Göre weterligt: att sedan Riksens nu församlade Ständer enhälligt beslutit att, i wißa afseenden, förändra den hittills gällande Tryckfrihets-Förordningen af den 9 Martii 1810, och denna sålunda förändrade Lag blifwit till Wårt Nådiga gillande öfwerlemnad, så hafwe Wi, i kraft af den, enligt 85. §. i Regerings-Formen, Oß tillkommande rättighet, welat denna af Riksens Ständer samtyckte Tryckfrihets-Förordning, härmed antaga, gilla och bekräfta, alldeles såsom den ord för ord härefter följer:
 

Thun kund: Da die nun versammelten Reichsstände einstimmig in dem Wissen beschlossen haben, die geltende Druckfreiheitsverordnung vom 9. März 1810 durch das nachfolgende Gesetz zu verändern, und selbige nur Unserer gnädigen Genehmigung übergeben ist, so haben Wir, kraft des nach dem § 85 der Regierungsform Uns zustehenden Rechts, diese von den Reichsständen beliebte Druckfreiheitsverordnung hiemit anzunehmen, genehmigen und bestätigen wollen, wie sie von Wort zu Wort hiernach lautet, wie folget:

Wi efterskrifne Swea Rikes Ständer, Grefwar, Friherrar, Biskopar, Ridderskap och Adel, Klerkeri, Borgerskap och Menige Allmoge, som nu här i Örebro til Allmän Urtima Riksdag församlade äro,

Göre weterligt: att, som uti den af Oß, under den 6 Junii 1809 antagne, och af Konung och Ständer faststälde Regeringsform, Tryckfriheten blifwit Swenska Folket tillerkänd, förmedelst det stadgande i berörde Grundlags 86. §.: att med Tryckfrihet bör förstås hwarje Swensk Mans rättighet, att, utan några af den offentliga Magten i förwäg lagde, af Tryckfrihets Lagen ej föreskrifne, hinder, utgifwa Skrifter; att sedermera inför laglig Domstol kunna tiltalas för deras innehåll, och att icke, i annat fall, kunna derföre straffas, än om detta innehåll strider emot tydlig Lag, gifwen att bewara allmänt lugn, utan att återhålla allmän upplysning; Altså, och med hänsigt till de sålunda föreskrifne ändamål, hafwe Wi härmed welat förklara hwar och en fritt och öppet, att, med iakttagande af de föreskrifter mot Tryckfrihetens mißbruk, hwilka här nedanföre, i öfwerensstämmelse med Rikets Allmänna Lag, skola uttryckligen stadgas, i afseende på Statens inwärtes lugn och utwärtes säkerhet, samt det Högsta Wäsendets, Öfwerhetens, den enskilde Medborgarens och Sedernas dermed förknippade helgd, sina tankar uttrycka och meddela i alla ämnen, i hwad skrifart som hälst, och ehwad föremålet skulle wara, detta Rike enskildt, eller främmande Länder, et närwarande tidehwarf eller de förflutna, lefwande personer eller aflidne. Till följd häraf, och jemte det Wi härmed förpligte alla dem, på hwilka en Laglig pröfning af förbrytelser i allmänt tryck ankomma kan, att wara den oskyldiges lagliga wärn och beskydd, hafwe Wi, till Tryckfrihetens försäkrande på ett sätt, förenligt med ett Borgerligt Samhälles och hwarje Medborgares rättmätiga fordringar, welat stadga och förordna följande:

Thun kund: daß, so wie in der von uns am letztverwichenen 6. Junius angenommen, von König und Ständen festgesetzten Regierungsform, die Druckfreiheit dem schwedischen Volke zuerkannt ist, durch die Vorschrift in dem § 86 des gedachten Grundgesetzes: "unter Druckfreiheit wird das Recht eines jeden schwedischen Mannes verstanden, ohne ein von der öffentlichen Macht ihm in den Weg gelegtes Hinderniß, Schriften herauszugeben, und daß diese nur einem gesetzmäßigen Gerichte ihres Inhalts wegen können in Anspruch genommen werden und in keinem andern Falle können bestraft werden, als wenn der Inhalt gegen ein deutliches Gesetz streitet, das gegeben ist zu rAufrechthaltung der öffentlichen ruhe, ohne der Aufklärung der Nation Zwang anzuthun; " so haben wir auch mit Rücksicht auf den solchergestalt vorgeschriebenen Zweck, hiemit frei und offen, männiglich erklären wollen, daß unter Beobachtung der Vorschriften gegen den Mißbtrauch der Druckfreiheit die hiernächst ausdrücklich festgesetzt worden, übereinstimmend mit dem allgemeinen Gesetze des Landes, in Ansehung der innern Ruhe und äußern Sicherheit des Staats, auch der damit verbundenen Heiligkeit des höchsten Wesens, der Obrigkeit, der Mitbürger und der Sitten, jeder seine Gedanken ausdrücken und mittheilen möge, in welcher Schreibart er will, und ohne Unterschied, ob der Gegenstand das Reich allein betrifft, oder auch fremde Länder, die gegenwärtige oder verflossene Zeit, lebende oder verstorbene Personen. Dem zufolge, und indem wir sie mit alle die, denen die gesetzmäßige Untersuchung der Verbrechen gegen die Druckfreiheit zukommen kann, verpflichten, des Angeklagten gesetzmäßige Beschützer zu sein, haben Wir zur Sicherstellung der Druckfreiheit, in Übereinstimmung mit den rechtmäßigen Forderungen der bürgerlichen Gesellschaft und jedes einzelnen Mitbürgers, folgendes festsetzen und verordnen wollen:

Under ordet Skrift, som i denna Lag nyttjas, skal förstäs allt hwad, genom Tryck, under Allmänhetens ögon lägges. Med Periodisk Skrift förstås en sådan som, i Nummerföljd, eller på bestämda tider, utgifwes.
 

2:0 Någon tryckningen föregående granskning af Skrift, eller något förbud emot tryckning deraf, skall ej äga rum. Ej skall någon Skrift kunna, före deß utgifwande, Boktryckare, Utgifware eller Författare affordras, ej eller något för tryckningen eller utgifningen hinderligt inseende öfwer Boktryckerier, eller Författare och Utgifware, wara tillåtit; Lärowerken dock deras förra rättighet förbehållen, att öfwerse och gilla sådane Afhandlingar, som skola på deras Läro-Salar offenteligen förswaras.
 

3:0 Inga Priwilegier på Skrifters utgifwande, af hwad form och beskaffenhet de wara må, skola hädanefter behöfwas, utan ware för hwarje Författare eller Förläggare, thy förutan, utgifnings-rätten af trycket fri, andras redan erhållne uteslutande rätt dock oförkränkt. Sådan uteslutande rätt må hädanefter ej förunnas på längre tid än Tjugu år. På obestämd tid, redan förunnad, gälle endast för dens lifstid, som den erhållit. Priwilegier på Skrifters utgifwande, förlänte till Allmänna Inrättningars understöd, äge ej kraft för längre tid än Tjugu år, räknade från denna dags datum. Kongl. Maj:t dock obetagit, att dem, hwarje gäng, på högst Tjugu år förnya.
 

4:0 Utgifware af Dagblad eller Periodiska Skrifter anmäle sig, jemte titeln och tryckningsorten, hos Hof-Cancelleren, som äger, att, så wida Sökanden ej för nesligt brott blifwit dömd, eller förklarad owärdig föra andras talan, meddela bewis att intet hinder emot Skriftens utgifwande förekommer.

5:0 Priwilegier å Boktryckeri skola ej erfordras, utan stånde hwar och en fritt, att utan hinder af någon särskild Författning, äldre Priwilegier eller något Boktryckeri-Reglemente, samt utan att wara underkastad någon Skrå-Ordning, anlägga sådana Tryckerier, af hwad beskaffenhet eller widd honom tjenligt synes, uti Stad, eller inom ett afstånd derifrån af högst en half mil.

Då ett Boktryckeri sålunda utom Stad anlägges, skola, i alla mål, som Boktryckningen röra, Boktryckare, Arbetare i Tryckeriet, samt der tryckte Skrifters Författare och Utgifware lyda under Stadens rätt.

Den ett nytt Boktryckeri inrättar, åligger, att sist Tretio dagar, innan någon Skrift derifrån utgifwes, så wäl hos Magistraten i den Stad, hwaruti Boktryckeriet anlägges, eller under hwars Domsrätt han, såsom Boktryckare, skall lyda, som ock hos den Kongl. Maj:ts Befallningshafwande, under hwars styrelse eller Embetes tillsyn Staden hörer, skrifteligen tillkännagifwa, att och hwarest han Boktryckeri anlagt. Uraktlåter någon det, plikte han Etthundrade Riksdaler och warde hans förbrytelse i allmänna Tidningarne kungjord. Utgifwes, från ett, på nu föreskrifne sätt icke behörigen anmäldt, Tryckeri, någon brottslig Skrift, ware den olaglige Boktryckaren, jemte Författaren, underkastad lika straff och answar, för Skriftens innehåll och skrifart, och hafwe sitt Boktryckeri till åklagaren förwerkat. Sedan anläggningen af ett Boktryckeri blifwit till Konungens Befallningshafwande anmäld, åligge det honom, genast eller med först afgående Post derom underrätta Hof-Cancelleren.

6:0 Författare ware ej skyldig, att å tryckt Skrift låta sitt namn utsättas. Ehwad han okänd wara will eller ej, åligge honom, att tillställa Boktryckaren en förseglad Sedel, innehållande hans namn och hemwist, med påskrifwit betyg om deßa uppgifters riktighet, af twänne på orten wäl kände, inom Swerige boende Swenske Medborgare, hwilka åligge Författare answar, i händelse Skriften inom laga tid åtalas skulle, och Författarens namn och hemwist befunnes oriktigt upgifne, eller i Sedeln saknades, eller ock Författaren, utan laga förfall, ifrån swaromålet uteblefwe. Röjer Boktryckare Författares namn och hemwist, då sådant honom ej af Domaren lagligen ålagdt är, böte Twåhundrade Riksdaler och warde hans brott kungjordt i Allmänna Tidningarne.

7:0 Den hwilken utgifwer Utländsk Mans arbete, eller öfwersättning deraf, eller Inländsk Mans, som sitt namn ej angifwit, äge enahanda rättigheter, pligter och answarighet, som Författare, i alla de fall, där ej i denna Lag annorlunda stadgadt är. Utgifware af Dagblad och Periodiska Skrifter ware alltid, i afseende på answaret, ansedde såsom Författare, åliggandes dem under lika förbindelse att tillse, det de wilkor, som wid utgifwandet deraf i denna Lag ytterligare stadgas, warda noga iakttagne.

8:0 Wid Rättegångens början ware Boktryckare skyldig, att Författarens namnsedel till Domstolen ingifwa. I annat fall stånde han Författare answar, så framt icke Författaren sig hos Domaren sielfmant tillkännagifwer. Angår Rättegången Dagblad eller Periodiska Skrifter, blifwe Utgifwarens namn af Hof-Cancelleren, i följe af ofwan föreskrifne anmälan, uppgifwet. Domaren äger att genast, sedan namnsedeln blifwit aflemnad, densamma öpna och den derigenom upptäckta rätta parten för Domstolen inkalla.

Skulle, wid Rättegångens slut, Domaren pröfwa, att åklagaren i oträngdt mål anställt Rättegången, så att namnsedelns brytande deraf blifwit en följd, ware åklagaren förfallen till Etthundrade Riksdalers böter.

Har Boktryckare, utan Författarens eller Utgifwarens tillstånd, deß namn en Skrift åsatt, straffes enligt Mißgernings-Balkens 8. Cap. 3. §.

9:0 Hwarje Skrift ware Författarens eller deß rätts lagliga innehafwares egendom. Hwilken som Skrift trycker eller eftertrycker, utan Författarens eller Förläggarens skrifteliga tillstånd, miste upplagan, eller böte deß fulla wärde, ägarens ensak.

Lag samma ware, om någon trycker eller eftertrycker den öfwersättning af Utländsk Skrift, som annan man utarbetat, eller låter sin Öfwersättning för annans anses; men ej må Öfwersättarens ägande rätt till sitt arbete förhindra någon, att en annan Öfwersättning af samma Skrift utgifwa.

Utgifware af Dagblad och Periodiska Skrifter hafwer ej brutit emot Författares ägande rätt, då han, i dem, insände anonyma Skrifter utgifwer. Hwilken som å en Skrift bedrägligt Titelblad eller orätt Författare- eller Utgifware-namn utsätter, straffes enligt Mißgernings-Balkens 8. Cap. Diktadt namn, hwarmed ingen werkelig person utmärkes, ware ej förbudet, att på titelbladet utsätta, då Auctors rätta namnsedel lämnad är.

10:0 Å hwarje Skrift warde Boktryckarens namn, tryckningsorten och årtalet utsatte; Uraktlåter Boktryckare sådant, plikte han första gången Trehundrade Riksdaler och andra gången Sexhundrade Riksdaler; Sker det tredje gången, ware han sitt Boktryckeri förlustig. Utsätter någon å tryckt Skrift falskt Boktryckare namn eller orätt trycknings-ort, skall han derutöfwer anses efter 8. Cap. 3. §. Mißgernings-Balken. Hvad här om namns och orts utsättande förordnas, gälle dock ej för Notificationer och Sorgbref, Formulairer, Betingnings-sedlar med mera af dylik beskaffenhet.

11:0 Af allt hwad som tryckes ware Boktryckaren pligtig att ifrån upplagan aftaga och utan betalning aflemna så många exemplar, att Hof-Cancelleren, de under Riket lydande Uniwersiteter, Kongl. Bibliotheket, Riks-Archiwet och Wetenskaps-Academien erhålla ett hwardera. Är något werk åtföljdt af kostsammare plancher, må sådane dock, endast för Kongl. Bibliotheket, owilkorligen aflemnas.

12:0 Intet hinder ware för Bokhandelns idkande, icke eller för utgifning till föryttrande af någon Skrift, ware sig inländsk eller utländsk. Hwarje Författare eller Förläggare stånde fritt, att en honom, i följd af sådan egenskap, tillhörig Skrift, antingen sjelf eller genom andra föryttra; dock ware hwar och en, som antingen i öppen bod eller eljest, med rättighet, att derom i Allmänna Tidningarne få Kungörelse införa, Bokhandel idka eller Böcker försälja will, förbunden, att, på sätt om Boktryckeriers anläggning stadgadt är, och wid samma answar, anmälan derom hos Hof-Cancelleren göra. För fortfarande föryttrande af en Skrift ware inga andra hinder, än de, som i 4. §. af denna Lag föreskrifwas.

Durch Reichstagsschlüsse von 1840 und 1841 wurde der § 1 wie folgt geändert:
- in Ziff. 4 (2x), 8, 11 und 12 das Wort "Hof-Canzelleren" jeweils ersetzt durch: "Justitie-Stats-Ministern".
- in Ziff. 9 Abs. 1 wurde der Satz 2 durch folgende Bestimmungen ersetzt:
"Men så framt Författarens arfvingar eller rättsinnehafvare icke inom Tjugu år från hans död utgifningsrättigheten begagnat, äfvensom i bandelse ett sådant begagnande icke af dem inom hvart Tjugonde år förnyas, stånde hvar oeh en öppet att Författarens efterlemnade Skrifter af trycket utgifva. Hvilken som eljest Skrift trycker eller eftertrycker, utan Författarens eller hans rättsinnebafvares skriftliga tillstånd, miste upplagan, eller böte dess fulla värde, ägarens ensak."
- der Ziffer 12 wurde folgender Satz angefügt:
"Föryttrar någon en tryckt skrift, hvarå. Boktryckarens namn, tryckningsorten eller årtalet icke finnas utsatta, böte för hvarje gång Femtio Riksdaler och stånde derjemte, i händelse Skriften åtalas, författareansvar, derest icke Boktryckaren eller Författaren kan upptäckas."

Durch Reichstagsschlüsse von 1844 und 1845 wurde der § 1 wie folgt geändert:
- in Ziff. 5 Abs. 3 wurde der letzte Satz durch folgende Bestimmungen ersetzt:
"Lag samma vare, der Boktryckeri ombyter ögare. I båda fallen åligger det Konungens Befallningshafvande, sedan behörig anmälan hos honom blifvit gjord, att genast, eller med först omgående Post, derom underrätta Justitie-Stats-Ministern."
- der Ziff. 9 Abs. 3 wurde folgender Satz angefügt:
"Uppsatser, hemtade ur Dagblad, anses icke sasom eftertryckta, då de i andra Dagblad införas, så vida det tillika uppgifves, ifrån hvilket Dagblad uppsatsen är hemtad."

Durch Reichstagsschlüsse von 1859 und 1860 wurde der § 1 wie folgt geändert:
- in Ziffer 8 Abs. 3 wurden die Worte "enligt Missgernings-Balkens 8 cap. 3. §." ersetzt durch: "med fängelse å fästning från och med Två månader till och med Ett år."
- in Ziffer 9 Abs. 3 wurden die Worte "enligt Missgernings-Balkens 8 cap. 3. §." ersetzt durch: "med fängelse å fästning från och med Sex månader till och med Två år."
- in Ziffer 10 wurden die Worte "anses efter 8 cap. 3 §. Missgernings-Balken" ersetzt durch: "dömas till fängelse å fästning från och med Två månader till och med ett år."

Durch Gesetz Nr. 1866:22 vom 7. Juli 1866 wurde der § 1 wie folgt geändert:
- in Ziffer 8 Abs. 3 wurden die Worte "straffes med fängelse å fästning" ersetzt durch: "dömes till fängelse".
- in Ziffer 9 Abs. 3 wurden die Worte "straffes med fängelse å fästning" ersetzt durch: "dömes till straffarbete".
- in Ziffer 10 wurden die Worte "fängelse å fästning" ersetzt durch: "straffarbete".
- die Ziffer 11 erhielt folgende Fassung:
"11:0 Af allt hvad som tryckes vare Boktryckaren pligtig att, utom det exemplar, hvarom i 4 § 2 mom. stadgas, från upplagan aftaga och utan betalning aflemna till Kongl. Bibliotheket samt till hvartdera af rikets Universiteter ett fullständigt och felfritt exemplar, jemte dertill hörande plancher, hvilket aflemnande verkställes sålunda, att före slutet af Juni månad hvarje år bör vara levereradt hvad under det nästflutna året är vordet utgivet. Underlåter någon vdetta, böte för hvarje särskildt fall Tjugofem Riksdaler, och vare ändock pligtig att, vid enahanda ansvar, inom ny förelagd tid behöriga exemplar aflemna."
- in Ziffer 12 Satz 2 wurden die Worte "; dock ware hwar och en, som antingen i öppen bod eller eljest, med rättighet, att derom i Allmänna Tidningarne få Kungörelse införa, Bokhandel idka eller Böcker försälja will, förbunden, att, på sätt om Boktryckeriers anläggning stadgadt är, och wid samma answar, anmälan derom hos Justitie-Stats-Ministern göra" gestrichen. und der Satz 3 wurde dem Satz 2 dadurch angefügt, dass die ersten Worte "För fortfarande föryttrande af en Skrift" ersetzt wurden durch: "och vare för en skrifts föryttrande".

Durch Gesetz Nr. 1870:20 vom 1. Juni 1870 wurde der § 1 wie folgt geändert:
- die Ziffer 3 Abs. 3 erhielt folgende Fassung:
"Den ett nytt boktryckeri inrättar, åligger att sist fjorton dagar, innan någon skrift derifrån utgifves, sådäl hos Magistraten i den stad, hvaruti boktryckeriet anlägges, eller under hvars domsratt han såsom boktryckare skall lyda, som ock hos den Kongl. Maj:ts Befallningshafvande, under hvars styrelse eller embetes tillsyn staden hörer, skriftligen tillkannagifva, att och hvarest han boktryckeri anlagt. Der boktryckeri ombyter egare, åligge den nye egaren att, innan någon skrift utgifves, göra så beskaffad anmälan som nu sagd ar. I båda fallen åligger det Konungens Befallningshafvande, sedan behörig anmälan hos honom blifvit gjord, att genast eller med föret omgående post derom underrätta Justitie-statsministern. Anlägges eller öfvertages boktryckeri utan föreskrifven anmälan, plikte boktryckaren etthundra riksdaler. Utgifves från ett icke behörigen anmäldt tryckeri någon brottslig skrift, vare boktryckaren, jemte författaren, underkastad lika straff och ansvar för skriftens innehåll och skrifart."
- die Ziffer 12 erhielt folgende Fassung:
"12. Intet hinder vare för bokhandelns idkande, icke heller för utgifning till föryttrande af nâgon skrift, vare sig inländsk eller utländsk. Hvarje författare eller förlaggare stånde fritt att en honom, i följd af sâdan egenskap, tillhörig skrift antingen sjelf eller genom andra föryttra; och vare för en skrifts föryttrande inga andra hinder, än de, som i 4 § af denna lag föreskrifvas. Föryttrar nâgon en tryckt skrift, hvarå boktryckarens namn, tryckningsorten eller årtalet icke finnas i utsatta, bote for hvarje gång femtio riksdaler och stånde derjemte, i händelse skriften åtalas, författareansvar, derest icke boktryckaren eller författaren kan upptäckas."

Unter der Benennung Schrift wird in diesem Gesetze alles verstanden, was durch den Druck dem Volke vor Augen gelegt wird. Mit Periodischer Schrift ist eine solche gemeint, die mit einer Nummernfolge oder jedesmal zu bestimmten Zeiten ausgegeben wird.

2. Keine dem Drucke vorangehende Untersuchung einer Schrift oder Verbot zu drucken, soll Statt haben. Keine Schrift kann vor der Herausgabe dem Buchdrucker, Herausgeber oder Verfasser abgefordert werden, auch keine dem Drucke oder der Herausgabe hinderliche Aufsicht über Buchdruckereien, oder Schriftsteller und Herausgeber zulässig sein; jedoch bleibt den Lehranstalten ihr voriges Recht vorbehalten, die Abhandlungen durchzusehen und zu genehmigen, die in ihren Lehrsälen öffentlich sollen vertheidigt werden.

3. In Zukunft bedarf es keines Privilegiums mehr zur Herausgabe einer Schrift, von welcher Form und Beschaffenheit es sein möge; sondern es soll dem Verfasser und dem Verleger ohnehin frei stehen, eine Schrift im Druck herauszugeben. Anderer bereits erworbene ausschließende Rechte sollen ungekränkt bleiben; in Zukunft aber werden dergleichen REchte nie auf längere Zeit als 20 Jahre gegeben, und die jetzt bereits auf unbestimmte Zeit ertheilten, sollen nicht länger gelten, als auf dessen Lebzeit, der sie erhalten hat. Privilegien auf die Herausgabe von Schriften, die öffentlichen Einrichtungen als Unterstützung verliehen sind, haben nicht länger Kraft als für eine zeit von 20 Jahren, von dem Tage dieser Verordnung an zu rechnen. Es ist jedoch Sr. Königl. Majestät unbenommen, sie jedesmal auf höchstens 20 Jahre zu erneuern.

4.

 

5.

6.

7.

8.

9.

10. Auf jeder Schrift muß des Buchdruckers Name, der Druckort und die Jahreszahl stehen. Unterläßt der Buchdrucker das, so bezahlt er das erstemal 300 Reichsthaler, das zweitemal 600 Reichsthaler, das drittemal ist er seiner Buchdruckerei verlustig. Setzt jemand auf einer Schrift einen falschen Buchdruckernahmen, oder einen unrichtigen Druckort, so wird er desfalls nach dem peinlichen Gesetzbuche Cap. 8 § 3 bestraft. Was hier von Angabe des Namens und Orts verfügt ist, gilt jedoch nicht von Notificationen, Trauerbriefen, Formularen und dergl.

11. Von allem, was geduckt wird, ist der Buchdrucker verpflichtet, so viele Exemplare von der Auflage abzunehmen und unentgeldlich abzuliefern, daß der Hofkanler, die dem Reiche unterworfenen Universitäten, die königl. Bibliothek, das Reichsarchiv und die Akademie der Wissenschaften, jede eines, erhalten. Sind bei einem Werke kostbare Kupfer, so müsse sie doch für die königliche Bibliothek allein unvermeidlich mitgeliefert werden.

2:0 Skall, för hwarje ämne, skrifarten af hwarje Författares eget wal bero, under det answar derföre, som nedanföre bestämmes, i fall den såsom skändlig eller smädlig sig utmärker.

3:0 Skall det, i enlighet med hwad i 1. §. 3, 4, och 9. Mom. stadgadt är, wara hwarje Författare eller Utgifware tillåtit, att, under det enda wilkor af helgd för andras ägande rätt, allmängöra Skrifter af hwad form, widd eller beskaffenhet, som hälst.
 

4:0 I grund af hwad i 1. Mom. af denna §. stadgadt är, skall äfwen till Utgifwarens säkrare efterrättelse, dock med de undantag och wilkor, som nedanföre stadgas skola, uttryckligen wara en hwar tillåtit, att i allmänt tryck utgifwa alla, så wäl Rättegångar, som andra allmänna ärenden rörande Handlingar, Protocoll och Beslut, af hwad namn och beskaffenhet de wara må, ehwad de höra till den förflutna tiden, eller till mål, som hädanefter förekomma, ware sig hos Riks-Rätt, Högste Domstolen, Nedre Justitiä-Revisionen, Allmänna Beredningen, Öfwer- och Under-Rätter, Collegier, Comiteer, Beredningar, Directioner, Commissioner, Förwaltningar, Konungens Befallningshafwande, Consistorier, Executions-Säten, eller andra Publika Werk, utan åtskilnad på målens beskaffenhet af Civila, Criminella, Oeconomiska, Militaira eller Ecclesiastique; widare alla tillförene, nu eller hädanefter gällande Instructioner, Constitutioner, Reglementen, Statuter, Ordningar, Priwilegier, Rescripter och Allmäna Stadganden, hwarifrån hälst utfärdade, tillika med alla ofwannämnde högre och lägre Rätters, Collegiers, Embets-werks, Publika Corporationers och alla Embets- och Tjenstemäns Relationer, Memorialer och Embetsbref; ändtligen alla Societeters och Werks, samt enskilde Personers Memorialer, Ansökningar, Förslag, Betänkanden, Beswär jemte Utslag och Swar derå, till de delar deraf, som till Publique Embetsmäns och Werks handläggning komma; och böra till den ändan icke allenast alla sådana Handlingar, wid Domstolar och andra ofwannämnde Werk och Embeten, genast och utan tids utdrägt emot lösen utlemnas åt hwem det äskar, antingen han har i saken del eller ej, wid answar såsom för tjenstens försummelse, om sådant af någon Publique Tjensteman wägras eller obehörigen fördröjes, utan äfwen, wid samma answar, i alla Archiv, hwar och en fri tillgång lemnas, att få på stället afskrifwa eller afskrifwa låta, eller om derwid betydande hinder wore, i bewittnad afskrift emot wederbörlig lösen, utbekomma, alla slags Handlingar i hwad ämnne som hälst.

 

Wid föregående tillåtelse skola följande undantag owägerligen iakttagas:

Att Protocoll, hållne hos Konungen i Ministeriella Ärenden och Commando-mål, eller Stats-Rådets Protocoll och Handlingar, eller Riks-Ståndens, eller Hemliga Utskottets, eller Constitutions-Utskottets rörande Stats-Rådet, eller Banco- och Riksgälds-Werkens, eller Banco- och Stats-Utskottens, eller Revisorers öfwer Banco- och Riksgälds-Werken, rörande samma Werks hemliga ärenden, icke kunna till tryckning fordras, eller, utan Wederbörandes tillstånd, utbekommas. Utgifwas sådane Handlingar af trycket, utan wederbörandes tillstånd, straffes Utgifwaren, om han warit betrodd att dem wårda och förpligtad att dem hemliga hålla, efter allmän Lag och särskilda Stadgar. Gör någon annan det, böte han derföre Etthundrade Riksdaler eller mera efter brottets beskaffenhet. Till lika straff ware den förfallen, som olofligen genom trycket kungör förenämnde Handlingar, i fall wården deraf blifwit honom anförtrodd, men han icke, wid något bestämdt högre answar, wore förut förbunden att dem icke uppenbara.

Att ej några Ministerielle Handlingar eller Diplomatiske Personers enskilda Antekningar eller Berättelser öfwer Ministerielle Ärender, hwilka höra till ett senare tidehwarf, än för minst femtio år tillbaka, utan Regeringens tillstånd, ej eller enskildte Bref, så wida de ej till något rättegångs-mål nödwändigt höra, ej eller åt publique wård anförtrodde Deposita af Skrifter och Handlingar, utan deras tillstånd, som samma Bref eller Deposita angå eller tillhöra, kunna utgifwas eller utbekommas. Den häremot bryter, böte Femtio Riksdaler.
 

Att, i hwad Rättegångs-mål som hälst, en Part wäl må wara tillåtit, att innan Dom eller Utslag fallit, efter eget wal, genom tryck kungöra Inlagor, Beswär, och Anklagelse; men att en sådan Part äfwen åligger wederpartens Förklaringar derå, jemte Domstolens Utlåtande deröfwer och Ledamöternes i Domstolen särskildta vota, genom tryck kunniga göra, så att allt hwad som hörer till en fullständig upplysning om sjelfwa saken, deß behandlingssätt och Utslagets grunder, må till Allmänhetens kunskap komma. Likwäl må ej någon anses skyldig att utlösa andra Handlingar, än till detta ändamål owilkorligen oundgängelige äro, och må pröfningen derom bero af Domaren, hos hwilken målet förewarit, under laga answar, om dermed annorlunda förfares, än med denna Lags tydliga mening och stadgande öfwerensstämmer. Den häremot bryter, böte Femtio Riksdaler.

Det skall ock stå hwar och en Part fritt, som hafwer någon sak, eller något annat deß rättighet rörande mål, antingen hos Kongl. Maj:t i Deß Högste Domstol, eller hwad annan Domstol eller publikt Werk det wara må, att deröfwer låta trycka underrättelse, eller så kallad Species Facti; dock att han håller sig wid sanning och anständighet. Den häremot bryter, böte Tretiotre Riksdaler Sexton Skillingar.

Att Protocoll och Handlingar i förlikta brottmål ej må, så länge någon af Parterna lefwer, utan deras ömsesidiga tillstånd, eller, derest Parterna äro döda, ej förr än 50 år, efter deras död, af trycket utgifwas. Den häremot bryter, böte Tretiotre Riksdaler Sexton Skillingar.

Att ingen må tillåtas att, i andra fall än allmänna Lagen och nu gällande Författningar utstaka, meddela eller till tryck utlemna Utdrag af Kyrkoböcker eller af andra Själawården och Kyrko-Disciplinen rörande Handlingar, i afseende på enskilde Personers lefwerne och seder, så widt de lända dem till skada eller förklenande. Den häremot bryter, böte Tretiotre Riksdaler Sexton Skillingar.

Att sådant, som rörer styggelser, eller högeligen sårar blygsamheten, eller innehåller hädelser emot Gud, eller lastliga uttryck om Rikets warande Öfwerhet, eller hwad i afseende på Personer, hwilka ett mål egenteligen beträffar, kunde i sådana Handlingar hafwa influtit, otidigt, anstötligt eller förklenligt, icke må uti dem, wid wite af Tretiotre Riksdaler Sexton Skillingar genom trycket kungöras, utan så wida, hwad sistnämnde fall angår, åberopandet skulle af Domaren, som sist i målet dömt, pröfwas nödwändigt, till upplysning och styrkande af sjelfwa hufwudsaken.

I öfrigt, och som det blefwe för widlyftigt, att alla förekommande ämnen, mål och ärenden med noggranhet utsätta, skall det stå hwar och en fritt, att i tryck allmänt kunnigt göra allt hwad som i denna Lag icke finnes uttryckeligen förbudet; följakteligen skall ock ej något, som öfwer i denna Lag tillåtliga ämnen i tryck anmärkes, påminnes, eller eljest gransknings- eller reflections-wis i dagsljuset framlägges, kunna under förewändning att innebära tadel eller klander, såsom straffbart anses, så wida skrifsättet icke såsom smädligt eller skändligt sig utmärker, om answar hwarföre i denna Lag stadgadt är.

Durch Gesetz Nr. 1867:57 erhielt § 2 Ziff. 4 Abs. 2 und 3 folgende Fassung:
"Wid föregående tillåtelse skola följande undantag ovägerligen iakttagas:
Att Protocoll, hållna hos Konungen i ministeriella ärenden och kommandomål, eller Statsrådets protocoll och handlingar, eller Riksståndens, eller Hemliga Utskottets, eller Konstitutions-utskottets rörande Statsrådet, eller Banco- och Riksgäldsverkens, eller Banko- och Stats-utskottens, eller Revisorers öfver Banco- och Riksgälds-verken, rörande samma verks hemliga ärenden, icke kunna före femtio år efter protokollets elIer handlingens datum till tryckning fordras, eller, utan vederbörandes tillstånd, utbekommas. Utgifvas sådana Handlingar af trycket före ofvannämnda tid, utan vederbörandes tillstånd, straffes utgifwaren, om han varit betrodd att dem vårda och förpligtad att dem hemliga hålla, efter allmän lag och särskilda stadgar. Gör någon annan det, böte han derföre etthundra Riksdaler eller mera efter brottets beskaffenhet. Till lika straff vare den förfallen, som olofligen genom trycket kungör förenämnde handlingar, i fall vården deraf blifvit honom anförtrodd, men han icke, wid något bestämdt högre ansvar, vore förut förbunden att dem icke uppenbara."

2.
 

3. Soll es nach dem, was § 1 Ziff. 3,4 und 9 festgesetzt ist, jedem Verfasser oder Herausgeber frei stehen, unter der einzigen Bedingung, eines Andern Recht heilig zu halten, Schriften, von welcher Form, Umfang oder Beschaffenheit es sei, bekannt zu machen.

4. Vermöge dessen, was hier oben Ziffer 1 festgesetzt ist, soll es zu desto sicherer Leitung der Herausgeber, einem jeden ausdrücklich erlaubt sein, nur mit den Ausnahmen und Bedingungen, die unten angeführt werden, im Druck herauszugeben, sowohl Prozesse als andere, allgemeine Geschäfte betreffende Verhandlungen, Protokolle und Beschlüsse, von welcher Art und Beschaffenheit sie sein mögen, ob über Gegenstände der verflossenen Zeit, oder solche, die nach diesem vorkommen, es sei bei dem Reichsgericht, dem höchsten Gerichte, der untern Justizrevision, allgemeinen Commissionen, Ober- und Untergerichten, Collegien, Committeen, Untersuchungen, Directionen, Commissionen, Verwaltungen, königlichen Befehlshabern, Consistorien, Executionen oder andern öffentlichen Veranstaltungen, ohne Unterschied der Beschaffenheit des Gegenstandes, von civiler, crimineller, ökonomischer, militärischer oder kirchlicher Art; ferner alle bisher und künftig geltenden Instructionen; Constitutionen, Reglemente, Statute, Ordnungen, Privilegien, Rescripte und allgemeine Verfügungen, von wem sie mögen verfertigt sein, nebst den Relationen, Memorialen und Amtsbriefen aller oben genannten hohen und niedern Gerichte, Collegien, Ämter, öffentlichen Corporationen und aller Beamten und Staatsbedienten, endlich alle Memoriale, Gesuche, Vorschläge, Bedenken, Beschwerden der der Societäten, Communen oder einzelner Personen, nebst den Entscheidungen und Beantwortungen der theile derselben, die zur Behandlung öffentlicher Beamten und Anstalten kommen. Zu dem Ende sollen nicht allein alle solche Verhandlungen bei den gerichtshöfen und andern obengenannten Anstalten und Ämtern gleich und ohne Zeitverlust jedem abschriftlich gegen die Gebühr ausgeliefert werden, wer es begehrt, er habe bei der Sache ein Interesse oder nicht, bei Verantwortlichkeit als für Dienstversäumniß, wenn ein öffentlicher Beamter sich dessen weigert, oder zur Ungebühr damit zögert; sondern bei gleicher Verantwortlichkeit soll einem jeden freier Zutritt zu den Archiven verstattet werden, um an der Stelle abzuschreiben, oder beschreiben zu lassen, oder, wenn bedeutende Hindernisse dabei eintreten, in beglaubter Abschrift gegen die Gebühr alle Arten von Verhandlungen  zu erhalten, über welchen Gegenstand es sei.

Bei der vorstehenden Erlaubniß sollen folgende Ausnahmen und Bedingungen unabweichlich beobachtet werden:

Protokolle, bei dem Könige gehalten in ministeriellen Geschichten und Commandosachen, Protokolle und Verhandlungen des Staatsraths, der Reichsstände, der geheimen Ausschüsse, des Constitutionsausschusses betreffend, dem Staatsrathe oder das Banco- oder Reichsschuldenwesen, des Banco- und Staatsausschusses, der Revisionen des Bank- und Reichsschuldenwesens, welche die geheimen Angelegenheiten dieser Anstalt betreffen, können nicht zum Druck befördert werden, oder, ohne, der beikommenden Erlaubniß, jemand mitgetheilt werden. ...


 

Ministerielle Handlungen oder der diplomatischen Personen einzelne Anzeichnungen und Nachrichten über ministerielle gegenstände, die zu einem spätern Zeitpunkte gehören, als wenigstens fünfzig Jahre rückwärts, dürfen ohne Erlaubniß der Regierung nicht gedruckt oder mitgetheilt werden; auch nicht Privatbriefe, so fern sie nicht nothwendig zu einer Rechtssache gehören, oder Deposita von Schriften und Verhandlungen, die der öffentlichen Fürsorge anvertraut sind, ohne Erlaubniß derer, welche dergleichen Briefe oder Deposita betreffen, oder welchen sie gehören. Wer sich hiegegen versieht, bezahlt eine Geldsumme von 50 Reichsthalern.

In Prozessen ist es zwar der Parthei erlaubt, ehe das Urtheil oder Entscheidung erfolgt ist, nach eigener Wahl durch den Druck Eingaben, Beschwerden und Anklagen bekannt zu machen; ..... 

...... Indeß ist niemand für verbunden zu halten, andere Verhandlungen zu lösen, als die zu diesem Zwecke unumgänglich nothwendig sind, und die Beurtheilung darüber muß auf den Richter beruhen, bei welchem die Sache verhandelt wart, unter gesetzlicher Verantwortlichkeit, wenn anders hiermit verfahren wird, als mit dem deutlichen Sinne und Verfügung dieses Gesetzes übereinstimmt. Wer sich hierin vergeht, zahlt eine Geldbuße von 50 Reichsthalern.

Jede Parthei, die eine Rechtssache hat, oder eine andere ihrem Rechte betreffende Angelegenheit vor des Königs höchstem Gerichte, oder irgend einem andern Gerichte oder öffentlichen Collegium, einen gedruckten Bericht oder Species tacti drucken zu lassen; und daß sie der Wahrheit und dem Anstande getreu bleibe. Wer sich dagegen versteht, entrichtet eine Geldbuße von 33 Thalern 16 Schilling.

Protokolle und Verhandlungen in einem durch Vergleiche abgemachten Prozeß dürfen nicht bei Lebzeiten der Partheien oder noch 50 Jahre nach ihrem Tod durch ihre Nachkommen  ohne ihre gemeinschaftliche Einwilligung gedruckt werden. Wer sich dagegen versieht, entrichtet eine Geldbuße von 33 Reichsthalern 16 Schilling.

Niemand darf in andern Fällen, als das allgemeine Gesetz und die jetzt geltenden Verfassungen zulassen, mittheilen oder zum Druck ausliefern Auszüge aus Kirchenbüchern oder andern Verhandlungen, welche die Seelsorge und Kirchendisciplin betreffen, in Beziehung auf den Wandel und die Sitten einzelner Personen, so weit ihnen solches zum Nachtheil und Verkleinerung gereichen kann. Wer sich dagegen versieht, entrichtet eine Geldbuße von 33 Reichsthalern 16 Schilling.

Was Schandthaten betrifft, oder Schaamhaftigkeit höchst beleidigt, oder Hohn gegen Gott enthält, oder strafbare Ausdrücke gegen des Reichs jetzige Obrigkeit, oder was unbescheiden, anstößig oder verkleinerlich gegen Personen, welche die Sache eigentlich nichts angeht, in solchen Verhandlungen vorkömmt, darf bei einer geldbuße von 33 Reichsthalern 16 Schilling nicht darin gedruckt werden, in sofern nicht von letzterm Fall der richter, welcher zuletzt in der Sache erkannte, es nothwendig findet zur Aufklärung und Erhärtung der Hauptsache.

Da es übrigens zu weitläufig würde, alle Gegenstände genau anzugeben, so soll es einem jeden frei stehen, durch den Druck allgemein bekannt zu machen, was in diesem Gesetz nicht ausdrücklich verboten ist; folglich soll nichts, was über die nach diesem Gesetze zulässigen Gegenstände im Druck gesagt und angeführt wird, oder sonst als Untersuchung oder Beurtheilung an das Tageslicht kommt, unter dem Vorwande, daß es Tadel oder Verkleinerung enthalte, als strafbar angesehen werden, so weit die Schreibart nicht eindeutig mißbräuchlich oder abscheulich ist, weswegen nach diesem Gesetz Verantwortlichkeit statt findet.

1:0 Hädelse mot Gud. Brottet skall umgällas, såsom i 1. Cap. 1. §. Mißgernings-Balken, Allmänna Lagen, stadgadt är och Skriften confisqueras.

2:0 Förnekelse af en Gud och ett lif efter detta, eller af den rena Evangeliska Läran. Förbrytaren skall anses efter 1. Cap. 4. §. Mißgernings-Balken, och Skriften confisqueras.

3:0 Gäckeri af den Allmänna Gudstjensten, Guds ord och Sacramenten. Förbrytelsen skall umgällas med Etthundrade Riksdalers böter och Skriften confisqueras.

4:0 Allt slags lastligt yttrande om den Regerande Konungens Höga Person eller gerningar, eller Deß Gemål, Drottningen, eller Rikets bestämda Thronföljare; Brottet skall straffas, enligt Mißgernings-Balkens 5. Cap. 1. §. och Skriften confisqueras.
 

5:0 Smädliga uttryck emot någon af de öfriga Personer af det Regerande Konungahuset, hwilka Konglig eller Furstlig wärdighet inom Riket åtnjuta; Brottet skall straffas med Etthundrade Riksdalers böter och Skriften confisqueras.

6:0 Smädliga uttryck om Riksens Ständer, eller någon af deras Fördelningar; Brottet skall straffas med Etthundrade Riksdalers böter och Skriften confisqueras.

7:0 Uppmaning till myteri eller uppror. Brottet skall straffas enligt 6. Cap. Mißgernings-Balken och Skriften confisqueras.
 

8:0 Smädliga uttryck om Rikets Embets- och Tjenstemän, i och för Embetet. Brottet skall straffas efter Allmän Lag.
 

9:0 Smädliga, förgripliga eller till osämja med främmande Magter syftande omdömen och yttranden om samtida Nationer eller Stater, med hwilka Riket är i fredligt förhållande, om deras warande Öfwerhet, Regering och Regeringssätt, Höge Embetsmän och Sändebud, inre eller yttre förhållanden, företag eller underhandlingar. Förbrytelsen skall straffas enligt 6. Cap. 5. §. Mißgernings-Balken, jemnförd med Kongl. Förordningen af den 20 Januarii 1779. Är Skriften ej smädlig eller förgriplig, men genom densamma mißförstånd med Utländsk Magt sig yppat, må den, utan Rättegång, kunna confisqueras.
 

10:0 Allt kungörande i tryck af hwad som rörer Statens å färde warande Underhandlingar med främmande Magter, eller eljest af Konungens, i sammanhang med dem, tillärnade beslut och afsigter, samt Deß Ministrars, Råds och Sändebuds Wärf, om det ej sker med Regeringens tillstånd, eller med officiel tillåtelse. Förbrytelsen straffas i likhet med hwad i föregående Moment stadgadt är. Sker sådant kungörande af den, som Konungens och Statens hemligheter betrodde äro, straffes brottet enligt 4. Cap. 5. §. Mißgernings-Balken, och, i båda fallen, confisqueras Skriften.
 

11:0 Angripelser emot enskild man, hwilka å ära gå, eller för deß borgerliga namn och rykte förklenliga äro. Brottet straffes efter 60. Cap. Mißgernings-Balken och warde deßutom Skriften confisquerad.

12:0 Lögnagtiga uppgifter och wrängda framställningar, till Allmänhetens förwillande och förledande; Brotten umgällas med böter från Tretiotre Riksdaler Sexton Skillingar till och med Etthundrade Riksdaler eller motswarande kroppspligt, efter brottets beskaffenhet, böterne förwandlade enligt 5. §. 9. Mom. af denna Lag, och Skriften confisqueras.

13:0 Sedernas wanhelgd, ware sig genom offentliga Läror till någon last, särdeles den, som sårar ärbarheten, eller sådana ohöljda och skändliga framställningar af denna lasts utöfning, hwarigenom främjandet af ett förderfligt lefnadssätt åsyftas. Brottet skall umgällas med Femtio till Etthundrade Riksdalers böter, och Skriften confisqueras.
 

Såsom allmän regel gälle, i afseende på confisquerade Skrifter, att något mer af dem ej må af trycket å nyo utgifwas, än det, hwilket Domstolen, som sist i målet dömt, icke för brottsligt ansett.

Durch Gesetz vom 21. Juli 1818 wurden im § 3 Ziffer 9 nach dem Datum "20 Januarii 1779" die Worte "och Skriften confisqueras" eingefügt.

Durch Reichstagsschlüsse von 1840 und 1841 wurden im § 3 Ziffer 12 die Worte "eller motswarande kroppspligt, efter brottets beskaffenhet, böterne förwandlade enligt 5. §. 9. Mom. af denna Lag" gestrichen.

Durch Gesetz Nr. 1866:22 vom 7. Juli 1866 wurde der § 3 wie folgt geändert:
- die Ziffer 1 erhielt folgende Fassung:
"1:0 Hädelse emot Gud eller gäckeri af Guds ord eller Sakramenten; Brottet straffas efter allmän lag, och skriften konfiskeras".
- in Ziffer 2 wurden die Worte "anses efter 1. Cap. 4. §. Mißgernings-Balken, och Skriften confisqueras" ersetzt durch: "straffas med böter från och med Tretiotre Riksdaler Sexton Skillingar till och med Trehundratre-tiotre Riksdaler Sexton skillingar, eller fängelse från och med två månader till och med ett år, och skriften konfiskeras".
- in Ziffer 3 wurden die Worte "med Etthundra riksdalers böter" ersetzt durch: "efter allmän lag".
- in Ziffer 4 wurden die Worte "enligt Mißgernings-Balkens 5. Cap. 1. §." ersetzt durch: "efter allmän lag".
- in Ziffer 5 wurden die Worte "med Etthundrade Riksdalers böter" ersetzt durch: "efter allmän lag".
- in Ziffer 6 wurden die Worte "med Etthundrade Riksdalers böter" ersetzt durch: "efter allmän lag".
- in Ziffer 7 wurden die Worte "enligt 6. Cap. Mißgernings-Balken" ersetzt durch: "efter allmän lag".
- in Ziffer 9 wurden die Worte "enligt 6. Cap. 5. §. Mißgernings-Balken, jemnförd med Kongl. Förordningen af den 20 Januarii 1779" ersetzt durch: "anses enligt 8 kap. 28 § Strafflagen".
- in Ziffer 10 wurden die Worte "i likhet med hwad i föregående Moment stadgadt är. Sker sådant kungörande af den, som Konungens och Statens hemligheter betrodde äro, straffes brottet enligt 4. Cap. 5. §. Mißgernings-Balken, och, i båda fallen, confisqueras Skriften" ersetzt durch: "enligt allmän lag och skriften konfiskeras".
- in Ziffer 11 wurden die Worte "efter 60. Cap. Mißgernings-Balken" ersetzt durch: "anligt allmän lag".
- in Ziffer 13 Abs. 1 wurden die Worte "umgällas med Femtio till Etthundrade Riksdalers böter" ersetzt durch: "straffas enligt allmän lag".

1. Verhöhnung gegen Gott. Dies Verbrechen wird geahndet nach dem peinlichen Gesetzbuche Cap. 1. § 1, den allgemeinen Gesetzen, und die Schrift wird konfiscirt.

2. Verleugnung Gottes, eines zukünftigen Lebens und der Wahrheit der evangelischen Lehre. Der Verbrecher wird bestraft nach dem peinlichen Gesetzbuche Cap. 1 § 4, und die Schrift confiscirt.

3. Verspottung des allgemeinen Gottesdienstes, des göttlichen Wortes und der Sacramente. Das Verbrechen wird gebüßt durch eine Geldbuße von 100 Reichsthalern und die Schrift wird confiscirt.

4. Alle tadelnde Äußerungen über die hohe Person und Handlungen des regierenden Königs, seiner Gemahlin, die Königin der des Reichs bestimmter Thronfolger. Das Vergehen wird bestraft nach dem peinlichen Gesetzbuche Cap. 5 § 1, und die Schriften confiscirt.

5. Schmähliche Ausdrücke gegen eine der übrigen Personen des regierenden königlichen Hauses, welche königliche oder fürstliche Würde im Reiche genießen. Das Vergehen wird bestraft mit 100 Reichsthaler Geldbuße, und die Schrift confiscirt.

6. Schmähliche Ausdrücke gegen die Reichsstände oder eine ihrer Abtheilungen. Das Vergehen wird bestraft mit 100 Reichsthaler Geldbue, uind die Schrift confiscirt.

7. Aufreizung zur Meuterei und Aufruhr. Das Verbrechen wird bestraft nach dem peinlichen Gesetzbuche Cap. 6, und die Schrift confiscirt.

8. Schmähliche Ausdrücke gegen die Beamten des Reichs und Staatsbediente in und wegen ihres Amts. Das Vergehen wird nach dem allgemeinen Gesetze bestraft.

9. Schmähliche verächtliche, oder offenbar auf Zwietracht mit fremden Mächten abzielende Urtheile und Äußerungen über gleichzeitige Nationen und Staaten, mit denen das Reich in friedlichem Verhältnisse steht, ihre jetzige Obrigkeit, Regierung und Regierungsart, hohe Beamte und Beamte und Gesandte, innere und auswärtige Verhältnisse, Unternehmungen und Unterhandlungen. Das Vergehen wird gemäß Cap. 6 § 5 des peinlichen Gesetzbuches, sowie gemäß den Königlichen Verordnungen vom 20. Januar 1779. Ist die Schrift nicht schmählich oder verkleinerlich, aber durch dieselbe ein Mißverständniß mit einer auswärtigen Macht verursacht, so wird sie confiscirt.

10. Alle Bekanntmachung durch den Druck von dem, was schwebenden Unterhandlungen des Staats mit auswärtigen Mächten berührt, oder sonst von des Königs Beschlüssen und Absichten in Verbindung mit ihnen, so wie von dem Geschäfte jener Minister, Räte und Gesandten entdeckt ist, oder vermuthet wird. Das Vergehen wird in Anwendung dessen, was in der vorhergehenden Ziffer verfügt wurde, bestraft. Geschieht die Bekanntmachung durch den, welchem die Geheimnisse des Königs und des Staats anvertrauet sind, so wird das Verbrechen nach dem peinlichen Gesetzbuche Cap. 4 § 5 bestraft, und in beiden Fällen werden die Schriften confiscirt.

11. Angriffe gegen einen Privatmann, die seine Ehre antasten, oder für seine bürgerliche Achtung dem Ruf verkleinerlich sind. Das Vergehen wird gestraft nach dem peinlichen Gesetzbuche Cap. 60, und die Schrift confiscirt.

12. Lügenhafte Angaben und unrichtige Verstellungen, um den gemeinen Mann zu verwildern und zu verleiten. Das Vergehen wird bestraft mit einer Geldbuße von 33 Reichsthaler 16 Schilling, bis und mit 100 Reichsthalern oder einer entsprechenden Körperstrafe, je nach der Art der Strafe, die der § 5 Ziff. 9 des genannten Gesetzes zuläßt, und die Schriften werden konfisziert.

13. Freche Verletzung der Sitten, es sei durch öffentliche Lehren eines groben Lasters, besonders eines solchen, daß die Ehrbarkeit verletzt, oder solche unverhüllten und schändlichen Darstellungen der Ausübung des Lasters, welche offenbar auf die Beförderung einer verderblichen Lebensart abzielen. Das Vergehen wird gebußt durch 50 bis 100 Reichsthaler und die Schrift confiscirt.

Als allgemeine Regel in Ansehung der confiscirten Schriften gilt, daß nichts mehr davon auf das neue in Drucke darf ausgegeben werden, als das, was der Gerichtshof, der zuletzt in der Sache erkannte, nicht für straffällig ansieht.

1:0 Hof-Cancelleren skall tillkomma, att både inom Hufwudstaden och i Orterna, antingen sjelf, eller genom wederbörligen af honom förordnade Ombud, waka öfwer Skrifters allmängörande, på det fätt och i de delar, som här nedanföre stadgas.

2:0 Till befrämjande af detta ändamål, ware härmed till owägerlig efterlefnad föreskrifwit, att i samma stund, ej senare, än en strift till försäljning eller till spridande, på hwad annat fätt som hälst, utgifwes, skall ett exemplar aflemnas, i Stockholm till Hof-Cancelleren, och i hwarje annan ort, till hans förordnade Ombud. Boktryckare, som denna föreskrift uraktlåter, böte hwarje gång Femtio Riksdaler, och om han, utan att wara försedd med Hof-Cancellerens bewis om gjord anmälan af ett Dagblad eller Periodisk Skrift, desamma trycker, böte Etthundrade Riksdaler, och Skriftens utgifwande inställes, intill deß Utgifwaren iakttagit hwad ofwanföre derom stadgadt är.

3:0 I alla de fall, som 3. §. utstakar, äge Hof-Cancelleren eller deß Ombud rättighet, att då han det nödigt pröfwar, en Skrift med qwarstad belägga låta, hwilken sist inom åtta dagars förlopp werkställes. Börandes en månad efter den dag, då i Landsort qwarstaden lagd blifwit, Hof-Cancelleren meddela Ombudet sitt gillande eller upphäfwande deraf. Är uti Hufwudstaden, qwarstad ej inom åtta dagars förlopp lagd, eller i Landsorterne Hof-Cancellerens gillande, ej inom ofwanskrifne en månads förlopp, ankommit, må qwarstad ej, utan efter laga Domstols och Tryckfrihets-Comiteens yttrande, gälla. Men wid alla de tillfällen, då Hof-Cancelleren anser förbrytelser emot denna Lag sig yppa, och så ofta målet ej hör, ware sig, såsom blott ordningsmål, under hans egen pröfning, eller wid personliga förolämpanden, till den oförrättades enskildta beifrande, åligge Hof-Cancelleren, antingen han funnit qwarstad äga rum, eller endast åtal wid laga Domstol, att Skriften ofördröjligen och omedelbart till Justitiä-Cancellerens laga åtgärd öfwerlemna.

4:0 Till Ordningsmål räknas, om, wid Tryckeris anläggande, uraktlåtes hwad 1. §. 5. Mom. derom stadgar, eller om Boktryckare underlåter, att enligt 1. §. 10. Mom. å Skriften utsätta sitt namn, trycknings-orten och årtalet, eller om han en hos honom tryckt Skrift till Hof-Cancelleren eller deß Ombud, inom utsatt tid icke aflemnar. J deßa fall äge Hof-Cancelleren, att, i öfwerensstämmelse med hwad denna Lag stadgar, den brottslige genast pliktfälla, denne likwäl obetagit, att, der han sig få befogad finner, hos Konungen, i Deß Justitiä-Revisions-Expedition, underdåniga Beswär anföra, i Stockholm inom 15:de dagen och i Landsorterne inom en månad, sedan han af Hof-Cancellerens Utslag bewislig del undfått. För öfrigt äro Ordningsmål ej andre, än sädane Oeconomiska, som enligt något framdeles tillgörande Boktryckeri- och Bokhandels-Reglemente till Hof-Cancellerens pröfning kunna höra, och till rubbning af något stadgande i denna Lag icke leda.
 

5:0 Så snart någon förbrytelse emot denna Lag blifwit af Hof-Cancelleren hos Justitiä-Cancelleren anmäld, åligge den sistnämnde, att ofördröjligen låta förbrytelsen, genom tillförordnad Actor, wid behörig Domstol åklaga; Och bör han deßutom, för egen del, genom wederbörande Ombud, öfwer tryckfrihetens lagliga bruk, tillbörlig uppsigt hafwa. Ware likaledes Justitiä-Ombudsmannen pligtig, att, i afseende på förbrytelser emot denna Lag, lemna sin Embets-åtgärd, enligt de i Instructionen, rörande hans befattning med andra mål, föreskrifne grunder. Enskildt förolämpande äger målsäganden, att sjelf eller genom Ombud åtala.
 

6:0 Sedan Sex månader förlupit, efter det en Skrift till Hof-Cancelleren, eller hans Ombud, enligt näst föregående 2. Mom. inkommit, hwaröfwer Embets-betyg genast afgifwas bör, må ej af publique Actor, åtal derå äga rum. Enskild man njute enligt Allmän Lag till godo sin talan uti mål, genom hwilkas tryckning han är personligen förolämpad. Är någon Skrift med qwarstad belagd, då skall åtal ske å Skriften, inom åtta dagar i Hufwudstaden, och i orterne, åtta dagar efter det Hof-Cancellerens gillande af qwarstaden blifwit kunnigt; i annat fall upphöre qwarstaden och ware Skriftens försäljning obehindrad.
 

7:0 Utgifware af Dagblad och Periodiska Skrifter, hwilka, såsom i 1. §. 7. Mom. stadgadt är, ensamme äro underkastade Författare-answar, ware framför andra erinrade om ett rätt bruk af Tryckfriheten, och umgälles Utgifwarens förbrytelse, genom sådant blad, dubbelt i alla de fall, der med penningar pliktas.

8:0 Anser Hof-Cancelleren ett Dagblad eller Periodisk Skrift, wådlig för allmän säkerhet, eller utan skäl och bewis förnärmande personlig rätt, eller af en fortfarande smädlig egenskap, må han äga, att i Stockholm genom Öfwer-Ståthållare-Embetet, och i Landsorterne, genom Konungens Befallningshafwande, genast låta inställa Dagbladets eller Periodiska Skriftens widare utgifwande, intill deß, efter underdånig anmälan hos Kongl. Maj:t, hwilken sist inom åtta dagar bör äga rum, sedan Hof-Cancelleren om qwarstadens werkställande blifwit underrättad, och sedan Justitiä-Cancelleren äfwen blifwit hörd, Kongl. Maj:t i Stats-Rådet förordnat, huruwida den instälda Skriftens fortsättning må widare tillåtas; och ankommer det på Kongl. Maj:ts Nådiga förordnande, huruwida Utgifwaren af ett sålunda indragit Dagblad, eller Periodisk Skrift, må något annat Dagblad eller Periodisk Skrift framdeles kunna utgifwa.

9:0 Qwarstad eller confiscation gälle ej för större del af en Skrift, än det eller de blad, häften eller tomer, hwarå åtal göres.

10:0 Hwar som beträdes att hafwa försålt eller utspridt en i laga ordning med qwarstad belagd eller confisquerad Skrift, ware wid alla sådana tillfällen, då han om qwarstaden kunskap ägt eller bordt äga, till samma answar, som Författaren förbunden, och umgälle förbrytelsen efter enahanda grunder. Rubbning af qwarstad, hwaruppå försäljning eller utspridande icke följt, umgälles efter 8. Cap. 8. §. Utsöknings-Balken.

11:0 I afseende på försäljning och utspridande af utifrån inkomna Skrifter på Swenska språket, äge Hof-Cancelleren lika rättigheter och åligganden, som i afseende på inom Riket tryckte, och ware föryttrare af sådane Skrifter underkastad samma skyldighet och answar, som i 2. Mom. denna §. för Boktryckare stadgade äro.

12:0 Finner Hof-Cancelleren, att Utrikes ifrån inkommen, på främmande språk författad, Skrift innehåller något stridande emot 3. §:s 4, 5, 7, 9, 10. och 13. Mom., åligge honom att, efter tills widare derå lagd qwarstad, i underdånighet inhämta Kongl. Maj:ts Befallning, huruwida Skriften bör till föryttrande frigifwas, eller under widare qwarstad förblifwa. Till den ändan åligge hwar och en, som genom gjord anmälan hos Hof-Cancelleren, är berättigad att Bokhandel idka, att till Hof-Cancelleren eller hans Ombud inlemna förtekning på inkomne Utländska Skrifter. Skulle å någon sådan qwarstad läggas, inhämte Hof-Cancelleren i underdånighet Kongl. Maj:ts Nådiga befallning, huruwida Skriften bör till föryttrande frigifwas, eller under widare qwarstad till återutförande förblifwa, då det på Konungens Nådiga pröfning må ankomma, om och till hwad belopp Bokhandlaren må njuta ersättning af Stats-medlen.

Durch Reichstagsschlüsse von 1840 und 1841 wurde der § 4 wie folgt geändert:
- in Ziff. 1, 2 (2x), 3 (5x), 4 (4x), 5, 6 (2x), 8 (2x), 11 und 12 (4x)  wurde das Wort "Hof-Canzelleren" bzw. "Hof-Canzellerens" jeweils ersetzt durch: "Justitie-Stats-Ministern" bzw. Justitie-Stats-Ministerns".
- in Ziff. 3 Satz 1 wurden die Worte "som 3. §. utstakar" ersetzt durch: "der åtal, enligt 2 § 4 m. samt 3 §, genom allmän åklagare anställes".
- in Ziff. 4 wurden dem Satz 1 folgende Worte angefügt:
", eller om, emot 1 § 12 mom., tryckta Skrifter, hvarå boktryckarenamn, tryckningsort eller årtal ej ara utsatta, föryttras".

Durch Reichstagsschlüsse von 1844 und 1845 wurde der § 4 Ziffer 8 gestrichen und die nachfolgenden Ziffern 9-12 wurden zu den Ziffern 8-11.

Durch Gesetz Nr. 1866:22 vom 7. Juli 1866 wurde der § 3 wie folgt geändert:
- in Ziffer 9 wurden die Worte "efter 8. Cap. 8. §. Utsöknings-Balken" ersetzt durch "enligt allmän lag".
- die Ziffern 10 und 11 erhielten folgende Fassung:
"10:0 Föryttrare of uni från inkomna skrifter på Svenska Språket vare underkastad samma skyldigeht och ansvar, som i 2 mom. denna § för boktryckare stadgare äro.
11:0: Finner Justitie-Stats-Ministern en utrikes tryckt, hit i riket inkommen skrift vara af sådant innhåll, att, i händelse den varit tryckt inom riket, åtal enligt 2 § 4 mom. eller enligt 3 § bort genom allmän åklagare anställas, åligge honom att, efter tills vidare å skriften lagd qvarstad, genast infordra Tryckfrihets-Komitéens utlåtande om dess innehåll samt derefter i underdånighet inhemta Kongl. Maj:ts nådiga befallning, huruvida skriften bör till föryttrande frigifvas eller under vidare qvarstad till återutförande förblifva, då det på Konungens nådiga pröfning må ankomma om och till hvad belopp föryttaren må njuta ersättning af Statsmedlen."

Durch Gesetz Nr. 1870:20 vom 1. Juni 1870 erhielt der § 4 Ziffer 11 folgende Fassung:
"11. Finner Justitie-statsministern, att utrikes ifrån inkommen, på främmande sprak fôrfattad, skift innehåller något stridande emot 3 §:s 4, 5, 7, 9, 10 och 13 mom., âligge honom, att, efter tills vidare derå lagd qvarstad, i underdånighet inhemta Kongl. Maj:ts befallning huruvida skriften bör till fôryttrande frigifvas, eller under vidare qvarstad förblifva. Till den ändan ålligge hvar och en, som bokhandel idkar, att till Justitie-statsministern eller hans ombud inlemua förtreckning på inkomna utländska skrifter. Skulle a någon sådan qvarstad läggas, inhemte Justitie-statsministern i underdånighet Kongl. Maj: ts nådiga befallning, huruvida skriften bor till föryttrande frigifvas, eller under vidare qvarstad till återutförande förblifva då det på Konungens nådiga pröfning må ankomma, om och till hvad belopp bokhandlaren må njuta ersättning al statsmedlen."

1. Dem Hofkanzler kömmt es zu, beides in der Hauptstadt und andern Orten, selbst oder durch gehörig von ihm verordnete Commissäre über die Verbreitung der Schriften auf die Weise und in den Punkten zu machen, als hiernächst angeführt wird.

2. Zur Beförderung dieses Zwecks wird hiermit zur unumgänglichen Beachtung vorgeschrieben, daß in demselben Augenblicke, wo eine Schrift zum Verkauf, oder auf irgend eine andere Art zur Verbreitung ausgegeben wird, und nicht später ein Exemplar dem Hofkanzler in Stockholm, übergeben werde, und seinem verordneten Commissär in jedem andern Orte. Die Buchdrucker, welche diese Vorschrift versäumen, bezahlen für jedesmal 50 Reichsthaler Geldbuße, und wenn sie eine periodische Schrift nicht dem Hofkanzler übergeben haben, bezahlen sie 100 Reichstahler und die Schrift ist einzustellen, bis bei der Ausgabe das beachtet wird, was oben darüber gesagt ist.

3. In allen Fällen, die im § 3 beschrieben werden, haben der Hofkanzler und sein Commissär das Recht, und diese das nötige geprüft haben, eine Schrift  mit Arrest zu belegen, wenn nicht binnen acht Tagen eine Anklage stattfindet. Ist in der Hauptstadt der Arrest nicht innerhalb acht Tagen gelegt, oder in einer Landstadt die Genehmigung des Hofkanzlers nicht innerhalb eines Monats angekommen, so kann der Arrest nicht anders gelten als nach dem Erachten des gesetzmäßigen Gerichts und der Kommitte der Druckfreiheit. In allen Fällen aber, wo der Hofkanzler dafür hält, daß ein Verbrechen gegen dieses Gesetz begangen sei, daß nicht alle ein bloßes Vergehen gegen die gute Ordnung, zu seiner Beurtheilung gehört, der als persönliche Beleidigung zu der Rüge des gekränkten Privatmanns, so muß der Hofkanzler, der Arresttag nun statt haben oder die Anklage vor dem beikommenden Richter, die Schrift vorzüglich und unmittelbar der gesetzlichen Behandlung des Justizkanzlers übergeben. 
 

4. Zu Vergehungen gegen die gute Ordnung werden gerechnet, wenn bei Anlegung einer Buchdruckerei vernachlässigt wird, das § 1 Ziff. 5 desfalls festsetzt, oder wenn der Buchdrucker unterläßt nach § 1 Ziff. 9 seinen Namen, Druckort und Jahreszahl auf die Schrift zu setzen, oder wenn er die gedruckte Schrift nicht innerhalb der vorgeschriebenen zeit an den Hofkanzler oder deren Vertreter abliefert. In diesem Fall hat der Hofkanzler, in Übereinstimmung mit dem, was in diesem Gesetz vorgeschrieben ist, die Strafbarkeit pflichtgemäß festzustellen und, wenn er es für gerechtfertigt findet, an den König in deren Justizrevision, in Sachen aus Stockholm am 15. Tage, aus den Landorten innerhalb eines Monats untertänig zu Händen des Hofkanzlers die Beweise der Strafsache zu übergeben. Übrigens ist dieses Vergehen gegen die gute Ordnung keine andere als solche ökonomische, die nach dem zukünftig geltenden Buchdruckerei- und Buchhandelreglement zu Beurtheilung des Hofkanzlers gehören, und mit den Verfügungen dieses Gesetzes in keiner Verbindung stehen.

5. Sobald ein Verbrechen gegen dieses Gesetz durch des Hofkanzlers oder des Justizkanzlers Anzeige so liegt dem letzteren ob, das Verbrechen vorzüglich durch einen verordneten Anzeiger vor dem gehörigen Gericht anhängig zu machen; und er auch seiner Seits verpflichtet, durch den zuständigen Beauftragten über den gesetzmäßigen Gebrauch der Druckfreiheit gebührend zu wachen. Gleichfalls ist der Justizbeauftragte der Reichsstände verbunden, in Ansehung der Verbrechen gegen dieses Gesetz seine Amtsführung nach den Gründen einzurichten, die seine Instruction enthält, in Betreff seiner Mitwirkung bei andern Gegenständen. Privatbeleidigungen ist nur der Kläger befugt, selbst oder durch den Aufseher zu rügen.

6. Wenn 6 Monate verflossen sind, nachdem die Schrift zufolge den vorangegangenen zwei Ziffern bei dem Hofkanzler oder seinem Commissär eingekommen war, und worüber dann die Amtskontrolle entfallen sollte, so kann der öffentliche Ankläger nicht mehr dagegen auftreten. Dem einzelnen wird sein rechtlicher Anspruch nach dem allgemeinen Gesetze vorbehalten, in Sachen, durch deren Druck er persönlich beleidigt ist. Ist eine Schrift mit Arrest belegt, so muß die Klage erhoben werden innerhalb acht Tagen in der Hauptstadt, und in den Landstädten acht Tage nachdem die Genehmigung des Arrestes von dem Hofkanzler bekannt gemacht ist. Im widrigen Falle hört der Arrest auf, und dem Verkauf der Schrift steht nichts mehr im Wege.

7. Die Herausgeber von Tagblättern und periodischen Schriften, welche nach § 1 Ziff. 7 gleichfalls der Verantwortlichkeit des Verfassers unterworfen sind, werden vor allen anderen erinnert, die Druckfreiheit gehörig zu gebrauchen; auch wird das Vergehen des Herausgebers durch ein solches Blatt doppelt gebüßt in allen Fällen, die mit Geldbußen bestraft werden.

8.

9. Arrest oder Confiscation einer Schrift gilt nur für Blätter, Hefte oder Theile, über welche Klage erhoben wird.

10. Ein jeder der befunden wird, eine in gesetzlicher Ordnung mit Arrest oder Confiscation belegte Schrift verkauft oder verbreitet zu haben, auch in solchen Fällen, in der dieser kein Wissen über die Strafe gewußt hat hat wissen können, sollen die Vorschriften zur Bestrafung des Verbrechens nach einer umfassenden Begründung Anwendung finden. Die Verletzung des Arrestes wird besonders bestraft nach dem Untersuchungs-Gesetzbuche Cap. 8 § 8.

11. In Ansehung des Verkaufs und der Verbreitung auswärts eingehender Schriften in schwedischer Sprache  hat der Hofkanzler gleiche Rechte und Pflichten als bei den im Lande gedruckten; diejenigen welche solche Schriften veräußern, sind derselben Verantwortlichkeit unterworfen, als die Buchdrucker nach Ziff. 2.

12. Findet der Hofkanzler, daß eine vom Auslage in andern Sprachen eingeführte Schrift etwas enthält, das gegen § 3 Ziff. 4, 5, 7, 9, 10 und 13 streitet, so soll er, nachdem er bis weiter Arrest darauf gelegt hat, des Königs Befehl einholen, wie weit sie zur Veräußerung dürfe frei gegeben werden, oder unter Arrest verbleiben müsse. Zu diesem Zwecke soll ein jeder, der einen Antrag beim Hofkanzler eingereicht hat, das Recht haben, eine Buchhandlung zu betreiben, und der Hofkanzler oder sein Commissär haben die einkommenden ausländischen Schriften zu prüfen. Falls eine solche mit Arrest belegt wird, hat der Hofkanzler untertänigst einen Befehl des Königs einzuholen, ob die Schrift frei verkäuflich bleiben, oder weiterhin unter Arrest stehen soll, wie es des Königs gnädige Prüfung ausgesprochen ist, ob und in welcher Höhe die Buchhändler Ersatz aus den Staatsmitteln erhalten.
 

2:0 Finner Hof-Cancelleren eller deß Ombud sig befogad, att på de grunder för qwarstad å tryckt Skrift här ofwan stadgade äro, förordna eller äska, det någon Skrift med qwarstad beläggas må, ware han eller det berättigad, att i Stockholm, genom biträde af Öfwer-Ståthållare-Embetet, och i öfriga Städer, samt Orterne, medelst skyndsam handräckning, som ej får wägras af den Magistrat, hwarunder Boktryckeriet, enligt §. 1. lyder, sådan qwarstad erhålla; Börandes öfwer förloppet af qwarstads-förrättningen och orsakerna dertill, samt i afseende på den åklagade Skriften, om och huru många exemplar då ännu finnas uti Boktryckarens wärjo, antekning trefallt författas, hwaraf den ena tillställes Hof-Cancelleren eller hans Ombud, den andra Magistraten och den tredje Boktryckaren. Magistraten ware pligtig, att, wid answar, såsom för Embets-försummelse, med näst afgående Post, en afskrift af denna antekning till Justitiä-Cancelleren insända. I Stockholm warde samma antekning, genast, eller sist inom nästföljande dags utgång, till Justitiä-Cancelleren aflemnad. Justitiä-Cancelleren må sedermera, i Stockholm, inom åtta dagar, och i Landsorterne, aldrasist inom trenne weckor, efter det qwarstaden lagd blifwit, hafwa hänwist målet till wederbörlig Domstol och Actor förordnat, då Domstolen, sist inom åtta dagar, må pröfwa, om qwarstaden skall äga bestånd. Sker det ej, och är icke qwarstad inom en månad häfwen, äge Boktryckare rätt, i enahanda ordning, som handräckning af Magistraten till qwarstadens beläggande meddelad blifwit, att fordra deß brytande, hwilket icke wägras må, wid answar af Embetets förlust. Hof-Cancelleren eller deß Ombud äge ej magt, att annorlunda än nu sagdt är, qwarstad fordra eller widare befattning med saken taga, utan hänskjute genast alltsammans till Justitiä-Cancelleren, på hwilkens ytterligare Embets åtgärd och answar det ankommer, att sådane mål warda, enligt denna och Allmän Lag, handhafde. Anmäles hos Justitiä-Cancelleren omedelbarligen någon Skrift till åtal, bör han, sist inom fjorton dagar, om Målets upptagande wid laga Domstol, genom af honom tillförordnad Actor, anstalt foga, men icke må han om någon sådan föregående qwarstad, som här framföre nämndt är, förordna, utan Hof-Cancellerens eller hans Ombuds hörande och tillstyrkande. Är målet till laga Domstol kommit, och qwarstad där af Actor yrkad, bör Domstolen sig deröfwer, inom åtta dagar, utlåta; men likwäl, derest det utan tids utdrägt ske kan, Hof-Cancellerens eller deß Ombuds utlåtande inhämtas. Afslås qwarstads påståendet, fortfares ändock med Rättegången; men om påståendet gillas och har Hof-Cancelleren eller hans Ombud sådant tillstyrkt, skall qwarstaden werkställas; Dock bör Under-Rätts Utslag, i båda deßa fall, utan uppehåll till Hof-Rätten insändas. Hof-Rätten bör genast deröfwer infordra Tryckfrihets-Comiteens utlåtande. Tillstyrker denna qwarstads beläggande, må Hof-Rätten, der så skäligt pröfwas, efter Utslag, en sådan qwarstad bifalla, och stånde den då fast, intill Rättegångens slut. Har Tryckfrihets-Comiteen afstyrkt qwarstad, men Hof-Rätten ändock finner den äga rum, då må Hof-Rättens Utslag ej i werkställighet gå, utan underställes Högsta Domstolens afgörande. Riksens Ständers Justitiä-Ombudsman äge, att, efter erhållen underrättelse, då sådant mål till öfwerläggning förekommer, derwid tillstädes wara; Hwarefter honom åligge, att Högste Domstolens Protocoll och Utslaa i målet, genast till trycket befordra, på publique bekostnad, i händelse enskild Förläggare ej skulle erhållas.

3:0 Wid Under-Rätt pröfwe och afgöre Domaren saken, men underställe sitt Utslag Hof-Rättens pröfning, på sätt 25. Cap. 5. §. Rättegångs-Balken bjuder, men i alla fall skola Handlingarne uti Tryckfrihets-mål underställningswis af Under-Rätt till Hof-Rätten insändas.

4:0 Är åklagad Skrift, efter åklagarens påstående, af så brottslig beskaffenhet, att urbota bestraffning derå följa bör, och Skriftens Författare hörer till det Stånd, att, efter Lag och Författningar, han endast i Hof-Rätt för dylikt brott dömas kan, förwise då Under-Rätt, der Namnsedeln blifwit öpnad, saken till Hof-Rättens handläggning, hwarefter med densamma widare förfares, såsom denna Tryckfrihets-Lag föreskrifwer.

5:0 Angripes, uti af trycket utkomna Skrifter, enskilde personer, en eller flere, och det ej sker i och för deras Embete, derom må ej annor än rätter målsägande kära, ej eller må tillförordnad publique Actor någonsin sådant i sitt käromål upptaga och åklaga. Målsäganden ware likwäl obetaget, att hos Justitiä-Cancellers-Embetet begära biträde i Rättegången af Kronans Ombud, och må på Justitiä-Cancellerens eget ompröfwande ankomma, att härtill bifall lemna; dock kan sådan Actors frånwaro eller uteblifwande icke uppehålla målets företagande och afgörande wid Domstolen. Sådan åklagan af enskilde personer handteras i alla delar, efter det Rättegångssätt denna och Allmän Lag föreskrifwa; dock må Under-Domaren, wid sådane enskilda twister, utan inhämtadt utlåtande af Hof-Cancelleren eller hans Ombud, qwarstads-frågor upptaga och deröfwer meddela Utslag, hwaröfwer Parterna äga i laglig ordning hos Öfwer-Rätten beswär anföra; i hwilket fall qwarstaden ej må werkställas.

6:0 I frågor om qwarstad, böra, i sådant fall, Konungens Befallningshafwande och wederbörande Magistrater owägerligen och wid answar biträda; dock må ej hos Bokhandlare eller annan Försäljare å någon inom Riket utkommen Skrift, qwarstad begäras, utan att, genom bewis kan styrkas, att Skriften i trycknings-orten blifwit med qwarstad belagd, eller, i det fall, att Skriften ej blifwit enligt 4. §. 2. Mom. till Hof-Cancelleren eller deß Ombud inlemnad.

7:0 Warder någon af trycket härstädes utkommen, eller Utländsk, hit i Riket införd, Skrift, utaf en eller flere främmande Staters Sändebud eller deras Regeringar anmäld, såsom innefattande sådane ämnen, hwilka kunna föranleda till mißnöje hos andra Magter, äge Konungen att derom, efter sakens och omständigheternas beskaffenhet, i Nåder förordna, samt, om Han så nödigt pröfwar, om Skriftens sequestrerande och indragning, genom Deß Hof-Canceller eller Justitiä-Canceller, så wäl hos Boktryckare som Försäljare eller andra utspridare, låta föranstalta, och hwarmed förhålles på sätt, som angående beläggande med qwarstad här ofwanföre stadgadt finnes; skolandes i de fall, då den af förenämnde Embetsmän, som om werkställigheten erhåller Konungens Nådiga befallning, icke hänwiser Skriften till åtalande af Actor wid wederbörlig Domstol, bemälte Embetsman genast owägerligen infordra Tryckfrihets-Comiteens utlåtande om den i fråga warande Skriften. Finner Comiteen, som ej äger ingå uti någon pröfning af Politiska considerationer och förhållanden, att Skriften, efter Lagens bokstaf, ej åtalas kan, då ankommer det på Konungens Nådiga pröfning, om Förläggare eller Boktryckare må, i thy fall, till mer eller mindre del af Stats-medlen njuta någon ersättning för omkostnaden till tryckning och papper af hwad utaf Upplagan kunnat indragas.
 

8:0 Skulle den oförmodade händelsen inträffa, att Tryckfrihets-Comiteen, med anledning af 108. §. Regerings-Formen, warder till answar stäld, upptages och afgöres målet af Swea Hof-Rätt, uppå åkäran af Advocat-Fiscalen derstädes. Domen warder genast efter afkunnandet, med alla dertill hörande Protocoll och Handlingar, på publique bekostnad, genom trycket, befordrad till Allmänhetens kunskap. Kommer saken till Konungens Högste Domstol, förhålles på enahanda sätt. Den man, som af Riksens Ständer blifwit tillförordnad, att Justitiä-Ombudsmannen i Embetet efterträda, ware wid sådant tillfälle pligtig, att hans Embetes skyldigheter utöfwa, föranstalta om tryckningen af Rättegångs-Handlingarne, samt biwista öfwerläggningarne uti målet hos Högste Domstolen.
 

9:0 Alla mål, angående förbrytelser emot denna Lag, skola, wid answar för Domare och Embetsmän, med största skyndsamhet afgöras, och wid alla tillfällen, då fråga kunde uppstå om flere olika brotts bestraffning, särskildt behandlas, äfwensom den brottslige, i alla de fall, då han ej redan gjort sig saker till dödsstraff eller fästning för lifstiden, skall särskildt undergå den bestrafsning, som han, enligt denna Lag, sig ådragit.

Böter efter denna Lag må ej förwandlas i annat straff än fängelse å fästning, efter beräkning af Sexton Riksdaler Tretiotwå Skillingar, såsom swarande emot hwarje månads fängelse, månaden räknad till Tjuguåtta dagar. Böter under ofwannämnde summa sware emot Fjorton dagars fängelse i orten, där förbrytelsen skedt.
 

10:0 Böter efter denna Lag gånge till twäskiftes emellan åklagaren och närmaste inrättning för de fattige, de fall undantagne, då Böter, enligt hwad här ofwan stadgadt är, målsäganden ensamt tillfalla.

Durch Gesetz vom 9. August 1815 wurde der § 5 wie folgt geändert:
- vor der Ziffer 1 wurden folgende Ziffern eingefügt:
"1:0 Lagligheten af Böckers och Skrifters innehåll skall hädanefter alltid pröfwas af en Jury eller Nämnd, bestående af nio Personer, hwilke sammanträda wid den Domstol, der brott emot denna Lag åtalas, och der, genom förhör med Parterna, åklagarens afgifwande slutpåstående och den åtalades infordrade förklaring, Ransakningen fullbordas bör.
2:0 Derefter äga Parterne wälja hwar sina fyra och Domstolen fem, tillsammans tretton i Staden, eller Orten derintill nära boende, för medborgerlig dygd wäl kände personer, af hwilka, sedan de efter Lag blifwit af Domstolen ojäfwige förklarade, en ibland de af wederparten och en ibland de af Domstolen nämnde personer, bör af hwardera Parten, utan anförde skäl, uteslutas.
3:0 Sedan Nämndens antal sålunda blifwit nedsatt till Nio Ledamöter, skola de af Domstolen, så snart sig göra låter, till utsättande dag, sammankallas, då de inför Domstolen skola aflägga en så lydande Ed:
"Allswåldige Gud! Du skådar mitt hjerta; för Ditt allseende öga är intet uppfåt fördoldt. Ware Din godhet och förbarmande Nåd mig ewigt tillsluten, om jag döljer min öfwertygelse i detta mål. Jag N. N. swär derföre wid Gud och Hans Heliga Evangelium, att efter mitt bästa förstånd och samwete utlåtande i denna sak afgifwa, och att det, som under öfwerläggningen yttras, skall af mig i obrottslig tystnad hållas."
4:0 Jemte en korrt och noga bestämd skriftlig sammanfattning af målets beskaffenhet och skick, bör Domaren då för Nämnden framställa denna fråga: Är Skriften brottslig efter det Lagens rum, åklagaren åberopat? Och må Nämnden, sedan Domstolens Ordförande och Ledamöter afträdt, icke åtskiljas, innan minst twå tredjedelar igenom med slutna sedlar anstäldomröstning, förenat sig att med Nej eller Ja beswara den af Domaren framstälda fråga, huruwida den anklagande år brottslig eller ej.
5:0 I anledning deraf skall, efter inhämtad underrättelse om Nämndens åtgärd, Domstolen ofördröjeligen för Parterne afkunna Utslag med tillägg, antingen af den bestraffning, hwartill den brottslige sig skyldig gjort, eller af den upprättelse, hwartill den oskyldigt anklagade kan berättigad anses."
- die bisherige Ziffer 1 wurde Ziffer 6 und die bisherige Ziffer 2 wurde Ziffer 7.
- nach der bisherigen Ziffer 2 wurde folgende Ziffer eingefügt:
"8:0 Sedan Nämndens Utlåtande således blifwit inhämtadt, pröfwe och afgöre Domaren saken, och underställe sitt Utslag Hof-Rättens pröfning, på sätt 25. Cap. 5. §. Rättegångs-Balken bjuder; men i alla fall skola Handlingarna uti Tryckfrihetsmål underställningswis af Under-Rätten till Hof-Rätten insändas."
- die bisherigen Ziffern 3-10 wurden zu den Ziffern 9-16.

Durch Gesetz vom 21. Juli 1818 wurde der § 5 wie folgt geändert:
- die Ziffer 1 erhielt folgende Fassung:
"1:0  Lagligheten af åtalade tryckta Skrifters innehåll skall hädanefter alltid pröfwas af en Jury eller Nämnd, bestående af Nio Personer, hwilka sammanträda wid den Domstol, der brott emot denna Lag åtalas, och der, genom förhör med Parterna, åklagarens Slutpåstående och den tilltalades Förklaring, ransakningen fullbordas bör."
- in Ziffer 4 wurden die letzten Worte "innan minst twå tredjedelar igenom med slutna sedlar anstäldomröstning, förenat sig att med Nej eller Ja beswara den af Domaren framstälda fråga, huruwida den anklagande år brottslig eller ej" ersetzt durch: "innan densamma häröfwer med Ja och Nej röstat. Till den åklagades fällande fordras minst twå tredjedelar af rösterna; I annat fall ware han frikänd"
- die bisherige Ziffer 8 wurde Ziffer 7 und die bisherige Ziffer 7 wurde Ziffer 8.

Durch Reichstagsschlüsse von 1840 und 1841 wurde der § 5 wie folgt geändert:
- im § 5 Ziff. 8 (6x), 11, 12 und 13 wurde das Wort "Hof-Canzelleren" bzw. "Hof-Canzellerens" jeweils ersetzt durch: "Justitie-Stats-Ministern" bzw. Justitie-Stats-Ministerns".
- in Ziff. 6 erhielten die Sätze 1 und 2 folgende Fassung:
"Förbrytelser emot denna Lag upptagas vid allmän Under-Rätt i den stad, der Boktryckeriet, ifrån hvilket den åklagade Skriften utkommit, anlagdt är eller, på sätt 1 § innehåller, vid anläggandet anmäldt blifvit. I Stockholm sker detta upptagande vid första allmänna Under-Rätt; i öfriga städer, der första och andra Under-Rätt finnas, vid den sistnamnda; Academiernas Jurisdictionsrätt, enligt deras Constitutioner, dock oförkränkt."

Durch Gesetz Nr. 1866:22 vom 7. Juli 1866 wurde der § 5 wie folgt geändert:
- in Ziffer 15 Abs. 1 wurden die Worten "fästning för lifstiden" ersetzt durch: "Straffarbete på lifstid".
- Ziffer 15 Abs. 2 erhielt folgende Fassung:
"Böter, som i denna lag utsatte äro, förvandlas efter allmän lag."
- in Ziffer 16 wurden die Worte "Böter efter denna Lag gånge till twäskiftes emellan åklagaren och närmaste inrättning för de fattige" ersetzt durch: "Böter efter denna Lag tilfalle Kronan" und das letzte Wort "tillfalla" wurde ersetzt durch: "tillkomma".

Durch Gesetz Nr. 1870:20 vom 1. Juni 1870 erhielt der § 5 Ziff. 3 folgende Fassung:
"3. Sedan Nämndens antal sålunda blifwit nedsatt till Nio Ledamöter, skola de af domstolen, så snart sig göra låter, till utsättande dag, sammankallas, då de inför domstolen skola aflägga en edlig försäkran att efter sitt bästa förstånd och samvete utlåtande i saken afgifva, och att i obrottslig tystnad hålla så vil det som under öfverläggningen yttras, som hvilka af de sarskilda ledamöterns med ja eller nej rostat."

2. Findet der Hofkanzler oder sein Commissär sich befugt aus den Gründen, die hier oben für den Arrest einer Schrift angegeben sind, zu verfügen oder begehren, daß eine Schrift mit Arrest belegt werde, so ist er berechtigt, einen solchen Arrest zu erhalten, in Stockholm durch Beihülfe des Oberstatthalteramts, und in andern Städten und Örtern durch schleunige Handhabung, die der Magistrat nicht verweigern darf, unter dem die Buchdruckerei nach § 1 steht. Über den Vorgang der Arrestlegung, der Ursachen dazu, muß eine Erklärung dreifach ausgefertigt werden, eine für den Hofkanzler oder seinen Commissär, eine für den Magistrat, und eine für den Buchdrucker; wobei in Rücksicht auf die eingeklagte Schrift zugleich zu bemerken ist, ob und wie viele Exemplare den noch in dem Verwahrsam des Buchdruckers gefunden wurden. Von dem Magistrat ist bei seiner Verantwortlichkeit als für Versäuminß in seinem Amte, mit der nächsten Post dem Justizkanzler zuzusenden. In Stockholm wird diese Verhandlung gleich, spätestens vor Ausgang des nächsten Tags dem Justizkanzler überliefert. Dem Justizkanzler kommt es sodann zu, in Stockholm innerhalb acht Tagen, und in Landstädten oder Örtern spätestens innerhalb drei Wochen, nachdem der Arrest gelegt ist, die Sache an den gehörigen Gerichtshof zu verweisen, und einen öffentlichen Ankläger zu verordnen und das Gericht wird dann endlich innerhalb acht Tagen prüfen, ob der Arrest Bestand hat. Geschieht dies nicht und ist der Arrest innerhalb eines Monats nicht gehoben, so ist der Buchdrucker berechtigt, in der selben Ordnung, wie der Magistrat bei Legung des Arrestes Hülfte leistete, die Hebung zu begehren, die bei Verlust des Amts nicht darf verweigert werden. Der Hofkanzler und sein Commissär sind nicht berechtigt, auf andere Weise als hier bestimmt ist, Arrest zu begehren, oder sonst etwas in der Sache vorzunehmen, sondern müssen alles an den Justizkanzler verweisen, zu dessen Amtspflicht und Verantwortlichkeit es gehört, daß solche Sachen nach diesem und dem allgemeinen Gesetze gehandhabt werden. Wird dem Justizkanzler eine Schrift unmittelbar zur Anklage angegeben, so muß er innerhalb von vierzehn Tagen Anstalt treffen, daß die Sache durch einen von ihm verordneten Ankläger vor dem gehörigen Gerichte vorgenommen werde, aber einen solchen Arrest, als hier eben gesagt ist, darf er nicht verordnen, ohne daß er den Hofkanzler oder seinen Commissär beauftragt habe, und sie es genehmigen. Kommt die Sache an das Gericht, und trägt dann der Ankläger auf den Arrest an, so muß der Richter sich innerhalb acht Tagen darüber äußern, aber demungeachtet soll das Gericht, sofern es irgend ohne Verzögerungen geschehen kann, des Hofkanzlers oder seines Commissärs Erklärung einziehen. .... Das Hofgericht muß darüber sogleich das Bedenken des Druckfreiheits-Committe fordern. Findet sie die Anlegung des Arrestes rathsam, so muß das Hofgericht, wenn sie ihn begründet hält, durch eine Entscheidung den Arrest genehmigen, und dann besteht er bis zum Ausgabe des Rechtsstreits. Hat das Committe sich gegen den Arrest erklärt, das Hofgericht aber ihm stattgegeben hat, so kann die Entscheidung des Hofgerichts nicht vollzogen werden, sondern muß dem Ausspruche des höchsten Gerichts unterworfen werden. Der Justizbeauftragte der Reichsstände muß, nach erhaltener Nachricht, bei der Verhandlung einer solchen Sache zugegen sein, und es liegt ihm ob, das Protokoll des Gerichts und die Entscheidung der Sache demnächst in den Druck zu befördern, auf öffentliche Kosten, wenn kein Verleger sich dazu finden sollte.

3.

4.

5. Werden in einer im Druck ausgegebenen Schrift einzelne Personen angegriffen, eine oder mehrere, und zwar nicht in und wegen ihres Amts, so darf niemand, als der Angegriffene darüber klagen; auch darf der verordnete öffentliche Ankläger solches nie in seiner Klage aufnehmen und rügen. Jedoch ist es dem Kläger unbenommen, bei dem Justizkanzler den Beitritt von seinem Commissär der Krone in dem Prozeß zu begehren; auf des Justizkanzlers eigene Beurtheilung beruhet es dann, ob er dazu seinen Beifall geben kann; die Verhandlung und Entscheidung der Sache bei dem Gerichte darf aber nicht aufgehalten werden, noch durch die Gegenwart oder das Ausbleiben eines solchen Anklägers. Dergleichen Klagen von Privatpersonen werden auf alle Weise behandelt nach den Rechtsformen, welche die allgemeinen Gesetze für Beleidigungen unter Privatpersonen vorschreiben.
 

6. Ist dabei von Arresten die Rede, so müssen des Königs Befehshaber und die beikommenden Magistrate unweigerlich und unter Verantwortlichkeit beitreten; doch darf bei Buchhändlern oder andern Verkäufern auf keine im Reich vorkommende Schrift Arrest begehrt werden, wenn nicht durch Beweise dargethan ist, daß die Schrift an dem Druckorte mit Arrest belegt worden oder in dem Falle, daß die Schrift nicht gemäß § 4 Ziff. 2 dem Hofkanzler oder deren Commissär eingereicht wurde.

7. Wird eine hier im Druck herausgekommene, oder aus dem Auslande eingeführte Schrift durch die Gesandten eines oder mehrerer fremden Staaten oder ihren Regierungen angegeben, als Gegenstände enthaltend, die bei andern Mächten Unzufriedenheit erregen können, so kommt es dem Könige zu, darüber nach Beschaffenheit der Sachen und Umstände gnädigst zu verfügen, auch, wenn er es nöthig findet, durch seinen Hofkanzler oder Justizkanzler, die Sequestration und Einziehung der Schrift veranstalten zu lassen, sowohl bei den Buchhändlern als bei den Verbreitern, wobei alsdann ebenso zu verfahren ist, als oben wegen Anlegung des Arrestes oben vorgeschrieben worden; in allen solchen Fällen muß derjenige der vorgedachten Beamten, der den gnädigsten Befehl des Königs, ohne die Schrift durch einen Ankläger bei dem zuständigen Gerichte vorzulegen, wegen der Ausführung erhält, sogleich die Äußerung des Druckfreiheitscommitte zu der in Frage kommenden Schrift anfordert. Findet das Committe, das in keine Untersuchung politischer Rücksichten und Verhältnisse einzugehen hat, daß die Schrift, nach dem Buchstaben des Gesetzes nicht kann in Anspruch genommen werden, so ist des Königs gnädiges Ermessen einzuholen, ob die Verleger oder Buchdrucker in diesem Falle aus der Staatskasse mehr oder weniger Ersatz genießen können, für die auf Druck und Papier verwandten Kosten, die sie sonst aus der Auflage erhalten hätten.

8. Sollte der unvermuthete Fall eintreten, daß das Druckfreiheitskommitte, nach Anlaß des § 108 der Regierungsform zur Verantwortung gezogen würde, so wird die Sache von dem schwedischen Hofgerichte vorgenommen und entschieden, auf die bei selbigem angebrachte Klage des Fiskals. Das Urtheil wird sogleich nach der Verkündigung mit allen dazu gehörigen Protokollen und Verhandlungen auf öffentliche Kosten zur allgemeinen Kunde zum Drucke befördert. Auf gleiche Weise wird es gehalten, wenn die Sache vor des Königs höchstes Gericht kömmt. Der Mann, den die Stände verordnen, dem Justizbeauftragten  in seinem Amte zu folgen, ist verbunden in einem solchen Falle die Pflichten seines Amts auszuüben, den Druck der gerichtlichen Verhandlungen zu besorgen, und den Berathschlagungen über die Sache bei dem höchsten Gerichte beizuwohnen.

9. Alle Sachen, welche Übertretungen dieses Gesetzes betreffen, sollen, bei Verantwortlichkeit der Richter und Beamten, möglichst schleunig abgemacht werden, und in allen Fällen, wo von Bestrafung mehrerer ungleichen Vergehungen die Rede ist, besonders behandelt werden, so wie auch der Schuldige in allen Fällen, wenn er nicht bereits sich Todesstrafe, oder lebenswierige Gefängnißstrafe  verwirkt hat, die Strafe noch besonders erleiden muß, in die er nach diesem Gesetze verfällt.

Die Geldbußen in diesem Gesetze dürfen in keine andere Strafen verwandelt werden, als in Gefängniß auf einer Festung, nach der Berechnung, daß 16 Reichsthaler 32 Schilling dem Gefängnisse von einem Monate gleich geachtet werde, den Monat zu 28 Tagen. Geldbußen unter der gedachten Summe werden gleich geschätzt einem Gefängnisse von vierzehn Tagen an dem Orte, wo das Vergehen begangen ward.

10. Alle Geldbußen nach diesem Gesetze werden zu gleichen Theilen getheilt zwischen dem Ankläger und der nächsten Armenanstalt, die Fälle ausgenommen, wo die Bußen, nach dem, was oben angeführt ist, dem Kläger allein zufallen.

På Ridderskapets och Adelns wägnar
C. Lagerbring.
h. t. Landtmarskalk. (L. S.)

På Präste-Ståndets wägnar
Jac. Ax. Lindblom.
Talman. (L. S.)

På Borgare-Ståndets wägnar
H. N. Schwan.
h. t. Talman. (L. S.)

På Bonde-Ståndets wägnar
Lars Olsson.
n. w. Talman. (L. S.)

Von wegen Ritterschaft und Adel:
C. Lagerbring.
h. t. Landtmarskalk. (L. S.)

Von wegen des Priesterstandes:
Jac. Ax. Lindblom.
Sprecher. (L. S.)

Von wegen des Bürgerstandes
H. N. Schwan.
h. t. Sprecher. (L. S.)

Von wegen des Bauernstandes
Lars Olsson.
gegenwärtiger Sprecher. (L. S.)

Till yttermera wißo hafwe Wi detta med Egen Hand underskrifwit och bekräftat, samt Wårt Kongl. Insegel låtit weterligen hänga här nedanföre, som skedde i Örebro den Sextonde dagen i Julii månad Året efter Wår Herres och Frelsares Jesu Christi Börd, det Ettusende Åttahundrade och på det Tolfte.

Carl.

Zu Urkund dessen haben Wir dies mit Unserer eigenen Hand unterzeichnet und bestätigt, auch Unser königliches Insiegel hierunter beifügen lassen. So geschehen in Örebro, den sechszehnten Tag des Juli-Monats, im Jahre Unsers Herrn und Erlösers Jesu Christi Geburt Ein Tausend Acht Hundert und Zwölf.

Carl.