet af Domhafvanden, - för stad, som ensam sänder Riksdagsman, af stadens Magistrat, - och för valkrets, som består af flera städer, af den Magistrat, som valet slutligen handlagt. Fullmakterna böra hafva följande lydelse: "Vid riksdagsmannaval, som den - - hållits i N. N. domsaga" ("N. N. valdistrikt af N. N. domsaga") eller "i N. N. stad" ("städer"), "har N. N. blifvit utsedd till Ledamot af Riksdagens Andra Kammare för en tid af tre år, räknade från och med den 1 Januari nästkommande år" (eller om val hållits till följd af Konungens förordnande om nya val eller om Riksdagsman eljest afgått innan den tid, för hvilken han blifvit vald, tilländalupit: "för tiden till den 1 Januari år - -"), "hvarom detta länder till bevis och fullmakt." Ort och tid.

Durch Gesetz Nr. 1900:10 vom 4. April 1900 wurde der § 20 wie folgt geändert:
- in Abs. 1 Satz 1 wurden die Worte "fullmakt, underskrifwen" ersetzt durch: "fullmakt i två  exemplar, underskrifna"; die Gedankenstriche vor den Worten "för stad" und vor "och för walkrets" wurden gestrichen und der Halbsatz: "; och skall det ena exemplaret öfverlemnas åt den valde och det andra insändas till Justitie-departementet" wurde angefügt.
- im Abs. 2 wurden die ersten Worte der Klammer "(eller om walet hålits till följd af Konungens förordnande och nya wal eller om Riksdagsman eljest afgått innan den tid, för hwilken han blifwit wald, tilländalupt: " ersetzt durch: "(eller om valet hållits efter treårsperiodens början: ".

Durch Gesetz Nr. 1909:34 vom 26. Mai 1909 erhielt der § 20 folgende Fassung:
"§ 20. För en hvar, som blifvit utsedd till ledamot i andra kammaren, skall, på sätt i vallagen närmare stadgas, fullmakt ofördröjligen utfärdas i två exempar, af hvilka det ena öfverlämnas åt den valde och det andra insändes till justitiedepartementet."

Durch Gesetz Nr. 1918:602 vom 22. Juli 1918 wurde im  § 16 das letzte Wort "justitiedepartementet" ersetzt durch: "det departement, till vilket justitieärendena höra".

 

§ 20. [Wahlvollmacht für die Gewählten] Die Wahlvollmacht wird dem erwählten Mitgliede der Zweiten Kammer sofort ausgehändigt. Sie ist von den Behörden, welche den Wahlact geleitet, (in den Städten von den Magistraten, auf dem Lande vom Friedensrichter) zu unterzeichnen. Die Vollmachten müssen, wenn sie gültig sein sollen, wie folgt lauten: "..."

 

§.21. Riksdagsman, som för Andra Kammaren vald blifvit, må ej denna befattning sig undandraga, med mindre han företer giltiga skäl för afsägelse. Såsom sådana anses:
1. de hinder allmänna lagen upptager såsom laga förfall;
2. ålder öfver 60 år;
3. att den valde tillförene såsom Riksdagsman bevistat tre lagtima riksdagar.

Afsägelse af riksdagsmanna-uppdrag, som göres vid valtillfälle, pröfvas af valförrättaren. Sker afsägelse efteråt, mellan riksdagar, pröfvas den af Konungens Befallningshafvande.
 

Durch Gesetz Nr. 1909:34 vom 26. Mai 1909 wurde der § 21 wie folgt geändert:
- im Abs. 1 Satz 2 wurde das erste Wort "Såsom" ersetzt durch: "Som".
- der Abs. 2 erhielt folgende Fassung:
"Afsägelse af riksdagsmannauppdrag, ehvad den göres vid valtillfälle eller efteråt, mellan riksdagar, pröfvas af Konungens befallnungshafvande."

Durch Gesetz Nr. 1919:420 vom 22. Juli 1919 wurden im § 21 Abs. 1 Satz 2 Ziffer 3 die Worte "tre lagtima riksdagar" ersetzt durch: "fyra lagtima riksdagar".

Durch Gesetz Nr. 1921:20 vom 31. Januar 1921 erhielt der § 21 folgende Fassung:
"§ 21. Vill ledamot av andra kammaren befattningen sig avsäga, äger han det göra vid valtillfället eller sedermera, mellan riksdagarna, hos Konungen befallningshavande."

Durch Gesetz Nr. 1949:107 vom 5. April 1949 wurden im § 21 die Worte "mellan riksdagarna" ersetzt durch: "under tid då session ej pågår".

 

§ 21. [Verpflichtung zur Annahme der Wahl, Ausnahmen] Wer zum Reichstagsmitglied der Zweiten Kammer erwählt wird, kann die Wahl nur dann, wenn er giltige Gründe dazu hat, abzulehnen. Als giltige Gründe dazu werden folgende betrachtet:
1. wenn der Gewählte Hindernisse vorbringen kann, die nach den geltenden Gesetzbüchern als legitim anerkannt sind;
2. wenn er mehr als 60 Jahre als ist;
3. wenn er als Reichstagsmann bereits drei ordentliche Sitzungen beigewohnt hat.

Giebt der Gewählte während der Wahl seine Entlassung, so hat Derjenige darüber zu entscheiden, welcher den Wahlact leitet. Geschieht aber die Niederlegung des Mandats in er Zeit zwischen den Sitzungen, so werden die Gründe von der königlichen Länverwaltung geprüft.

 

§.22. 1. Är någon missnöjd med val till Riksdagsman i Andra Kammaren, må man deröfver anföra besvär hos Konungens Befallningshafvande i valorten eller, der fråga om val för flere städer handlagts inom särskilda län, hos Befallningshafvanden i det län, der slutliga handläggningen skett. För detta ändamål eger klaganden hos Domhafvanden eller Magistrat, som slutligen handlagt valfrågan, äska behörigt protokollsutdrag, hvilket genast eller inom högst två dagar derefter bör till klaganden utlemnas; och skall han, vid förlust af talan, sist inom åtta dagar efter valförrättningens slut ingifva sina besvär till Konungens Befallningshafvande, som, på sätt i 11 § stadgas, lemnar vederbörande tillfälle att sig förklara samt sist innan nästa dags utgång, efter det den för förklarings afgifvande bestämda tid tilländalupit, sitt utslag i målet utfärdar.

2. Den med Konungens Befallningshafvandes utslag missnöjde, eger att, sist inom åtta dagar efter deraf erhållen del, till Konungens Befallningshafvande inlemna sina besvär ställda till Konungen, hvarefter med målet vidare så förhålles, som ofvan i 11 § sägs.

3. Vill någon klaga öfver beslut, hvarigenom af honom gjord afsägelse af riksdagsmanna-uppdrag ej blifvit godkänd, förfares i afseende derå, om afsägelsen egt rum vid valtillfälle, enligt mom. 1 i denna § och, om afsägelsen efteråt skett hos Konungens Befallningshafvande, enligt mom. 2.

Durch Gesetz Nr. 1894:25 vom 16. Mai 1894 wurde in § 22  Ziffer 1 Satz 1 nach den Worten "val för flera" die Worte "domsagor eller" eingefügt

Durch Gesetz Nr. 1909:34 vom 26. Mai 1909 wurde der § 22 wie folgt geändert:
- die Ziffer 1, die einziger Absatz des § wurde, erhielt folgende Fassung:
"Är någon missnöjd med val till riksdagsman i andra kammaren, eller vill någon klaga öfver beslut, hvarigenom af honom gjord afsägelse af riksdagsmannauppdrag ej blifvit godkänd, må han däröfver hos Konungen anföra besvär. För sådant ändamål äger klaganden hos Konungens befallningshafvande äska behörigt protokollsutdrag, hvilket inom högst tre dagar därefter bör till klaganden utlämnas; och skall han, vid förlust af talan, sist inom tio dagar efter valförrättningens slut eller, där afsägelse skett senare än vid valtillfälle, efter erhållen del af Konungens befallningshafvandes beslut sina till Konungen ställda besvär ingifva till befallningshafvanden, som, på sätt i 11 § stadgas, lämnar vederbörande tillfälle att sig förklara. Sedan den för förklarings afgifvande bestämda tid tilländalupit, har Konungens befallningshafvande att besvären jämte alla målet rörande handlingar ofördröjligen till Konungen insända, hvarefter med målet vidare så förhålles, som i 11 § sägs."
- die Ziffern 2 und 3 wurden gestrichen.

Durch Gesetz Nr. 1921:20 vom 31. Januar 1921 wurde der § 22 wie folgt geändert:
- im Satz 1 wurden die Worte "eller vill någon klaga öfver beslut, hvarigenom af honom gjord afsägelse af riksdagsmannauppdrag ej blifvit godkänd, " gestrichen.
- im Satz 2 wurden die Worte "eller, där afsägelse skett senare än vid valtillfälle, efter erhållen del af Konungens befallningshafvandes beslut" gestrichen und das Wort "befallningshafvanden" wurde ersetzt durch: "Konungens befallningshavande".

Durch Gesetz Nr. 1949:107 vom 5. April 1949 wurde im § 22 Satz 2 das Wort "ingiva" ersetzt durch: "inkomma".

 

§ 22. 1. Wahlreclamationen entscheidet in erster Instanz die königliche Länregierung, in zweiter gehen dieselben an den König und das Verfahren ist dasselbe wie bei den Wahlen für die erste Kammer im § 11 angegeben wurde. ...

 

§.23. Hvarje Ledamot af Andra Kammaren åtnjuter af statsmedel ersättning för resekostnad till och från riksdagen samt arfvode af ett tusen tvåhundra riksdaler för hvarje lagtima riksdag; dock att, när antingen Konungen upplöser Riksdag, innan den varit fyra månader tillsammans, eller Ledamot af Kammaren eljest afgår från sin befattning under riksdagen, innan så lång tid af dess sammanträde förflutit, så och under urtima riksdag, Kammarens Ledamot undfår, jemte resekostnadsersättning, i dagtraktamente tio riksdaler, hvilket dock ej må öfverstiga sammanlagdt ett tusen tvåhundra riksdaler.

Den Ledamot af Kammaren, som icke i rätt tid vid riksdagen sig inställer, skall för hvarje dag han uteblifver vara förlustig tio riksdaler af arfvodet.

Durch Gesetz Nr. 1891:14 vom 16. Mai 1891 wurde im § 23 Abs. 1 nach den Worten "dess sammanträde förflutit, " die Worte "eller Riksdagen sammanträder i följd deraf att Konungen, med upplösande af Riksdag, förordnat om nya val, " eingefügt.

Durch Gesetz Nr. 1909:34 vom 26. Mai 1909 erhielt der § 23 Abs. 1 folgende Fassung:
"Hvarje ledamot af andra kammaren åtnjuter af statsmedel resekostnadersättning samt arfvode eller dagtraktamente, enligt hvad i 12 § är i fråga om första kammaren stadtgadt."

Durch Gesetz Nr. 1918:602 vom 22. Juli 1918 wurde der § 23 wie folgt geändert:
- im Abs. 1 wurde das erste Wort "Hvarje" gestrichen.
- im Abs. 2 wurden die lettzen Worte "tio riksdaler af arfvodet" ersetzt durch: "det honom enligt föregående moment tillkommande dagtraktamente".

Durch Gesetz Nr. 1933:440 vom 30. Juni 1933 wurde der § 23 an dieser Stelle aufgehoben und als § 23 nach der Überschrift "c) Gemensamma bestämmelser" in neuer Fassung eingefügt.

 

§.23. [Entschädigung aus der Staatskasse] Jedes Mitglied der Zweiten Kammer erhält aus der Staatskasse zur Bestreitung seiner Reisekosten und seines Unterhalts eine Entschädigung von 1200 Reichsthalern für jede ordentliche Sitzung. Im Falle aber der König den Reichstag auflöst, ehe er vier Monate gedauert, oder wenn ein Mitglied im Laufe der Sitzung von dem Verfluß der vier Monate sein Mandat niederlegt, ebenso im Falle einer außerordentlichen Sitzung erhält das Mitglied außer den Reisekosten eine Entschädigung von 12 Reichsthalern für den Tag, ohne daß jedoch die Gesammtsumme 1200 Reichsthaler übersteigen darf.

Diejenigen Mitglieder der Kammer, die sich nicht rechtzeitig beim Reichstag einfinden, unterliegen für jeden Tag ihres Ausbleibens einem Abzuge von 10 Reichsthalern an ihren Diäten.

 

c) Gemensamma bestämmelser.
 

c) Gemeinsame Bestimmungen.
 

Durch Gesetz Nr. 1933:440 vom 30. Juni 1933 wurde an dieser Stelle der § 23 (als Bestimmung für die Entschädigung der Mitglieder beide Kammern, an Stelle des § 12 Abs. 1 und 2 sowie § 23) neu eingefügt:
"§ 23. 1. Ledamot av riksdagen äger av stadtmedel åtnjuta arvode och resersättning under de villkor och i enlighet med de särskilda föreskrifter, som meddelas i en av Konungen och riksdagen samfällt beslutad stadga om ersättnings utgående för riksdagsmannauppdragets fullgörande.
2. För lagtuma riksdag, som ej enligt § 5 upplöses, innan den varit fyra månader  tillsammans, så ock för sådant senare sammanträde av lagtima riksdag, som i § 5 avses, utgår till ledamot av riksdagen, som är bosatt å ort där riksdagen hålles, arvode med tre tusen kronor samt till annan riksdagens ledamot arvode med fyra tusen kronor.
  Vid urtima riksdag utgår till ledamot av riksdagen för den tid riksdagen är samlad arvode med ett belopp motsvarande, för månad räknat, en fjärdedel av det för lagtima riksdag utgående arvodet, dock högst med nämnda arvodes hela belopp.
3. Ledamot av riksdagen åtnjuter ersättning för resa till och från riksdagen. Besöker ledamot under lagtima riksdag efter beviljad ledighet hemorten, äger han jämväl undfå ersättning för därav föranledd resekostnad, dock högst för fem resor fram och åter."

Durch Gesetz Nr. 1941:89 vom 21. Februar 1941 wurde der § 23 wie folgt geändert:
- in Ziffer 1, deren Kennzeichnung "1." gestrichen wurde, wurden die Worte "under de villkor och i enlighet med de särskilda föreskrifter, som" ersetzt durch: ". Närmare bestämmelser härom"; außerdem wurden nach dem Wort "stadga" die Worte "om ersättnings utgående för riksdagsmannauppdragets fullgörande" gestrichen.
- die Ziffern 2 und 3 wurden gestrichen.

 

 
§.24. Rösträtt må ej utöfvas af annan valberättigad än den, som vid valtillfälle personligen sig inställer.

Durch Gesetz Nr. 1921:20 vom 31. Januar 1921 wurden dem § 24 folgende Worte angefügt:
"; dock att dels sådan valberättigad, som genom frånvaro från valdistriktet till följd av yrkes- eller tjänsteförpliktelse är förhindrad att personligen inställa sig vid valtillfället, må i den utsträckning och under de villkor, som stadgas i vallagen, utan sådan inställelse avgiva valsedel, dels ock make må, i den ordning, som stadgas i nyssnämnda lag, avgiva valsedel genom andra maken, därest denna är röstberättigad."

Durch Gesetz Nr. 1937:180 vom 30. April 1937 erhielt § 24 folgende Fassung:
"§ 24. Rösträtt må ej utövas av annan valberättigad än den som, på sätt i vallagen sägs, vid valförrättning personligen sig inställer; dock att dels sådan valberättigad, som till följd  av vistelse utom riket eller yrkes- eller tjänsteförpliktelse är förhindrad att iakttaga sådan inställelse, må, i den utsträckning och under de villkor som stadgas i nyssnämnda lag, före valet avgiva valsedel, dels ock make må, i den ordning som stadgas i samma lag, avgiva valsedel genom andra maken, därest denna är röstberättigad."

Durch Gesetz Nr. 1957:158 vom 24. Mai 1957 wurden im § 24 die letzten Worte ", därest denna är röstberättigad" gestrichen.

 

§.24. [Persönliches Stimmrecht] Das Stimmrecht kann nur von denjenigen Personen ausgeübt werden, welche bei der Wahl persönlich anwesend sind.

 

§.25. Befinnes vid riksdagsmannaval, hvilka böra med slutna sedlar förrättas, valsedel lyda å person, som ej är valbar, eller på flera eller färre, än som vid valtillfället böra väljas, eller innefattar valsedel någon tvetydighet i anseende till den eller de valdas namn, skall samma sedel anses ogild.
 

Durch Gesetz Nr. 1894:25 vom 16. Mai 1894 wurde dem § 25 folgender Absatz angefügt:
"Äro valsedlar till större antal än hälften ogilda och finnes det inverka på valets utgång, varde nytt val anstäldt."

Durch Gesetz Nr. 1900:10 vom 4. April 1900 wurde dem § 25 folgender Absatz angefügt:
"Valsedlar, som vid elektors- eller riksdagsmannaval afgifvits, skola af valets förrättare inläggas under försegling och förvaras, till dess riksdagsmannavalets giltighet vederbörligen afgjorts."

Durch Gesetz Nr. 1909:34 vom 26. Mai 1909 erhielt der § 25 folgende Fassung:
"§ 25. Riksdagsmannaval förrättas med slutna sedlar. Äro valsedlar till större antal än hälften ogilla, varde nytt val anställt."

 

§.25. [Geheime Wahl, ungültige Stimmzettel] Wenn sich bei den Reichstagswahlen, welche in geheimer Abstimmung vollzogen werden, Wahlzettel mit Namen von Personen vorfinden, die nicht wählbar sind, oder wenn die Zahl der Namen nicht mit der Zahl der Candidaten übereinstimmt, oder wenn der Wahlzettel in Bezug auf die zu wählende Person oder Personen irgend eine Ungewißheit enthält, so werden solche Wahlzettel cassiert.

 

§.26. Riksdagsmannabefattning kan endast utöfvas af Svenska medborgare, som bekänna sig till kristen-protestantisk lära.
 

Ej må såsom Riksdagsman godkännas:
a) den som står under förmynderskap;
b) den som till borgenärer all sin egendom afträdt och icke, på sätt lag förmår, gitter visa, att han från deras kraf befriad är;

c) den som för vanfrejdande brott är under tilltal, eller blifvit för sådant brott till ansvar dömd eller under framtiden ställd;

d) den som är förlustig medborgerligt förtroende eller förklarats ovärdig att inför rätta föra andras talan;

e) den som blifvit förvunnen att hafva vid riksdagsmannaval med penningar eller gåfvor sökt värfva röster, eller emot vedergällning afgifvit sin röst, eller genom våld eller hot stört valfriheten.

Durch Gesetz Nr. 1870:19 vom 10. Juni 1870 erhielt der § 26 Abs. 1 folgende Fassung:
"Riksdagsmannabefattning kan endast af Swensk medborgare utöfwas."

Durch Gesetz Nr. 1897:33 vom 29. Mai 1897 erhielten § 26 Abs. 2 Buchstabe c) und d) folgende Fassung:
"c) den som för wanfrejdande brott är under tilltal, eller blifwit för sådant förtroende, eller den som är stäld under framtiden för brott, hvilket medför nämnda påföljd;
d) den som är fölklarad ovärdig att inför rätta föra andras talan eller att i rikets tjenst vidare nyttjas;"

Durch Gesetz Nr. 1918:602 vom 22. Juli 1918 wurde der § 26 wie folgt geändert:
- Abs. 2 Buchstaben b) und c) erhielten folgende Fassung:
"b) den som är i konkurstillstånd;
c) den som är förklarad ovardig att i rkets tjänst vidare nyttjas eller eljest på grund av honom ådömd straffpåföljd icke må utöva allmän befattning eller genom utslag, vilket ännu icke vunnit laga kraft, är dömd till straffpåföljd, varom sist förmäles, eller den som är ställd under framtiden för brott, vilket kann medföra sådan påföljd;"
- im Buchstaben d) wurden die letzten Worte "eller att i rikets tjenst vidare nyttjas" gestrichen.

Durch Gesetz Nr. 1937:180 vom 30. April 1937 wurde der § 26 wie folgt geändert:
- in Abs. 2 wurden die Buchstaben c) und d) gestrichen und der bisherige Buchstabe e) wurde Buchstabe c).
- folgender Absatz wurde angefügt:
"Vad i allmän eller särskild lag stadgas därom att i vissa fall den som dömes till straf skall dömas förlustig allmän befattning eller vara obehörig att inträda i sådan befattning skall även äga tillämpning å riksdagsmannabefattning."

 

§.26. [Wählbarkeit] Die Funktionen eines Reichstagsmanns können nur von schwedischen Bürgern, die dem protestantischen Cultus angehören, ausgeübt werden.

Als Reichstagsmann können nicht zugelassen werden:
a) diejenigen, die unter Vormundschaft stehen;
b) diejenigen, die ihr Vermögen ihren Gläubigern abgetreten haben und sich nicht ausweisen können, daß diese dieselben vollkommen befriedigt haben;
c) diejenigen, die wegen eines entehrenden Verbrechens sich in Untersuchung befinden, oder verurtheilt, oder nicht vollständig freigesprochen worden sind;
d) diejenigen, die sich nicht im Genuß ihrer bürgerlichen Rechte befinden, oder diejenigen, die für unwürdig erklärt sind, vor einem Gerichtshofe für einen Andern Zeugniß abzulegen;
e) diejenigen, die überführt worden sind, daß sie bei den Wahlen Bestechungen geübt, oder ihre Stimmen verkauft oder durch Drohungen und Gewaltthätigkeiten die Freiheit der Wahl beeinträchtigt haben.

 

§.27. Derest någon varder för samma tid vald till Ledamot af begge Kamrarna eller till Ledamot af endera för två eller flera valkretsar, må på honom ankomma att bestämma i hvilkendera Kammaren han vill inträda eller för hvilken valkrets han vill anses till Riksdagsman vald. Dock åligger honom att hos Konungens Befallningshafvande i den ort, för hvilken han riksdagsmanna-uppdrag ej mottager, derom göra skyndsam anmälan.

 

§.27. [Verbot gleichzeitiger Mitgliedschaft in beiden Kammern] Wenn eine Person gleichzeitig zum Mitglied beider Kammern oder in mehreren Wahlkreisen zum Mitgliede einer Kammer gewählt wird, so steht es dem Gewählten frei, die Kammer, in der er sitzen, oder den Wahlkreis, den er vertreten will, sich auszuwählen. ...

 

§.28. Hos Konungen göres af hvardera Kammaren anmälan om de ledigheter inom Kammaren, hvilka skola under samma eller innan nästa riksdag genom val fyllas, hvarefter Konungen anbefaller Dess Befallningshafvande föranstalta, att nya val anställas.

Om emellan riksdagar ledighet i någondera Kammaren genom Ledamots afgång uppstår, åligger Konungens Befallningshafvande tillse och föranstalta, att nytt wal anställes.

Durch Gesetz Nr. 1894:25 vom 16. Mai 1894 wurden im § 28 Abs. 2 die letzten Worte "tillse och föranstalta, att nytt wal anställes" ersetzt durch: ", när den afgångne tillhört Andra Kammaren, att föranstalta om nytt val; och, då den afgångne varit ledamot af Första Kammaren, att om ledigheten göra anmälan hos Konungen, so förordnar om nytt vals anställande"

Durch Gesetz Nr. 1909:34 vom 26. Mai 1909 wurde der § 28 wie folgt geändert:
- die beiden Absätze erhielten die Kennzeichnung "1." und "2.".
- im Abs. 1 wurden die Worte "genom val" gestrichen und die letzten Worte "att nya val anställas" wurden ersetzt durch: "att riksdagsmän utses i de afgångnes ställe".
- im Abs. 2 wurden die Worte "att föranstalta om nytt val" wurden ersetzt durch: "att så förfara, som i 1 mom. är sagdt" und die letzten Worte "nytt vals anställande" wurden ersetzt durch: "ledighetens fyllande".

Durch Gesetz Nr. 1945:243 vom 1. Juni 1945 wurden in § 28 Ziffer 1 die Worte "hvardera Kammaren" ersetzt durch: "vardera kammarens talman".

Durch Gesetz Nr. 1949:107 vom 5. April 1949 wurde der § 28 wie folgt geändert:
- in Ziffer 1 wurden die ersten Worte "Hos Konungen göres" wurden ersetzt durch: "Medan session pågår göres hos Konungen".
- die Ziffer 2 erhielt folgende Fassung:
"2. Om ledighet i någondera kammaren genom ledamots avgång uppstår under tid, då session ej pågår, åligger Konungens befallningshavande att så förfara, som i 1 mom. är sagt."

 

§.28. [Ergänzungswahlen] Jede Kammer zeigt dem König die Erledigungen, die sich aus ihrer Mitte ergeben, an, damit die nöthigen Ergänzungen durch Anordnung von Neuwahlen bewerkstelligt werden können.

...
 

 

§.29. Medan Riksdag samlad är, må ej Riksdagsman sin befattning sig afsäga, utan att han visar sådant hinder, som godkännes af den Kammare, till hvilken han hörer; dock att härigenom ingen ändring sker i hvad ofvan är sagdt om rätt att vid valtillfälle riksdagsmanna-uppdrag sig afsäga.

Durch Gesetz Nr. 1949:107 vom 5. April 1949 wurden im § 29 die ersten Worte "Medan Riksdag samlad är, må ej Riksdagsman" ersetzt durch: "Riksdagsman må ej, medan session pågår".

 

§ 29. [Verpflichtung] Im Laufe der Sitzung kann kein Reichstagsmann seine Funktionen einstellen, es sei denn, daß es solche Gründe vorbringen könnte, die von der Kammer, der es angehört, als giltig anerkannt werden; ...

 

 

§ 30. Hvardera Kammaren eger att bestämma påföljd af böter för den Kammarens Ledamot, som sig vid riksdagen ej i rätt tid inställer och derför ej visar laga förfall, eller som eljest, utan tillstånd af Kammaren, från riksdagsöfverläggningarna förfallolöst sig afhåller. Dessa böter tillfalla Statsverket.

Durch Gesetz Nr. 1941:89 vom 21. Februar 1941 erhielt der § 30 folgende Fassung:
"§ 30. Befinner sig riket i krig eller krigsfara, måm om det finnes oundgängligen nödvändigt, Konungen och riksdagen gemensamt besluta, att val till riksdagen skall uppskjutas, dock högst ett år från det valet bort äga rum, och att valperiod, som skolat utlöpa, förlänges med ett år. Härvid må tillika bestämmas, att giltighetstiden för det val, som äger rum i stället för det uppskjutna, skall förkortas med ett år. Beslut, som här avses, må kunna upprepas.
För beslut av riksdagen, som i första stycket sägs, erfordras, att minst tre fjärdedelar av de röstande i vardera kammaren vid votering instämt i beslutet.
Förlängning av valperiod medför ej inskränkning i Konungens rätt att förordna om nya val."

 

§ 30. [Disziplinarrecht] Jede Kammer hat das Recht, denjenigen Mitgliedern der Kammern, welche ohne gesetzliche Hindernisse sich nicht rechtzeitig bei den Sitzungen einstellen, oder ohne Erlaubnis der Kammern und ohne gesetzliche Gründe den Berathungen nicht beiwohnen, Geldstrafen aufzulegen. Diese fallen dem Staatsschatze anheim.

 

Riksdags början och upplösning.

 

Beginn und Schluß des Reichstags.

 

§.31. Riksdagen skall sammanträda i Rikets hufvudstad utom i de fall, då fiendes framträngande eller pest eller andra lika vigtiga hinder göra det omöjligt eller för Riksdagens frihet och säkerhet vådligt. Konungen tillkommer då, på sätt Regeringsformen i 50 § stadgar, att annan riksdagsort utsätta och kungöra.
 

 

§.31. [Ort des Reichstags] Der Reichstag tritt in der Hauptstadt des Reichs zusammen, ausgenommen in den Fällen, wo die Annäherung des Feindes, eine ansteckende Krankheit oder andere Hindernisse von gleicher Wichtigkeit seinen Aufenthalt daselbst für seine Freiheit und Sicherheit unmöglich oder gefährlich machen. In diesem Falle bestimmt der König für den Zusammentritt desselben gemäß § 50 der Regierungsform einen anderen Ort.

 

§.32. 1. Den, som blifvit till Riksdagsman vald, skall, första gången han efter valet till riksdag sig inställer, inför Justitie-statsministern, eller den Konungen i hans ställe förordnar, sin fullmakt till granskning uppvisa å den dag Riksdagen sammanträder eller, om Riksdagsman senare sig inställer, så snart derefter ske kan. Denna granskning, som skall ske i närvaro af tre bland Fullmäktige i Rikets Bank och tre bland Fullmäktige i Riksgälds-kontoret, har till föremål att undersöka, huruvida fullmakterna blifvit i föreskrifven form utfärdade, och skall vid den riksdag, för hvilken nya val af begge Kamrarnas eller enderas samtliga Ledamöter egt rum, vara inom tre dagar fulländad, men vid andra riksdagar samma dag, då fullmakterna uppvisas.

2. Hvardera Kammaren tillkommer dock sedan att pröfva behörigheten till riksdagsmannakallets utöfvande, ej mindre för sådana dess medlemmar, hvilkas fullmakter ej blifvit godkända, än äfven för dem, emot hvilka eljest, till följd af denna grundlag, anmärkning förekommer. Den, om hvars riksdagsmannarätt fråga är hos Kammare väckt, bibehåller emellertid sin befattning såsom Ledamot i Kammaren, intilldess han blifvit dertill obehörig förklarad.

Durch Gesetz Nr. 1876:16 vom 22. April 1876 wurden im § 32 Ziffer 1 Satz 1 die Worte "Justitie-Stats-Ministern" ersetzt durch: "chefen för Justitie-departementet".

Durch Gesetz Nr. 1897:33 vom 29. Mai 1897 wurden in § 32 Ziffer 1 Satz 2 die Worte "Fullmägtige i Rikets bank" ersetzt durch: "de af Riksdagen valde Fullmägtige i Riksbanken".

Durch Gesetz Nr. 1900:10 vom 4. April 1900 erhielt der § 32 Ziffer 1 folgende Fassung:
"1. Innan Riksdagen sammanträder, företages inför chefen för Justitie-departementet, eller den Konungen i hans ställe förordnar, i närvaro af tre bland af Riksdagen valde Fullmägtige i Riksbanken och tre bland Fullmägtige i Riksgäldskontoret granskning af de till Justitie-departementet inkomna, för Riksdagens ledamöter utfärdade fullmagter. Denna granskning, som har till föremål att undersöka, huruvida fullmagterne blifvit i föreskrifven form utfärdade, skall vara fulländad sist å dagen före riksdagens början. Inkommer fullmagt efter riksdagens början, skall sådan granskning, som nyss är sagd, genast verkställas."

Durch Gesetz Nr. 1918:602 vom 22. Juli 1918 wurden in § 32 Ziffer 1 Satz 1 die Worte "chefen för Justitie-departementet" ersetzt durch: "chefen för det departement, till vilket justitieärendena höra" und weiter wurde das Wort "Justitie-departementet" ersetzt durch: "departementet".

 

§ 32. [Vollmacht der Reichstagsmänner] 1. Wer zum ersten Male zum Mitgliede des Reichstages erwählt worden ist, muß unmittelbar nach der Wahl seine darauf bezügliche Vollmacht den Ministerien des Staates und der Justiz zur Revision vorlegen, damit sie durch eine Commission geprüft werden können, ob sie in der vorgeschriebenen gesetzlichen Form ausgefertigt sind. ...
 

 

2. Jeder der beiden Kammern steht es nicht desto weniger zu, die Wahlvollmachten ihrer Mitglieder, auch diejenigen, die von der Regierung nicht für giltig befunden worden sind, nach den Bestimmungen der Verfassung einer allseitigen Prüfung zu unterwerfen. Derjenige, dessen Recht, im Reichstag zu sitzen, in Frage gestellt wird, bleibt so lange in seinen Functionen als Reichstagsmanns, bis die Frage gegen ihn entschieden ist.

§.33. Så snart fullmakterna undergått den i mom. 1 af nästföregående § föreskrifna granskning samt berättelse om förloppet dervid blifvit af Justitie-statsministern, eller den i hans ställe förordnad är, meddelad Kamrarna, hvar i hvad dess Ledamöter angår, begäre hvardera Kammaren ofördröjligen hos Konungen, medelst Deputation, Talman och vice Talman, dem Konungen då för hvardera Kammaren, bland dess Ledamöter, utnämner.

Talman och vice Talman aflägga inför Konungen följande ed: "Jag N. N., utnämnd och förordnad att vid denna riksdag vara Talman (vice Talman) i Första (Andra) Kammaren, lofvar och svär, vid Gud och Hans heliga evangelium, att jag vill och skall med all min förmåga upprätthålla och försvara konungamakten och Riksdagens rättigheter, i öfverensstämmelse med Rikets Regeringsform. Jag skall ock ställa mig till ovilkorlig efterlefnad Rikets öfriga grundlagar. Detta allt lofvar jag troget hålla, så sannt mig Gud hjelpe till lif och själ."

Då i något af de fall, som i 91, 93 och 94 §§ Regeringsformen omförmälas, Riksdagen på de i samma grundlags 95 § nämnda vederbörandes kallelse sammanträder, eger hvardera Kammaren att, inom sig, välja Talman och vice Talman, hvilka inför Kammaren aflägga den föreskrifna eden.

Innan talman äro förordnade eller valde, efter thy ofvan sägs, föres i hvardera Kammaren ordet af den derstädes närvarande Ledamot, som de flesta riksdagar bevistat, och, der två eller flere Ledamöter i lika många riksdagar deltagit, den af dem, som är till lefnadsåren äldst.

Durch Gesetz Nr. 1876:16 vom 22. April 1876 wurden im § 33 Abs. 1 Satz 1 die Worte "Justitie-statsministern" ersetzt durch: "chefen för Justitie-departementet".

Durch Gesetz Nr. 1889:13 vom 8. Mai 1889 wurde der § 33 wie folgt geändert:
- der Abs. 2 wurde aufgehoben.
- im Abs. 3 wurden die letzten Worte ", hvilka inför Kammaren aflägga den föreskrifna eden" gestrichen.

Durch Gesetz Nr. 1897:33 vom 29. Mai 1897 wurde dem § 33 folgender Absatz angefügt:
"Vid samtidigt förfall för både talmannen och vice talmannen i någon af Riksdagens Kamrar utses under enahanda ordföranderskap, som nyss är nämndt, en av Kammarens öfriga ledamöter att tjenstgöra såsom talman, till des förfallet upphört."

Durch Gesetz Nr. 1900:10 vom 4. April 1900 wurde der § 33 wie folgt geändert:
- die Absätze erhielten die Kennzeichnung "1.", "2.", "3." und "4.".
- der Abs. 1 erhielt folgende Fassung:
"1. Så snart Riksdagen sammanträdt och berättelse om förloppet af den i nästföregående paragraf mom. 1 föreskrifna granskning blifvit af chefen för Justitie-departementet, eller den i hans ställe förordnad är, meddelad Kamrerna, hvar i hvad dess ledamöter angår, låte Konungen för hvardera Kammaren tillkännagifva, hvilken bland dess ledamöter förordnats till talman och hvilken till vice talman."
- in Abs. 2 wurden die Worte "talmän äro förordnade eller valde, efter thy ofvan sägs" ersetzt durch: "sådant tillkännagifvande, hvarom i mom. 1 förmäles, eller val enligt mom. 2 egt rum".

Durch Gesetz Nr. 1918:602 vom 22. Juli 1918 wurden in § 33 Ziffer 1 die Worte "chefen för Justitie-departementet" ersetzt durch: "chefen för det departement, till vilket justitieärendena höra".

Durch Gesetz Nr. 1921:20 vom 31. Januar 1921 wurde der § 33 wie folgt geändert:
- in Ziffer 1 wurden die Worte "låte Konungen för vardera kammaren tillkännagiva, vilken bland dess ledamöter förordnats till talman och vilken till vice talman" ersetzt durch: "välje vardera kammaren bland sina ledamöter talman samt en förste och en andre vice talman."
- der Ziffer 1 wurde folgender Absatz angefügt:
"Närmare bestämmelser om val av talmän och vice talmän meddelas genom särskild av Konungen och riksdagen samfällt beslutad stadga."
- die Ziffer 2 wurde aufgehoben.
- in Ziffer 3, die Ziffer 2 wurde, wurden die Worte "sådant tillkännagivande, varom i mom. 1 förmäles, eller" gestrichen und die Worte "mom. 2" wurde ersetzt durch: "mom. 1".
- nach der bisherigen Ziffer 3 wurde folgende Ziffer eingefügt:
"3. Där talman eller vice talman under riksdag med döden avgår eller sin befattning frånträder, välje kammaren omedelbart ny talman eller vice talman."
- in Ziffer 4 wurden die Worte "enahanda ordföranderskap, som nyss är nämnt, en av kammarens övriga ledamöter att tjänstgöra senahanda ordföranderskapsom" ersetzt durch: "ordföranderskap, som i mom. 2 sägs, en av kammarens ledamöter att tjänstgöra såsom".

Durch Gesetz Nr. 1937:201 vom 13. Mai 1937 wurde dem § 33 folgende Ziffer angefügt:
"5. Vardera kammaren äger utse och förordna sin sekreterare. Den betjäning, som vardera kammaren i övrigt för sig under riksdagen anser nädig, tillsättes av talmannen och några utav kammaren därtill utsedda ledamöter, efter samråd med sekreteraren."

Durch Gesetz Nr. 1945:784 vom 7. Dezember 1945 wurde der § 33 Ziffer 5 Satz 2 aufgehoben.

Durch Gesetz Nr. 1949:106 vom 5. April 1949 wurde der § 33 wie folgt geändert:
- Ziffer 1 Abs. 2 erhielt folgende Fassung:
"Vid val av talmän och vice talmän skall den anses vald, som erhållit mer än hälften av de avgivna rösterna. Närmare bestämmelser om sådant val meddelas uti den i § 78 omförmälda riksdagsstadgan."
- in Ziffer 3 wurden die letzten Worte "omedelbart ny talman eller vice talman" ersetzt durch: "så snart ske kan ny talman eller vice talman"
- die Ziffer 5 wurde aufgehoben.

 

§ 33. [Prüfung der Wahlvollmachten] Sobald die Prüfung der Wahlvollmachten beendigt ist, schickt jede Kammer eine Deputation an den König, um ihn zu bitten, den Sprecher und den Vizesprecher zu ernennen, die der König aus den Mitgliedern der entsprechenden Kammer auswählt.
 

Der Sprecher und der Vizesprecher leisten dem König einen Eid, daß sie die königliche Prärogative, die Grundgesetze des Reichs und die Rechte des Reichstages aufrecht erhalten wollen.

 


Vor der Ernennung des Sprechers übernimmt dasjenige Mitglied der Kammer, das am öftesten an den Reichstagsversammlungen Theil genommen hat, den Vorsitz.  Im Falle mehrere Mitglieder an einer gleichen Anzahl von Reichstagen Theil genommen haben, so übernimmt das älteste das Präsidium.

 

§.34. Konungen låter offentligen kungöra den af Honom för riksdags öppnande bestämda tid, som ej må utsättas senare än å femte söckendagen efter riksdags början. På den tid skola Riksdagsmännen, sedan gudstjenst med dem hållen är, sammankomma på rikssalen, der Konungen eller, då Han så för godt finner, någon af Statsministrarna förer ordet. Vid detta tillfälle låter Konungen meddela lagtima Riksdag berättelse om hvad i Rikets Styrelse sedan nästföregående lagtima Riksdags sammanträde sig tilldragit, äfvensom till Riksdagen i två exemplar, deraf ett tillställes hvardera Kammaren, öfverlemna Propositionen angående Statsverkets tillstånd och behof, innefattande äfven förslag rörande sättet att genom bevillningar fylla hvad Staten utöfver de ordinarie inkomsterna erfordrar; men om Riksdagen urtima är, kungöres för densamma anledningen till dess sammankallande och aflemnas de förslag och framställningar, hvilka skola blifva föremål för Kamrarnas öfverläggningar; Konungen dock obetaget att sedermera äfven andra förslag framställa.

Då Konungen, på sätt nu är sagdt, riksdag öppnat, framföre, vid samma tillfälle, Kamrarnas Talmän till Konungen, i Kamrarnas namn, deras undersåtliga vördnad.
 

Durch Gesetz Nr. 1876:16 vom 22. April 1876 wurden in § 34 Abs. 1 Satz 2 die letzten Worte "någon af Stats-Ministrarna förer ordnet" ersetzt durch: "Statsministern eller annan Statsrådsledamot förer ordnet".

Durch Gesetz Nr. 1900:10 vom 4. April 1900 wurde im § 34 Abs. 1 Satz 1 das Wort "femte" ersetzt durch "andra".

Durch Gesetz Nr. 1921:20 vom 31. Januar 1921 wurden im § 34 Abs. 1 Satz 1 die Worte "senare än å" ersetzt durch: "till första eller".

Durch Gesetz Nr. 1933:440 vom 30. Juni 1933 wurden im § 34 Abs. 1 Satz 3 die Worte "meddela lagtima Riksdag berättelse om hvad i Rikets Styrelse sedan nästföregående lagtima Riksdags sammanträde sig tilldragit, äfvensom till" ersetzt durch: "till lagtima"; außerdem wurden dem Satz 3 nach den Worten "inkomsterna erfordra" die Worte "ävensom berättelse om vad i rikets styrelse sedan nästföregående lagtima riksdags sammanträde sig tilldragit" eingefügt.

Durch Gesetz Nr. 1941:89 vom 21. Februar 1941 wurden im § 34 Abs. 1 Satz 1 wurden die Worte "första eller" ersetzt durch: "senare än å".

Durch Gesetz Nr. 1949:107 vom 5. April 1949 wurde der § 34 wie folgt geändert:
- im Abs. 1. Satz 3 wurde das Wort "lagtima" (2x) gestrichen und die Worte "sammanträde sig tilldragit; men om riksdagen urtima är, kungöres för densamma anledningen till dess sammankallande och avlämnas de förslag och framställningar vilka skola bliva föremål  för kamrarnas överläggningar; Konungen dock obetaget att sedermera även andra förslag framställa" wurden ersetzt durch: "början sig tilldragit. Har Konungen enligt § 2 sammankallat riksdagen till dag före den 10 januari, må dock  nämnda proposition och berättelse tillställas kamrarna i annan ordning, doch ej senare än vid det sammanträde som infaller näst efter den 11 januari."
- nach dem Abs. 1 wurde folgender Absatz neu eingefügt:
"Vid riksdag som sammanträder efter upplösning, varom i § 5 stadgas, skall sådan berättelse, som nyss sagts, ej överlämnas och skall proposition angående statsverkets tillstånd och behov framläggas blott om riksstaten icke blivit reglerad."

 

§ 34. [Einberufung] Der König läßt den Eröffnungstag der Reichstagsversammlung öffentlich bekannt machen. Die Eröffnung soll längstens am fünften Tage, nach dem Zusammentritt des Reichstages stattfinden. An diesem Tage versammeln sich die Mitglieder beider Kammern, nachdem sie dem feierlichen Gottesdienste beigewohnt, im Reichssaale, wo der König, oder, wenn er es für dienlich hält, ein Staatsminister in einer Rede die Lage des Reichs sie der letzten ordentlichen Reichstagsversammlung darlegt. Gleichzeitig läßt auch der König jeder der beiden Kammern eine Bericht über die Finanzlage des Reichs, über die ordentlichen und außerordentlichen Bedürfnisse, über allenfallsige neue Steuern und Abgaben zur Vorlage bringen. Ist aber der Reichstag zu einer außerordentlichen Sitzung einberufen, so werden ihm die Gründe der Einberufung mitgetheilt und die Vorlagen gemacht, über die er zu berathen hat; indeß bleibt es dem Könige anheim gegeben, später noch andere Vorlagen machen zu lassen.
 


 

§.35. Hvardera Kammaren eger utse och förordna sin Sekreterare. Den betjening, som hvardera Kammaren i öfrigt för sig under Riksdagen anser nödig, tillsattes af Talmannen och några utaf Kammaren dertill utsedda Ledamöter, efter samråd med Sekreteraren.

Durch Gesetz Nr. 1937:40 vom 12. Februar 1937 wurde der § 35 aufgehoben (als § 33 Ziffer 5 neu eingefügt).

 

§ 35. [Sekretäre des Reichstags] Jede der Kammern wählt ihre Secretäre. ...

 

§.36. Vill Konungen, med upplösande af Riksdag, förordna om nya val i hela Riket till båda Kamrarna eller den ena af dem, skall Konungens beslut derom, sedan Han låtit till rikssalen kalla Riksdagen, densamma derstädes meddelas.
 

Då riksdag skall afslutas, infinna sig, på Konungens kallelse och efter förrättad gudstjenst, Riksdagsmännen på rikssalen och framföra genom Talmännen sina välönskningar. Derefter uppläses Riksdagsbeslutet, hvaruppå Konungen, Sjelf eller genom någon af Statsministrarna, förklarar riksdagen vara afslutad.

Durch Gesetz Nr. 1876:16 vom 22. April 1876 wurden im § 36 Abs. 2 Satz 2 die Worte "någon af Statsministrarna" ersetzt durch: "Statsministern eller annan Statsrådsledamot".

Durch Gesetz Nr. 1933:440 vom 30. Juni 1933 wurde der § 36 wie folgt geändert:
- der Abs. 1 erhielt die Kennzeichnung "1." und erhielt folgende Fassung:
"1. Vill Konungen, med upplösande av riksdag, förordna om nya val i hela riket till båda kamrarna eller den ena av dem, meddelar Konungen, sedan Han låtit till rikssalen kalla riksdagen, densamma därstädes Sitt beslut härom. Beslutet må ock, där Konungen så prövar lämpligt, givas riksdagen tillkänna genom öppet brev, som i vardera kammaren samtidigt uppläses av en statsrådets ledamot, den Konungen därtill förordnat; och vare riksdagen efter uppläsandet omedelbart upplöst."
- der Abs. 2 erhielt die Kennzeichnung "2.".
- dem Abs. 2 Satz 1 wurden die Worte ", varuppå Konungen förklarer riksdagen vara avslutad" angefügt.
- Abs. 2 Satz 2 wurde gestrichen.
- der Ziffer 2 wurde folgender Absatz angefügt:
"Vill Konungen ej själv avsluta riksdag, skall Konungen beslut om avslutadet meddelas riksdagen genom öppet brev, som i vardera kammaren samtidigt uppläses av en statsrådets ledamot, den Konungen därtill förordnat; och vare riksdagen efter upläsandet omedelbar avslutad."

Durch Gesetz Nr. 1937:201 vom 13. Mai 1937 wurde der § 36 zum § 35.

Durch Gesetz Nr. 1949:107 vom 5. April 1949 wurde der § 35 wie folgt geändert:
- die Kennzeichnung vor Ziffer 1 entfällt.
- in Satz 1 wurden die Worte "med upplösande av riksdag" ersetzt durch: "då session pågår".
- die Ziffer 2 wurde aufgehoben.

 

§ 36. [Auflösung des Reichstags] Wenn der König die Reichstagsversammlung auflösen will, um neue Wahlen vornehmen zu lassen, sei es nur für eine oder für beide Kammern, so läßt er den Reichstag in den Reichssaal zusammenrufen, wo ihm die darauf bezügliche Entschließung mitgetheilt wird.

Beim Schlusse des Reichstages versammeln sich die Mitglieder desselben im Reichssaale .... Darauf wird der Reichstagsabschied verlesen, den der König entweder in Person oder durch einen dazu bevollmächtigten Staatsminister den Schluß des Reichstags ausspricht.

Ärendenas beredning.

 

Vorbereitung der Geschäfte.

 

§.37. 1. Å hvarje lagtima riksdag skola, inom åtta dagar efter dess öppnande, tillsättas: ett Konstitutions-utskott, ett Stats-utskott, ett Bevillnings-utskott, ett Banko-utskott samt ett Lagutskott. Dessa Riksdagens ständiga Utskott skola bestå: Konstitutions-utskottet af tjugu, Stats-utskottet af tjugufyra, Bevillnings-utskottet af tjugu, Banko-utskottet af sexton och Lag-utskottet af sexton Ledamöter, hvilka hvardera Kammaren till halfva antalet inom sig väljer antingen omedelbart eller, om Kammaren så beslutar, genom Elektorer; ankommande på Kamrarnas sammanstämmande beslut att, när sådant finnes vara af nöden, tillsätta särskildt Utskott för upptagande af fråga, som tillhör ständigt Utskotts behandling, så ock att, derest Utskott anmäler behof af förstärkning i Ledamöternas antal, sådant bevilja.
 

2. Hvardera Kammaren eger ock inom sig utse Suppleanter, att, vid inträffadt förfall för Utskottsledamöter, i deras ställe inträda.
 

3. Derest i någondera Kammaren fråga väckes, som icke tillhör förenämnda Utskotts behandling, men är af beskaffenhet att Utskotts yttrande deröfver erfordras, skall för frågans beredande ett tillfälligt Utskott, bestående af så många Ledamöter, som Kammaren nödigt aktar, inom Kammaren tillsättas.

4. Å urtima Riksdag skola ej flere Utskott tillsättas, än som erfordras för beredning af de dervid, enligt 2 §, förekommande ärenden.

Durch Gesetz Nr. 1900:10 vom 4. April 1900 wurden in § 37 Ziffer 1 Satz 1 das Wort "åtta" ersetzt durch: "sex".

Durch Gesetz Nr. 1909:34 vom 26. Mai 1909 wurde der § 37 wie folgt geändert:
- in Ziffer 1 Satz 1 wurden die Worte "samt ett Lagutskott" ersetzt durch: ", ett lagutskott samt ett jordbruksutskott".
- in Ziffer 1 Satz 2 wurden die Worte "och Lagutskottet" ersetzt durch: ", lagutskottet af secton, samt jordbruksutskottet"; außerdem wurden die Worte "antingen omedelbart eller, om Kammaren så beslutar, genom elektorer; ankommande på Kamrarnas sammanstämmande beslut att, när sådant finnes vara af nöden, tillsätta särskildt utskott för upptagande af fråga" ersetzt durch: "; ankommande på kamrarnas sammanstämmande beslut att, när sådant finnes vara af nöden, tillsätta särskildt utskott för upptagande af frågor".
- in Ziffer 2 wurden die Worte "vid inträffadt förfall för utskottsledamöter" ersetzt durch: "när utskottsledamöter afgå eller få förfall".
- in Ziffer 3 wurden die Worte "frågans beredande" ersetzt durch: "afgivande af utlåtande och förslag i frågan".
- folgende Ziffer wurde angefügt:
"5. Valen till utskott äro proportionella, fär tåa eller flere personer skola utses. Närmare bestämmelser om valsättet meddelas i särskild af Konungen och Riksdagen samfälldt beslutad stadga."

Durch Gesetz Nr. 1918:602 vom 22. Juli 1918 wurde der § 37 wie folgt geändert:
- in Ziffer 1 Satz 1 wurden die Worte "ett Lagutskott" ersetzt durch: "två lagutskott".
- in Ziffer 1 Satz 2 wurden die Worte "lagutskottet" ersetzt durch "vartdera lagutskottet".

Durch Gesetz Nr. 1933:440 vom 30. Juni 1933 wurde dem § 37 folgende Ziffer angefügt:
"6. Ej må statsrådsledamot, justitieråd eller regeringsråd i utskott eller val till utskott deltaga.
Ej heller må någon, av vilken riksdagen kan fordra redo och ansvar, inväljas i utskott, där redovisning för hans egna ämbetsåtgärder kan förekomma. Vad nu stadgats skall likväl ej utgöra hinder att i statsutskottet invälja förutvarande ledamt av statsrådet, dock utan rätt för denne att inom utskottet deltaga i behandling av ärende, varom i § 39 mom. 2 förmäles."

Durch Gesetz Nr. 1937:201 vom 13. Mai 1937 wurde der § 37 zum § 36 und wurde wie folgt geändert:
- in Ziffer 1 Satz 1 wurden nach "tillsättas: " die Worte "ett utrikesutskott, " eingefügt.
- in Ziffer 1 Satz 2 wurde nach "bestå: " die Worte "utrikesutskottet av sexton, " eingefügt und die Worte "utskott anmäler behov" ersetzt durch: "annat utskott än utrikesutskottet änmäler behov".
- in Ziffer 2 Satz 1 wurde das Wort "äger" ersetzt durch: "utser" und folgender Satz wurde angefügt:
"Antalet suppleanter i utrikesutskottet skall vara åtta från vardera kammaren."
- der Ziffer 6 Abs. 1 wurden folgende Worte angefügt:
", doch att beträffande utrikesutskottet gäller vad i § 37 mom. 2 sägs".

Durch Gesetz Nr. 1949:106 vom 5. April 1949 wurde der § 36 wie folgt geändert:
- in Ziffer 1 Satz 1 wurde das Wort "lagtima" gestrichen und die Worte "två lagutskott" wurden ersetzt durch: "tre lagutskott".
- in Ziffer 1 Satz 2 wurden die Worte "statsutskottet av tjugufyra" ersetzt durch: "statsutskottetav trettio"; das Wort "vartdera" wurde ersetzt durch: "varje" und die Worte "jordbruksutskottet av sexton" wurden ersetzt durch: "jordbruksutskottet av tjugu".
- nach der Ziffer 1 wurde folgende Ziffer neu eingefügt:
"2. För att upptaga inom riksdagen väckta frågor, som icke tillhöra förenämnda utskotts behandling, men äro av beskaffenhet att utskotts yttrande däröver erfordras, skall inom tid som i 1 mom. sägs av vardera kammaren tillsättas ett allmänt beredningsutskott. Det inom första kammaren tillsatta utskottet skall bestå av tolv ledamöter och det inom andra kammaren tillsatta av tjugu ledamöter.
  Väckes i någondera kammaren fråga, som blott rör kammaren enskilt, må inom kammaren tillsättas enskilt utskott, bestående av så många ledamöter som kammaren aktar nödigt.".
- die bisherige Ziffer 2 wurde Ziffer 3.
- die bisherige Ziffer 3 wurde aufgehoben.
- die Ziffern 4 und 5 erhielten folgende Fassung:
"4. A riksdag, som sammanträder efter upplösning, varom i § 5 stadgas, skola ej flera utskott tillsättas, än som erfordras.
5. Om val till utskott gäller vad i § 75 finnes stadgat ävensom de bestämmelser, som därom meddelas uti den i § 78 omförmälda riksdagsstadgan."

Durch Gesetz Nr. 1953:127 vom 17. April 1953 wurde der § 36 wie folgt geändert:
- in Ziffer 1 Satz 1 wurden die Worte "samt ett jordbruksutskott" ersetzt durch: , ett jordbruksutskott samt ett allmänt beredningsutskott".
- in Ziffer 1 Satz 2 wurde das Wort "samt" vor "jordbruksutskottet" ersetzt durch ein Komma und vor dem Wort "ledamöter" wurden die Worte "samt allmänna beredningsutskottet av tjugufyra" eingefügt.
- der Ziffer 1 wurde folgender Absatz neu angefügt:
"Finnes fråga äga nära samband med ämne, som tillhör visst ständigt utskotts behandling, må frågan kunna till nämnda utskott hänvisas, ändå att den enligt föreskrifterna i §§ 37-44 skolat handläggas av annat ständigt utskott."
- Ziffer 2 Abs. 1 wurde aufgehoben.
- der Ziffer 6 wurde folgender Absatz vor dem bisherigen Abs. 1 eingefügt:
"Statsrådsledamot må ej deltaga i val till konstitutionsktskott; ej heeler må förutvarande statsrådsledamot deltaga i det val till konstitutionsutskott, som följer närmast efter hans avgång."
- in Ziffer 6 Abs. 1, der Abs. 2 wurde, wurden die Worte "eller val till utskott" gestrichen.

 

§ 37. [Ausschüsse des Reichstags] 1. Bei jedem ordentlichen Reichstage werden in den ersten acht Tagen nach der Eröffnung folgende Ausschüsse gebildet: ein Konstitutionsausschuß, ein Finanzausschuß, ein Bewilligungsausschuß, ein Bankausschuß und ein Gesetzgebungsausschuß. Diese ständigen Ausschüsse sind folgendermaßen zusammengesetzt: der Konstitutionsausschuß aus zwanzig, der Finanzausschuß aus zwanzig, der Bewilligungsausschuß aus zwanzig, der Bankausschuß aus sechzehn und der Gesetzgebungsausschuß aus sechzehn Mitgliedern; jede Kammer wählt die Hälfte der Mitglieder dieser Ausschusse; für die Berathung besonderer Fragen, die zur Kompetenz der ständigen Ausschüsse gehören, können durch einen gleichlautenden Beschluß beider Kammern auch eigene Ausschüsse gebildet und die Zahl der Mitglieder der bestehenden Ausschüsse vermehrt werden.

2. Jede Kammer kann für die Ausschüsse Ersatzmänner wählen, die bei Verhinderung der Ausschußmitglieder an deren Stelle treten.

3. Wenn sich in einer der Kammern eine Frage erhebt, die nicht zum Ressort der ständigen Ausschüsse gehört, so kann die betreffende Kammer einen besonderen Ausschuß dafür niedersetzen. ...
 

4. Bei außerordentlichen Landtagen werden los diejenigen Ausschüsse gebildet, die zur Vorberathung der betreffenden Vorlagen nothwendig sind.

Durch Gesetz Nr. 1937:201 vom 13. Mai 1937 wurde an dieser Stelle folgender § eingefügt:
"§ 37. 1. Utrikesutskottet skall meddela utlåtanden och avgiva förslag i anledning av dit hänvisade frågor, som angå rikets förhållande till främmande makter och ej tillhöre annat utskotts behandling.
2. Då något av Konungen för riksdagen framlagt ärende förekommer till behandling i utskottet, skola alla tillgängliga handlingar delgivas utskottet.
  Ministern för utrikes ärendena må själv eller genom ämbets- eller tjänsteman meddela utskottet muntliga eller skriftliga upplysningar.
3. I den mån Konungen eller utskottet med hänsyn till rikets säkerhet eller andra av förhållandet till främmande makt betindade, synnerligen viktiga skäl finner upplysningar, som meddelas i visst ämne, böra hemliga hållas, vare utskottets ledamöter till tystnadsplikt förbundna. Ledamot, så ock suppleant, skall första gången han är närvarande vid sammanträde med utskottet avgiva försäkran om tystnadsplikten iakttagande."

 

 
§.38. 1. Konstitutions-utskottet tillkommer att granska Rikets grundlagar samt att hos Riksdagen föreslå de ändringar deruti, dem Utskottet anser högst nödiga eller nyttiga och möjliga att verkställa, så ock att meddela utlåtande öfver de från Kamrarna till Utskottet hänvisade grundlagsfrågor.

2. Utskottet åligger ock att äska de i Statsrådet förda protokoll, med undantag af dem, som angå ministeriella ärenden och kommandomål, hvilka endast i hvad som rörer kända och af Utskottet uppgifna händelser kunna fordras. Om Utskottets rätt och pligt att, efter granskning af dessa protokoll, hos Riksdagen anmäla de anmärkningar, hvartill denna granskning funnits föranleda, eller eljest vidtaga den med anledning af gjord anmärkning erforderliga åtgärd, så ock att, när af Riksdagsman eller af annat Utskott än Konstitutions-utskottet fråga blifvit väckt, att Statsrådet eller någon dess Ledamot eller Föredragande sitt embete på obehörigt sätt utöfvat, deröfver, före frågans afgörande af Riksdagen, afgifva yttrande, derom är i Regeringsformen stadgadt.
 

3. Utskottet tillkommer jemväl att, då olika meningar mellan Kamrarna uppstå, till hvilket Utskott uppkomna frågor och ämnen böra hänvisas, derom besluta, så ock att skilja mellan Kammare och dess Talman, då den senare vägrar proposition.
 

Durch Gesetz Nr. 1909:34 vom 26. Mai 1909 wurde der § 38 wie folgt geändert:
- in Ziffer 1 wurden nach dem Wort "grundlagar" die Worte "och vallagen äfvensom stadgan om val till Riksdagens utskott" und das letzte Wort "grundlagsfrågor" wurde ersetzt durch: "grundlags- och vallagsfrågor samt frågor rörande omförmälda stadga".
- die Ziffer 2 wurde durch folgende Ziffern ersetzt:
"2. Utskottet skall vidare meddela utlåtanden och afgifva förslag i anledning af dit hänsvisade frågor angående stiftande, ändring, förklaring eller upphäfvande af lagar och författningar rörande statsrådets ansvarighet, om förvärfvande och förlust af medborgarrätt, om rikets vapen och flagga och om allmänt kyrkomöte så ock af kommunalllagarna.
3. Utskottet åligger ock att äska de i statsrådet förda protokoll, dock att sådant särskildt protokoll, hvarom i 9 § regeringsformen förmäles, och protokoll i kommandomål kunna fordras endast i hvad som rörer allmänt kända och af utskottet uppgifna händelser. Om utskottets rätt och plikt att, efter granskning af dessa protokoll, hos Riksdagen anmäla de anmärkningar, hvartill denna granskning funnits föranleda, eller eljest vidtaga den med anledning af gjord anmärkning erforderliga åtgärt, så ock att, när af riksdagsman eller af annat utskott än konstitutionsutskottet fråga blifvit väckt, att statsrådet eller någon dess ledamot eller föredragande sitt ämbete på obehörigt sätt utöfvat, däröfver, före frågans afgörande af Riksdagen, afgifva yttrande, särom är i regeringsformen stadgadt."
- die Ziffer 3 wurde Ziffer 4.

Durch Gesetz Nr. 1918:602 vom 22. Juli 1918 wurden in § 38 Ziffer 2 nach den Worten "statsrådets ansvarighet, " die Worte "om statsdepartementen, " eingefügt.

Durch Gesetz Nr. 1921:20 vom 31. Januar 1921 wurde der § 38 wie folgt geändert:
- in Ziffer 1 wurden die Worte "och vallagen" ersetzt durch: ", vallagen, stadgan om val av talmän och vicetalmän i riksdagens kamrar".
- in Ziffer 2 wurden die Worte "angående stiftande, ändring, förklaring eller upphäfvande af lagar och författningar rörande statsrådets ansvarighet,, om statsdepartementen" ersetzt durch: ", som angå antingen stiftande, ändring, förklaring eller upphävande av kommunallagarna samt an lagar och författningar om statsrådets ansvarighet, om statsdepartementen, om kommandomål, " und die letzten Worte "så ock av kommunallagarne" wurden ersetzt durch: ", eller ock överenskommelser med främmande makter i ämnen, somk ej tillhöra annat utskotts behandling".
- die Ziffer 3 Satz 1 erhielt folgende Fassung:
"Utskottet åligger ock att äska de i statsrådet förda protokoll; dock gälle vad i 105 § regeringsformen finnes om vissa protokoll särskilt föreskrivet."
- in Ziffer 3 Satz 2 wurden die Worte "av dessa protokoll" ersetzt durch: "av protokollen".

Durch Gesetz Nr. 1922:47 vom 21. Februar 1922 wurden in § 38 Ziffer 2 die Worte "angå antingen" ersetzt durch: "antingen angå" und die letzten Worte ", eller ock överenskommelser med främmande makter i ämnen, somk ej tillhöra annat utskotts behandling" wurden ersetzt durch: "och om allmän folkomröstning i ämnen, som ej tillhöra annat utskotts behandling, eller ock röra överenskommelser med främmande makter i sådana ämnen".

Durch Gesetz Nr. 1929:184 vom 27. Juni 1929 wurden im § 38 Ziffer 1 die Worte "äfvensom stadgan om val till Riksdagens utskott" ersetzt durch: ", stadgan om val till Riksdagens utskott ävensom de reglementariska föreskrifter, vilka riksdagen jämlikt § 78 äger fastställa, " und der Ziffer wurden die Worte "och föreskrifter" angefügt.

Durch Gesetz Nr. 1933:440 vom 30. Juni 1933 wurde der § 38 wie folgt geändert:
- in Ziffer 1 wurde nach den Worten "grundlagen, vallagen, " die Worte "stadgan om ersättnings utgående för riksdagsmannauppdragets fullgörande, " eingefügt.
- folgende Ziffer wurde angefügt:
"5. I den mån utskottet, med hänsyn till rikets säkerhet eller andra av förhållandet till främmande makt betingade, synnerligen viktiga skäl, finner i visst ämne meddelade upplysningar böra hemliga hållas, vare utskottets ledamöter till tystnadsplikt förbundna. Ledamot eller suppleant skall första gången han är närvarande vid sammanträde med utskottet avgiva försäkran om tystnadsplikten iakttagande."

Durch Gesetz Nr. 1937:201 vom 13. Mai 1937 wurde der § 38 wie folgt geändert:
- in Ziffer 1 wurden nach dem Wort "grundlagen, " die Worte "lagen om inskränkningar i rätten att utbekomma allänna handlingar, " eingefügt und die letzten Worte "grundlags- och vallagsfrågor samt frågor rörande omförmälda stadgar och föreskrifter" wurden ersetzt durch: "frågor rörande grundlagarna samt ovan omförmälda lagar, stadgar och föreskrifter."
- in Ziffer 2 wurde das Wort antingen" sowie die letzten Worte ", eller ock röra överenskommelser med främmande makter i sådana ämnen" gestrichen.

Durch Gesetz Nr. 1941:89 vom 21. Februar 1941 wurde der § 38 wie folgt geändert:
- in Ziffer 1 wurden nach dem Wort "grundlagen, " die Worte "lagen med vissa bestämmelser om tryckta skrifter vid krig eller krigsfara, " eingefügt.
- in Ziffer 2 wurden die Worte "om statsdepartementen" ersetzt durch: "om antalet statsdepartement och statsråd utan departement".

Durch Gesetz Nr. 1945:244 vom 1. Juni 1945 wurden in § 38 Ziffer 1 die Worte "lagen med vissa bestämmelser om tryckta skrifter vid krig eller krigsfara, " gestrichen.

Durch Gesetz Nr. 1949:106 vom 5. April 1949 wurde der § 38 wie folgt geändert:
- in Ziffer 1 wurden die Worte ", stadgan om val av talmän och vice talmän i riksdagens kamrar, stadgan om val till riksdagens utskott ävensom de reglementariska föreskrifter, vilka" ersetzt durch: "ävensom den riksdagsstadga, vilken".
- in Ziffer 2 wurden die Worte "om förvärvande och förlust av medborgarätt, " gestrichen.

 

§ 38. [Konsitutionsausschuß] 1. Dem Konstitutionsausschusse kommt es zu, über die Grundgesetze des Reiches Untersuchungen anzustellen und dem Reichstage diejenigen Abänderung in Vorschlag zu bringen, die er für nothwendig oder nützlich hält, ebenso sich über Fragen in Betreff der Grundgesetze, die ihm von den Kammern unterstellt werden, auszusprechen.

2. Der Ausschuß ist verpflichtet, die Protocolle des Staatsrathes einzufordern mit Ausnahme derjenigen, die sich auf die ministeriellen Angelegenheiten und das Militärcommando beziehen. Der Ausschuß hat das Recht und die Pflicht, nach Untersuchung dieser Protocolle dem Reichstage seine Bemerkungen darüber mitzutheilen oder diejenigen Maßregeln zu ergreifen, die in Folge dieser Bemerkungen nothwendig sind. Im Falle ein Reichstagsabgeordneter oder ein anderer Ausschuß als der für die Konstitution die Beschuldigung vorbringt, daß der Staatsrath, oder eines seiner Mitlgieder oder einer seiner Berichterstatter ihre Function nicht gehörig ausgeübt haben, so hat der Konstitutionsausschuß gleichfalls das Recht und die Pflicht, darüber sein Gutachten abzugeben, bevor die Frage durch den Reichstag entschieden wird.

3. Der Ausschuß hat auch darüber zu entscheiden, wenn sich Meinungsverschiedenheiten zwischen den Kammern über die Frage erheben, welchem Ausschusse eine Angelegenheit zugewiesen werden soll; desgleichen wenn sich zwischen der Kammer und ihrem Sprecher Differenzen erheben.

§.39. 1. Stats-utskottet, som skall undfå del af Konungens angående Statsverkets tillstånd och behof till Riksdagen aflåtna Proposition och ega tillgång till alla Statsverkets räkenskaper och handlingar, åligger att granska, utreda och uppgifva Stats- och Riksgälds-verkens tillstånd och förvaltning samt föreslå ej mindre hvad till fyllandet af deras behof erfordras, sedan nödiga indragningar och besparingar blifvit iakttagna, än äfven beloppet af de summor, hvilka, jemlikt 63 § Regeringsformen, skola för särskilda händelser afsättas, så ock att uppgifva, huru mycket bör genom bevillningar utgöras.
 

2. Utskottet tillkommer ock att efterse och granska, huruvida gjorda eller förordnade utbetalningar af statsmedlen icke öfverstigit beloppet af de hufvudtitlar, hvilka af Riksdag uti uppgjord statsreglering blifvit fastställda, och huruvida utbetalningarna äro grundade på behörigen upprättade stater, eller Konungens med vederbörlig kontrasignation utfärdade anordningar, samt styrkta med behöriga qvittenser af dem, som medlen emottagit. Skulle, mot Riksdagens beslut, de till någon hufvudtitel anslagna summor befinnas dragna till andra ändamål än dem, som under samma hufvudtitel höra, eller något af Riksdagen faststäldt anslag befinnas öfverskridet, skall Utskottet hos Kamrarna göra anmälan emot den embetsman, som en sådan anordning kontrasignerat, hvarefter förfares enligt 106 och 107 §§ i Regeringsformen. Ej må dock, emot föreskriften i 90 § Regeringsformen, Utskottet i något klander af Konungens gjorda anordningar ingå; ej heller de för statsutgifterna redovisande tjenstemän personligen för Utskottet eller Riksdagen till ansvar ställas, utan må, der så nödigt finnes, hos Konungen af Riksdagen anmälas de anledningar, som förekommit att emot någon sådan tjensteman i laglig ordning ansvar yrka.
 

Durch Gesetz Nr. 1909:34 vom 26. Mai 1909 wurde in § 39 Ziffer 1 nach den Worten "ålliger att" die Worte ", i den mån det icke gäller jordbruksärenden eller pensions- och indragningsstaterna, " eingefügt und die Worte "Stats- och Riksgälds-verken tillstånd och förvaltning samt föreslå ej mindre hvad till fyllandet af deras behof erfordras, sedan nödiga indragningar och besparingar blivwit iakttagna, än äfwen" wurden ersetzt durch: "statsverkets tillstånd och förvaltning samt föreslå  hvad till fyllandet af dess behof erfordras, hvarvid nödiga indragningar och besparingar böra iakttagas, så ock att föreslå"; außerdem wurde das Wort "så" vor "ock" durch ein Komma ersetzt und der Ziffer folgende Worte angefügt: ", afvensom att uppgöra förslag till riksstat."

Durch Gesetz Nr. 1933:440 vom 30. Juni 1933 wurde der § 39 wie folgt geändert:
- in Ziffer 1 wurden die Worte "eller pensions- och indragningssstaterna" ersetzt durch: ", pensionsstaten eller riksdags- och revisionskostnader eller kostnader för riksdagens hus och riksdagens verk" und die letzten Worte ", så ock att uppgifva, huru mycket bör genom bevillningar utgöras" wurden gestrichen.
- der Ziffer 1 wurde folgender Satz angefügt:
"Utskottet åligger därjämte att, antingen i den ordning § 47 stadtgar gemensamt med eller eljest efter samråd med de övriga utskott, vilka handlägga statsregleringsfrågor, förslagsvis beräkna statsverkets ordinarie inkomster, uppgiva huru mycket bör genom bevillningar utgöras samt uppgöra förslag till riksstatt.".

Durch Gesetz Nr. 1941:89 vom 21. Februar 1941 wurden in § 39 Ziffer 1 Satz 1 die letzten Worte ", så ock att föreslå beloppet av de summor, vilka, jämlikt 63 § regeringsformen, skola för särskilda händelser avsättas" gestrichen.

Durch Gesetz Nr. 1949:106 vom 5. April 1949 wurde der § 39 wie folgt geändert:
- in Ziffer 1 Satz 1 wurde das Wort ", pensionsstaten" gestrichen.
- in Ziffer 2 Satz 1 wurden die Worte "med vederbörlig konstrasignation" ersetzt durch: "i föreskriven ordning".
- in Ziffer 2 Satz 2  wurden nach dem Wort "kontrasignerat" die Worte "eller underskrivet" eingefügt.

 

§ 39. [Finanzausschuß] 1. Der Finanzausschuß, welcher die Mittheilungen der Regierung über die Lage und Bedürfnisse des Staatshaushaltes empfängt und das Recht hat, die Vorlage aller Rechnungen und Acten des Schatzes zu verlangen, ist gehalten, in einem Berichte die Lage und Verwaltung des Schatzes und des Reichsschuldenkontors zu untersuchen, zu prüfen und darzulegen und nicht blos die für die Bedürfnisse nothwendigen Summen - nach Vornahme der nöthigen Abminderungen und Ersparungen - sondern auch die Beträge vorzuschlagen, die für besondere Zwecke reservirt werden sollen. Er ist auch gehalten, die Höhe der Summe für die Steuerveranlagung vorzuschlagen.

2. Der Ausschuß ist gehalten, zu untersuchen und festzustellen, ob die gemachten Zahlungen oder Zahlungsanweisugnen auf die Staatsfonds die Beträge der Titel, wie sie im Budget vom Reichstage festgesetzt sind, nicht übersteigen, ob die Erlasse des Königs in Betreff von Zahlungen gehörig gegengezeichnet und ob die gemachten Zahlungen von Quittungen der Empfänger begleitet sind. Wenn sich im Gegensatze mit dem Beschlusse des Reichstages herausstellen sollte, daß die für einen bestimmten Zweck (Titel) ausgesetzten Summen für andere Gegenstände verwendet worden sind, oder daß einer der von dem Reichstage bewilligten Credite überschritten worden ist, so hat der Ausschuß den Kammern den Beamten zu bezeichnen, der eine solche Verordnung gegengezeichnet hat, worauf nach dem in den §§ 106 und 107 der Regierungsform angegebenen verfahren vorgeschritten wird. Der Ausschuß darf aber nach den Vorschriften des § 90 der Regierungsform die vom Könige erlassenen Verordnungen nicht in seinen Tadel mit einschließen. Auch können die verantwortlichen Beamten, welche mit der Auszahlung der Staatsgelder beauftragt sind, nicht persönlich vor den Ausschuß oder den Reichstag geladen werden; dagegen wird dieser dem Könige die Gründe darlegen, welche zur gesetzlichen Verfolgung des erwähnten Beamten Anlaß geben.

 

§.40. Bevillnings-utskottet åligger att bereda alla dit från Kamrarna hänvisade frågor, som angå förändring uti föreskrifterna om bevillnings utgörande, att förslagsvis beräkna inkomsterna af de särskilda bevillningarna, och att, sedan Statsverkets behof blifvit utredda och bestämda, opåmint föreslå sättet för bevillningens ökande, om det erfordras, eller dess minskande, om sådant kan ega rum, och i sammanhang dermed till Riksdagen afgifva förslag till bevillnings-stadgar. Utskottet må derjemte uti bevillningsfrågor föreslå hvad det anser billigt och nyttigt.
 

Durch Gesetz Nr. 1933:440 vom 30. Juni 1933 wurde der § 40 wie folgt geändert:
- vor dem Wortlaut wurde die Ziffer "1." gesetzt.
- in Satz 1 wurden die Worte "förändring uti föreskrifterna" ersetzt durch: "föreskrifter" und die Worte nach den Worten "bevilligings utgörande" wurden gestrichen.
- vor dem bisherigen Satz 2 wurde folgender Satz eingefügt:
"Utskottet har även att, antingen i den ordning § 47 stadgar gemeinsamt med eller eljest efter samråd med de övriga utskott, vilka handlägga statsregleringsfrågor, förslagsvis beräkna inkomsterna av de särskilda bevillningsgarna samt, sedan statsverkets behov blivit utredda och bestämda, föreslå sättet att genom bevillnings åvägabringa jämvkt i statsregleringen."
- folgende Ziffer wurde angefügt:
"2. Utskottet tillkommer ock att meddela utlåtanden och avgiva förslag i anledning av de från kamrarna dit hänvisade frågor om stiftande, ändring, förklaring eller upphävande av lagar och författingar rörande kommunalna skatter samt, jämväl i andra fall n i mom. 1 avses, rörande alkoholhaltiga varor."

 

§ 40. [Bewilligungsausschuß] Der Bewilligungsausschuß ist gehalten, alle Fragen, die ihn von den Kammern zugewiesen werden, vorzubereiten, ebenso alle Fragen, welche Veränderungen in den Steuerverhältnissen betreffen. Er ist auch gehalten, die Voranschläge für die verschiedenen Steuern aufzustellen und, wenn es de finanziellen Bedürfnisse erheischen, freiwillig die Mittel zu Erhöhung der Steuern, oder, wenn es möglich, zur Verminderung derselben vorzuschlagen und die darauf bezüglichen gesetzentwürfe den Kammern vorzulegen. Der Ausschuß kann außerdem in allen Fragen, welche die Steuern und Abgaben betreffen, alles Dasjenige vorschlagen, was ihm billig und nützlich erscheint.

 

§.41. Banko-utskottet tillhörer att undersöka Riksbankens styrelse och tillstånd samt att hos Kamrarna föreslå och i mål, för hvilka Utskottet fått sig sådan makt af Riksdagen uppdragen, gifva föreskrifter om Bankens förvaltning.
 

Durch Gesetz Nr. 1909:34 vom 26. Mai 1909 erhielt der § 41 folgende Fassung:
"§ 41. 1. Bankoutskottet tillhör att undersöka och utreda riksbankens och riksgäldskontorets styrelse och tillstånd samt att föreslå och i mål, för hvilka utskottet fått sig sådan makt af Rikksdagen uppdragen, gifva föreskrifter om bankens och riksgäldskontorets förvaltning äfvensom att föreslå hvad till fyllandet af riksgäldsverkets behof erfordras.
2. Utskottet tillkommer ock att meddela utlåtanden och afgifva förslag i anledning af de från kamrarna hänvisade frågor om stiftande, ändring, förklaring eller upphäfvande af lager och författningar rörande såväl riksbanken som andra bankinrätningar samt om rikets mynt.
3. Utskottet skall jämväl undfå del af Konungens angående statsverkets tillstånd och behof aflåtna proposition hvad angår pensions-  och indragningsstaterna och med anledning däraf  liksom ock med afseende å de från kamrarna dit hänvisade frågor rörande pensionsväsendet afgifva utlåtanden och förslag."

Durch Gesetz Nr. 1933:440 vom 30. Juni 1933 wurde der § 41 wie folgt geändert:
- der Ziffer 1 wurde folgender Satz angefügt:
"Utskottet skall ock meddela utlåtanden och avgiva förslag i anledning av de från kamrarna dit hävisade frågor, som avse användningen av de under riksgäldskontorets förvaltning stående utlåningsfonder."
- der Ziffer 2 wurden folgende Worte angefügt: "ävenson angående pensionsväsendet".
- die Ziffer 3 erhielt folgende Fassung:
"3. Utskottet skall jämväl undfå del af Konungens angående statsverkets tillstånd och behof aflåtna proposition hvad angår pensionsväsendet samt riksdags- och revisionskostnader ävensom kostnader för riksdagens hus och riksdagens verk, och med anledning därav liksom ock med avseende å övriga från kamrarna dit hänvisade frågor i dessa ämnen avgiva utlåtanden och förslag."

Durch Gesetz Nr. 1949:106 vom 5. April 1949 wurde der § 41 wie folgt geändert:
- in Ziffer 2 wurden die letzten Worte "ävensom angående pensionsväsendet" ersetzt durch: "ävensom sådana frågor om det ekonomiska livets eller särskilda näringsgrenars organistion och förhållanden, vilka ej äro av beskaffenhet att böra av annat utskott behandlas".
- in Ziffer 3 wurden die Worte "pensionsväsendet samt" gestrichen.

 

§ 41. [Reichsbankausschuß] Dem Bankausschuß kommt es zu, den Zustand und die Leitung der Bank zu controliren und den Kammern Instructionen über die Verwaltung dieses Instituts vorzuschlagen, oder auch solche den Beamten desselben zu ertheilen, wenn ihn der Reichstag dazu beauftragt.

 

§.42. 1. Lag-utskottet skall meddela utlåtande öfver de från Kamrarna dit hänvisade förslag till stiftande, ändring, förklaring eller upphäfvande af allmän civil-, kriminal- och kyrkolag; börande under civil- och kriminal-lag äfven förstås de delar af krigslagar och författningar rörande krigsväsendet, som ega tillämpning till medborgare utom krigsstaten.

 

2. Utskottet skall ock granska Justitie-ombudsmannens afgifna redogörelse, äfvensom hans embetsdiarier och registratur, samt med utlåtande deröfver till Riksdagen inkomma.

Durch Gesetz Nr. 1883:18 vom 27. Mai 1883 wurden in § 42 Ziffer 1 die Worte "allmän" gestrichen und nach dem Wort "kriminal-" wurde das Wort ", kommunal-" eingefügt.

Durch Gesetz Nr. 1909:34 vom 26. Mai 1909 erhielt der § 42 Ziffer 1 folgende Fassung:
"1. Lagutskottet skall meddela utlåtanden och afgifva förslag i anledning af de, såsom icke tillhörande annat utskotts behandling, från kamrarna dit hänvisade frågor om stiftande, ändring, förklaring eller upphäfvande af civil-, kriminal- och kyrkolag, likasom ock af andra lagar och författninngar, som stiftas af Konung och Riksdag samfälldt."

Durch Gesetz Nr. 1915:111 vom 8. Mai 1915 wurden in § 42 Ziffer 2 nach dem Wort Justitie-ombundsmannens" die Worte "och militieombundsmannens" eingefügt und das Wort "hans" wurde ersetzt durch: "deras".

Durch Gesetz Nr. 1918:602 vom 22. Juli 1918 wurde der § 42 wie folgt geändert:
- in Ziffer 1 wurde das erste Wort "Lagutskottet" ersetzt durch: "Lagutskotten".
- in Ziffer 2 wurde das erste Wort "Utskottet" ersetzt durch: "Ett av lagutskotten".
- folgende Ziffer wurde angefügt:
"3. Lagutskotten fördela å gemensamma sammanträden sig emellan de till dem hörande ärenden, och skall i fråga om sådana sammanträden tillämpas vad i 45, 48 och 49 §§ är rörande ständiget utskott stadgat."

Durch Gesetz Nr. 1941:89 vom 21. Februar 1941 wurden in § 42 Ziffer 2 die Worte "Ett av lagutskotten skall ock" ersetzt durch "Det tillkommer ock lagutskott att" und folgender Satz wurde angefügt:
"Skulle utskottet av granskningen finna, att ombundsman eller hans ställföreträdare icke är förtjänt av riksdagens förtroende och fördenskulle bör skiljas från sin befattning utan avbidan å utgången av den tid för vilken han blivit vald, skall utskottet i sitt utlåtande hos riksdagen härom göra hemställan."

Durch Gesetz Nr. 1949:106 vom 5. April 1949 erhielt der § 42 Ziffer 3 folgende Fassung:
"Fördelning mellan lagutskotten av till dem hörande ärenden verkställes på sätt riksdagen bestämmer."

Durch Gesetz Nr. 1965:49 vom 26. März 1965  wurde der § 42 wie folgt geändert:
- in Ziffer 2 Satz 1 wurden die Worte "justitieombundsmannens och militieombundsmannens" ersetzt durch "riksdagens ombundsmän".

 

§ 42. [Gesetzgebungsausschuß] 1. Der Gesetzgebungsausschuß hat über alle Entwürfe, die ihm von den Kammern zugewiesen werden, zur Einführung, Abänderung, Auslegung oder Aufhebung der allgemeinen bürgerlichen, peinlichen und kirchlichen Gesetzgebung sein Gutachten abzugeben; unter der Rubrik der bürgerlichen und peinlichen Gesetze sind auch diejenigen Militärgesetze und Verordnungen inbegriffen, deren Bestimmungen sich auf die bürgerlichen Staatsangehörigen in Anwendung bringen lassen.

2. Der Ausschuß prüft auch den Rechenschaftsbericht des Justizbeaufttragten, ebenso sein Protokoll und seine Correspondenz und erstattet dem Reichstag Bericht darüber.

 

Durch Gesetz Nr. 1909:34 vom 26. Mai 1909 wurde an dieser Stelle folgender § eingefügt:
"§ 43. 1. Jordbruksutskottet, som skall erhålla del af Konungens angående statsverkets tillstånd och behof till Riksdagen afgifna proposition i hvad den angår de under jordbruksdepartementet lydande ärenden, åligger att granska samt, med iakttagande af nödiga indragningar och besparingar, utreda och uppgifva statsverkets behof med hänsyn till denna styrelsen gren äfvensom att för öfrigt afgifva betänkanden och förslag i anledning af de från kamrarna till utskottet hänvisade jordbruksärenden.
2. Utskottet åligger jämväl att meddela utlåtanden och afgifva förslag i anledning af alla från kamrarna dit hänvisade frågor, som angå stiftande, ändring, förklaring eller upphäfvande af lagar och författningar rörande hushållningen med allmänna och enskilda skogar, om jakt och fiske, om vattenrätts förhållanden, om skatteköp, afvittringar, skriften och jordstyckningar samt därmed sammanhängande ämnen, så ock angående vägar och skjutsväsende."

Durch Gesetz Nr. 1918:602 vom 22. Juli 1918 wurden in § 43 Ziffer 1 wurden die Worte "de under jordbruksdepartementet lydande ärenden" ersetzt durch: "jordbruksärenden".

Durch Gesetz Nr. 1949:106 vom 5. April 1949 wurde im § 43 die Kennzeichnung der Ziffer "1." gestrichen und die Ziffer 2 aufgehoben.

 

 
§.43. Ej må Statsråds-ledamot eller Justitieråd i Utskott eller val till Utskott deltaga; ej heller någon, af hvilken Riksdagen kan fordra redo och ansvar, inväljas i Utskott, der redovisning för hans egna embetsåtgärder kan förekomma.
 

Durch Gesetz Nr. 1909:34 vom 26. Mai 1909 wurde der § 43 zum § 44 und die Worte "eller Justitieråd" wurden ersetzt durch: ", justitieråd eller regeringsråd".

Durch Gesetz Nr. 1933:440 vom 30. Juni 1933 erhielt der § 44 folgende Fassung:
"§ 44. Finnes fråga äga nära samband med ämne, som tillhör visst ständigt utskotts behandling, må frågan kunna till nämnda utskott hänvisas, ändå att den enligt föreskrifterna i §§ 38-43 skolat handläggas av annat ständigt utskott."

Durch Gesetz Nr. 1949:106 vom 5. April 1949 wurde im § 44 die Zahl "38" ersetzt durch: "37".

Durch Gesetz Nr. 1953:127 vom 17. April 1953 erhielt der § 44 folgende Fassung:
"§ 44. Allmänna beredningsutskottet skall meddela utlåtanden och avgiva förslag i anledning av de, såsom icke tillhörande annat utskotts behandling, från kamrarna dit hänvisade frågor av beskaffenhet att utskotts yttrande däröver erfordras."

 

§ 43. [Keine Regierungsmitglieder in Ausschüssen]Kein Mitglied des Staatsrathes oder des obersten Gerichtshofes darf Mitglied der Ausschüsse sein, oder sich bei der Wahl derselben betheiligen. Kein Mitglied der Kammern, von dem der Reichstag irgend eine Verantwortlichkeit fordern kann, darf an einem Ausschusse Antheil nehmen, dem die Controle seiner Verwaltung zusteht.

 

§.44. Utskotten välja, hvart inom sig, Ordförande och vice Ordförande. Intilldess sådant val försiggått, föres ordet af den Ledamot, som de flesta riksdagar bevistat och, der två eller flera i lika många riksdagar deltagit, den af dem som är till lefnadsåren äldst. De ständiga Utskotten utse, hvart för sig, Sekreterare och, efter samråd med honom, den öfriga betjening, som nödig finnes. I tillfälligt Utskott välja Ledamöterne, inom sig, för hvarje särskildt mål en föredragande, hvilken det derjemte åligger att uppsätta Utskottets yttrande i ämnet.

Durch Gesetz Nr. 1909:34 vom 26. Mai 1909 wurde der § 44 aufgehoben (als § 45 Ziffer 2 neu eingefügt).

 

§ 44. [Ausschußvorstände] Die Ausschüsse wählen ihre Vorstände, Vizevorstände, Secretäre, Berichterstatter und diejenigen beamten, die sie für nöthig halten. ...

 

§.45. Alla Utskott skola inom fyra dagar från den, då de blifvit utsedda, sammanträda. De böra, så fort sig göra låter, afgifva de yttranden, som på dem ankomma.

Har Ledamot af Utskott tre gånger å rad, utan laga förfall, från Utskottets sammanträden sig afhållit, bör Ordföranden hos vederbörande Kammare sådant anmäla, på det annan Ledamot, i Utskottet må, i föreskrifven ordning, inväljas.
 

Durch Gesetz Nr. 1900:10 vom 4. April 1900 wurde der § 45 wie folgt geändert:
- die beiden Absätze werden jeweils gekennzeichnet mit "1." und "2.".
- im Abs. 1 wurde das Wort "fyra" ersetzt durch: "två".

Durch Gesetz Nr. 1909:34 vom 26. Mai 1909 wurde der § 45 wie folgt geändert:
- Ziffer 1 Satz 2 wurde gestrichen
(als Ziffer 3 eingefügt).
- die Ziffer 2 erhielt folgende Fassung:
"2. Utskotten välja, hvart inom sig, ordförande. Intill dess sådant val försiggått, föres ordet af den ledamot, som de flesta riksdagar  bevistat, och, där två eller flere i lika många riksdagar deltagit, den af dem som är till lefnadsåren äldst. De ständiga utskotten utse, hvart för sig, sekreterare och, efter samråd med honom, den öfriga betjäning, som nödig finnes. I tillfälligt utskott välja ledamöterna, inom sig, för hvarje särskildt mål en föredragande, hvilken det därjämte åligger att uppsätta utskottets yttrande i ämnet.".
- folgende Ziffer wurde angefügt:
"3. Utskotten böra, så fort sig göra låter, afgifva de yttranden, som på dem ankomma."

Durch Gesetz Nr. 1912:11 vom 20. Februar 1912 wurde in § 45 Ziffer 2 Satz 2 und 3 durch folgenden Satz ersetzt:
"Utskotten äga, hvart för sig, utse sekreterare; de ständiga utskotten därjämte, efter samråd med sekreteraren, den öfriga betjäning, som nödig finnes."

Durch Gesetz Nr. 1945:244 vom 1. Juni 1945 wurden in § 45 Ziffer 2 Satz 2 die Worte "; de ständiga utskotten därjämte, efter samråd med sekreteraren, den öfriga betjäning, som nödig finnes" gestrichen.

Durch Gesetz Nr. 1949:106 vom 5. April 1949 wurde in § 45 Ziffer 2 Satz 2 gestrichen.

 

§ 45. [Konstituierung der Ausschüsse und Fristen] Sämmtliche Ausschüsse müssen binnen vier Tagen, nachdem sie gebildet sind, zusammentreten und sobald als möglich ihre Berichte erstatten.

Wenn ein Mitglied eines Ausschusses dreimal ohne genügende gesetzliche Gründe sich der Theilnahme an den Sitzungen enthält, so macht der Präsident der betreffenden Kammer davon Anzeige, damit nach der Geschäftsordnung ein anderes Mitlgied zur Theilnahme an dem Ausschusse bezeichnet werde.

 

§.46. Finner Utskott sig behöfva af någon Konungens embetsman eller af allmänt verk inhemta muntliga eller skriftliga upplysningar, eger Utskottet att, genom sin Ordförande, hos den Statsrådets Ledamot, som konungen dertill vid hvarje riksdag förordnar, begära Konungens befallning till vederbörande att de äskade upplysningarna meddela; dock böra Statskontoret samt Banko- och Riksgälds-verken, i frågor om redovisning af medel, alla äskade upplysningar omedelbarligen afgifva.

 

 

§ 46. [Einholung von Auskünften durch die Ausschüsse] Wenn ein Ausschuß von Seite eines Beamten des Königs oder der allgemeinen Verwaltung mündliche oder schriftliche Aufklärungen bedarf, so wendet sich der Ausschuß durch seinen Vorstand an dasjenige Mitglied des Staatsrathes, das der König bei jedem Reichstage zu diesem Zwecke bezeichnet, und verlangt einen königlichen Befehl, wodurch die fraglichen Personen oder Verwaltungen angewiesen werden, die verlangten Aufschlüsse zu ertheilen. Wenn es sich dagegen um Fragen über die Staatsfinanzen, über die öffentliche Schuld oder die Bank handelt, so haben die verantwortlichen Verwaltungen dieser Anstalten die verlangten Aufschlüsse unverweilt zu ertheilen.

 

§.47. Derest ständigt Utskott anser nödigt att, till öfverläggning om något ärende, med annat ständigt Utskott sammanträda, skall sådant ske genom Deputerade, på sätt Utskotten derom öfverenskomma. Sålunda sammansatt Utskott eger att i frågor, som det handlagt, utlåtande afgifva, utan att Utskottens öfrige Ledamöter deruti taga del.

 

§ 47. [Gemeinsame Sitzungen von Ausschüssen] Wenn ein ständiger Ausschuß es zur Verhandlung irgend einer Angelegenheit für nothwendig hält, sich mit einem anderen ständigen Ausschusse zu vereinigen, so geschieht dies durch Deputierte in der Weise, wie die betreffenden Ausschüsse mit einander übereinkommen. Dieser vereinigte Ausschuß hat das Recht, über die Fragen, die er behandelt, sein Gutachten abzugeben, ohne daß die übrigen Mitglieder des Ausscusses daran Antheil nehmen.

 

§.48. Då inom Utskott omröstning med slutna sedlar anställes, bör en sedel alltid uttagas och förseglas, hvilken öppnas endast i det fall, att rösterna vid sammanräknandet befinnas lika delade. Är pluralitet redan vunnen, bör den aflagda sedeln genast ouppbruten förstöras.

Ledamot, som i Utskotts beslut ej instämt, är obetaget att jemte Utskottets yttrande lemna Kamrarna del af sin skiljaktiga mening, som i sådant fall bör till Utskottet skriftligen afgifvas. Dock må Utskottets betänkande derigenom icke uppehållas.

Durch Gesetz Nr. 1949:106 vom 5. April 1949 wurde der § 48 Abs. 1 durch folgende Absätze ersetzt:
"Omröstning inom utskott skall ske öppet. Befinnas de avgivna rösterna lika delade, nedlägge ordföranden i en därtill avsedd rösterna en ja-sedel och en nej-desel, båda lika till storlek och utseende, tryckta och omärkta samt var för sig slutna och hoprullade, och avgöres då omröstningens utgång genom den sedel, som en av utskottets ledamöter på anmodan av ordföranden upptager ur rösturnan.
Om val, som inom utskott förrättas, gäller vad i § 75 mom. 2 finnes därom stadgat."

 

§.48.  [Rechte einzelner Ausschußmitglieder] Wenn ein Mitglied einen Ausschußberschluß nicht billigt, so kann es, wenn der Ausschußbericht in der Kammer erstattet wird, seine besondere Meinung darüber abgeben. ...

 

§.49. Expeditioner från Utskott underskrifvas af Ordföranden.

Durch Gesetz Nr. 1949:106 vom 5. April 1949 wurde der § 49 aufgehoben.

 

§ 49. [Ausfertigungen der Ausschußbeschlüsse] Alle Ausfertigungen eines Ausschusses werden von dem Präsidenten desselben unterzeichnet.

 

§.50. Äskar Konungen af Riksdagen särskilda Deputerade att med Honom öfverlägga om ärenden, dem Han pröfvar böra hemliga hållas, utväljas dertill tolf Ledamöter, deraf hvardera Kammaren inom sig utser sex. Desse Deputerade ega dock ej makt att fatta beslut, utan endast att till Konungen afgifva yttranden öfver de mål, Konungen dem meddelar. Sekreterare och öfrige tjenstemän hos dessa Deputerade förordnas af Konungen.

Durch Gesetz Nr. 1909:34 vom 26. Mai 1909 wurden dem § 50 Satz 1 folgende Worte angefügt: "på sätt om val till utskott är stadgadt".

Durch Gesetz Nr. 1921:20 vom 31. Januar 1921 erhielt der § 50 folgende Fassung:
"§ 50. Den i 54 § regeringsformen omförmälda utrkesnämnd skall bestå av åtta ledamöter från vardera kammaren. De skola inom sex dagar efter riksdagens öppnande väljas på sätt om val till utskott är stadgat. Sedan valet ägt rum, skall vardera kammaren i samma ordning utse åtta suppleanter. Ledamot utövar sin befattning till dess nytt val förrättas vid nästa riksdag, dock att ledamot, som, avgår ur riksdagen innan den tid, för vilken han blivit vald till riksdagsman, tilländalupit, eller som utnämnes till statsråd, ej vidare skall anses tillhöra nämnden. Förordnar Konungen om nya val till båda kamrarna eller den ena av dem, behålle utan hinder därav nämndens ledamöter sina befattningar.
Suppleant må ej inträda såsom ledamot i annat fall än då ledighet i nämnden inträffat Beträffande den ordning, som vid inträde skall iakttagas mellan suppleanterna, gälle enahanda bestämmelser som i fråga om suppleants inträde i utskott. Ej må den, som är suppleant, övervara nämndens sammanträden.
Konungen sammankallar nämnden så ofta ärendena det fordra och leder nämndens förhandlingar, när han är tillstädes. I Konungens frånvaro föres ordet av statsministern eller, om han ej är närvarande, av ministern för utrikes ärendena. Andra statsrådsledamöter, så ock särskilde sakkunnige må av Konungen tillkallas. Sekreterare hos nämnden förordnar Konungen.
Skulle minst sex av nämndens ledamöter hos ministern för utrikes ärendena göra framställning om rådplägning i viss uppgiven fråga, varder nämnden sammankallad.
Ledamot av nämnden åtnjute ej någon ersättning under den tid riksdagen är samlad. För inställelse vid sammanträde, då riksdagen ej är samlad, utgår ersättning enligt de i 12 och 23 §§ bestämda grunder."

Durch Gesetz Nr. 1933:440 vom 30. Juni 1933 wurde der § 50 wie folgt geändert:
- der Abs. 2 erhielt folgende Fassung:
"Inträffar ledighet i nämnden, inträde suppleant såsom ledamot i den avgångnes ställe. Har ledamot hos Konungen anmält förfall, må suppleant kallas att i den frånvarandes ställe tjänstgöra i nämnden. beträffande den ordning, som vid inträde skall iakttagas mellan suppleanterna, gälle enahanda bestämmelser som i fråga om suppleants inträde i utskott. Ej må den, som är suppleant, i annat fall än här ovan sägs övervara nämndens sammanträden."
- im Abs. 5 wurden die Worte "de i 12 och 23 §§ ersetzt durch: "de i § 23 för urtima riksdag".

Durch Gesetz Nr. 1937:248 vom 28. Mai 1937 wurde der § 50 Abs. 1 Satz 1, 2, 3 und 4 durch folgende Bestimmungen ersetzt:
"Val av ledamöter och suppleanter i utrikesutskottet, varom stadgas i § 36, gälle ock som val av ledamöter och suppleanter till den i § 54 regeringsformen omförmälda utrikesnämnd. Ledamot av nämnden utövar sin befattning till dess nytt val till utrikesutskott förrättas, dock att ledamot, som avgår ur riksdagen innan den tid, för vilken han blivit vald till riksdagsman, tilländalupit, eller som utnämnes till statsråd, ej vidare skall anses tillhöra nämnden."

Durch Gesetz Nr. 1941:89 vom 21. Februar 1941 wurde der § 50 wie folgt geändert:
- der Abs. 2 erhielt folgende Fassung:
"Inträffar ledighet i nämnden, träde suppleant såsom  ledamot i den avgångnes ställe. Har ledamot förfall, skall suppleant kallas att i den frånvarandes ställe tjänstgöra i nämnden. Beträffande den ordning, som vid inträde skall iakttagas mellan suppleanterna, älla enahanda bestämmelser som i fråga om suppleants inträde i utskott. Suppleant, som ej kallas att tjänstgöra vid sammanträde med nämnden, skall ändock beredas tillfälle att därvid närvara."
- der Abs. 5 erhielt folgende Fassung:
"Ledamot av nämnden, så ock suppleant, skall första gången han är närvarande vid sammanträde med nämnden  avgiva försäkran om iakttagande av den i § 54 regeriungsformen stadgade tystnadsplikten."

Durch Gesetz Nr. 1949:106 vom 5. April 1949 wurde der § 50 zum § 49.

 

§ 50. [Sonder- oder Geheimausschuß] Wenn der König vom Reichstage specielle Abgeordnete verlangt, um mit ihnen über Angelegenheiten zu berathen, die er geheim zu halten wünscht, so werden dazu zwölf Mitglieder gewählt, von denen jede Kammer für sich sechs ernennt. Indeß können diese Delegirten keine gilitigen Beschlüsse fassen, wohl aber dem Könige in Betreff der Angelegenheiten, über die er sie zu Rathe zieht, ihre Ansichten mittheilen.

 

Ärendenas behandling i Kamrarna.

 

Über die Art und Weise, wie die Geschäfte in der Kammer behandelt werden.

 

Durch Gesetz Nr. 1949:106 vom 5. April 1949 wurde an dieser Stelle folgender § eingefügt:
"§ 50. Talmännen skola tillse, att nödig skyndsamhet och största möjliga plan mässighet iakttages vid riksdagsarbetets bedrivande.
Vardera kammaren skall utse fyra ledamöter att jämte talmännen och vice talmännen rådpläga om vad i avseende å ärendenas behandling i utskott och kamrar må vara att iakttaga för vinnande av nämnde syfte (talmanskonferensen). Närmare bestämmelser om talmanskonferensen meddelas uti den i § 78 omförmälda riksdagsstadgan."

Durch Gesetz Nr. 1957:157 vom 24. Mai 1957 wurden im § 50 Abs. 2 nach den Worten "och vice talmännen" wurden die Worte "samt de ständiga utskottens ordförande" eingefügt.

 

 
§.51. Talmännen eller, i händelse af förfall för dem, vice Talmännen åligger, hvar för sin Kammare, att utfärda kallelse till sammanträden, att ärendena dervid föredraga, att upptaga, reda och framställa de yttrade meningarna, att göra propositioner för besluts fattande och vidmakthålla ordning vid sammanträdena, allt efter de föreskrifter denna grundlag innehåller. Dock må den, som talmansbefattningen utöfvar, ej deltaga i öfverläggning eller omröstning och ej heller något annat föreslå, än som erfordras till verkställighet af grundlagarna, af Riksdagens eller Kamrarnas särskilda beslut eller i öfrigt af de reglementariska stadganden, som för riksdagsärendernas behandling blifvit antagna.

Talman eger ej makt att, utan Kammarens samtycke, något dess sammanträde afsluta.

Durch Gesetz Nr. 1961:19 vom 17. Februar 1961 wurden im § 51 Abs. 1 Satz 2 die Worte "eller omröstning" gestrichen.

 

§ 51. [Einberufung einzelner Sitzungen durch den Sprecher] Der Sprecher, oder im Falle seiner Verhinderung der Vizesprecher ist gehalten, in jeder Kammer die Sitzungen anzusetzen, die Tagesordnung festzustellen, die Debatte zu resumiren, Vorschläge in Betreff der Abstimmung zu machen und die Ordnung in den Sitzungen aufrecht zu erhalten. Während er präsidirt, kann er nicht an den Berathungen und Abstimmungen Theil nehmen und keine anderen Vorschläge machen als solche, die sich auf die Beobachtung dieses Grundgesetzes und auf die Verhandlung in der Kammer beziehen.
 

Der Präsident hat nicht das Recht, ohne Zustimmung der Kammer eine Sitzung zu schließen.

§.52. Vid Kammares sammanträde eger hvarje dess Ledamot rätt att till protokollet fritt tala och utlåta sig i alla frågor, som under öfverläggning komma, och om lagligheten af allt, som inom Kammaren sig tilldrager. En hvar yttrar sig i den ordning, han dertill sig anmält och uppropad blifver, och må ej någon vara berättigad att tala utom protokollet. Ingen må tillåta sig personligen förolämpande uttryck; sker det, eger Kammaren pröfva, huruvida den Ledamot, som sålunda sig förgått, må af Talmannen erhålla tjenlig föreställning och varning, eller om saken bör till laga domstols behandling öfverlemnas eller ock alldeles förfalla.

Durch Gesetz Nr. 1933:440 vom 30. Juni 1933 wurde der § 52 wie folgt geändert:
- mit dem Satz 2 wurde ein neuer Absatz begonnen und diesem wurden die letzten Worte ", och må ej någon vara berättigad att tala utom protokollet" gestrichen.
- dem neuen Abs. 2 wurde folgender Satz angefügt:
"Dock må ledamot, som under överläggningen i en fråga redan yttrat sig, på sätt kammaren särskilt föreskriver, kunna för kort genmäle till en efterföljande talare erhålla ordet omedelbart efter denne."
- nach dem neuen Abs. 2 wurde folgender Absatz eingefügt:
"Ej må någon vara berättigad att tala utom protokollet."
- mit dem bisherigen Satz 3 wurde ein neuer Absatz, der Abs. 4 begonnen und nach dem Wort "uttryck" wurden die Worte "eller eljest uppträda på ett mot god ordning stridande sätt" eingefügt und das Semikolon wurde zum Punkt.
- die weiteren Worte nach dem Wort uttryck" wurden durch folgende Sätze ersetzt:
"Sker det, och låter den felande sig icke av talmannens föreställning rätta, äger talmannen fråntaga honom ordet. Har sådant ägt rum, må den felande för det sammanträdet icke vidare yttra sig. Väckes förslag, att den ledamot, som sålunda sig förgått, därjämte må av talmannen erhålla varning eller att saken bör till laga domstols behandling överlämnas, skall beslut däröver av kammaren vid nästa sammanträde utan föregående överlännging fattas."

Durch Gesetz Nr. 1949:106 vom 5. April 1949 wurde der § 52 wie folgt geändert:
- in Abs. 1 wurde nach den Worten "Ledamot rätt att" die Worte ", med de undantag denna riksdagsordning stadgar eller kammare med stöd därav föreskriver, " eingefügt.
- der Abs. 2 wurde durch folgende zwei Absätze ersetzt:
"En var yttrar sig i den ordning, han färtill sig anmält och uppropad bliver. Dock må ledamot, på sätt kammaren särskilt föreskriver, kunna för genmäle till annan talare erhålla ordet i annan ordning.
Riksdagsman må, på sätt kammare särskilt föreskriver, till ledamot av statsrådet framställe spörsmål i ämne utom föredragningslistan. Sådana spörsmål äro antingen interpellationer eller enkla frågor för upplysningars inhämtande. Kammaren må föreskriva inskränkningar i ledamots rätt at erhålla ordet i samband med framställande av interpellationer eller besvarande av enkla frågor."

 

§ 52. [Rechte einzelner Abgeordneter bei einer Kammersitzung] In den Sitzungen der Kammer hat jedes Mitglied das Recht, über alle Fragen, die den Verhandlungen unterliegen, und über die Gesetzlichkeit alles dessen, was in der Kammer vorgeht, seine freie Meinungsäußerung auszudrücken. Niemand aber darf sich Personalitäten erlauben. Wenn solche stattfinden, so hat die Kammer darüber zu entscheiden, ob derjenige, der sich auf diese Weise vergessen hat, eine Ermahnung oder eine Verweis vom Sprecher erhalten, ob die Sache vor die competenten Gerichte gebracht werden, oder auf sich beruhen soll.

 

§.53. Ej må Riksdagen eller Kamrarne i Konungens närvaro öfver något ämne rådpläga eller besluta.
 

Uti hvardera Kammaren ega Statsrådets Ledamöter tillträde, med rättighet att deltaga i öfverläggningarna men ej i besluten, der de ej äro Ledamöter af Kammaren. Dock må ej Statsrådets Ledamöter i de fall, då dem enligt Regeringsformen uppdraget är att Riksstyrelsen föra, ej heller omyndig Konungs Förmyndare, öfvervara Kamrarnas öfverläggningar eller beslut.
 

I mål, som personligen rörer någon Ledamot i Kammare, må han väl öfverläggningarna, men ej beslutet, öfvervara.
 

Durch Gesetz Nr. 1953:135 vom 17. April 1953 wurde der § 53 wie folgt geändert:
- dem Abs. 1 wurden folgende Worte angefügt:
"; ej heller må omyndig Konungs förmyndare övervara kamrarnas överläggningar eller beslut"
- Abs. 2 Satz 2 wurde gestrichen.

Durch Gesetz Nr. 1965:50 vom 26. März 1965 wurden im § 53 Abs. 1 die Worte "omyndig Konungs förmyndare" ersetzt durch: "riksföreståndare".

 

§ 53. [Keine Beratung in Anwesenheit des Königs] In Gegenwart des Königs dürfen die Kammern weder berathen, noch einen Beschluß fassen.

Die Mitglieder des Staatsrathes können den Sitzungen der Kammern beiwohnen, an den berathungen, aber nicht an den Abstimmungen Theil nehmen, wenn sie nicht zugleich Mitglieder der Kammer sind. Indeß dürfen die Staatsräthe, welche nach dem Grundgesetze mit der Regierung des Königreiches betraut sind, desgleichen die Vormünder des minderjährigen Königs weder an den Verhandlungen noch an den Abstimmungen der Kammern Antheil nehmen.

In Angelegenheiten, welche ein Kammermitglied persönlich angehen, ist es ihm gestattet, den Verhandlungen, nicht aber der Abstimmung beizuwohnen.

 

§.54. Konungens Skrifvelser och Propositioner med det undantag, som i 34 § förmäles, tillställas båda Kamrarna genom en Statsrådets Ledamot samt böra alltid vara åtföljda af Statsrådets och, i frågor om stiftande, ändring, förklaring eller upphäfvande af allmän civil-, kriminal- och kyrkolag, jemväl af Högsta Domstolens yttrande.
 

Durch Gesetz Nr. 1909:34 vom 26. Mai 1909 wurden im § 54 die letzten Worte "i frågor om stiftande, ändring, förklaring eller upphäfvande af allmän civil-, kriminal- och kyrkolag, jemväl af Högsta Domstolens yttrande" ersetzt durch: "då lagrådet afgifvit utlåtande, jämväl dess yttrande".

Durch Gesetz Nr. 1918:602 vom 22. Juli 1918 wurde dem § 54 folgender Absatz angefügt:
"Propositionerna böra vid lagtima riksdag avlämnas inom sjuttio dagar från dess öppnande, och må proposition ej senare avlåtas, utan så är, att Konungen finnner någon under riksdagen inträffad händelse därtill föranleda eller prövar uppskov med framställningen lända riket till men."

Durch Gesetz Nr. 1933:440 vom 30. Juni 1933 wurde im § 54 Abs. 2 das Wort "sjuttio" ersetzt durch: "sextio".

Durch Gesetz Nr. 1949:106 vom 5. April 1949 erhielt der § 54 folgende Fassung:
"§ 54. Konungens skrivelser och propositioner tillställas båda kamrarna samt böra alltid vara åtföljda av statsrådets och, då lagrådet avgivit utlåtande, jämväl dess yttrande.
Propositioner, som avse statens inkomster och utgifter för nästkommande budgetår, skola til riksdagen avlämnas inom sjuttio dagar från dess öppnande, och må sådan proposition, med undantag av proposition angående riksstatens slutiga reglering, ej avlåtas senare, utan så är, att Konungen prövar uppskov med framställningen lända riket till allvarligt men.
Övriga propositioner böra till riksdagen avlämnas inom nittio dagar från dess öppnande, och må sådan proposition ej senare avlåtas, med mindre Konungen prövar uppskov med framställningen lända riket till men eller eljest finner synnerliga skäl föreligga för dess avlåtande."

Durch Gesetz Nr. 1957:161 vom 24. Mai 1957 wurde der § 54 wie folgt geändert:
- nach Abs. 1 wurde folgender Absatz neu eingefügt:
"Propositioner bära avlämnas till riksdagen så snart sig göra låter."
- im letzten Absatz wurden nach dem Wort "propositioner" die Worte ", som Konungen finner böra behandlas under riksdagens vårsession, " eingefügt.

 

§ 54. [Einbringung von Vorschlägen des Königs] Die Mitheilungen und Vorschläge des Königs werden, wie im § 34 vorgeschrieben, den beiden Kammern durch Vermittlung eines Mitgliedes des Staatsrathes zur Vorlage gebracht. Sie müssen stets von einem Gutachten dieses Rathes und, wenn es sich um Einführung, Abänderung, Auslegung oder Abschaffung allgemeiner bürgerliche, peinlicher und kirchlicher Gesetze handelt, auch von einem solchen Gutachten des höchsten Gerichtshofes begleitet sein.

 

§.55. Motion i ämne, som tillhör ständigt Utskotts behandling, må af Riksdagsman i den Kammare, han tillhör, göras inom tio dagar från riksdags öppnande. Sedermera må sådan fråga, med undantag af grundlagsförslag, icke kunna af Riksdagsman väckas, utan såvida den af redan inom någondera Kammaren fattadt beslut eller upptaget ärende eller annan under Riksdagen inträffad händelse omedelbarligen föranledes.
 

I ämne, som icke tillhör ständigt Utskotts behandling, kan motion, så länge Riksdagen är samlad, framställas.
 

Motion bör alltid skriftligen till protokollet aflemnas. Ej må i en skrift flere mål af olika beskaffenhet sammanföras.
 

Durch Gesetz Nr. 1909:34 vom 26. Mai 1909 wurde der § 55 wie folgt geändert:
- den Abs. 1 Satz 1 wurden folgende Worte angefügt:
"eller, om motionen föranledes af kungl. proposition, som efter öppnandet till Riksdagen aflåtits, inom femton dagar från propositionens aflämnande i kammare".
- der Abs. 1 Satz 2 wurde durch folgenden Satz ersetzt:
"Motion i ämne, som tillhör tillfälligt utskotts behandling, må väckas inom tjugu dagar efter riksdags öppnande, kammare obetaget att för särskildt fall medgifva, att sådan motion äfven senare må väckas."
- der Abs. 2 wurde durch folgende Bestimmungen ersetzt:
"I grundlagsfrågor samt i frågor, som röra någondera kammaren enskildt, så ock i frågor, som af redan inom någondera kammaren fattadt beslut eller annan under riksdagen inträffad händelse omedelbarligen föranledas, må motion framställas, så länge Riksdagen är samlad."

Durch Gesetz Nr. 1918:602 vom 22. Juli 1918 wurde der § 55 wie folgt geändert:
- im Abs. 1 Satz 1 wurden die Worte "eller, om motionen föranledes af kungl. proposition, som efter öppnandet till Riksdagen aflåtits, inom femton" ersetzt durch: ", dock att motion i grundlagsfråga må väckas inom fyrtio dagar från öppnandet och motion, som föranledes av kungl. proposition, vilken efter öppnandet till riksdagen avlåtits, sist vid det sammanträde, som infaller näst efter tio".
- im Abs. 1 wurde nach Satz 1 folgender Satz eingefügt:
"I sistnämnda fall äge likväl kammare, därest den med hänsyn  till infallande helg eller ärendets synnerliga omfattning finner sådant nödigt, medgiva utsträckning av motionstiden, dock längst till dett sammanträde, som infaller näst efter tjugu dager från propositionens avlämnande, och må fråga härom ej väckas senare än vid sammanträdet näst efter det, då propositionen avläts."
- der bisherige Abs. 1 Satz 2 wurde zu Abs. 2.
- die bisherigen Abs. 2 und 3 wurden zu Abs. 3 und 4 und im neuen Abs. 3 wurden die Worte "grundlagsfrågor samt i" gestrichen und die Worte "så ock" wurden ersetzt durch: "samt".

Durch Gesetz Nr. 1921:20 vom 31. Januar 1921 wurde dem § 55 folgender Absatz angefügt:
"Konungen propositioner, så ock motioner i ämnen, som tillhöra ständigt utskotts behandling, kunna icke till avgörande i kammare företagas, innan utskott däröver avgivit yttrande. Angår motion annat ämne, och rörer det ej kammaren enskilt, kann motionen ej utan remiss till utskott bifallas. Frågor, som röra någondera kammaren enskilt, må genast avgöras."

Durch Gesetz Nr. 1933:440 vom 30. Juni 1933 erhielt der § 55 Abs. 1 folgende Fassung:
"Motion må av riksdagsman i den kammare, han tillhör, göras inom tolv dagar från riksdags öppnande. Dock må motion, som föranledes av kungl. prposition, vilken efter öppnandet till riksdagen avlåtits, väckas sist vid det sammanträde, som infaller näst efter tio dagar från propositionens avlämnande i kammare. I sistnämnda fall äge likväl kammare, därest den med hansyn till infallande helg eller ärendets synnerliga omfattning finner sådant nödigt, medgiva utsträckning av motionstiden, dock längst till dett sammanträde, som infaller näst efter tjugu dagar från propostionens avlämnande. Fråga om sådan utsträckning må ej väckas senare än vid andra sammanträdet efter det, då propositionen avlätas."

Durch Gesetz Nr. 1949:106 vom 5. April 1949 wurde der § 55 wie folgt geändert:
- der bisherige Abs. 1 Satz 1 und 2 wurde durch folgende Bestimmungen ersetzt:
"1. Motion må av riksdagsman i den kammare, han tillhör, göras inom femton dagar från den dag, då propositionen angående statsverkets tillstånd och behov kom kammaren till handa.
Motion, som föranledes av kungl. proposition, vilken efter öppnandet till riksdagen avlämnats, må doch väckas sist vid det sammanträde, som infaller näst efter tio dagar från det propositionen kom kammaren till handa."
- im bisherigen Abs. 1 Satz 3, der Ziffer 1 Abs. 2 Satz 2 wurde, wurden die Worte "efter tjugu dagar från propositionens avlämnande" ersetzt durch: "efter femton dagar från det propositionen kom kammaren till handa".
- im bisherigen Abs. 1 Satz 4, der Ziffer 1 Abs. 2 Satz 3 wurde, wurde das letzte Wort "avläts" ersetzt durch: "kom kammaren till handa".
- der Ziffer 1 wurden folgende Absätze angefügt:
"Har behandlingen av proposition uppskjutits till höstsession, må motion, som föranledes av propositionen väckas sist vid höstsessionens första sammanträde.
Vad i andra stycket stadgas skall äga motsvarande tillämpning i fråga om motion, som föranledes av framställning från något riksdagens verk. I sådant fall skall tiden för motions väckande täknas från den dag, då anmälan om framställningens ingivande, på sätt riksdagen föreskriver, delgives kammaren."
- im bisherigen Abs. 2, der Ziffer 1 Abs. 5 wurde, wurden die letzten Worte "riksdagen är samlad" ersetzt durch: "session pågår".
- der bisherige Abs. 3 wurde Ziffer 1 Abs. 6.
- der bisherige Abs. 4 wurde Ziffer "2.".

Durch Gesetz Nr. 1953:127 vom 17. April 1953 wurde der § 55 wie folgt geändert
- in Ziffer 1 Abs. 3 wurden die letzten Worte "första sammanträde" ersetzt durch: "början".
- in Ziffer 2 wurde Satz 2 gestrichen.

Durch Gesetz Nr. 1957:161 vom 24. Mai 1957 erhielt der § 55 Ziffer 1 Abs. 3 erhielt folgende Fassung:
"Har behandlingen av proposition eller framställning från något riksdagens verk uppskjutits till höstsession, må motion, som föranledes av propostionen eller framställningen, väckas sist dagen efter höstsessionens början."

 

§ 55. [Initiativen der Abgeordneten] Anträge über Gegenstände, welche zur Competenz der ständigen Ausschüsse gehören, können von jedem Mitgliede des Reichstages im Schooße der Kammer, zu der es gehört, in den zehn ersten Tagen nach Eröffnung der Session gestellt werden. Später können keine solche Anträge mehr gestellt werden, ausgenommen, wenn sie die Grundgesetze betreffen, oder sich direct auf einen von einer der beiden Kammern gefaßten Beschluß, oder auf einen Gegenstand, der in denselben verhandelt worden ist oder auf ein Ereigniß, das sich während der Dauer der Session zugetragen, Bezug haben.

Über Gegenstände, die nicht zur Competenz der ständigen Ausschüsse gehören, können Anträge gestellt werden, so lange der Reichstag versammelt ist.

Alle Anträge müssen schriftlich eingereicht werden. Gegenstände verschiedener Art dürfen nicht in einem Antrage vereinigt werden.

§.56. Konungens Propositioner, så ock motioner i ämnen, som tillhöra ständigt Utskotts behandling, kunna icke till åtgörande i Kammare företagas, innan Utskott deröfver afgifvit yttrande. Angår motion annat ämne, och rörer det ej Kammaren enskildt, kan motionen ej utan remiss till Utskott bifallas. Frågor, som röra någondera Kammaren enskildt, må genast afgöras.

Durch Gesetz Nr. 1921:20 vom 31. Januar 1921 erhielt der § 56 folgende Fassung:
"§ 56. Prövar Konungen lämpligt att i fråga, som angår rikets förhållande till främmande makt, eller i annat ärende av större allmänt intresse meddelande muntligen göres till riksdagen, tillkommer det statsrådsledamot, som Konungen därtill förordnar, att i vardera kammaren framföra meddelandet. Ej vare ledamot av kammaren förmenat att yttra sig över vad sålunda meddelats.
Konungen äger bestämma att i fall, som här avses, kamrarnas sammanträden skola hållas inom lyckta dörrar."

Durch Gesetz Nr. 1949:106 vom 5. April 1949 wurde im § 56 Abs. 1 Satz 1 das Wort "framföra" ersetzt durch: "lämna".

 

§ 56. [Vorlagen in den Kammern nuch mit Gutachten eines Ausschusses] Die Vorlagen des Königs sowie alle Anträge über Gegenstände, die zur Competenz der ständigen Ausschüsse gehören, dürfen den Kammern nur dann vorgelegt werden, wenn der Ausschuß sein Gutachten darüber abgegeben hat. Auch andere Anträge, die nicht der Kammer, in der sie gestellt werden, ausschließlich angehören, müssen vor der Berathung an den

 

§.57. Derest af Riksdagsman eller annat Utskott, än Konstitutions-utskottet, fråga hos Kamrarna väckes, att Statsrådet eller någon dess Ledamot eller Föredragande sitt embete på obehörigt sätt utöfvat, böra dervid endast följande ordalag nyttjas; "Det är anledning till anmärkning mot Statsrådet, eller den eller den Ledamoten eller Föredraganden, hvarom remiss begäres till Konstitutions-utskottet, inför hvilket anledningen skall uppgifvas." Sådan remiss skall då genast ovägerligen verkställas. Vid Kammares öfverläggning om sådan fråga gälle i afseende på Konungens beslut uti mål, som röra enskilda personers eller korporationers rättigheter och angelägenheter, hvad uti 107 § Regeringsformen stadgadt är.

 

§ 57. [Verfahren bei einer Pflichtverletzung durch Regierungsmitglieder] Wenn ein Abgeordneter oder ein anderer als der Konstitutionsausschuß die Kammern von der Thatsache in Kenntniß setzen will, daß der Staatsrath oder eines seiner Mitglieder, oder einer seiner Berichterstatter, seine Pflicht nicht gehörig erfüllt hat, so ist jeder Zeit nur folgende Formel in Anwendung zu bringen: "Es sind Bemerkungen gegen den Staatsrath, gegen dieses oder jenes Mitglied, gegen diesen oder jenen Berichterstatter desselben vorzubringen und des ist beantragt, die Angelegenheit als den Konstitutionsausschuß zu verweisen, vor dem die nöthigen Erläuterungen gegeben werden sollen." Diese Verweisung muß auf der Stelle geschehen. ...

 

§.58. När proposition eller motion första gången i Kammare förekommer, skall den, såframt ej Kammaren enhälligt densamma genast till Utskott förvisar, ligga på bordet till nästa sammanträde, då sådan hänvisning bör ske, derest frågan ej nedlägges eller, om den rörer Kammaren enskildt, eljest blifver afgjord. Hvarje Ledamot eger i målet afgifva yttrande, hvilket jemväl till Utskottet öfverlemnas; men ej må deraf remissen till Utskottet uppehållas.

Uppstår fråga till hvilket Utskott ett mål bör hänvisas, skall denna fråga blott för det sammanträde, då den väckt blifvit, kunna läggas på bordet, men vid det nästföljande ovilkorligen afgöras.
 

Durch Gesetz Nr. 1918:602 vom 22. Juli 1918 erhielt der § 58 Abs. 2 folgende Fassung:
"Är inom kammare väckt fråga om sådan utsträckning av motionstid, som i 55 § första stycket sägs, eller uppstår fråga till vilket utskott ett mål bör hänvisas, skall sådan fråga blott för det sammanträde, då den väckt blivit, kunna läggas på bordet, men vid det nästföljande ovillkorligen avgöras."

Durch Gesetz Nr. 1941:89 vom 21. Februar 1941 wurde im § 58 Abs. 1 Satz 1 das Wort "enhälligt" gestrichen.

Durch Gesetz Nr. 1949:106 vom 5. April 1949 wurde der § 58 wie folgt geändert:
- in Abs. 2 Satz 1 wurden die Worte "55 § första stycket" ersetzt durch: "55 § 1 mom. andra stycket".
- folgende Absätze wurden angefügt:
"Kamrarna må genom sammanstämmande beslut till annan session eller till nästföljande riksdag uppskjuta behandlingen av proposition eller motin, som ej berör riksstaten. Ytterligare uppskov må beslutas; dock att ärendet skall avgöras senast under nästföljande riksdag. Ej må ärendes behandling uppskjutas till nästföljande riksdag, om nya val i hela riket till andra kammaren dessförinnan förrättas. Förordnar Konungen om nya val till båda kamrarna eller den ena av dem, vare beslut om uppskov förfallet.
Uppskov må beslutas på framställning av vederbörande utskott, som har att i frågan inhämta yttrande från talmanskonferensen; kamrarna likväl obetaget att vid prövningen av utskottets utlåtande i ärenden besluta uppsov enligt vad i nästöregående stycke sägs.
Kamrarna må genom sammanstämmande beslut, efter hörande av den i 50 § omförmälda talmanskonferens, besluta att uppskjuten fråga skall upptagas vid extra session.
Av riksdagen såsom vilande antaget förslag till stiftande, ändring, förklaring eller upphävande av grundlag må ej uppskjutas i vidare mån än som följer av stadgandet i § 64."

Durch Gesetz Nr. 1957:161 vom 24. Mai 1957 wurden im § 58 Abs. 3 Satz 1 nach den Worten "behandlingen av proposition" die Worte: , framställning från något riksdagens verk" eingefügt.

 

§ 58. [Erste Beratung] Wenn ein Vorschlag oder Antrag zum ersten Male in die Kammer gebracht wird, so wird er, wenn die Verweisung an den Ausschuß nicht sogleich und mit Einstimmigkeit geschieht, auf die nächste Sitzung vertagt, in der die Verweisung stattfindet, wenn er nicht zurückgezogen, oder, falls er die Kammer ausschließlich angeht, anderweitig darüber beschlossen wird. ...

Wenn die Frage aufgeworfen wird, an welchen Ausschuß die Angelegenheit verwiesen werden soll, so kann dadurch nur eine Vertagung für die Sitzung in der sie gestellt wurde, bewirkt werden, und in der nächsten Sitzung muß sie nothwendiger Weise entschieden werden.

 

§.59. Betänkande, som af ständigt eller i dess ställe särskildt tillsatt Utskott afgifvits, skall i begge Kamrarna för ärendets afgörande, såvidt ske kan, samtidigt föredragas. Efter betänkandets första föredragning skall detsamma hvila på bordet. Vid nästa föredragning, ehvad öfverläggning då eger rum eller ej, må det, på flere Ledamöters förenade begäran, åter göras hvilande. Men då saken tredje gången förekommer, skall den till afgörande företagas.
 

Betänkande, som afgifvits af tillfälligt Utskott, föredrages i den Kammare, som Utskottet tillsatt, och förfares derefter vidare med målet, såsom nyss är sagdt.

Utskotts förberedande hemställanden och förfrågningar må genast afgöras, derest icke någon Kammarens Ledamot bordläggning begär.

Durch Gesetz Nr. 1941:89 vom 21. Februar 1941 wurden im § 59 Abs. 1 Satz 3 wurden die letzten Worte "må det, på flere Ledamöters förenade begäran, åter göras hvilande" ersetzt durch: "skall det, så framt ej kammaren annorlunda beslutar, åter göras vilande."

Durch Gesetz Nr. 1949:106 vom 5. April 1949 wurde der § 59 wie folgt geändert:
- im Abs. 1 Satz 3 wurde nach den Worten "framt ej kammaren" die Worte "på vederbörande utskotts framställning" eingefügt.
- im Abs. 2 wurden die Worte "tillfälligt utskott" ersetzt durch: "allmänt beredningsutskott".

Durch Gesetz Nr. 1953:127 vom 17. April 1953 wurde der § 59 Abs. 2 gestrichen.

 

§ 59. [Berichterstattung der Ausschüsse] Das Gutachten des ständigen Ausschusses oder des für die Angelegenheit bestellten Specialausschusses wird, sobald als möglich, beiden Kammern zu gleicher Zeit vorgelegt. Nach der ersten Berichterstattung über dieses Gutachten wird der Beschlußfassung über die Angelegenheit vertagt. Nach der zweiten Berichterstattung kann sie auf den gemeinschaftlichen Antrag von mehreren Mitgliedern ebenfalls vertagt werden, mag nun eine Berathung darüber stattgefunden haben, oder nicht.

Wenn aber die Angelegenheit zum dritten Male auf die Tagesordnung kommt, so muß ein Beschluß darüber gefaßt werden.
 

Über vorbereitende Vorschläge und Untersuchungen des Ausschusses kann sogleich Beschluß gefaßt werden, außer wenn ein Mitglied die Vertagung verlangt.

 

§.60. När ärende skall slutligen afgöras, böra dertill hörande handlingar uppläsas, såframt någon Kammarens Ledamot sådant äskar. Ej må något mål, deri öfverläggning egt rum, till slutligt afgörande företagas förr än Kammaren på Talmannens hemställan förklarat öfverläggningen slutad; börande derefter proposition framställas. Kan fråga blifva föremål för bifall eller afslag, bör Talmans första proposition lyda på bifall. Om denna besvaras med nej, och anmärkningar i saken blifvit under öfverläggningen gjorda, bör den följande propositionen i enlighet med dem uppställas. Innefattar ett förslag flera delar, som ej lämpligen kunna i ett sammanhang afgöras, bör särskild proposition å hvardera delen framställas i enahanda ordning, som nu är föreskrifven. - Proposition skall alltid endast med ja eller nej besvaras, och Talmannen tillkännagifve sin uppfattning af det svar, som lemnats, hvarvid skall bero, såvida ej votering begäres, hvilken då ej må vägras; en hvar i öfrigt obetaget att låta sin särskilda mening i protokollet antecknas. Ingen må försöka att beslutet genom ny öfverläggning upprifva. - Då voteras skall, bör voteringsproposition jemte tydlig kontraproposition genast författas, justeras och anslås, samt omröstningen straxt derefter verkställas; men ej må proposition göras, om votering skall ega rum, ej heller någon omröstning derom tillåtas.

 

Omröstning skall alltid ske med tryckta och omärkta, enkla, slutna och hoprullade sedlar, och bör, till undvikande af lika röstetal för ja och nej, i mål, der blott enkel pluralitet erfordras, Talmannen vid hvarje omröstning före sedlarnes uppräkning en bland dem uttaga och genast förseglad aflägga. Om vid sammanräknandet af de öfriga sedlarna rösterna befinnas lika delade, skall den förseglade sedeln öppnas och afgöra beslutet. Är pluralitet redan vunnen, bör den aflagda sedeln ouppbruten genast förstöras.

Durch Gesetz Nr. 1925:50 vom 20. März 1925 wurde der § 60 wie folgt geändert:
- vor dem Wortlaut des Abs. 1 wurde als Kennzeichnung die Ziffer "1." eingefügt.
- im Abs. 1 Satz 2 wurden die Worte "; börande derefter proposition framställas" gestrichen.
- nach dem Abs. 1 Satz 2 wurde die Kennzeichnung "2.", es wurde ein neuer Absatz begonnen und folgender Satz wurde eingefügt: "Därefter bör, utom i de fall, mom. 3 upptager, proposition framställas i den ordning, här nedan i detta mom. stadgas.".
- der Ziffer 2 wurde folgender Satz angefügt: "Omröstningen skall ske öppet. Befinnas de avgivna rösterna lika delade, nedlägge talmannen i en därtill avsedd rösturna en ja sedel och en nej-sedel, båda lika till storlek och utseende, tryckta och omärkta samt var för sig slutna och hoprullade, och avgöres då omröstningens utgång genom den sedel, som en av kammarens ledamöter på anmodan av talmannen upptager ur rösturnan.":
- dem Abs. 2 wurde die Kennzeichnung "3." vorangestellt und folgende Sätze wurde angefügt: "Fråga, varom i första punkten av 110 § regeringsformen eller i 32 § 2 mom. eller i tredje punkten av 52 § i denna riksdagsordning förmäles, skall alltid avgöras genom votering. I ty fall gälle angående voteringsproposition jämte kontraproposition vad i nästföregående mom. sägs; och bör, sedan nämnda propositioner anslagits, omröstning genast äga rum."
- im Abs. 2 Satz 1, der Ziffer 3 Satz 3 wurde, wurde das erste Wort "Omröstning" ersetzt durch: "Sådan omröstning".

Durch Gesetz Nr. 1933:440 vom 30. Juni 1933 wurde der § 60 wie folgt geändert:
- die Ziffer 2 wurde in Absätze eingeteilt; nach dem Satz 1 wurde ein neuer Absatz begonnen, nach dem Satz 4 wurde der Gedankenstrich entfernt und mit dem Satz 5 ein neuer Absatz 3 begonnen, nach dem Satz 5 wurde der Gedankenstrich entfernt und mit dem Satz 6 wurde ein neuer Absatz 4 begonnen.
- in Satz 6 wurde das Wort "anslås" ersetzt durch: "uppläsas".
- in Ziffer 3 Satz 1 wurden die Worte "i tredje punkten" wurden ersetzt durch: "i sista stycket", im Satz 2 wurden die Worte "och bör, sedan nämnda propositioner anslagits, " ersetzt durch: "dock bör justerad proposition anslås och därefter".

Durch Gesetz Nr. 1941:89 vom 21. Februar 1941 wurden im § 60 Ziffer 1 Satz 1 gestrichen.

 

§ 60. [Voraussetzungen für einen endgültigen Beschluß] Wenn über eine Angelegenheit ein definitiver Beschluß gefaßt werden soll, so müssen die darauf bezüglichen Actenstücke verlesen werden, wenn es ein Mitglied der Kammer verlangt. Die Abstimmung über eine Angelegenheit kann nicht eher geschehen, als bis die Kammer auf die Anfrage des Sprechers die Berathung für geschlossen erklärt hat. Wenn es sich um die Annahme oder Ablehnung einer Frage handelt, so muß der Sprecher zuerst über die Annahme abstimmen lassen.  - Die Abstimmung geschieht stehts durch Ja oder Nein und der Sprecher verkündet nach vorgenommener Zählung das Ergebniß derselben, welches vollkommen giltig ist, wenn nicht die schriftliche Abstimmung verlangt wird, die nicht verweigert werden darf. Es bleibt übrigend jedem Einzelnen überlassen,  seine persönliche Meinung bei der Abstimmung zu Protokoll zu geben. ... - Die schriftliche Abstimmung geschieht stets durch gedruckte Stimmzettel ohne äußere Zeichen, welche durch Zusammenfalten geschlossen sind. Um bei Angelegenheiten, in denen die absolute Majorität erforderlich ist, die Gleichheit der Stimmen zu vermeiden, legt der Präsident bei jeder schriftlichen Abstimmung und vor Eröffnung der Stimmzettel, einen derselben bei Seite, der sogleich versiegelt wird. Wenn es sich dann findet, daß die Stimmenzahl gleich ist, so wird dieser versiegelte Stimmzettel geöffnet und er entscheidet die Majorität. War die Majorität ohnedieß schon vorhanden, so wird der versiegelte Stimmzettel uneröffnet vernichtet. ...

 

§.61. Talman må ej vägra proposition, utom när han finner väckt fråga strida mot grundlags lydelse; och bör han då alltid anföra skälen till sin vägran. Derest Kammaren ändock yrkar proposition, skall Talman ega att förklara öfverläggningen hvilande, och målet förvisas då till Konstitutions-utskottet, som det åligger att ofördröjligen inkomma med motiveradt och bestämdt utlåtande öfver frågans stridighet eller enlighet med grundlagen. Å hvad Utskottet förklarat icke vara mot grundlag stridande kan proposition sedermera ej vägras.

 

§ 61. [Meinungsverschiedenheiten zwischen Sprecher und Kammer] Differenzen zwischen dem Sprecher und der Kammer über die Behandlung von Berathungsgegenständen werden zur Begutachtung an den Konstitutionsausschuß überwiesen, durch dessen Beschluß die Sache entschieden wird. ....

 

§.62. Kammares beslut i fråga, som icke rörer Kammaren enskildt, skall Med-kammaren genom utdrag af protokollet delgifvas. Har målet varit af ständigt eller i dess ställe särskildt tillsatt Utskott handlagdt, skall ock detta om beslutet på enahanda sätt underrättas. Derest Ledamot, som i Kammarens beslut ej instämt, vill sin särskilda mening hos Med-kammaren anmäla, skall sådant vara honom obetaget; börande han i slikt fall sin skiljaktiga mening skriftligen till protokollet aflemna, hvarefter den genom protokollsutdrag Med-kammaren delgifves; men ej må häraf i något fall beslutets expedierande uppehållas.

 

§ 62. [Mitteilungen von Beschlüssen einer Kammer an die andere] Die Beschlüsse der einen Kammer in Fragen, welche nicht ausschließlich diese Kammer angehen, werden der andern Kammer in der Form von Protocollauszügen mitgetheilt. Wenn ein Mitglied, das den Beschluß der Kammer nicht billigt, seine persönliche Ansicht der andern Kammer mittheilen will, so hat es das Recht dazu. Dieses geschieht, indem es seine Ansicht dem Protocollauszuge beifügt. ...

 

§.63. När fråga, hvaröfver Utskott sig utlåtit, till afgörande förekommer, eger Kammaren att antingen genast, med bifall till utlåtandet eller utan afseende å hvad Utskottet föreslagit, fatta sitt beslut, eller, om ämnet anses fordra ytterligare utredning, målet till Utskottet återförvisa.

Stanna Kamrarne öfver någon fråga, deri ständigt eller i dess ställe särskildt tillsatt Utskott sig yttrat, uti hufvudsakligen eller till vissa delar olika beslut, då skall Utskottet söka att de olika meningarna, så vida möjligt är, sammanjemka och med förslag derom till Kamrarna inkomma.
 

Om frågan varit af tillfälligt Utskott handlagd och den Kammare, som Utskottet tillsatt, icke afslår den i frågan väckta motion, skall beslutet genom utdrag af protokollet delgifvas Med-kammaren, som derpå om frågan beslutar antingen genast eller efter dess hänvisning till ett för frågans vidare utredning inom Kammaren tillsatt Utskott. Derest Kammaren då icke antager det af den Kammare, som saken först handlagt, fattade beslut, varder det afslaget eller med ändring återlemnadt till sistnämnda Kammare, hvilken i senare fallet har att målet till ny öfverläggning företaga samt eger att, om Med-kammarens beslut icke oförändradt antages, ärendet dit ånyo öfverlemna till förnyad ompröfning.

 

Hvad Kamrarne sammanstämmande besluta, det vare Riksdagens beslut. Blifva Kamrarne ej, efter den behandling ofvan är nämnd, om ett beslut ense, skall frågan, utom i de fall 65 § upptager, anses hafva för den riksdagen förfallit.
 

Durch Gesetz Nr. 1949:106 vom 5. April 1949 wurde der § 63 wie folgt geändert:
- in Abs. 3 Satz 1 wurden die Worte "af tillfälligt Utskott" ersetzt durch: "av allmänt beredningsutskott" und die letzten Worte "ett för frågans vidare utredning inom Kammaren tillsatt Utskott" wurden ersetzt durch: "det inom kammaren tillsatta allmänna beredningsutskottet".

Durch Gesetz Nr. 1953:127 vom 17. April 1953 wurde der § 63 wie folgt geändert:
- der Abs. 3 wurde aufgehoben.
- im Abs. 4 Satz 2 wurde das vorletzte Wort "riksdagen" ersetzt durch: "sessionen".

 

§ 63. [Zurückweisung an den Ausschuß, übereinstimmende Beschlüsse der Kammern sind Reichtagsbeschlüsse] Wenn es sich um die Entscheidung einer Frage handelt, über die ein Ausschußbeschluß vorliegt, so kann ihn die Kammer entweder annehmen oder ablehnen, oder den Gegenstand zur nochmaligen Berathung an den Ausschuß zurückverweisen.

Wenn die Kammern über eine Frage, über die sich ein ständiger Ausschuß, oder der Specialausschuß, der ihn ersetzt, ausgesprochen hat, mehr oder weniger von einander abweichende Beschlüsse fassen, so wird der Ausschuß die beiderseitigen Ansichten so viel als möglich mit einander in Einklang zu bringen suchen und den Kammern einen desfallsigen Vorschlag unterbreiten.

Wenn die Frage von einem nicht ständigen Ausschuß behandelt worden ist und eine Kammer, die den Ausschuß niedergesetzt hat, den Antrag desselben nicht verwirft, so wird der Beschluß der andern Kammer mitgetheilt. Diese faßt dann über die vorliegende Frage ebenfalls einen Beschluß, entweder sofort, oder nachdem ihr zuvor durch einen zu diesem Behufe niedergesetzten Ausschuß darüber Bericht erstattet worden ist. Wenn dann diese Kammer den von der anderen Kammer gefaßten Beschluß nicht annimmt, so wird der auf diese Weise verworfene oder abgeänderte Beschluß an die Kammer zurückgesendet, von der die Angelegenheit zuerst ausgegangen ist. Diese unterstellt dann, wenn der Beschluß nur abgeändert worden ist, die Sache einer neuen Berathung und wenn der Beschluß der anderen Kammer nicht ohne Änderung angenommen wird, so geht die Sache nochmals an diese andere Kammer zurück, um einer neuen Untersuchung unterstellt zu werden.

Die Entscheidungen, über die sich die Kammern geeinigt haben, gelten als Beschlüsse des Reichstages. Wenn die beiden Kammern über eine Angelegenheit zu keinem gemeinschaftlichen Beschluß gelangen, so kann diese Angelegenheit in derselben Session nicht mehr zu Beratung gebracht werden, mit Ausnahme der im § 65 aufgezählten Fälle.

§.64. Förslag till stiftande, ändring, förklaring eller upphäfvande af grundlag, hvarom fråga endast vid lagtima riksdag må väckas, kan å samma riksdag förkastas, men ej slutligen antagas eller bifallas i vidsträcktare mån, än såsom ett förslag, hvilket till den lagtima riksdag, som, efter förrättade nya val i hela Riket till Andra Kammaren, först sammanträder, skall hvila, för att då ånyo pröfvas. Varder förslaget dervid af begge Kamrarna antaget, blifver det Riksdagens beslut; egande Kamrarne ej rätt att uti hvilande förslag ändring göra. Ej må beslut öfver hvilande förslag till annan riksdag, än nu är nämndt, uppskjutas, utan att Konungen och begge Kamrarne derom äro ense.

 

Durch Gesetz Nr. 1949:106 vom 5. April 1949 erhielt der § 64 Satz 1 folgende Fassung:
"Försla till stiftande, ändring, förklaring eller upphävande av grundlag kan förkastas å den riksdag, vid vilken förslaget väckes, men ej slutigen antagas eller bifallas i vidsträcktare mån, än såsom ett förslag, vilket skall vila för att efter därpå förrättade nya val i hela riket till andra kammaren av den riksdag, som först sammanträder, ånyo prävas."

 

§ 64. [Verfahren bei Grundgesetzen] Jeder Antrag, der die Einführung, Veränderung, Auslegung und Abschaffung von Grundgesetzen zum Zweck hat, eine Frage, die nur während einer Session vorgebracht werden darf, kann während desselben Reichstages verworfen werden; wird er dagegen angenommen und gebilligt, so geschieht es nur in seiner Eigenschaft als vertagter Entwurf und als solcher wird er dann bis zu ersten ordentlichen Sitzung, welche nach den neuen allgemeinen Wahlen für die zweite Kammer stattfindet, vertagt, um einer neuen Prüfung unterworfen werden. Wenn dieser Entwurf sodann von den beiden Kammern angenommen wird, so ist er zum Beschlusse des Reichstages erhoben. Die Kammern haben nicht das Recht, an einem vertagten Entwurfe an keine anderen Zusammenkunft als an die genannte verwiesen werden, es sei denn, daß zwischen König und den beiden Kammern Einstimmigkeit über diesen Gegenstand herrscht.

 

§.65. När i fråga om statsutgifter eller bevillning, eller angående Riksbankens eller Riksgälds-kontorets styrelse och förvaltning, inkomster och utgifter, Kamrarne fatta stridiga beslut, som ej uppå vederbörligt Utskotts förslag varda sammanjemkade, skola begge Kamrarne hvar för sig rösta om de olika beslut, hvari hvardera förut stannat; kommande den mening, som dervid erhåller de flesta Ledamöters af båda Kamrarna sammanräknade röster, att gälla såsom Riksdagens beslut. För att vid sådan omröstning förekomma lika antal röster, skall i Andra Kammaren afläggas och förseglas en sedel, hvilken, i händelse de öfriga sammanräknade rösterna utfalla lika, öppnas och afgör frågan. Är pluralitet redan vunnen, bör den aflagda sedeln ouppbruten genast förstöras.

Durch Gesetz Nr. 1897:33 vom 29. Mai 1897 wurden im § 65 Satz 1 die Worte "angående Riksbankens eller Riksgälds-kontorets" ersetzt durch: "om reglementariska föreskrifter för Riksbanken, dess inkomster och utgifter, eller om ansvarfrihet för Fullmägtige i Riksbanken, eller om Riksgäldskontorets"

Durch Gesetz Nr. 1925:50 vom 20. März 1925 wurden im § 65 die Sätze 2 und 3 ersetzt durch folgende Bestimmungen:
"Om vid sammantäkningen av de avgivna rösterna dessa beffinas lika delade, nedlägge andra kammarens talman i en därtill avsedd rösturna en ja-sedel och en nej-sedel, båda lika till storlek och utseende, tryckta och omärkta samt var för sig slutna och hoprullade, och avgöres då omröstningens utgång genom den sedel, som en av andra kammarens ledamöter på anmodan av talmannen upptager ur rösturnan."

 

§ 65. [Bestimmungen zur Ausgleichung der Kammern in bestimmten Angelegenheiten] Wenn in den Fragen, welche die Einnahmen und Ausgaben des Staates, die Steuern, die Bank und die Staatsschuld betreffen, die Kammern abweichende Beschlüsse fassen, die sich durch die Vorschläge des dazu befugten Ausschusses nicht ausgleichen lassen, so stimmen die beiden Kammern über die verschiedenen Beschlüsse, die von jeder derselben gefaßt worden sind, gesondert ab und die Ansicht, welche die größere Zahl von Stimmen der beiden Kammern zusammengenommen in sich vereinigt, wird zum

 

§.66. Då val till Konung eller Thronföljare skall förrättas, tillsättes en Nämnd, bestående af sextiofyra personer, af hvilka hvardera Kammaren genom sluten omröstning inom sig utser trettiotvå, med uppdrag att, vid förefallande skiljaktighet mellan Kamrarna bestämma valet. Dagen efter, sedan Nämnden är utsedd, skrida Kamrarne till val af Konung eller Thronföljare. Förenas Kamrarne om en och samma person, är han att såsom utkorad anse. I annat fall afgör Nämnden. Dock må ej hos densamma komma under omröstning andra än de, som i hvardera Kammaren erhållit flesta rösterna, egande ingendera Kammaren att flera än en kandidat framställa. Nämndens Ledamöter, hvilka ej i och för denna befattning må uteslutas från deras riksdagsmannarätt i Kamrarna, sammanträda dagen efter den, då valet i Kamrarna förrättadt är, och skiljas ej åt förrän valförrättningen är fullgjord. Den af de begge under omröstning komna personerna, på hvilken då inom Nämnden de flesta rösterna falla, är behörigen vald. I den händelse, som 94 § Regeringsformen omförmäler, skall Nämnden väljas inom tionde dagen efter den, som i riksdagskallelsen är till Riksdagens sammankomst utsatt.

Durch Gesetz Nr. 1949:106 vom 5. April 1949 wurden im § 67 Satz 1 die Worte "genom sluten omröstning" gestrichen.

 

§ 66. [Königswahl] Im Falle der Wahl des Königs oder des Thronfolgers wird eine Commission von 64 Personen gebildet, von denen jede Kammer aus ihrer Mitte in geheimer Abstimmung 32 erwählt. Dieser Commission steht es zu, im Falle die beiden Kammern sich nicht einigen können, die Wahl zu entscheiden. Am Tage nach der Ernennung dieser Commission schreiten die Kammern zur Wahl des Königs oder des Thronfolgers. Wenn sich die Stimmen der Kammern auf einer und derselben Person vereinigen, so wird sie als gewählt betrachtet. Aber die Commission darf nur für diejenigen stimmen, die in jeder Kammer die meisten Stimmen erhalten haben. Jede Kammer darf übrigens nur einen Candidaten aufstellen. Die Mitglieder der Commission, die durch ihre Function ihr Recht, als Kammermitglieder zu stimmen, nicht verlieren, versammeln sich, nachdem die Wahl in den Kammern stattgefunden, am darauffolgenden Tage und trennen sich nicht eher, bis die Wahl vollzogen ist. Diejenige der beiden Personen, welche in der Commission die Majorität der Stimmen erhält, ist gesetzlich gewählt. ...

 

§.67. Skall Förmyndare för omyndig Konung tillsättas, utses af Kamrarna, sist dagen efter riksdagens öppnande, en Nämnd, på det sätt och till det antal personer, som i nästföregående § sagdt är. Denna Nämnd röstar om de af Riksdagen till antalet bestämda Förmyndare, som skola vara en, tre eller fem. Hvarje Ledamot af Nämnden upptecknar å en sluten vallista de män, dem han anser förtroendet värdiga, och så många, att de med en person öfverstiga det af Riksdagen bestämda antalet. Af dem, som dervid kommit i åtanke, ställes först den, som flesta rösterna erhållit, under ny omröstning, då Nämndens pluralitet gifver Utslaget. På samma sätt förfares med den, som näst honom blifvit af de flesta kallad o. s. v., till dess det föreskrifna antalet af Förmyndare blifvit fyldt. Nämnden kan ej förr åtskiljas, än valet fulländadt är; och gäller detta val såsom Riksdagens beslut.

Om så händer, att Kamrarne ej inom tre dagar efter riksdagens öppnande om Förmyndarnas antal åsämjas, förordnas på enahanda sätt och till lika antal, som ofvan angående Nämnden är sagdt, en särskild Nämnd, att medelst omröstning denna fråga med samma kraft och verkan som Riksdagens beslut, inom två dagar afgöra; skolande sedermera den utsedda Nämnden, likaledes inom två dagar, hafva valet förrättat, så att i alla händelser förmyndarevalet, inom sju dagars förlopp från Riksdagens öppnande, må vara verkstäldt.

Durch Gesetz Nr. 1949:106 vom 5. April 1949 wurde der § 67 wie folgt geändert:
- im Abs. 1 Satz 1 wurden die Worte "Riksdagens öppnande" ersetzt durch: "det riksdagen sammankommit".
- im Abs. 2 wurden die Worte "Riksdagens öppnande" ersetzt durch: "det riksdagen sammankommit", dann wurde nach dem Wort "förmyndarewalet" das Komma gestrichen und durch die Worte "må vara verkställt".

Durch Gesetz Nr. 1965:50 vom 26. März 1965 erhielt der § 67 folgende Fassung:
"§ 67. Skall riksföreståndare tillsättas, gånge härmed som för val till Konung eller tronföljare är i nästföregående § stadgad."

 

§ 67. [Wahl der Vormünder des Königs] Wenn ein Vormund für den minderjährigen König zu ernennen ist, so wählen die Kammern längstens am Tage nach der Eröffnung des Reichstages eine Commission, die aus eben so vielen Mitglieden besteht und in derselben Weise zusammengesetzt ist, wie im vorhergehenden § angegeben worden ist. Diese Kommission erwählt in geheimer Abstimmung die Vormünder des Königs, deren Zahl eins, drei oder fünf sind, und die vom Reichstage festgesetzt wird. Der Name, der die meisten Stimmen erhält, nimmt den ersten Platz ein u. s. w., bis die festgesetzte Zahl voll ist. Die Commission darf sich nicht eher trennen, als bis die Wahl vollzogen ist. ...


Wenn die Kammern sich innerhalb drei Tagen nach der Eröffnung des Reichstages nicht über die Zahl der Vormünder einigen können, so wird die Entscheidung darüber gleichfalls der Commission übertragen. ...

§.68. Till följd af Regeringsformens 96 § skall hvarje lagtima Riksdag förordna en för lagkunskap och utmärkt redlighet känd man att hafva tillsyn öfver lagarnas efterlefnad af domare och embetsmän samt att inför den Riksrätt, som i bemälda grundlags 102 § till dess inrättning och göromål beskrifves, eller vid andra vederbörliga domstolar tilltala dem, som i sina embetens utöfning anses af väld, mannamån eller annan orsak hafva någon olaglighet begått eller underlåtit att sina embetspligter behörigen fullgöra.
 

Denne Riksdagens Justitie-ombudsman, hvilkens rättigheter och åligganden ytterligare såväl i Regeringsformen som genom särskild instruktion utstakas, väljes af fyratioåtta för tillfället nämnda valmän, af hvilka hvardera Kammaren inom sig utser tjugufyra. Dessa valmän, hvilka böra till valförrättningen sammanträda samma dag, då de blifvit utsedde, och ej må åtskiljas förr än valet är fulländadt, skola först samfäldt, medelst slutna sedlar, hvar för sig föreslå den man, som de anse böra komma under omröstning. Falla dervid rösterne till mer än hälften på en man, är han behörigen vald. Äro åter rösterna så delade mellan flere, att sådan pluralitet för någon icke eger rum, anställes ny omröstning med slutna sedlar till antagande af den, som de flesta rösterna erhållit, eller, om han icke antages, af den, som näst honom blifvit af de flesta kallad o. s. v. Skulle, sedan alla omröstningarna försiggått, likväl ingen hafva erhållit den här föreskrifna pluralitet, anställes ny omröstning öfver alla dem, som vid den första omröstningen blifvit satte i fråga; skolande den, som erhållit de flesta rösterna, anses behörigen vald.

Valmännen böra vid samma tillfälle, då Justitie-ombudsman utses, och på enahanda sätt, välja en man af de egenskaper, som hos denna embetsman erfordras, för att honom efterträda, ifall han, innan nästa lagtima Riksdag anställt nytt val af Justitie-ombudsman, skulle med döden afgå, samt att utöfva embetet under den tid Justitie-ombudsmannen kan vara af svår sjukdom eller annat laga förfall derifrån hindrad.

I händelse Justitie-ombudsmannen, under det Riksdag är församlad, afsäger sig förtroendet, eller med döden afgår, insätter Riksdagen genast i embetet den man, som blifvit till hans efterträdare utsedd. Skulle Justitie-ombudsmannens utsedde efterträdare, under riksdag afsäga sig det erhållna förtroendet eller i justitie-ombudsmans-embetet insättas eller med döden afgå, utväljes på ofvan stadgade sätt en annan behörig man i hans ställe.

Inträffar något af dessa fall mellan riksdagarna, skall Riksdagens rätt härutinnan genom dess Fullmäktige i Banken och Riksgälds-kontoret utöfvas.

Durch Gesetz Nr. 1897:33 vom 29. Mai 1897 wurden im § 68 Abs. 5 die letzten Worte "genom dess Fullmäktige i Banken och Riksgälds-kontoret utöfvas" ersetzt durch: "genom de af Riksdagen valde Fullmägtige i Riksbanken och Fullmägtige i Riksgäldskontoret utöfvas"

Durch Gesetz Nr. 1915:111 vom 8. Mai 1915 wurde der § 68 wie folgt geändert:
- der Abs. 1 erhielt folgende Fassung:
"Till följd av regeringsformens 96 § skall varje lagtima riksdag förordna två för lagkundskap och utmärkt redlighet kända män, den ene såsom justitieombundsman och den andre såsom militieombundsman, att i egenskap av riksdagens ombud hava tillsyn över lagars och författningars efterlevnad av domare, ämbets- och tjänstemän samt at inför den riksrätt, som i bemälde grundlags 102 §  till dess inrättning och göromål beskrives, eller vid andra vederbörliga domstolar, i laga ordning tilltala dem, som i sina ämbetens utövning anses av väld, mannamån eller annan orsak hava någon oliglighet begått eller underlåtit att sina ämbetsplikter behörigen fullgöra."
- im Abs. 2 Satz 1 wurden die ersten Worte "enne Riksdagens Justitie-ombudsman, hvilkens rättigheter och åligganden ytterligare såval i Regeringsofrmen som genom särskild" ersetzt durch: "Justitieombudsmannen och militieombudsmannen, vilkas rättigheter och åliganden ytterligare så väl i regeringsformen som genom särskild för en var av dem utfärdad.
- im Abs. 3 Satz 1 wurden nach dem Wort "Justitie-ombudsman" die Worte "och militie-imbudsmannen" eingefügt und die Worte ", välja en man" wurde ersetzt durch: "för en var av dessa riksdagens ombudsmän välja en man", das Wort "embetsman" wurde ersetzt durch: "ombudsmannen", das Wort "Justitie-ombudsman" wurde ersetzt durch: "ombudsman" und das Wort "Justitie-ombudsmannen" wurde ersetzt durch: "ombudsmannen".
- im Abs. 4 Satz 1 wurden nach dem Wort "Justitie-ombudsmannen" die Worte "eller militieombudsmannen" und das Wort "hans" wurde gestrichen.
- im Abs. 4 Satz 2 wurde das Wort Justitie-ombudsmannens" ersetzt durch "ombudsmans" und das Wort "justitie-ombudsmans-embetet" wurde ersetzt durch: "ombudsmansämbetet".
- der Abs. 5 erhielt folgende Fassung:
"Inträffar något av dessa fall mellan riksdagarna, skall riksdagens rätt härutinnan genom de av rigsdagen valde fullmägtige i riksbanken och fullmäktige i riksgäldskontoret utövas."

Durch Gesetz Nr. 1941:444 vom 20. Juni 1941 erhielt § 68 folgende Fassung:
"§ 68. Till följd av regeringsformens § 96 har riksdagen att förordna en justitieombudsmans och en militieombudsman av de egenskaper där angivas. Dessa riksdagens ombudsmän väljas å lagtima riksdag för tiden från valet till dess sådant val under fjärde året därefter försiggått.
Val av justitieombudsman och militieombudsman verkställes genom fyrtioåtta för tillfället nämnda valmän, av vilka vardera kammaren inom sig utser tjugufyra på sätt om val till utskott är stadgar. Dessa valmän skola sammanträda till valförrättningen senast å tionde dagen efter den, då de blivit utsedda. Vid valet gälle enahanda bestämmelser som för val av kamrarnas talmän.
Valmännen böra vid samma tillfälle, då ombudsman utses, och på enahanda sätt välja en ställföreträdare för honom. Ställföreträdare utses för tiden till dess nytt val av vederbörande ombudsman äger rum.
I händelse justitieombudsmannen eller militieombudsmannen avsäger sig det erhållna förtroendet eller ombudsmans ämbete eljest bliver ledigt, övertage ställflreträdaren omedelbart ämbetet; och skall, om lagtima riksdag är församlad, denna samt, om så icke är fallet, närmast därefter sammanträdande lagtima riksdag, för tid och på sätt ovan stadgas, förrätta nytt val av ombudsman. Skulle ställföreträdare avsäga sig det erhållna förtroendet eller har han övertagit ombudsmänsämbetet eller bliver eljest hans befattning ledig, äge nytt val av ställföreträdare rum för tid och på sätt ovan är föreskrivet, varvid iakttages att, om sådant val erfordras under det lagtima riksdag ej är församlad, riksdagens rätt härutinnan utövas genom de av riksdagen valde fullmäktige i riksbanken och fullmäktige i riksgäldskontoret."

Durch Gesetz Nr. 1949:107 vom 5. April 1949 wurde der § 68 wie folgt geändert:
- im Abs. 1 Satz 2 wurden die Worte "å lagtima riksdag" gestrichen.
- im Abs. 2 Satz 1 wurden die letzten Worte "på sätt om val till utskott är stadgat" gestrichen.
- im Abs. 4 Satz 1 wurden die Worte ", om lagtima riksdag är församlad, denna samt och så icke är fallet, närmas därefter sammanträdande lagtima riksdag" ersetzt durch: "riksdagen därefter så snart ske kan".
- im Abs. 4 Satz 2 wurden die Worte "under det lagtima riksdag ej är försammlad" ersetzt durch : "under tid, då session ej pågår".

Durch Gesetz Nr. 1961:79 vom 21. April 1961 wurde im § 68 Abs. 2 Satz 2 das Wort "tionde" ersetzt durch: "femtonde".

Durch Gesetz Nr. 1965:49 vom 26. März 1965 wurde der § 68 wie folgt geändert:
- der Abs. 1 Satz 1 wurde gestrichen und im Satz 2 wurden die Worte "Dessa riksdagens" wurde ersetzt durch: "Riksdagens".
- im Abs. 4 Satz 1 wurden die Worte "justitieombudsmannen eller militieombudsmannen" ersetzt durch: "ombudsman"

 

§ 68. [Justizbeauftragte des Reichstags] In Folge des § 96 der Regierungsform bezeichnet jeder ordentliche Reichstag einen in der Rechtspflege bewanderten und wegen seiner vollkommenen Ehrenhaftigkeit bekannten Mann, welcher beauftragt wird, die Anwendung der Gesetze von Seite der Richter und Beamten zu überwachen und nach den gesetzlichen Formen vor dem Reichsgericht oder vor anderen competenten Gerichtshöfen diejenigen zu verfolgen, die in Verdacht stehen, daß sie bei der Ausübung ihre Amtes aus Gunst, Parteilichkeit oder einem andern Motiv Ungesetzlichkeiten begangen, oder ihre Pflichten nicht gehörig erfüllt haben.

Dieser Justizbeauftragte des Reichstags, dessen Rechte und Pflichten in der Regierungsform und in speciellen Instructionen weitläufiger auseinandergesetzt sind, wird von 48 Wahlmännern, von denen vierundzwanzig auf der Mitte jeder Kammer gewählt werden, ernannt. Die Wahl geschieht im geheimen Scrutin und es genügt dazu die einfache Mehrheit. ....

 

 

 

Auf diese Weise wird dann auch ein Stellvertreter des Justizbeauftragten ernannt. Sollte der letztere sterben, oder durch Krankheit oder andere gesetzliche Gründe an der Ausübung seines Amtes verhindert sein, so tritt der erste an seine Stelle.

§.69. Lagtima Riksdag skall hvart tredje år tillsätta en Nämnd af fyratioåtta personer, deraf hvardera Kammaren genom sluten omröstning inom sig utser tjugufyra, och hvilken Nämnd, i den ordning 103 och 104 §§ Regeringsformen stadga, eger att döma, huruvida Högsta Domstolens samtlige Ledamöter gjort sig förtjenta att i deras vigtiga kall bibehållas, eller om visse af dem, utan bevisligen begångna fel och brott, hvarom Regeringsformens 102 § handlar, likväl kunna anses böra från utöfningen af Konungens domsrätt skiljas.
 

Denna Nämnd träder samma dag den blifvit vald tillsammans. Nämndens samtlige Ledamöter rösta först, man för man, öfver den frågan: Skall omröstning anställas till uteslutande af någon bland Högsta Domstolens Ledamöter? Besvaras denna fråga enhälligt eller af de flesta rösterna med nej, blifva Högsta Domstolens samtlige Ledamöter bibehållne. Besvaras den åter med ja, uppgör hvar och en af Nämnden en sluten lista på dem af Högsta Domstolens Ledamöter, flera eller färre, som han anser böra entledigas. De tre bland dessa, som då fått det största antal röster emot sig, ställas hvar efter annan under ny omröstning, hvarvid två tredjedelar af rösterna fordras mot den eller dem, som skola anses vara från Riksdagens förtroende uteslutne; och förhålles derefter såsom i Regeringsformens 103 § vidare föreskrifves.

Durch Gesetz Nr. 1909:34 vom 26. Mai 1909 wurde der § 69 wie folgt geändert:
- im Abs. 1 Satz 1 wurde das Wort "samtlige" ersetzt durch: "och regeringsrättens samtliga" und die letzten Worte "utöfningen af Konungen domsrätt skiljas" wurden ersetzt durch: "detta kall skiljas. Denna nämnd träder samma dag den blifvit vald tillsammans."
- der Abs. 2 Satz 1 wurde gestrichen.
- folgender Absatz wurde angefügt:
"I enahanda ordning förfares sedan med omröstningar angående regeringsrättens ledamöter."

Durch Gesetz Nr. 1919:420 vom 22. Juli 1919 wurden im § 69 Abs. 1 Satz 1 das Wort "tredje" ersetzt durch: "fjärde".

Durch Gesetz Nr. 1949:107 vom 5. April 1949 wurden im § 69 Abs. 1 Satz 1 das erste Wort "Lagtima" sowie auch die Worte "genom sluten omröstning" gestrichen.

 

§ 69. [Kommission zur Prüfung der Mitglieder des Hochsten Gerichtshofs] Der ordentliche Reichstag ernennt alle drei Jahre eine Commission von achtundvierzig Personen, wovon vierundzwanzig aus der Mitte jeder Kammer im geheimen Scrutin gewählt werden. Diese Commission hat nach den §§ 103 und 104 der Regierungsform das Recht, darüber abzuurtheilen, ob alle Mitglieder des obersten Gerichtshofes verdienen, ihre wichtigen Stellen beizubehalten, oder ob sich solche unter ihnen befinden, die, ohne daß sich beweisen läßt, daß sie Fehler oder Verbrechen, die der § 102 der Regierungsform beschreibt, begangen, dennoch des Rechts, die königliche Rechtspflege auszuüben, verlustig zu erachten seien.

Diese Commission versammelt sich an demselben Tage, an dem sie gewählt worden ist. Alle Mitglieder der Commission geben zuerst einzeln ihre Stimme über die Frage ab, ob eine Abstimmung über die Ausschließung eines Mitgliedes des höchsten Gerichtshofs stattfinden soll ? Wenn diese Frage einstimmig, oder mit absoluter Majorität verneint wird, so bleiben alle Mitglieder des höchsten Gerichtshofes in ihren Stellen. Wird sie bejaht, so findet eine geheime Abstimmung über jedes einzelne Mitglied des obersten Gerichtshofes, dessen Entfernung gewünscht wird, statt. Um eines oder mehrere Mitglieder des Vertrauens des Reichstages verlustig zu erklären, bedarf es zwei Drittel der Stimmen der Commission und es wird dann nach § 103 der Regierungsform weiter verfahren.

§.70. Lagtima Riksdag skall hvart tredje år förordna sex för kunskaper och lärdom, kända män att, jemte Justitie-ombudsmannen, som bland dem för ordet, utöfva vård öfver tryckfriheten. Desse Komiterade, af hvilka två, utom Justitie-ombudsmannen, skola vara lagfarne, väljas medelst omröstning genom tjugufyra valmän, deraf hvardera Kammaren inom sig utser tolf. Afgår mellan Riksdagarna någon bland Komiterade, välja de öfrige till det lediga rummet en behörig man.

 

Durch Gesetz Nr. 1919:420 vom 22. Juli 1919 wurden im § 70 Satz 1 das Wort "tredje" ersetzt durch: "fjärde".

Durch Gesetz Nr. 1921:20 vom 31. Januar 1921 wurde im § 70 Satz 3 das letzte Wort "man" ersetzt durch: "person".

Durch Gesetz Nr. 1949:106 vom 5. April 1949 wurde der § 70 aufgehoben.

 

§ 70. [Kommission zur Überwachung der Pressefreiheit] Der ordentliche Reichstag bezeichnet jedes dritte Jahr sechs Kundschafter, die sich durch ihre Kenntnisse und ihre Aufklärung auszeichnen, um im Verein mit dem Justizbeauftragten des Reichstages, der ihr Vorsitzender ist, über die Freiheit der Presse zu wachen. Diese Delegierten, von denen zwei außer dem Justizbeauftragten Rechtsgelehrte sein müssen, werden von vierundzwanzig Wahlmännern, wovon zwölf aus jeder Kammer in geheimer Abstimmung ernannt. Wenn zwischen den Reichstagen der eine oder andere dieser Delegierten seine Funktion zurückgiebt, so wählen die übrigen zum Ersatze selbst einen kompetenten Mann.

Durch Gesetz Nr. 1919:420 vom 22. Juli 1919 wurden im § 70 Satz 1 das Wort "tredje" ersetzt durch: "fjärde".

Durch Gesetz Nr. 1921:20 vom 31. Januar 1921 wurde im § 70 Satz 3 das letzte Wort "man" ersetzt durch: "person".

Durch Gesetz Nr. 1949:106 vom 5. April 1949 wurde der § 70 aufgehoben.

 

§.71. Hvarje lagtima Riksdag skall genom fyratioåtta valmän, af hvilka hvardera Kammaren inom sig utser tjugufyra, välja Fullmäktige att, jemlikt särskilda reglementen, Riksbankens och Riksgälds-kontorets medel och tillhörigheter förvalta. Desse Fullmäktige skola i hvartdera verket vara sju; egande Ordförande afgörande röst, derest i frågor, som hos Fullmäktige komma under omröstning, rösterne för två skiljaktiga meningar utfalla lika. Valen ske medelst slutna sedlar sålunda, att för hvartdera verket först utses den, som bland Fullmäktige skall blifva Ordförande, och sedan de öfrige sex; tillkommande Fullmäktige för hvartdera verket att sjelfve bland sig välja en vice Ordförande, att föra ordet när hinder för Ordföranden inträffar.
 

Durch Gesetz Nr. 1894:25 vom 16. Mai 1894 wurde der § 71 wie folgt geändert:
- im Satz 1 wurden die ersten Worte "Hvarje lagtima Riksdag" ersetzt durch: "Riksdagen".
- die Sätze 2 und 3 erhielten folgende Fassung:
"Fullmägtige skola i hvartdera verket vara sju och väljas å lagtima Riksdag för tiden från valet, till dess sådant val under tredje året derefter försiggått. Valen ske medelst slutna sedlar."
- folgende Sätze wurden angefügt:
"Ordförande bland Fullmägtige väljes särskildt. Af de öfrige sex skola två årligen afgå. Då på en gång val af samtlige Fullmägtige eger rum, bestämmes genom lottning den ordning, i hvilken Fullmägtige, ordföranden undantagen, skola afgå. Afgående Fullmägtig kan återväljas. Har Fullmägtig före utgången af den bestämda tjenstgöringstiden afgått, eller har ansvarsfrihet honom vägrats, anställes val för den tid, som för honom återstått. Då val af ordförande i någotdera verkt skall ega rum, utses denne för öfrige Fullmägtige. Val för längre tjenstgöringstid verkställes före val för kortare."
- folgender Absatz wurde angefügt:
"Fullmägtige välje sjelfve bland sig vice ordförande; egande den, som bland Fullmägtige förer ordet, afgörande röst, derest i frågor, som hos Fullmägtige komma under omröstning, rösterna för två skiljaktiga meningar utfalle lika."

Durch Gesetz Nr. 1897:33 vom 29. Mai 1897 erhielt der § 71 folgende Fassung:
"§ 71. 1. De sex Fullmägtige i Riksbanken, hvilka enligt 72 § regeringsformen skola utses af Riksdagen, väljas å lagtima riksdag för tiden från valet, till dess sådant val under tredje året derefter försiggått. Två af de utaf Riksdagen utsedde Fullmägtige skola årligen afgå. Har af Riksdagen utsedd Fullmägtig före utgången af den bestämda tjenstgöringstiden afgått, eller har ansvarsfrihet honom vägrats, anställes val för den tid, som för honom återstått.
2. Riksdagen skall jemväl välja Fullmägtige att, jemlikt särskildt reglemente, förvalta Riksgäldskontorets medel och tillhörigheter. Desse Fullmägtige skola vara sju och väljas å lagtima riksdag för tiden från valet, till dess sådant val under tredje året derefter försiggått. Ordförande bland Fullmägtige väljes särskildt. Af de öfrige sex skola två årligen afgå. Har Fullmägtig före utgången af den bestämda tjenstgöringstiden afgått, eller har ansvarsfrihet honom vägrats, anställes val för den tid, som för honom återstått. Då val af ordförande eger rum, utses denne ör öfrige Fullmägtige.
3. Val af Fullmägtige i Riksbanken och i Riksgäldskontoret verkställas genom fyratioåtta valmän, af hvilka hvardera Kammaren inom sig utser tjugofyra. Valen ske med slutna sedlar. Val för längre tjenstgöringstid verksälles före val för kortare. Afgående Fullmägtig kan återväljas.
4. Fullmägtige välje sjelfve bland sig vice ordförande; egande den, som bland Fullmägtige förer ordet, afgörande röst, derest i frågor, som hos Fullmägtige komma under omröstning, rösterna för två skijaktiga meningar utfalla lika."

Durch Gesetz Nr. 1949:106 vom 5. April 1949 wurde der § 71 zum § 70.

Durch Gesetz Nr. 1953:136 vom 17. April 1953 wurden im § 70 Ziffer 1 Satz 1 und in Ziffer 2 Satz 2 jeweils die Worte "å lagtima riksdag" gestrichen.

Durch Gesetz Nr. 1965:51 vom 26. März 1965 wurde der bisherige § 71 dem § 70 als Ziffer 4 angefügt; dabei wurden  im Satz 1 die Worte "enligt § 70" gestrichen.

 

§ 71. [Reichstags-Bevollmächtigte bei Reichsbank und Reichsschuldenkontor] Jeder ordentliche Reichstag wählt durch Vermittlung von 48 Wahlmännern, wovon je 24 aus der Mitte jeder Kammer entnommen werden, Bevollmächtigte, welche beauftragt sind, nach besonderen Vorschriften die Fonds und das Eigenthum der Reichsbank  und des Reichsschuldenkontors zu verwalten. Die Zahl dieser Bevollmächtigten besteht aus sieben für jede Verwaltung und wenn in Fragen, die unter ihnen zur Abstimmung Gleichheit der Stimmen herrscht, so giebt die des Vorstehers den Ausschlag. Die Wahl geschieht in geheimer Wahl und so, daß zuerst der Vorsteher und dann die sechs übrigen Mitglieder einer Verwaltung gewählt werden. einen stellvertretenden Vorsteher wählen die Bevollmächtigten unter sich.

 

Durch Gesetz Nr. 1949:106 vom 5. April 1949 wurde an dieser Stelle folgender § (bisher § 73 Abs. 1) eingefügt:
"§ 71. På samma gång och på lika sätt, som fullmägtige enligt § 70 av riksdagen utses, tillsättas en suppleanter för varje av riksdagen utsedd fullmäktig att vid förfall för denne inträda; dock skall den sålunda valde suppleanten för fullmäktig, som utsetts till chef för riksbanken, först inträda vid förfall jämväl för den enligt 72 § regeringsformen av fullmäktige för denne utsedde suppleanten. Vid förfall för både fullmäktig och hans av riksdagen valde suppleant inkalla fullmäktige annan suppleant till tjänstgöring."

Durch Gesetz Nr. 1965:45 vom 26. März 1965 wurden die bisherigen Bestimmungen des § 71 als § 70 Ziffer 5 eingestellt.

 

 

 Durch Gesetz Nr. 1965:556 vom 25. November 1965 wurde an dieser Stelle folgender § eingefügt:
"§ 71. Riksdagens lönedelegation består av sexton ledamöter, av vilka vardera kammaren inom sig utser hälften. De väljas för tiden från valet, till dess sådant val under fjärde året därefter försiggått, dock att ledamot sonm dessförinnan avgått ur riksdagen ej vidare skall anses tillhöra delegationen. Har ledamot före den tid, för vilken han valts, avgått ur riksdagen ej vidare skall anses tillhöra delegationen. Har ledamot före den tid, för vilken han valts, avgått ur delegationen, anställes val för den tid som för honom återstått.
Vardera kammaren utser ock inom sig suppleanter att när ledamöter få förfall i deras ställe inträda. Suppleanter utses för samma tid som ledamöter.
Vad i 45 § 2 mom. och 75 § 2 mom. är stadgat med avseende å utskott skall äga motsvarande tillämpning beträffande delegationen. Omröstning inom delegationen skall ske öppet. Den som förer ordet i delegationen äger avgörande röst, därest, vid omröstning, rösterna i något fall äro lika. Ledamot som ej instämt i delegationens beslut är obetaget att låta sin skiljaktiga mening antecknas.
Innan förhandlingsövereinskommelse träffats eller förhandling eljest slutförts, må ledamot icke utan delegationens tillstånd yppa vad vid sakens behandling i delegationen förekommit. Ledamot, så ock suppleant, skall första gången han är närvarande vid sammanträde med delegationen avgiva försäkran om tystnadsplikten iakttagande"."

 

 

 
§.72. Å hvarje lagtima Riksdag förordnas Revisorer till ett antal af tolf för hvart år, hvilka till halfva antalet af hvardera Kammaren utses, att enligt Regeringsformen och särskild instruktion granska Statsverkets, Riksbankens och Riksgälds-kontorets tillstånd, styrelse och förvaltning. Hvarje revision skall omfatta ett års afslutade räkenskaper. Revisionsförrättningen tager årligen sin början den 15 Augusti eller, om helgdag då inträffar, dagen derefter och skall inom två månaders tid vara fullbordad.

Revisorerne välja sjelfva inom sig Ordförande, hvilken eger afgörande röst, derest, vid omröstning, rösterne i något fall äro lika.

De anmärkningar, som Revisorerna finna sig befogade att i sin berättelse till Riksdagen framställa, skola, sedan förklaringar deröfver inkommit, af nästföljande lagtima Riksdag öfverlemnas till vederbörande Utskotts granskning och vidare behandling.

Durch Gesetz Nr. 1885:39 vom 18. Juli 1885 wurden im § 72 Abs. 1 Satz 2 die Worte "årligen sin början den 15 Augusti eller, om helgdag då inträffar, dagen derefter" ersetzt durch: "sin början å dag, som i instruktionen bestämmes, ".

Durch Gesetz Nr. 1921:20 vom 31. Januar 1921 wurden im § 72 Abs. 1 Satz 1 die Worte "för havrt år, " gestrichen und im Satz 2 wurden die letzten Worte "års afslutade räkenskaper" ersetzt durch: "räkenskapsår".

Durch Gesetz Nr. 1925:50 vom 20. März 1925 wurde im § 72 Abs. 1 Satz 3 das Wort "två" ersetzt durch: "tre".

Durch Gesetz Nr. 1949:106 vom 5. April 1949 wurde der § 72 wie folgt geändert:
- im Abs. 1 Satz 1 wurden die ersten Worte "Å hvarje lagtima Riksdag förordnas Revisorer till ett antal af tolf för hvart år" ersetzt durch: "Riksdagen förordnar årligen inom sex dagar efter dess öppnande revisorer till ett antal av tolv".
- Abs. 1 Satz 2 wurde gestrichen und der Satz 3 erhielt folgende Fassung:
"Revisor utövar sin befattning till dess nytt val av revisorer förrättas."
- im Abs. 3 wurden die Worte "i sin berättelse till riksdagen" gestrichen und die Worte "näst följande lagtima riksdag" wurden ersetzt durch: "riksdagen.

Durch Gesetz Nr. 1965:557 vom 25. November 1965 wurde nach § 72 Abs. 1 folgender Absatz eingefügt:
"För varje revisorer väljes en suppleant att vid förfall för honom inträda. Vid förfall för både revisor och hans suppleant bestämmes övriga suppleanters tjänsthöring av den ordning, i vilken de blivit valda."

 

§ 72. [Reichsrevisoren] Bei jedem ordentlichen Reichstag werden für jedes Jahr 12 Revisoren, 6 von jeder der beiden Kammern, ernannt. Diese Revisoren sind beauftragt, nach den speciellen Gesetzen und Weisungen die Lage, die Leitung und Verwaltung des Staatsschatzes, der Reichsbank und des Reichsschuldenkontors einer genauen Prüfung zu unterstellen. Jede Revision schließt eine Jahresrechnung in sich, beginnt jedes Jahr mit dem 15. August und muß innerhalb zwei Monaten beendigt sein.

Die Revisoren wählen ihren eigenen Vorsteher, der bei Stimmengleichheit den Ausschlag giebt.

Der Bericht, den die Revisoren an den Reichstag erstatten, wird in der zunächst folgenden ordentlichen Session dem competenten Ausschusse zur Prüfung überwiesen.

 

§.73. På samma gång och på lika sätt, som Fullmäktige och Revisorer enligt föregående två §§ utses, tillsättas jemväl Suppleanter, att, vid inträffande förfall för dem, träda i deras ställen, nemligen för Fullmäktige i Riksbanken tre, för Fullmäktige i Riksgälds-kontoret likaledes tre och för hvarje års Revisorer sex.
 

Durch Gesetz Nr. 1897:33 vom 29. Mai 1897 erhielt der § 73 folgende Fassung:
"§ 73. På samma gång och på lika sätt, som Fullmägtige och Revisorer enligt föregående två §§ af Riksdagen utses, tillsättas jemväl suppleanter, att, vid inträffande förfall för dem, träde i deras ställe, nemligen för de af riksdagen valda Fullmäktige i Riksbanken tre, för Fullmägtige i Riksgäldskontoret likaledes tre och för hvarje års Revisorer sex."

Durch Gesetz Nr. 1925:50 vom 20. März 1925 erhielt der § 73 folgende Fassung:
"§ 73. På samma gång och på lika sätt, som fullmägtige enligt § 71 av riksdagen utses, tillsättas jämväl suppleanter, att, vid inträffande förfall för dem, träda i deras ställe, nämligen för de av riksdagen valda fullmäktige i riksbanken tre och för fullmäktige i riksgäldskontoret likaledes tre.
För varje enligt § 72 utsedd revisor väljes en suppleant att vid förfall för honom inträda. Vid förfall för både revisor och hans suppleant bestämmes övriga suppleanters tjänstgörig av den ordning, i vilen de blivit valda."

Durch Gesetz Nr. 1933:440 vom 30. Juni 1933 wurde im § 73 Abs. 1 folgender Satz angefügt:
"För fullmäktige i riksbanken, som utsetts till förste deputerad, utses suppleant på sätt § 72 regeringsformen föreskrives och för tid, som fullmäktige i riksbanken äga bestämma."

Durch Gesetz Nr. 1949:106 vom 5. April 1949 wurde der § 73 Abs. 1 wurde aufgehoben (der bisherige Abs. 1 wurde zum § 71).

Durch Gesetz Nr. 1965:45 vom 26. März 1965 wurde der § 73 aufgehoben.

 

§ 73. [Stellvertreter der Bevollmächtigten] Für die in den beiden vorhergehenden §§ aufgeführten Functionen der Bevollmächtigten und Revisoren werden auch  Stellvertreter gewählt, die im Falle des Auftretens einer Verhinderung, an deren Stelle treten und zwar für die Stellen der Bevollmächtigten der Reichsbank drei, für die Bevollmächtigten im Reichsschuldenkontor ebenfalls alle und für die Revisoren jedes Jahr sechs Stellvertreter.

 

Durch Gesetz Nr. 1965:45 vom 26. März 1965 wurde an dieser Stelle folgender § eingefügt:
"§ 73. Riksdagens krigsdelegation består av femtio ledamöter, av vilka vardera kammaren inom sig väljer hälften.
För varje ledamot väljes en suppleant att vid förfall för honom inträda. Vid förfall för både ledamot och hans suppleant bestämmes övriga suppleanters tjänstgöring av den ordning, i vilken de blivit valda.
Val av krigsdelegation skall äga rm å varje riksdag inom sex dagar efter dess öppnande. Valet gäller till dess nytt val av krigsdelegation förrättas, dock att den som dessförinnan avgått ur riksdagen ej vidare skall anses tillhöra delegationen. Förordnar Konungen om nya val till båda kamrarna eller den ena av dem, behålle utan hinder därav delegationens ledamöter och suppleanter sina befattningar."

 

 
§.74. Riksdagens Nämnder och Valmän utse sjelfve inom sig Ordförande.

Durch Gesetz Nr. 1921:20 vom 31. Januar 1921 erhielt der § 74 folgende Fassung:
"§ 74. Riksdagens valmän och nämnder, med undantag av utrikesnämnden, utse själva inom sig ordförande."
 

 

§ 74. [Vorstände der Ausschüsse] Die Ausschüsse und Wahlmänner des Reichstages wählen unter sich ihren Vorstand.

Durch Gesetz Nr. 1921:20 vom 31. Januar 1921 erhielt der § 74 folgende Fassung:
"§ 74. Die Wahlmänner und Ausschüsse des Reichstages, mit Ausnahme des Auswärtigen Beirates, wählen unter sich ihren Vorstand."

 

§.75. Vid alla val iakttages, att namnsedlarne, såframt de skola blifva gällande, böra vara enkla, slutna, hoprullade, omärkta och fria såväl från all tvetydighet i anseende till personernas namn, som från oriktighet i anseende till deras antal. Mellan personer, som vid val undfått lika antal röster, skiljes genom lottning, när så erfordras.
 

Durch Gesetz Nr. 1909:34 vom 26. Mai 1909 wurden dem § 75 Satz 1 folgende Worte angefügt: "; dock skall i fråga om val till utskott gälla, hvad uti den i 37 § 5 mom. omförmälda stadga finnes föreskrifvet".

Durch Gesetz Nr. 1925:50 vom 20. März 1925 wurden im § 75 Satz 1 die ersten Worte "Vid alla val iakttages" ersetzt durch: "Alla val skola ske med slutna sedlar, och iakttages därvid".

Durch Gesetz Nr. 1937:201 vom 13. Mai 1937 wurde im § 75 Satz 1 die Bezugnahme auf "37 § 5 mom." wurde ersetzt durch: "36 § 5 mom.".

Durch Gesetz Nr. 1949:106 vom 5. April 1949 erhielt der § 75 folgende Fassung:
"§ 75. 1. Företes vid val, som skall av kammare förrättas, gemensam lista upptagande namn å så många personer valet avser och har listan godkänts av de utav kammaren utsedda ledamöterna i talmanskonferensen, framställe talmannen proposition å godkännande av listan och förklare därå upptagna personer valda, såvida ej val med slutna sedlar begäres av minst så många ledamöter som motsvarar det tal, vilket erhålles, om samtliga röstberättigade ledamöters antal delas med siffran för det antal personer valet avser, ökat med ett. Har sådan begäran framställts skall val med slutna sedlar äga rum vid ett följande sammanträde.
Valet skall, där det ej avser kammarens ledamöter i talmanskonferensen, vara proportionellt, om två eller flera personer skola utses. Närmare bestämmelser om valet meddelas uti den i § 78 omförmälda riksdagsstadgan.
2. Val, som förrättas av riksdagens utskott, nämnder och valmän, skola, därest begäran därom framställes av någon ledamot eller valman, ske med slutna sedlar, och iakttages därvid, att namnsedlarna, så framt de skola bliva gällande, böra vara enkla, hoprullade, omärkta och fria såväl från all tvetydighet i anseende till personernas namn som från oriktighet i anseende till deras antal. Mellan personer, som vid val undfått lika antal röster, skiljes genom lottning, när så erfordras.
finnas i grundlag särskilda bestämmelser meddelade om val, varom i detta mom. är fråga, skall vad i nästföregående stycke stadgas icke äga tillämpning."

 

§ 75. [Wahlen durch den Reichstag] Bei jeder Wahl muß darauf gesehen werden, daß die Stimmzettel, wenn sie giltig sein sollen, einfach, gut verschlossen und ohne äußere Kennzeichnung seien; ferner, daß in Bezug auf die Namen der Personen und ihre Zahl kein Irrthum stattfindet. Wenn es die Umstände erfordern, kann auch zwischen den Personen, die in den Wahlen Stimmengleichheit erhalten haben, durch das Loos entschieden werden.

 

§.76. Vid justering kan ett beslut ej ändras, men väl må sådana tillägg göras, hvarigenom ingen ändring i beslutet uppkommer. Ur protokoll må vid justeringen, med Kammarens bifall och den talandes begifvande, uteslutas dennes uttryck och äfven öfverläggning, som deraf följt; dock kunna ej sådana uttryck uteslutas, på hvilka beslutet tydligen sig grundar.
 

 

§ 76. [Protokoll des Reichstags] Bei der Protocollirung eines Beschlusses darf keine Änderung daran vorgenommen werden. Bei Annahme des Protocolls können mit Zustimmung der Kammer und des Redners einzelne Äußerungen, sowie die Discussion, zu der sie Veranlassung gegeben, unterdrückt werden; solche Äußerungen aber, auf denen offenbar die Beschlußfassung beruht, dürfen nicht unterdrückt werden.

 

§.77. Riksdagsman, som varit frånvarande då något beslut fattats inom den Kammare han tillhörer, skall ega att derefter till protokollet anmäla, det han ej i berörda beslut deltagit, men icke hafwa makt att tala å deras beslut, som derwid närwarit.
 

 

§ 77. [Einsichtsrecht einzelner Mitglieder in das Protokoll] Ein Mitglied, das bei Annahme eines Beschlusses der Kammer, zu der es gehört, nicht gegenwärtig war, hat das Recht, im Protocolle constatiren zu lassen, daß es keinen Antheil an dem Beschlusse genommen; aber es hat nicht das Recht, den Beschluß der Kammer einem Tadel zu unterwerfen.

 

§.78. De reglementariska föreskrifter, som för riksdagsgöromålen och ordningen hos Kamrarna och Utskotten anses till iakttagande jemte grundlagarna nödige, eger Riksdagen eller i ämne, som angår Kammare enskildt, denna Kammare att fastställa. Ej må något deri införas, som mot grundlag eller annan gällande lag strider.
 

Durch Gesetz Nr. 1909:34 vom 26. Mai 1909 wurden im § 78 Satz 1 die Worte "anses till iakttagande jemte Grundlagarna nödige" ersetzt durch: "anses nödiga till iakttagande jämte grundlagarna och den i 37 § 5 mom. omförmälda stadga".

Durch Gesetz Nr. 1937:201 vom 13. Mai 1937 im § 78 Satz 1 wurde die Bezugnahme auf "37 § 5 mom." wurde ersetzt durch: "36 § 5 mom.".

Durch Gesetz Nr. 1949:106 vom 5. April 1949 erhielt der § 78 folgende Fassung:
"§ 78. Riksdagen fastställer de föreskrifter om riksdagsarbetets bedrifvande, ordningen hos kamrarna och utskotten samt inom riksdagen förekommande val ävensom de övriga bestämmelser som anses nödiga till iakttagande jämte grundlagarna (riksdagsstadga). Vardera kammaren äger fastställa föreskrifter i ämne, som angår kammaren enskilt (ordningsstadga). Ej må något i dessa stadgor införas, som mot grundlag eller annan gällande lag strider."

 

§ 78. [Antonomie jeder Kammer in eigenen Angelegenheiten] Der Reichstag, oder jeder Kammer für sich, hat bei Gegenständen, die sie allein betreffen, das Recht solche Bestimmungen zu erlassen, welche sie für die Behandlung der Geschäfte und für Aufrechthaltung der Ordnung in der Kammer oder in den Ausschüssen für nothwendig halten. In diesen Bestimmungen darf jedoch nichts enthalten sein, was gegen die Grundgesetze oder andere in Wirksamkeit stehende Gesetze verstößt.

 

Meddelande af Riksdagens beslut.

 

Mitteilung der Reichstagsbeschlüsse.

 

§.79. De framställningar till Konungen, hvilka Riksdagen beslutar, skola, äfvensom svaren på Hans till Riksdagen aflåtna förslag, genom skrifvelser till Konungen aflemnas. Å Konungens Propositioner i frågor om stiftande, ändring, förklaring eller upphäfvande af grundlag, skola Riksdagens svar, derest beslutet innefattar bifall till Konungens förslag, på rikssalen å dag, som Konungen utsätter, öfverlemnas.
 

Durch Gesetz Nr. 1933:440 vom 30. Juni 1933 wurde der § 79 Satz 2 gestrichen.

 

§ 79. [Gegenseitige Mitteilungen von Kammern und König] Die Vorlagen an den König, desgleichen die Antwort des Reichstages auf Vorschläge, die vom Könige ausgegangen sind, müssen schriftlich ausgefertigt werden. Was die Vorlagen des Königs in Fragen betrifft, wo es sich um die Einführung, Abänderung, Erläuterung oder Abschaffung von Grundgesetzen handelt, wird die Antwort des Reichstages, wenn sie eine Billigung der Vorschläge des Könige enthält, ihm im Reichssaale an dem Tage überreicht, den der König festsetzt.

Durch Gesetz Nr. 1933:440 vom 30. Juni 1933 wurde der § 79 Satz 2 gestrichen.

 

§.80. I mål, som blifvit af ständigt eller i dess ställe särskildt tillsatt Utskott handlagda, skola de från Riksdagen utgående skrifvelser uppsättas och expedieras af Kansliet hos det Utskott, som ärendet beredt.
 

Uppsättandet och expedierandet af andra för begge Kamrarna gemensamma skrifvelser, äfwensom af Riksdagsbeslutet, besörjes genom ett särskildt Riksdagens Kansli under inseende af två inom Första och två inom Andra Kammaren dertill utsedda Ledamöter, hvilka jemväl, tillika med Kamrarnas Talmän och vice Talmän, tillkommer att utse och förordna de tjenstemän, som Riksdagen anser för detta Kansli erforderliga.

Ej må expedition öfver något Riksdagens beslut utgå förr än den blifvit inför Kamrarna justerad. Riksdagsbeslutet skall af Riksdagens Ledamöter underskrifvas. Öfrige från Riksdagen utgående expeditioner undertecknas endast af Talmännen.
 

Durch Gesetz Nr. 1933:440 vom 30. Juni 1933 wurde der § 80 wie folgt geändert:
- im Abs. 2 wurden die Worte ", äfwensom af Riksdagsbeslutet, " gestrichen.
- im Abs. 2 wurden die Sätze 2 und 3 durch folgenden Satz ersetzt:
"Från riksdagen utgående expeditioner undertecknas av talmännen."

Durch Gesetz Nr. 1945:784 vom 7. Dezember 1945 wurden im § 80 Abs. 2 die letzten Worte ", hvilka jemväl, tillika med Kamrarnas Talmän och vice Talmän, tillkommer att utse och förordna de tjenstemän, som Riksdagen anser för detta Kansli erforderliga" gestrichen.

Durch Gesetz Nr. 1949:106 vom 5. April 1949 wurden im § 80 Abs. 2 das Wort "(kanslideputerade)" angefügt.

 

§ 80. [Mitteilungen über Ausschußbeschlüsse] Für die Gegenstände, die von einem ständigen Ausschusse, oder von dem Specialausschusse, der diesen ersetzt, behandelt werden, sind die vom Reichstage ausgehenden Actenstücke von der Kanzlei des Ausschusses der den Gegenstand behandelt hat, zu redigiren und auszufertigen.

Die Redaction und Ausfertigung der anderen Documente, welche den beiden Kammern gemeinsam sind, eben so der Reichstagsabschied werden einer eigenen Canzlei des Reichstages unter der Aufsicht von zwei Mitgliedern jeder der beiden Kammern anvertraut. Das Personal der Canzlei wird von den Kammermitgliedern im Verein mit den Sprecher und Vizesprecher ernannt.

Kein Beschluß des Reichstages kann ausgefertigt werden, bevor er von den Kammern geprüft und gebilligt ist. Der Reichstagsabschied wird von sämmtlichen Mitgliedern unterzeichnet. Die übrigen Ausfertigungen des Reichstages erhalten blos die Unterschrift der Sprecher.

§.81. De allmänna stadgar och förordningar, hvilka Konungen och Riksdagen gemensamt beslutit, skola endast i Konungens namn och med Dess underskrift utfärdas.

 

§ 81. Die Verfügungen und allgemeinen Verordnungen, welche vom König und dem Reichstag gemeinschaftlich angenommen worden sind, werden blos im Namen des Königs und mit seinem Siegel versehen bekannt gemacht.

 

§.82. De i Kamrarna förda protokoll och öfriga riksdagshandlingar skola på Statens bekostnad, så tidigt ske kan, af trycket utgifvas, de senare fullständigt och protokollen i den mån Kamrarne hvar för sig förordna.

 

§ 82. Die Protocolle und andern Acten des Reichstages werden sobald als möglich auf Staatskosten gedruckt.

 

Övergångsbestämmelser
1909:34

 

Übergangsbestimmungen
zum Gesetz 1909:34
 

1. Riksdagsman i första kammaren, som är vald med tillämpning af de före år 1909 gällande stadganden, äger ej med sind befattning fortfara längre än till början af första sexårsperioden för den valkrets, som utsett honom. Har han vid ingången af året näst före sagda period sin befattning icke nio år innehaft, må han därmed fortfara till årets slut, ändå att under tiden nio år från valet förflyta.

Där tjänstgöringstiden slut ej sammanfaller med början af sexåvrsperiod för den valkrets, som är berättigad till platsen, skall val, som för platsens besättande hålles, gälla för tiden intill början af närmaste sexårsperiod för valkretsen. Samma lag vare, där platsen varder ledig före tjänstgöringstidens utgång.

2. För den grupp af valkretsar, hvilken är den första enligt den i vallagen mellan grupperna stadgade ordning, utgöres första seyårsperioden af åren 1910-1915.

Förordnar Konungen om nya val till första kammaren, innan val i sjätte gruppen förrättats för sexårsperiod, skola de nya valen gälla för grupp, som valt för sexårsperiod, till periodens tugång och för annan grupp till början af dess första sexårsperiod.

3. Intill dess nya val i hela riket till andra kammaren första gången förrättas efter utgången af augusti månad 1910, skola i fråga om val till kammaren tillämpas de före år 1909 i sådant hänseende gällande stadganden.

4. Om riksdagsmans tätt till resekostnadsersättning samt arfvode eller dagtraktamente skola de före år 1909 gällande stadganden tillämpas i afseende å Riksdag, som sammanträder före den 1 januari 1910.

 

 

Övergångsbestämmelser
1919:420

 

Übergangsbestimmungen
zum Gesetz 1919:420
 

Intill dess nya val i hela riket till andra kammaren första gången förrättas efter utgången av augusti månad 1920, skola i fråga om val till kammaren tillämpas de före 1918 i sådant hänseende gällande stadganden. Vill riksdagsman, som enligt dessa stadganden blivit vald, avsäga sig befattningen, äge rätt därtill även i det fall att han tillförene såsom riksdagsman bevistat blott tre lagtima riksdagar.

Nämnd, varom i 69 § sägs, skall tillsättas år 1921, då ock kommitterade skola förordnas jämlikt 70 §.

 

 

 


Wie im § 69 gesagt, sollen neben den genannten Geschworenen, im Jahre 1921 auch die Kommissare nach § 70 ernannt werden.

Övergångsbestämmelser
1921:20

 

Übergangsbestimmungen
zum Gesetz 1921:20
 

1. Det år, varunder lagtima riksdag först sammanträder efter nya val i hela riket till andra kammaren, förrättade efter den 1 april 1919, kallas här nedan första valåret.

Riksdagsman i första kammaren, som är vald med tillämpning av de före första valret gällande stadganden, äger ej med sin befattning fortfara längre än till utgången av nämnda år. Inträffar dessförinnan ledighet, skall sådan, med tillämpning av nyssnämnda stadganden, fyllas för den återstående tiden.

Val till första kammaren skall i hela riket förrättas under första valåret i september månad i den ordning, som, för val, grundat på stadgandena i 7 § 2 mom., är föreskriven. För den grupp av valkretsar, vilken är den första enligt den i vallagen mellan grupperna stadgade ordning, gäller valet de åtta åren närmast efter första valåret, men för annan grupp för tiden från och med året närmast efter första valåret till ingången av gruppens närmaste åttaårsperiod.

Förordnar Konungen om nya val till första kammaren, innan val i åttonde gruppen förrättats för åttaårsperiod, skola de nya valen gälla för grupp, som valt för åttaårsperiod, till periodens utgång och för annan grupp till början av dess första åttaårsperiod.

Före ingången av september månad första valåret meddelar Konungen bestämmelse om antalet riksdagsmän i första kammaren för varje valkrets efter vad i 6 § 5 mom. sägs.

2. Skulle under den fyraårsperiod, för vilken valen till andra kammaren år 1920 förrättas, en sådan omreglering av rikets indelning i valkretsar antagas, varigenom antalet valkretsar väsentligt minskas, och därefter förordnande om nya val till andra kammaren meddelas, skall, utan hinder av vad i 15 § stadgas, Kungl. Maj:t, med iakttagande av att i varje valkrets en riksdagsman väljes för varje fullt tal, motsvarande en tvåhundratrettiondel av rikets folkmängd enligt senast tillgängliga folkmängdsuppgifter, ävensom, med tillämpande av vad i 15 § 2 och 3 mom. stadgas, fastställa det antal riksdagsmän, som varje valkrets må utse.

 

 

Övergångsbestämmelser
1949:106

 

Übergangsbestimmungen
zum Gesetz 1949:106
 

Intill början av nästa års riksdag skola § 36 mom. 1-3, § 38 mom. 2, §§ 39-43, § 59 andra stycket och § 63 tredje stycket bibehålla sin nuvarande lydelse.

Vad 108 § regeringsformen och 70 § riksdagsordningen, i deras äldere lydelse, innehålla om tryckfrihetskommittén skall alltjämt tillämpas, så länge den äldre tryckfrihetsförordningen fortfarande gäller eller eljest enligt övergångsbestämmelserna till den nya tryckfrihetsförordningen åtgärt ankommer på tryckfrihetskommittén.

 

 

Övergångsbestämmelser
1953:127

 

Übergangsbestimmungen
zum Gesetz 1953:127
 

Intill början av riksdagen näst efter den, under vilken den nya lydelsen av § 36 mom. 1-2, § 44, § 55, mom. 2 samt §§ 59 och 63 slutigt antagits, skola stadgandena i deras äldre lydelse alltjämt äga tillämpning.

 

 

Övergångsbestämmelser
1957:157

 

Übergangsbestimmungen
zum Gesetz 1957:157
 

Det skall ankomma på Konungen att i de bestämmelser som för löpande tioårsperiod meddelats med tillämpning av 6 § 5 mom. vidtaga den jämkning som föranledes av den nya lydelsen av 4 mom. samma paragraf.

 

 

Övergångsbestämmelser
1965:45

 

Übergangsbestimmungen
zum Gesetz 1965:45
 

1. Val av riksdagens krigsdelegation skall första gången äga rum inom sex dagar efter det Konungen låtit i riksdagen uppläsa öppet brev om ändrad lydelse av § 73 riksdagsordningen.

2. Till dess den år 1966 upprättade röstlängden för val till riksdagens andra kammare kommit till stånd, skall § 16 i sin äldere lydelse alltjämt äga tillämpning.

 

 
Till yttermera visso hafve Vi detta med våra namns och insegels undersättande stadfästat och bekräftat, som skedde i Stockholm den tjugondeandra dagen i Juni månad, året efter Christi börd det ett tusende åtta hundrade och på det sextionde sjette.
 

På Ridderskapets och delns vägnar:
G. LAGERBJELKE.
 n. v.  Landtmarskalk.(L. S.)

På På Presteståndets vägnar:
H. REUTERDAHL.
Talman. (L. S.)

På Borgareståndets vägnar:
J. G. SCHWAN.
n. v. Talman. (L. S.)

På Bondeståndets vägnar:
NILS LARSON.
n. v. Talman. (L. S.)

 

Zu fernerer Beglaubigung haben wir dieses durch unserer Namen-Unterschrift und beigedrucktem Siegel festgesetzt und bestätigt. So geschehen zu Stockholm, den einundzwanzigsten Tag im Monat Juni, im Jahre nach Christe Geburt Eintausend Achthundert und Sechs und Sechzig.

Von wegen Ritterschaft und Adel:
G. LAGERBJELKE.
n. v . Landmarschall. (L. S.)

Von wegen des Priesterstandes:
H. REUTERDAHL.
Sprecher. (L. S.)

Von wegen des Bürgerstandes
J. G. SCHWAN.
n. v. Sprecher. (L. S.)

Von wegen des Bauernstandes
NILS LARSON.
n. v. Sprecher. (L. S.)

 

Detta allt, som föreskrifvet står, vele Vi ej allenast Sjelfve för orygglig grundlag antaga, utan bjude och befalle jemväl i nåder, att alla de, som Oss och Våre efterträdare samt Riket med huldhet, lydnad och hörsamhet förbundne äro, böra denna Riksdags-ordning erkänna, iakttaga, efterlefva och hörsamma.

Till yttermera visso hafve Vi detta med egen hand underskrifvit och bekräftat, samt Vårt kongl. insegel låtit veterligen hänga här nedanför, som skedde i Vår residensstad Stockholm den tjugondeandra dagen i Juni månad, året efter Christi börd det ett tusende åtta hundrade och på det sextionde sjette.

Carl.

 

Dieses alles, wie es vorgeschrieben steht, wollen Wir nicht nur Selbst als unumstößliches Grundgesetz annehmen, sondern gebieten und befehlen auch in Gnaden, daß alle, die Uns und Unsern Nachkommen sammt dem Reiche, mit Huld, gehorsam und Folglichkeit verbunden sind, diese Reichstagsordnung erkennen, annehmen, befolgen und beobachten sollen.

Zu Urkund dessen haben Wir dies mit Unserer eigenen Hand unterzeichnet und bestätigt, auch Unser königliches Insiegel hierunter beifügen lassen. So geschehen in Unserer Residenzstadt Stockholm, den einundzwanzisgten Tag des Monats Juni, im Jahre Unsers Herrn und Erlösers Jesu Christi Geburt Ein Tausend Acht Hundert und Sechs und Sechzig.

Carl.

 


Quelle: Riksdagsordningen 1866-1966, Reichstagskomitee, Stockholm 1966
Palm, Parlamentarisches Taschenbuch, 1866 (nur teils bruchstückhafte Übersetzung)
teilweise eigene Übersetzung
© 4. Februar 2012 - 3. März 2012

Home             Zurück            Top